Utökat älvskydd

Motion 1992/93:Bo507 av Birgitta Hambraeus (c)

Österdalälven

Vattenkraften är en mycket stor nationell tillgång. Vi har
i dag mer el per person enbart från vattenkraft än vad som
motsvarar den totala elanvändningen per person t ex i
Storbritannien.

Riksdagen antog 1984 en plan för utbyggnaden med
målet 66 TWh/år. När det gäller att bedöma hur mycket
energi befintliga vattenkraftverk kan ge, får man olika
resultat beroende på vilken metod man använder för
beräkningen. Hur mycket man i verkligheten använder
varje år beror på vattentillgången och på vilka kraftverk
som det är mest lönsamt att använda för kraftbolagen som
samkör sina anläggningar. Det händer ofta att man låter
vattnet gå förbi turbinerna under lågsäsong. NUTEK
bedömer att vattenkraftens produktionsförmåga kommer
att ligga på ca 64 TWh/år vid 1990-talets slut. Men enligt
SMHI, som är fackmyndighet på området, så är
målsättningen redan uppnådd med råge. Under 1992
uppgick den faktiska produktionen till 72,5 TWh!

Den stora epoken av vattenkraftsutbyggnad är över, det
visste man redan på 70-talet. Vi får mycket billig el från de
redan utbyggda älvarna i evärdeliga tider, men nu har vi
byggt ut så mycket vattenkraft i Sverige att i stort sett alla
övriga älvsträckor bör lämnas över till kommande
generationer i naturligt skick.

Det är en stor framgång för oss som vill skydda de få fria
forsar och fall som finns kvar, att regeringen nu föreslår att
de fyra stora outbyggda norrländska älvarna skall förklaras
som nationalälvar så att rimligen alla vattenkraftsplaner där
överges.

Genom propositionen föreslås ett avsevärt utökat skydd
också för andra sträckor. Det är mycket glädjande!

Vi anser att mycket starka skäl talar för att även
Brunnsberg vid Österdalälven bör omfattas av skyddet i
naturresurslagen. Bara det faktum att det är den sista
outbyggda älvsträckan i Österdalälven mellan Siljan och
Trängslet är skäl nog att lämna den orörd efter bygdens
önskemål.

Som enda skäl för att inte ta med Brunnsberg anför
statsrådet att sträckan är relativt kort och redan starkt
påverkad av vattenkraftsutbyggnad, bl a genom
korttidsreglering av uppströms liggande vattenmagasin.
Det är emellertid tydligt att stora naturvärden finns kvar
och att det skulle väcka stor bestörtning i Älvdalen om man
blev av med denna sista levande sträcka i Österdalälven.

En enhällig länsstyrelse i Kopparbergs län och en stor
majoritet i Älvdalens kommun önskar spara denna sista
outbyggda del av Österdalälven vid Brunnsberg. Älvdalens
kommun har ca 5 000 invånare. Man har samlat 4 200
namnunderskrifter mot kraftverksbygget.

I tio år har befolkningen kämpat. Ett opinionsmöte den
4 januari 1993, som betecknats som den största
manifestationen i Älvdalens historia, antog ett uttalande,
där man krävde av sina kommunpolitiker att påverka sina
riksdagsmän att motionera om skydd för Brunnsberg.
Området har klassats som riksintresse för det rörliga
friluftslivet.

I Kopparbergs läns naturvårdsprogram får älvsträckan
Åsen--Väsa högsta skyddsvärde på alla förekommande
punkter: geologi, zoologi, botanik, landskapsbild och
rörligt friluftsliv. Man nämner att den gamla värdefulla
stenbron, Styrvoltsbron, från 1700-talet skulle överdämmas
vid ett kraftverksbygge och att ett stort antal slamgropar
från reningsverk hotas av överdämning med fara för
urlakning av skadliga ämnen. Vidare påpekas att turismen
är mycket viktig för kommunens framtid och att denna den
sista bevarade sträckan av Österdalälven bör bevaras för att
kunna visa hur älvdalen tidigare såg ut.

Departementets utredare Örjan Nyström framhåller på
sid 50 och 51 i propositionen, att älvsträckan har stora
naturvärden: värdefulla slåttermarker på öarna i älven,
fångstgropssystem från stenåldern som hotas vid
kraftverksbygge, säkra iattagelser av utter, ett rikt fågel-
och djurliv, värdefullt strömfiske upplåtet till allmänheten
av harr och öring, som av Fiskeristyrelsen klassats som
riksintresse för fritidsfisket, ståtlig utsikt över den fritt
framflytande älven, lättpaddlat och populärt kanotvatten.
Kommunen satsar stort på turismen. Utredaren drar
slutsatsen: '' Som riksintresse för friluftsliv och från allmän
fiskesynpunkt är enligt min mening bevarandet av denna del
av älven den långsiktiga hushållning som måste ges
företräde.''

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att älvsträckan vid Brunnsberg i
Österdalälven skall omfattas av skyddsbestämmelserna i 3
kap. 6 § naturresurslagen.

Stockholm den 25 januari 1993

Birgitta Hambraeus (c)