Utmätning av bostadsrätt

Motion 1989/90:L301 av Allan Ekström (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Allan Ekström (m)
Utmätning av bostadsrätt

Mot.
1989/90
L301305

Får bostadsrätt till lägenhet, som tjänar en gäldenär till stadigvarande bostad,
utmätas eller ej? Frågan är av desto större betydelse för gäldenären
som denne, om utmätning sker av bostadsrätten, måste flytta från lägenheten.

Enligt 5 kap. 1 § punkt 6 utsökningsbalken är bostadsrätt - sedan år 1971 fredad
från utmätning, om det icke med hänsyn till gäldenärens behov och
bostadsrättens värde är oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning.

(Ett ytterligare undantag i utmätningsfriheten utgör det fallet att gäldenären
anskaffat bostadsrätten i illojalt syfte i förhållande till sina borgenärer. Ej
heller hindrar stadgandet om utmätningsfrihet att utmätning kan äga rum av
bostadsrätt som är pantsatt). Bakom stadgandet i utsökningsbalken ligger
uppfattningen därom att en bostadsrättshavare har lika stort behov av skydd
som en hyresgäst, att utmätning oftast framstår som en från bostadssocial
synpunkt klart olämplig åtgärd samt att hänsynen till bostadsrättshavarens
behov av skydd för sin bostad i regel måste anses väga tyngre än intresset av
att kunna utnyttja det ekonomiska värde som ligger i bostadsrätten för att
tillgodose bostadsrättshavarens borgenärer (LU 1971:9 s 54).

I flera fall har domstolarna haft att ta ställning till frågan, huruvida bostadsrättens
värde överskridit den beloppsgräns över vilken undantagande
från utmätning kan anses oskäligt. En sådan prövning skall ju ske, sedan gäldenären
befunnits ha godtagbara behov av bostaden. I ett uppmärksammat
mål (Ö 1096/88) har högsta domstolen genom beslut den 4 juli 1989 uttalat,
att en allmän riktpunkt vid skälighetsbedömningen för närvarande bör vara
att utmätningsfrihet i vart fall skall gälla för sådana bostadsrättigheter avsedda
som familjebostäder vilkas värde inte i väsentlig mån överstiger
200 000 kronor och att lägre gränsvärden självfallet bör kunna tillämpas
när det gäller mindre bostadsrättslägenheter. Domstolen förklarade vidare
att ifrågavarande beloppsnivå borde gälla lika i hela landet, oavsett att en
oundviklig följd ... blir att de flesta bostadsrätter inom Stockholms- och Göteborgsregionerna
faller utanför utmätningsfriheten.

HD:s beslut var ej enhälligt. Ett justitieråd ville för sin del sätta beloppsgränsen
till uppemot 150 000 kronor. En annan ledamot ansåg däremot att
de enskilda fallen skulle bedömas med hänsyn till samtliga i varje ärende
föreliggande omständigheter och att det därför var ofrånkomligt att utgå
från olika värden inom olika delar av landet. 1

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr L301-305

HD:s ståndpunkt - med beloppet 200 000 kronor som riktvärde - innebär Mot. 1989/90

i själva verket, att praktiskt taget alla bostadsrättshavare som råkar bo åt- L301

minstone i Stockholmsregionen i dag ställs utanför det skydd som avses med
stadgandet om utmätningsfrihet. En sådan ordning är - med hänsyn till situationen
inom bostadsmarknaden - icke godtagbar. Skall stadgandet om skydd
för bostaden ha samma faktiska värde för alla medborgare oavsett var de
råkar bo - en ståndpunkt som synes naturlig - måste den ifrågasatta beloppsgränsen
bestämmas efter beaktande av prisnivån för bostadsrätter inom
skilda delar av landet.

Den av HD antagna bedömningsnormen måste följaktligen justeras.

Borgenärernas motstående intresse av att kunna ta i anspråk det kapital
som bostadsrätten representerar skulle i gengäld, om möjligt, kunna tillgodoses
genom att dessa tillerkändes någon form av företrädesrätt till kapitalet
att göras gällande vid framtida försäljning av bostadsrätten; här har då förutsatts
att fordringen ej är förenad med panträtt i bostadsrätten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av 5 kap. 1 §
utsökningsbalken i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 18 januari 1990

Allan Ekström (m)

2