Utländska flottbesök

Motion 1988/89:U416 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U416

av Ingela Mårtensson m.fl. (fp)
Utländska flottbesök

Det finns flera tecken på att inställningen till kärnvapen har förändrats något
bland kärnvapenstaterna. Företrädare för supermakterna har t ex klart
deklarerat att ett kärnvapenkrig aldrig kan vinnas. Överenskommelsen förra
året mellan USA och Sovjetunionen (det s k INF-avtalet) innebär ett
avskaffande av kärnvapenmissiler av kort- och medellång räckvidd. Det är en
milstolpe i nedrustningsarbetet - för första gången fattades beslut om att
avskaffa ett helt vapenslag.

Samtidigt som vi självklart välkomnar beslutet att landbaserade kärnvapen
i Europa tas bort, så måste vi uppmärksamma den marina upprustningen.
Det är ingen framgång för nedrustningsarbetet om INF-avtalet kompenseras
med en upprustning till sjöss.

Det är viktigt att vi i Sverige tar avstånd från kärnvapen varhelst i världen
de finns. Sverige har avstått från kärnvapen och enligt svensk lag får
kärnvapen inte förekomma på svenskt territorium. Den svenska regeringen
arbetar för en kärnvapenfri zon i Norden. Mot denna bakgrund borde det
vara självklart för den svenska regeringen att vid utländska militärbesök
försäkra sig om att besökarna inte medför kärnvapen, när de gästar Sverige.
Det räcker inte med att som idag enbart utgå ifrån att besökande nationer
respekterar vår inställning i denna fråga.

Kärnvapenmakterna har som princip att vid förfrågan varken förneka eller
bekräfta förekomst av kärnvapen ombord på örlogsfartyg. Det är upprörande
att de inte ens anser sig behöva svara på frågan om de har kärnvapen
ombord eller ej. Det visar brist på respekt för värdlandet. Besöken är till för
att främja relationerna mellan länderna. Besök under sådana omständigheter
bidrar inte till att skapa förtroende mellan stater. Även mindre stater
måste kunna värna sin integritet och självbestämmanderätt och kunna
respekteras för sina ståndpunkter.

Så länge kärnvapenstaterna har policyn att varken bekräfta eller förneka
förekomst av kärnvapen, så bör Sverige inte tillåta besök av fartyg som kan
tänkas ha kärnvapen ombord. Den policyn tillämpas av Nya Zeeland och är
numera lagstadgad där.

Enligt lagen får premiärministern endast tillåta utländska flottbesök om
det är helt klart att fartyget inte har kärnvapen ombord. Bedömningen görs
utifrån all relevant information och råd som står premiärministern till
förfogande. Genom militära uppslagsverk kan man t ex få information om
vilka fartyg som är konstruerade för att bära kärnvapen.

Sverige bör följa Nya Zeelands exempel. Regeringen bör inte tillåta att

kärnvapenfartyg får tillträde till svenskt territorium. De länder som skulle bli Mot. 1988/89

aktuella är de stater som även i fredstid förfogar över kärnvapen. Norge och U416

Danmark skulle t ex inte komma ifråga för ett sådant förbud, eftersom de
deklarerat att de inte har kärnvapen i fred men är beredda att använda
kärnvapen i krig.

Sverige bör dessutom ta initiativ till överläggningar med andra kärnvapenfria
stater för att nå fram till en gemensam policy när det gäller flottbesök
och kärnvapen. En samordnad och gemensam linje i denna fråga från fler
länder skulle bli en kraftfull markering mot kärnvapenstaternas hittillsvarande
nonchalanta hållning att varken förneka eller bekräfta förekomst av
kärnvapen.

Detta förslag framförde vi även vid förra riksmötet. Förslaget besvarades
med att internationella kontakter pågår i enlighet med vad riksdagen
beslutade 1987. Men vi menade att svenska regeringen skulle invitera andra
icke-kärnvapenstater till överläggningar om en gemensam policy när det
gäller flottbesök och kärnvapen. Detta har inte gjorts.

Det är mycket positivt att statsministern och andra företrädare för
regeringen tar upp frågan i FN och andra internationella sammanhang och på
så sätt försöker verka för att kärnvapenmakterna skall frångå sin princip att
inte ge klara besked beträffande förekomsten av kärnvapen ombord.

Riksdagen beslutade också att om fortsatta internationella kontakter inte
skulle ge avsett resultat i detta ärende finns det anledning att överväga andra
åtgärder i syfte att undanröja den osäkerhet som nu ofta vidlåder flottbesök
från kärnvapenmakter. Vi tycker att det nu finns anledning att gå vidare.

Därför håller vi fast vid vårt förslag att regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med andra icke-kärnvapenstater. Även i det arbete som
pågår angående kärnvapenfri zon i Norden bör frågan om flottbesök tas upp
till övervägande.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om förbud för fartyg som kan tänkas ha kärnvapen
ombord att beträda svenskt territorium,

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till överläggningar
med kärnvapenfria stater för att nå en gemensam policy när det gäller
flottbesök och kärnvapen.

Stockholm den 25 januari 1989

Ingela Mårtensson (fp)

Charlotte Branting (fp) Ylva Annerstedt (fp)

Barbro Sandberg (fp)

19