Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Motion 2007/08:So450 av Lars Ohly m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt uppställning:

Anslag	Regeringens förslag (tkr)	Förändring (tkr)
13:1 Tandvårdsförmåner	5 328 000	3 000 000
13:2 Läkemedelsförmånerna	21 000 000	430 000
13:3 Bidrag till hälso- och sjukvård	360 505	–40 000
13:6 Socialstyrelsen	549 288	10 500
13:9 Bidrag till psykiatri	500 000	500 000
14:4 Statens folkhälsoinstitut	130 194	2 000
14:5 Smittskyddsinstitutet	186 332	2 000
16:2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet	250 350	80 000
16:5 Bidrag till handikapporganisationer	183 660	30 000
16:7 Bilstöd till handikappade	235 000	20 000
16:10 Tillgänglighetssatsning	0	250 000
17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken	2 388 137	–100 000
18:1 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.	258 481	248 000
18:2 Statens institutionsstyrelse	779 842	37 000
26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning	342 007	6 000
Summa		4 475 500

Riksdagen avslår den föreslagna ändringen av målen för hälso- och sjukvårdspolitiken.
Riksdagen avslår den föreslagna ändringen av målen för äldrepolitiken.

2 Sammanfattning av Vänsterpartiets förslag

Vänsterpartiet delar inte regeringens vilja att kommersialisera viktiga välfärdstjänster. Denna politik leder till en sämre användning av skattepengarna när dessa också går till dubbla administrationer, reklam och vinst. Samtidigt utgör en sådan utveckling ett hot mot viktiga värden inom välfärdssektorn då vinstintresset riskerar att prioriteras före t.ex. behov, jämlikhet, rättvisa och kvalitet. Därför avvisar vi regeringens satsning på avknoppningsstöd inom hälso- och sjukvården.

Vänsterpartiet vill genomföra en rejäl tandvårdsreform med kraftigt subventionerade tandhälsobesök, som ska kosta max 200 kronor för patienten. Vi föreslår också ett ambitiöst högkostnadsskydd som träder in redan vid behandlingskostnader på 900 kronor. Totalkostnaden för vår tandvårdsreform är beräknad till ca 10 miljarder kronor per år. Det har vi råd med eftersom vi motsätter oss regeringens skattesänkningar för de rika. Reformen föreslås träda i kraft 1 juli 2008.

Tyvärr går det alldeles för långsamt att uppnå målen i den nationella handlingsplanen för handikappolitiken. Vi föreslår viktiga förbättringar inom områdena färdtjänst, riksfärdtjänst och vad gäller bilstödet för funktionshindrade. Handikapporganisationerna bör också få ökat stöd.

Vänsterpartiet vill ge ytterligare stöd till kvinnor som utsätts för mäns våld genom ett bidrag till utveckling av resursjourer för kvinnor som utsatts för mäns våld, men som också har andra problem såsom missbruk eller psykiska funktionshinder. Vi vill också inrätta ett nationellt resurscentrum mot prostitution och en jämställdhetsenhet på Socialstyrelsen. En stor satsning görs på utbildningsinsatser för anställda inom socialtjänst och bland personal som arbetar med funktionshindrade kvinnor och män för att förbättra stödet och skyddet för våldsutsatta kvinnor.

Regeringens oförmåga att agera för att genomföra de nödvändiga förbättringar inom psykiatrin som psykiatrisamordningen förslagit är anmärkningsvärd. Vänsterpartiet vill ha en massiv satsning på psykiatrin från 2009 i enlighet med den inriktning som psykiatrisamordningen lagt fram. Men redan 2008 avsätter vi 500 miljoner kronor mer än regeringen till satsningar på psykiatrin.

Vänsterpartiet vill införa gratis receptbelagda läkemedel för barn.

I dag saknar 40 procent av personalen i äldreomsorgen grundutbildning. Likaså är bristen på specialkunskaper om t.ex. demenssjukdomar stor. Det behövs ett långsiktigt stöd till kompetenshöjning inom äldreomsorgen och vi avsätter för detta ändamål 100 miljoner kronor 2008 och 200 miljoner kronor per år från 2009. Vänsterpartiet motsätter sig regeringens satsning på att öka konkurrensen i äldreomsorgen. Därför drar vi in anslaget på 300 miljoner kronor till mångfald i äldreomsorgen 2008. Dessa pengar bör i stället användas till att stimulera verklig valfrihet i vardagen för de äldre, en valfrihet som möjliggör att välja insats i stället för att välja entreprenör. För att stimulera en sådan utveckling i kommunerna avsätter vi 100 miljoner kronor per år 2008–2010.

Mycket kvalitetshöjande och bra verksamheter har dragits igång de senaste åren inom missbruksvården, bland annat genom den statliga satsningen Ett kontrakt för livet. Nu behövs det långsiktighet för att inte allt ska rinna ut i sanden, och vi avsätter för detta ändamål 150 miljoner kronor per år för att fortsätta satsningen, på missbruksvården. Dessa pengar bör även användas för en fortsättning på Mobilisering mot narkotikas arbete.

Vänsterpartiet avsätter även pengar för att starta ett barnriskcentrum under 2008.

3 Tandvårdsförmåner

Det går inte längre att lappa och laga i ett system där både staten och den enskilda patienten saknar möjlighet till kontroll och inflytande över kostnaderna och där behov av vård inte kan tillgodoses för att människor inte har råd att betala för behandlingen. Att direkt införa tandvården under sjukvårdens högkostnadsskydd skulle bli mycket dyrt. Olika beräkningar kommer fram till olika slutsatser, bland annat beroende på bristen på statistik, men det är inte orimligt att tänka sig en kostnad på 15–20 miljarder kronor. Det ryms inte inom ramen för ett års budget, men Vänsterpartiet menar att det är helt nödvändigt att sträva ditåt.

I utredningen Friskare tänder – till rimliga kostnader (SOU 2007:19) föreslås ett nytt tandvårdsstöd för vuxna. Utredningsförslaget ligger helt i linje med vad den borgerliga regeringen vill göra på området. Förslaget innehåller en tandvårdscheck på 300 kronor vartannat år till personer 30–74 år och 600 kronor vartannat år till personer 20–29 år respektive 75 år och äldre. I skyddet mot höga kostnader lämnas ersättning med 50 procent för kostnader mellan 3 000 och 15 000 kronor och med 85 procent för kostnader över 15 000 kronor. Tandvårdsstödet föreslås träda i kraft den 1 juli 2008. I statsbudgeten har också 3 miljarder kronor avsatts för att finansiera dessa förändringar.

Även om det är bra att stödet höjs så har det förslagna stödet en rad allvarliga problem. Det föreslagna högkostnadsskyddet träder in först vid 3 000 kronor. Den som inte har råd att betala ett par tusen kronor är inte alls hjälpt av regeringens högkostnadsskydd. Du förväntas själv ha råd med tandvård upp till en kostnad på 3 000 kronor per år. Många ensamma mammor och studenter har inte de marginalerna. Tandvårdsreformen är därmed ett slag i luften för de grupper som behöver den mest.

Regeringen vill införa en ”tandvårdscheck” på 300 eller 600 kronor vartannat år. Tandvården blir nu en kupongvara. Vänsterpartiet hade en uppgörelse med (s)-regeringen om att de vanliga undersökningarna skulle kosta max 200 kronor. Regeringens tandvårdskuponger innebär en försämring jämfört med vad som redan var beslutat.

Regeringen har hela tiden sagt att man ska prioritera dem med höga tandvårdskostnader. Men konstruktionen är inte speciellt generös ens mot dem med riktigt höga tandvårdskostnader. För att stödet ska nå upp till hälften av kostnaden krävs tandvårdskostnader på över 19 000 kronor. Det innebär att patienten betalar 9 500 kronor ur egen ficka.

Regeringens tandvårdssatsning är alldeles för liten. Totalt ökar regeringen anslaget med 3 miljarder kronor i statsbudgeten till sammanlagt 6,2 miljarder 2010. För att finansiera en nödvändig förstärkning av tandvårdssubventionerna vill Vänsterpartiet öka anslaget med 10 miljarder kronor. Det innebär att regeringens totala tandvårdssubventioner landar på ca 6 miljarder kronor medan Vänsterpartiets landar på 13 miljarder kronor. Vänsterpartiet satsar alltså mer än dubbelt så mycket som regeringen på tandvården. Det har man råd med om man låter bli att sänka skatten för de rika.

Till skillnad från regeringen vill alltså Vänsterpartiet att förslaget om subventionerade tandhälsobesök var 18:e månad ska genomföras. Det innebär att tandvårdspatienten ska betala max 200 kr för de vanliga undersökningarna inom tandvården. Vårdgivarens ersättning för besöket följer ett reglerat pris. Detta grundstöd kostar statskassan ca 1 900 miljoner kronor per år, enligt Tandvårdsutredningen.

Behandlingarna utgör för de flesta tandvårdspatienter den största kostnaden. Ett förslag på lösning för behandlingarna har bl.a. varit ett system med abonnemangstandvård. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till abonnemangstandvård. Vår grundläggande kritik är att abonnemangssystemet inte är i linje med den generella välfärden. Tandvård ges inte utifrån behov, utan de med sämst tandstatus får de högsta premierna. Ett abonnemangstandvårdssystem skulle inte heller minska klasskillnaderna i tandhälsan eftersom de grupper som i dag avstår av ekonomiska skäl knappast skulle teckna sig för ett abonnemang som i många fall skulle innebära en säker hög kostnad för tandvård. Då är det bättre att chansa på att man klarar sig ett tag till utan att gå till tandläkaren.

Vänsterpartiet föreslår att ett rejält högkostnadsskydd införs i tandvården. Även om vi inte når ända fram till en tandvård under sjukvårdens högkostnadsskydd så tar vi i den här motionen ett stort kliv mot en tandvård som alla kan ha råd med. Vi föreslår följande konstruktion på högkostnadsskyddet:

Tandvårdskostnad	Subvention
0–900 kr	Patienten betalar själv
900–2 700 kr	50 % ersättningsgrad
2 700–15 000 kr	70 % ersättningsgrad
Över 15 000 kr	90 % ersättningsgrad

Poängen med en sådan lösning med ett högkostnadsskydd i flera steg är att man sänker kostnaden för behandling även för dem som i dag avstår behandling som är relativt billig. Ett högkostnadsskydd som skyddar mot kostnader över 15 000 kronor motiverar ju inte den som avstår från att söka tandvård av ekonomiska skäl och förväntar sig en kostnad på 2 000–3 000 kronor.

Valet av brytpunkter följer också den logik som finns i högkostnadsskyddet i sjukvården. I dag är högkostnadsskyddet för sjukvård 900 kronor och högkostnadsskyddet för läkemedel 1 800 kronor, totalt 2 700 kronor. Detta gör att det är möjligt att successivt förbättra systemet med sikte på det ordinarie högkostnadsskyddet i sjukvården, utan att förändringarna uppfattas som krångliga av patienterna.

Vänsterpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst (RUT) beräkna vad en sådan här lösning skulle kosta. Eftersom det saknas statistik och det kan vara svårt att bedöma dynamiska effekter i form av ökande efterfrågan på tandvård är beräkningarna ganska osäkra, men de ger ändå en kvalificerad skattning av kostnadsbilden. RUT utgick från den mest generösa modellen av högkostnadsskydd som Tandvårdsutredningen föreslog som är snarlik Vänsterpartiets och kom fram till en totalkostnad på 10,8–12,1 miljarder kronor för både högkostnadsskydd och grundstöd. Eftersom Vänsterpartiets föreslagna högkostnadsskydd är något mer generöst, uppskattar vi totalkostnaden till 13 miljarder kronor.

Från de angivna kostnaderna kan dagens tandvårdsstöd och regeringens budgeterade satsningar dras ifrån. Det ger en anslagsökning på ungefär 7 miljarder kronor per år. Det nya tandvårdsstödet bör införas 1 juli 2008.

För att genomföra Vänsterpartiets förslag till tandvårdsreform behöver det därför tillföras ytterligare 3 miljarder kronor 2008 och ytterligare 6 miljarder 2008 och 6,8 miljarder 2009.

4 Bidrag till läkemedelsförmånerna

Ingen har hittills intresserat sig för att undersöka om det finns barn som av ekonomiska skäl inte får tillgång till medicinering som de har behov av. Däremot finns det ett antal studier som visar att vuxna själva avstår från nödvändig behandling av ekonomiska skäl. I Folkhälsoinstitutets rapport ”Hälsa på lika villkor” från 2006 finns det uppgifter om att 6 procent av kvinnorna och männen avstått från att köpa medicin som de fått på recept. Den större andelen av dem som avstod var kvinnor bland låginkomsttagarna, de som saknade kontantmarginal eller hade varit i ekonomisk kris. Av detta kan man dra slutsatsen att det finns hushåll som lever på så små marginaler att även nödvändiga insatser som läkemedel utfärdade på recept avstås av ekonomiska skäl. Den vanligaste orsaken till att barn ordineras läkemedel är infektioner. Det som ordineras då är i första hand antibiotika. Andra sjukdomar som dominerar föreskrivningen av läkemedel bland barn är astma och allergi. För att ge ett exempel så drabbas 20 procent av alla barn i Sverige av öroninflammation minst en gång innan ett års ålder, och ca hälften har drabbats innan fyra års ålder. Läkemedelskostnader är alltså en realitet för de flesta barnfamiljer och naturligtvis tyngst att bära för dem med små ekonomiska marginaler.

Rädda Barnen har i en rapport visat att barn som lever under knappa ekonomiska förhållanden har en sämre hälsa än andra barn. Som ett led att stärka dessa barns situation föreligger det behov att införa ett system som ger gratis receptfria läkemedel för barn under 19 år. För att finansiera detta anslår Vänsterpartiet 430 miljoner kronor om året från 2008.

5 Bidrag till hälso- och sjukvård

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att 40 miljoner kronor avsätts för att stödja vårdpersonal som vill ta över driften av verksamhet, ett s.k. avknoppningsstöd. Vänsterpartiet är mycket kritiskt till ett sådant stöd. Vi vill i stället att hälso- och sjukvården i högre grad ska bedrivas i offentlig regi. Detta eftersom vi inte vill att vinsten, utan behoven, ska styra vården.

Ett avknoppningsstöd kommer att leda till mer av privat ägande inom vården och det innebär att vården kan styras i en mer kommersiell riktning. Visst behöver vården utvecklas och vi är öppna för diskussioner om att ge personalen mer makt över sin egen arbetssituation inom ramen för den offentliga driften och vill gärna se en mindre hierarkisk vård med teamet i centrum, men fler privata aktörer är fel väg att gå.

Vi menar att fler avknoppningar leder bakåt och avvisar regeringens förslag på att tillföra 40 miljoner till ett s.k. avknoppningsstöd. Det innebär en minskning av anslaget med 40 miljoner kronor per år från 2008.

6 Socialstyrelsen

6.1 Jämställdhetsenhet

Det behövs mer kunskap och statistik om kön i hälso- och sjukvården. Men samtidigt finns det också ett behov av att verkställa de förslag som ändå kommit på området. Socialstyrelsen har t.ex. tagit fram ett antal rapporter innehållande förslag som skulle kunna leda jämställdhetsarbetet vidare. Därför föreslår vi att det införs en jämställdhetsenhet på Socialstyrelsen. Enheten ska arbeta med uppföljning av tillgänglighetsfrågor och prioriteringsfrågor och särskilt tillse att dessa områden har könsuppdelad statistik. Enheten ska också analysera statistiken och lämna förslag på åtgärder. För detta ändamål bör Socialstyrelsen tillföras 1,5 miljoner kronor per år från 2008.

6.2 Pris- och löneomräkning

Den låga löneomräkningen som regeringen föreslår riskerar att slå mot viktiga verksamheter som myndigheterna inom utgiftsområde 9 bedriver. Omräkningen kommer att betyda att Socialstyrelsen kommer att behöva göra neddragningar. Det vore mycket olyckligt. Därför föreslår vi en uppräkning av anslaget till myndigheten med 9 miljoner kronor 2008.

7 Bidrag till psykiatri

Psykiatrins andel av kostnaderna för hälso- och sjukvården har också minskat från ca 11 procent till 8 procent de senaste åren. Därför är den statliga satsningen på psykiatrin 2005 och 2006, som Vänsterpartiet gjorde tillsammans med den socialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet, ett viktigt steg i rätt riktning. Det är dock olyckligt att satsningarna hittills varit alltför kortsiktiga. Just långsiktigheten är helt nödvändig för att kunna genomföra den kvalitetshöjning som är helt nödvändig inom psykiatrin, och det är därför Vänsterpartiet vill fortsätta att ge ett extra stöd till psykiatrin. Detta stöd behöver vara långsiktigt och inte reduceras till projekt. Psykiatrisamordnarens förslag om hur psykiatrin kan utvecklas och förbättras är bra i många avseenden. De föreslagna reformerna kommer enligt samordnaren att kosta 1 655 miljoner kronor per år från 2009. Vi menar att det är viktigt att denna stora satsning blir verklighet och tillför därför psykiatrin 1 405 miljoner kronor per år från 2009. Regeringen föreslår ett anslag på 250 miljoner och totalt räcker alltså detta för att finansiera psykiatrisamordningens utredningsförslag.

Regeringen tillför psykiatrin 500 miljoner kronor för 2008 och 250 miljoner kronor för 2009 och 2010 i budgetpropositionen. Av dessa medel har regeringen avsatt 150 miljoner kronor till en ekonomisk stimulans för att kommunerna ska förbereda en ny vårdform inom den psykiatriska tvångsvården. Vi avvisar detta och vill i stället att pengarna ska användas till att bygga ut olika boendeformer. Vänsterpartiet menar dessutom att det av regeringen föreslagna stödet är otillräckligt eftersom psykiatrin omsätter stora summor pengar runt om i landsting och kommuner. Behoven av att stärka psykiatrin är stora och vi menar att en upptrappning av anslagen bör påbörjas redan 2008. Vi föreslår därför en satsning på sammanlagt 1 000 miljoner kronor under 2008 och vi tillför därmed 500 miljoner mer än den av regeringen föreslagna satsningen på 500 miljoner kronor.

8 Statens folkhälsoinstitut

Den låga löneomräkningen som regeringen föreslår riskerar att slå mot viktiga verksamheter som myndigheterna inom utgiftsområde 9 bedriver. Omräkningen kommer att betyda att Statens folkhälsoinstitut kommer att behöva göra neddragningar. Det vore mycket olyckligt. Därför föreslår vi en uppräkning av anslaget till myndigheten med 2 miljoner kronor 2008.

9 Smittskyddsinstitutet

Den låga löneomräkningen som regeringen föreslår riskerar att slå mot viktiga verksamheter som myndigheterna inom utgiftsområde 9 bedriver. Omräkningen kommer att betyda att Smittskyddsinstitutet kommer att behöva göra neddragningar. Det vore mycket olyckligt. Därför föreslår vi en uppräkning av anslaget till myndigheten med 2 miljoner kronor 2008.

10 Vissa statsbidrag inom handikappområdet

Vänsterpartiet anser att beslutet om färdtjänst ska gälla även ledsagare och att de ökade kostnader som det eventuellt kan ge upphov till är berättigade, eftersom beslutet ger den funktionshindrade en ökad trygghet i resandet. Därigenom undviks också en omfattande administration, domstolsprövningar och en stor rättsosäkerhet för den enskilde resenären. Detta bör reducera kostnaderna avsevärt. Problemet med det nuvarande systemet är att den färdtjänstberättigade i vissa situationer får ta med en ledsagare om det behövs under resan, men inte om det behövs en ledsagare under själva vistelsen vid resmålet. För att förenkla processen så bör beslutet om färdtjänst sålunda gälla även för ledsagare.

Vänsterpartiet anser också det skäligt att den som söker tillstånd till färdtjänst ska kunna ha sällskap på resorna av en eller flera medresenärer och då ska tillståndet även gälla för denna eller dessa. Avgiften för medresenären ska då inte heller överstiga den som gäller för allmänna kommunikationsmedel. Här har Färdtjänstutredningen befarat att det kan finnas gränsdragningsproblem. Vi menar trots det att en färdtjänstberättigad ska få ta med medresenärer och att detta bör regleras i de två färdtjänstlagarna.

Förändringarna föreslås träda i kraft 2008. För att finansiera dessa utökade möjligheter att medta ledsagare och medresenär avsätter vi 80 miljoner kronor per år från 2008 under anslag 16:2 Vissa statsbidrag inom handikappområdet.

11 Bidrag till handikapporganisationer

Den socialdemokratiska regeringen gav Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa hur de nya bidragen till handikapporganisationerna fungerar. Det har skett i flera omgångar sedan 2002. I den rapport som överlämnades till regeringen i mars 2005 konstateras att det finns ett missnöje med hur bidragen fördelas. De stora handikapporganisationerna är mindre missnöjda med fördelningen än de små. Bidragen är fördelade på följande sätt: Grundbidraget utgör ett fast belopp som är lika stort för alla riksorganisationer. Grundbidraget var fastställt till 550 000 kronor år 2005. Samarbetsmedlen fördelas ut med samma belopp per organisation, som deltar i ett organiserat samarbete. Medlemsbidraget ska kompensera för ytterligare kostnader som tillkommer. Föreningsbidrag ska kompensera för ytterligare kostnader som ett ökat antal lokala föreningar inom organisationen kan medföra. Merkostnadsbidrag syftar till att utjämna skillnader i kostnader för att anpassa verksamheten till olika funktionshinder. De komplicerade reglerna gör att det är lätt att förstå att det kan uppstå missnöje i fördelningen mellan organisationerna.

Regeringen bör kompensera handikapporganisationerna fullt ut för hur deras anslag har urholkats av inflation, samtidigt som det idag är fler organisationer som är med och delar på pengarna. Den i statsbudgeten föreslagna bidragshöjningen på 20 miljoner kronor är helt otillräcklig. Därför bör handikapporganisationerna tillföras 30 miljoner kronor ytterligare per år från 2008. Det innebär en höjning av anslagen på sammanlagt 50 miljoner kronor från 2008, vilket motsvarar vad Handikappförbundens samarbetsorgan (HSO) krävt i en skrivelse till regeringen.

12 Bilstöd till handikappade

För personer med vissa funktionshinder finns det möjlighet att få bilstöd. Under många år var anslaget till bilstöd alltför lågt. Det fick till följd att pengarna för bilstöd tog slut innan budgetåret var slut och man fick då vänta till nästa år innan bilstödet kunde utbetalas. Vänsterpartiet drev i flera budgetförhandlingar ett krav på att bilstödet skulle ökas och fick efter viss möda gehör för sitt krav. Det är ett steg i rätt riktning. Men även regelverket kring bilstödet behöver reformeras och anpassas efter dagens behov. En sådan regel är till exempel att den som är över 50 år och har lämnat arbetsmarknaden med förtidspension själv måste kunna köra bilen för att få rätt till bilstöd. Det innebär att om den sökande har personlig assistans, saknar körkort och är förtidspensionerad står denne utan möjlighet att få bilstöd. Detta är en onödig reglering, eftersom bilstödet och färdtjänsten är två kommunicerande kärl, dvs. att om fler kvinnor och män med funktionshinder fick bilstöd skulle kostnaderna för färdtjänsten minska.

Bilstödsutredningen har lämnat sitt betänkande, ”Mobil med bil” (SOU 2005:26). Vänsterpartiet är positivt till förslaget om de ökade möjligheterna för barnfamiljer att få bilstöd. I övrigt hade vi önskat att utredningen kunnat medverka till större förändringar. Främst beror väl detta på att utredningen inte fick föreslå något som kunde belasta statsbudgeten.

Vänsterpartiet hade också sett fram mot ett förslag om att kravet på förvärvsarbete slopats. Detta har för många personer med funktionshinder som söker sig ut på arbetsmarknaden blivit ett moment 22. Det kan vara extra svårt att söka arbete och även att få arbete utan bil. Många har redan i dag en svag ställning på arbetsmarknaden och många saknar helt arbete. Därför är det prioriterat att vidta åtgärder som underlättar för kvinnor och män med funktionshinder att komma in på arbetsmarknaden. Därför bör kravet på förvärvsarbete för att få bilstöd slopas.

Vi anser inte heller att körkortskravet ska finnas kvar för de grupper som omfattas av detta krav. En personlig assistent borde kunna vara den som har körkort och kör bilen.

Vi är skeptiska till att föra över bilstödet som helhet eller som en del till kommunerna. Ska bilstödet, som vi vill, utökas, ska det göras med statliga medel. Det ska vara en del av en samlad socialpolitik och ha sin bas i socialförsäkringssystemet, detta utan att för den skull hindra kommunerna från att också kunna ge ett mobilt stöd som ett eget åtagande.

För att kompensera för de ökade utgifter som ovanstående förändringar kan innebära höjer vi anslaget 16:7 Bilstöd till handikappade (utg.omr. 9) med 20 miljoner per år från 2008.

13 Tillgänglighetssatsning 2010

I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken Från patient till medborgare (prop. 1999/2000:79) slås det fast att målet för handikappolitiken ska vara ett samhälle som gör det möjligt för människor med funktionshinder att bli fullt delaktiga i samhällslivet. Människors lika värde är en grundläggande utgångspunkt i vårt samhälle och alla människor har kunskaper, förmågor och erfarenheter som är viktiga för samhället. Därför måste samhället formas på ett sådant sätt att alla kan medverka i utvecklingen och nå full delaktighet. Människor som har funktionshinder utgör givetvis inget undantag i detta avseende. Personer med funktionshinder är medborgare med lika rättigheter och skyldigheter som andra medborgare.

Vänsterpartiet var med och tog fram den nationella handlingsplanen och vi tycker att den är väldigt bra. Men vi har märkt att själva genomförandet av planen går trögt. Därför ser vi att det kommer att krävas resursförstärkningar för att målet om att Sverige ska vara tillgängligt till 2010 ska kunna uppnås. Vänsterpartiet förslår därför att det tillförs 250 miljoner för detta ändamål 2008, 500 miljoner 2009 och 750 miljoner 2010. Pengarna bör fördelas av regeringen och gå till olika typer av tillgänglighetssatsningar.

14 Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

Vänsterpartiet har under lång tid drivit frågor som syftat till att utveckla kvaliteten inom äldreomsorgen, stärka äldres rättssäkerhet, utveckla stödet till anhöriga och ge ökade möjligheter för personal inom äldreomsorgen att utvecklas inom yrket. Det är och har varit ett målmedvetet och långsiktigt arbete som bl.a. ledde fram till att Vänsterpartiet under förra mandatperioden kunde driva igenom viktiga kvalitetsfrågor i den nationella utvecklingsplanen för äldreomsorgen. Den nya regeringen fullföljer många av dessa satsningar, vilket naturligtvis är bra.

Valfrihet och självbestämmande i äldreomsorgen handlar inte om att välja vårdföretag utan om att ha verklig valfrihet i vardagen genom att fritt kunna förfoga över vilka insatser som ska utföras inom den biståndsbedömda tiden. Det finns framgångsrika försöksverksamheter bl.a. i vissa stadsdelar i Göteborg och i Falun där det ges möjlighet att byta ut insatser när den äldre själv så önskar. De som har hemtjänst bör ges möjlighet att fritt få förfoga över ett antal timmar som den äldre själv kan bestämma hur och när de ska användas.

Vänsterpartiet är väldigt kritiskt till regeringens satsning på att öka konkurrensen i äldreomsorgen. Därför drar vi in anslaget på 300 miljoner till mångfald i äldreomsorgen 2008. Dessa pengar bör i stället användas till att stimulera verklig valfrihet i vardagen för de äldre – en valfrihet som möjliggör att välja insats i stället för att välja entreprenör. För att stimulera en sådan utveckling i kommunerna avsätter vi 100 miljoner kronor per år 2008–2010.

15 Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

Vänsterpartiet är stolt över att ha bidragit till att kvinnojourerna tillförts 100 miljoner kronor om året. Kommunerna måste nu ta sitt ansvar för att tillgodose kompetent stöd till samtliga våldsutsatta kvinnor som söker hjälp. De måste utbilda socialtjänstens personal, men också personal som arbetar med funktionshindrade och äldre. Kunskapen om mäns våld mot kvinnor måste förbättras rejält, inte minst gäller det kunskap för att förbättra stödet till våldutsatta kvinnor med funktionshinder eller pågående missbruk. Det måste också finnas kunskap och metoder för att ge stöd till de flickor och kvinnor, men också pojkar som utsätts för s.k. hedersrelaterat våld. Barnperspektivet måste alltid finnas med och stödet till de barn som bevittnat våld mot sina mödrar måste förbättras. För att stimulera en kompetensutveckling inom socialtjänsten och bland personal som arbetar med funktionshindrade så avsätter vi 55 miljoner kronor per år från 2008.

Även funktionshindrade kvinnor är särskilt utsatta och har särskilda behov av stöd när de utsätts för mäns våld. Det faktum att många kvinnojourer har svårt att ta emot dessa kvinnor är en särskilt försvårande omständighet. Vi utvecklar resonemangen kring detta i Vänsterpartiets riksdagsmotioner om narkotikapolitik, alkoholpolitik och handikappolitik. Kvinnojourerna har många gånger ytterst begränsade resurser, och därför menar vi att det behöver tillföras medel för att stimulera en tillgänglighetsanpassning av jourerna. Vi avsätter 10 miljoner kronor per år från 2008.

Vi menar att staten bör ta ett särskilt ansvar för de mest utsatta kvinnorna. Regeringen bör återkomma med ett handlingsprogram för inrättande av resursjourer som har kompetens att ta emot missbrukande respektive psykiskt funktionshindrade kvinnor. För att stödja en satsning på resursjourer avsätter Vänsterpartiet 20 miljoner kronor per år från 2008.

Det behövs fler och samlade kraftåtgärder för att minska prostitutionen. Riksdagen bör därför begära att regeringen tillsätter en utredning om inrättandet av ett nationellt resurscentrum mot prostitution, som ska ha i uppgift att ta emot och stötta dem som söker vägar ut ur prostitutionen. Detta centrum, som ska ha specialistkompetens på området, bör även arbeta med stöd och information gentemot institutioner och yrkesgrupper som i sin verksamhet möter människor i prostitution. Det bör även samverka med berörda myndigheter och organisationer. Utredningen bör även beakta vilka riktade anslag som krävs till kommunerna för att stödja dem som vill ta sig ur prostitutionen. För att finansiera ett nationellt resurscentrum mot prostitution avsätter Vänsterpartiet 7 miljoner kronor per år från 2008.

Mycket kvalitetshöjande och bra verksamheter har dragits i gång de senaste åren inom missbruksvården, bland annat genom den statliga satsningen Ett kontrakt för livet. Men det behövs långsiktighet för att inte allt ska rinna ut i sanden, och vi avsätter för detta ändamål 150 miljoner kronor per år för att fortsätta satsningen på missbruksvården. Dessa pengar bör även användas för att finansiera en fortsättning på Mobilisering mot narkotikas arbete inom ramen för lämplig myndighet.

Vänsterpartiet vill starta ett riskbarncentrum under 2008. Tanken med ett riskbarncentrum är att utveckla ett nationellt kunskapscentrum, som kan hämta in och sprida kunskaper för att utjämna skillnader i kunskap och behandling/utredning mellan olika regioner, när det gäller barn som utsätts för våld och övergrepp, så att barn inte får olika behandling beroende på var de bor. För detta ändamål avsätter vi 6 miljoner kronor 2008 och 13 miljoner kronor per år från 2009.

16 Statens institutionsstyrelse

Den låga löneomräkningen som regeringen föreslår riskerar att slå mot viktiga verksamheter som myndigheterna inom utgiftsområde 9 bedriver. Omräkningen kommer att betyda att Statens institutionsstyrelse kommer att behöva göra neddragningar. Det vore mycket olyckligt. Därför föreslår vi en uppräkning av anslaget till myndigheten med 37 miljoner kronor 2008.

17 Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning

Den låga löneomräkningen som regeringen föreslår riskerar att slå mot viktiga verksamheter som myndigheterna inom utgiftsområde 9 bedriver. Omräkningen kommer att betyda att Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap kommer att behöva göra neddragningar. Det vore mycket olyckligt. Därför föreslår vi en uppräkning av anslaget till myndigheten med 6 miljoner kronor 2008.

18 Politikens inriktning

Regeringen har föreslagit ändrade mål för politikområdet hälso- och sjukvårdspolitik (yrkande 3). Syftet är bland annat att mer betona ett fritt vårdval och patienten ska ses som en aktiv vårdkonsument. Vi vänder oss starkt emot detta förslag som innebär en kommersiell syn på hälso- och sjukvården. En sådan utveckling är ett hot mot viktiga värden inom sjukvården då vinstintresset riskerar att prioriteras före t.ex. behov, jämlikhet, rättvisa och kvalitet. Patienterna går inte att se som vilka konsumenter som helst på en fri marknad eftersom deras behov av sjukvård är så stora och de är i ett närmast totalt informationsunderläge i förhållande till vårdgivaren. Riksdagen bör därför avslå den föreslagna ändringen av målen för hälso- och sjukvårdspolitiken.

Riksdagen har föreslagit ett nytt mål för politikområdet Äldrepolitik (yrkande 5). Förslaget innebär bland annat att man ska följa hur kommunerna utvecklar ”fritt val”. I övrigt gör vi bedömningen att den nya målsättningen inte tillför något nytt. Vänsterpartiet motsätter sig regeringens satsning på att öka konkurrensen i äldreomsorgen. Vi vill i stället ha verklig valfrihet i vardagen för de äldre – en valfrihet som möjliggör att välja insats i stället för att välja entreprenör. Riksdagen bör därför avslå den föreslagna ändringen av målen för äldrepolitiken.

Stockholm den 4 oktober 2007
Lars Ohly (v)
Marianne Berg (v)	Wiwi-Anne Johansson (v)
Hans Linde (v)	Kent Persson (v)
Alice Åström (v)	Elina Linna (v)