Utredning av åkermarkens användning och miljöstöden i ett globalt perspektiv

Motion 2008/09:MJ444 av Staffan Danielsson och Johan Linander (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda den svenska åkermarkens användning och miljöstödens utformning i ett globalt klimat- och resursperspektiv avseende produktion av mat och bioenergi och biodrivmedel samt nyttjandet av extensiva odlingssystem.

Motivering

Utifrån en liberal utgångspunkt bör givetvis åkermarkens användning – i Sverige och i världen – avgöras av marknadens efterfrågan, d.v.s. konsumenternas val, och av de enskilda lantbruksföretagen i konkurrens med varandra. Statens uppgift är att ange ramarna och sätta gränser från t.ex. resurshushållnings- och miljösynpunkt.

Under det senaste seklet har de flesta länder i världen genom tullar och regleringar tillförsäkrat sig ett fortsatt inhemskt jordbruk i ett läge när världsmarknaden kännetecknats av överskott och dumpade priser. Motiven har varit t.ex. säkerhetspolitiska eller arbetsmarknadspolitiska skäl eller resurshushållnings- och miljöskäl.

Under senare tid har efterfrågan stigit på både mat och på bioenergi och världen kan närma sig en balanspunkt mellan produktion och efterfrågan. Då fungerar marknaden, och behovet av regleringar kan minska. Då ökar trycket på att resursen åkermark ska användas till effektiv och uthållig produktion av bioråvaror.

Samtidigt vaknar nya regleringskrav när priserna inte längre är konstlat låga genom dumpade överskott, utan istället stiger till den balanspunkt där efterfrågan möter produktionen. Exempel på detta är nya krav på att åkermarken inte skulle få användas för energiproduktion eller att lågavkastande odlingssystem (extensiv odling över stora arealer) inte bör stimuleras.

Biologisk produktion från åkermark är i stor utsträckning energiproduktion med hjälp av fotosyntesen. Produktionen har genom alla tider främst använts till föda åt människor eller husdjur, vilka i ett senare skede blir mat åt människor. Innan traktorer ersatte hästarna gick en del av åkermarken åt till hästfoder. Detta sker fortfarande genom det stora intresset för fritidshästar. Den nya energiproduktionen för drivmedel åt bilar eller traktorer kan ses som ett jordbrukets bidrag till sin egen drivmedelsanvändning.

Samtidigt som kravet att världsjordbruket ska producera mer mat och energi ökar, finns också ett växande intresse från konsumenter och politiker i den rika världen att efterfråga och stimulera mer extensivt odlade produkter, av miljö- och kvalitetsskäl. Detta är divergerande mål som bör analyseras noga utifrån olika aspekter.

I Sverige styrs därför en växande del av miljöstödet till ekologisk odling. Riksdagen har antagit politiska mål för hur dessa extensivare odlingssystem ska expandera och har också angivit procentsatser för hur mycket ekoprodukter som den offentliga sektorn bör inköpa. Länsstyrelsernas rådgivare marknadsför i betydande omfattning det ekologiska konceptet och det finns flera andra stödinsatser.

Det finns alltså en motsägelse i samhällets krav på jordbruket dels att ha en uthålligt stabil produktion av mat och bioenergi till rimliga priser, dels att alltmer inrikta sig på en extensivare och lägre avkastande odling till högre pris som också i stor utsträckning bygger på animalieproduktion. Det är också en motsägelse i den offentliga upphandlingen av mat, där ökade matpriser kan leda till ett val att prioritera mellan bra och prisvärd näringsriktig mat kontra dito men dyrare mat från extensivare odlingssystem.

Vår utgångspunkt i denna motion är att jordbruket bör ha frihet att självt odla det som marknaden efterfrågar, vilket rimligen blir mat i allt väsentligt men även biodrivmedel och bioenergi i viss utsträckning.

Staten kan sedan stimulera jordbruket i den riktning som av miljö och energiskäl eller andra skäl anses riktig.

Vår utgångspunkt är att staten bör ersätta jordbruket för miljöinsatser efter deras faktiska miljönytta, och överlåta åt marknaden att avgöra volymutvecklingen för olika certifieringskoncept. Det kan vara naturligt att vid offentlig upphandling främja närproducerad mat från Sverige, av miljö- och resurshushållningsskäl. Att däremot uppsätta bestämda procentmål för hur mycket myndigheter och kommuner ska köpa in av enskilda odlingskoncept är tveksamt, och bör i så fall föregås av noggranna analyser.

Det finns goda idéer om att miljöersättningarna borde omformas så att de mindre premierar hela certifieringskoncept utan mer utformas som ett paraply av konkreta åtgärder som leder till bästa miljömålsuppfyllelse. Dessa riktade ersättningar kan då utnyttjas av alla som vill fullgöra de åtaganden som krävs, oavsett var och hur man sedan väljer att sälja och marknadsföra sina produkter. Idag kan t.ex. en bonde få betydande stöd för att bl.a. inte använda kemiska medel om man följer alla uppställda eko- eller kravregler. Om han eller hon inte vill använda några kemiska medel men inte uppfyller alla de övriga ekologiska certifieringskraven erhålls inte ett öre. Likaså kan den som med alltmer utvecklade metoder vill minska växtnäringsförlusterna från sitt vanliga jordbruk bli utan stöd, medan den ekoproducent som kan ha större förluster ändå erhåller det generella ekostödet.

Genom att mer styra de framtida miljöersättningarna till ett paraply av konkreta åtgärder (enligt ovan) som bäst främjar samhällets olika miljömål kan alltså både den som vill sälja sina produkter via Krav, Svenskt Sigill eller inom ramen för de svenska miljölagarna erhålla stöd i förhållande till hur mycket man faktiskt bidrar till att uppfylla målen.

Det finns olika bedömningar för hur mycket livsmedel som den offentliga sektorn i Sverige årligen upphandlar, men det finns uppgifter om nivån 20 miljarder kronor.

Enligt gällande av riksdagen antagna mål bör inköpen av ekologiskt certifierade livsmedel tiodubblas fram till år 2010, så att andelen då uppgår till 25 %. Detta kan beräknas öka kostnaderna för livsmedelsinköpen till stat, kommuner och landsting med över 1 miljard kronor, samtidigt som den svenska produktionen av mat minskar.

Om staten, kommuner och landsting vill öka miljöinsatserna i jordbruket med denna volym skattepengar torde dessa medel kunna användas effektivare och med mer miljönytta, t.ex. genom ett åtgärdsparaply av riktade insatser.

Vi anser att det är tid att djupare analysera de frågeställningar kopplade till jordbruket, åkermarken och produktionen av livsmedel och bioenergi som vi har redovisat ovan.

Stockholm den 29 september 2008
Staffan Danielsson (c)	Johan Linander (c)