Utökade kvoter för fisket i Nordsjön

Motion 1992/93:Jo405 av Ingrid Näslund och Åke Carnerö (kds)

Sedan urminnes tider har fiskeplatser i Nordsjön varit
tillgängliga och nyttjats av olika länders fiskare, bl a
danska, norska och svenska. I mitten av 70-talet
började land efter land flytta ut sina gränser till 200 sjömil
och dela upp Nordsjön i ekonomiska zoner. Denna
utveckling startades av islänningarna som kände sig
tvingade att utvidga sina fiskevatten för att kunna överleva
ekonomiskt. I takt med att oljeutvinningens betydelse
ökade i Nordsjön, fann de olika Nordsjöländerna det
nödvändigt att utvidga sina gränser och mellan sig fördela
de områden som visat sig innehålla stora oljefyndigheter.
Detta gjorde att bl a svenska fiskare utestängdes från
fiskeplatser i Nordsjön, vilka de av hävd nyttjat i många år.
Det stannade inte vid att svenska fiskare utestängdes från
fiskevattnen utan de blev dessutom helt beroende av de
olika Nordsjöstaternas godtycke vid tilldelning av
fiskekvoter. Denna utveckling ledde till att både Sverige
och andra länder tvangs att öka sitt torskfiske i Östersjön,
vilket i sin tur fick till följd att torsken nu i det närmaste är
utfiskad där. Som en följd av detta har svenska fiskare nu
hamnat i stora ekonomiska svårigheter. Svenskt fiske kan
idag med rätta säga befinna sig i kris.

1989 hade Sverige en Östersjökvot på 44 000
ton torsk per år. På grund av det minskade
torskbeståndet i Östersjön har tilldelningen successivt
minskat till 23 900
ton 1992. Denna kvot har under det gångna året inte
kunnat uppnås av brist på torsk. För 1993 är Sveriges kvot i
Östersjön 9 560
ton. Denna nedåtgående trend gör att svensk
fiskerinäring är på väg mot en ekonomisk katastrof. Sillen
betalas dessutom nu så dåligt att dubbla mängder mot
tidigare måste fiskas för att få en rimlig möjlighet att
överleva ekonomiskt. Därför finns idag ett stort behov för
svenska fiskare att erhålla större kvoter av torsk och övrig
vitfisk från Norge än idag, åtminstone under en
övergångsperiod.

Då norskt fiske för närvbarande går mycket bra och inte
ens den egna andelen av vitfisk i Nordsjön kan fiskas upp,
ser vi vissa möjligheter till ökad generositet från norsk sida.
Enligt uppgift har Grönland fått utökad kvot i norsk zon
med 50 %
till 2 700
ton för år 1993 och EG har tilldelats en kvot på 6 000
ton för 1993. Sveriges kvot från norsk zon för 1992
var 410 ton torsk och 1993 års tilldelning är i skrivande stund
inte klar. Om man betänker att Sverige under 1991
importerade mer än 56 000
ton fiskeprodukter från Norge till ett värde av över
1 miljard kronor och jämförelsevis under 1992 tilldelades en
fiskekvot på totalt 4 925
ton fisk (varav 410 ton torsk) till ett preliminärt
värde av totalt ca 40 miljoner, kan man faktiskt tala om
diskriminering av svenskt fiske.

För ett antal år sedan erhöll Sverige betydligt större
kvoter än idag. Dessa kunde då ej utnyttjas fullt ut av olika
anledningar, men förhoppningsvis borde inte detta påverka
ett beslut om ökad tilldelning nu.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att förhandlingar på
nytt tas upp med den norska regeringen om möjligheter till
ökade fiskekvoter för Sverige i de norska fiskevattnen vad
beträffar bl.a. vitfisk.

Stockholm den 21 januari 1993

Ingrid Näslund (kds)

Åke Carnerö (kds)