Utförsåkning som friskvård

Motion 2009/10:Sk491 av Patrik Forslund (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utförsåkning ska klassas som friskvård.

Motivering

Motion och friskvård är något som kan erbjudas anställda; dock är dagens begränsningar ålderdomliga och inte anpassade efter dagens samhälle. Det är möjligt för en arbetsgivare att bidra till personalens styrketräning, fotboll, innebandy, massage och badminton med mera för en avdragsgill kostnad. Däremot innefattas inte en av landets största sporter – utförsåkning – i detta trots att cirka 2 miljoner svenskar använder sig av de 240 olika skidanläggningar som finns i Sverige.

Alltifrån hård fysisk träning till avslappningsövningar faller alltså under sådan friskvård som kan subventioneras skattefritt. Men aktiviteter som bland annat utförsåkning faller utanför Skatteverkets definition av motion och friskvård, trots dess erkänt goda effekter för kropp och hälsa. Flera undersökningar visar på utförsåkningens positiva effekter. Människor som ägnar sig åt utförsåkning är aktiva, vilket leder till lägre risk för hjärt- kärlsjukdomar. Människor som ägnar sig åt utförsåkning har bättre kondition än normalt för medelålders och äldre. Mot bakgrund av detta borde regeringen överväga att jämställa utförsåkning med andra former av friskvård och motion som är skattebefriade och kan subventioneras av arbetsgivare.

I samband med att riksdagen behandlade regeringens proposition 2002/03:123 Beskattning av vissa förmåner förenklades motions- och friskvårdsförmånerna. I betänkande 2003/04:SkU3 uttalade utskottet följande:

När det gäller förslagen om en beloppsbestämd skattefrihet för fysisk träning och om att friskvård skall erbjudas alla anställda efter behov bör det erinras om att gränsen för vilken typ av motionsutövning som skall utgöra personalvårdsförmån har bestämts till att det skall vara fråga om enklare motionsidrott. Exklusiva sporter eller sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning har därvid inte ansetts utgöra enklare slag av motion. Inte heller har sporter som kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning ansetts som enklare slag av motion (jfr 1987/88: SkU 8 s. 42).

Utskottet anser i likhet med regeringen att denna gränsdragning alltjämt bör vara vägledande.

Inget av detta gäller för utförsåkningen, där olika grupper, som unga och äldre, erbjuds både fysisk aktivitet och en avslappnande naturupplevelse.

Kostnaden för att utöva utförsåkning är i jämförelse med andra idrotter inte särskilt hög. Den utrustning som behövs för att åka utför kan med enkelhet lånas eller hyras på skidanläggningen. Utförsåkning kan därför inte längre betraktas som en exklusiv sport. När det gäller utförsåkning är det dessutom inte utrustningen som ska räknas till personalvårdsförmånen utan möjligheten till skipass (entrébiljett till skidanläggningen) som ska subventioneras, precis som hyran för en tennisplan eller squashhall eller avgiften på ett gym eller för en massagebehandling. Riksdagen bör därför se över reglerna för friskvårdsavdrag så att även utförsåkning omfattas.

Stockholm den 29 september 2009

Patrik Forslund (m)