Utredning om dödshjälp
Motion 1991/92:So495 av Sten Andersson i Malmö och Wiggo Komstedt (m)
Ärendet är avslutat
- Motionskategori
- -
- Motionsgrund
- Tilldelat
- Socialutskottet
Händelser
- Inlämning
- 1992-01-27
- Bordläggning
- 1992-02-06
- Hänvisning
- 1992-02-10
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.
Opinionen har uppenbart svängt när det gäller rätten till dödshjälp. Allt fler läkare och jurister ansluter sig numera till den meningen att patienten i livets slutskede då sjukvården tömt sina medicinska resurser skall ha rätt till dödshjälp om han/hon så önskar. Samhället kan inte ta sig rätten att tvinga kvar en döende människa på plågans bädd. Det innebär tvivelsutan en kränkning av patientens självbestämmanderätt som är dokumenterad både i grundlag och sjukvårdslag. Att en majoritet bland landets vuxna befolkning är för dödshjälp i ett sådant läge bekräftas också av de enkäter som relativt nyligen företagits. Landstingsförbundets enkät gav vid handen att 57 % var av den meningen och den senare, nyligen genomförda, visade att 3 av 4 av de tillfrågade var för dödshjälp i ovan angivet läge.
De argument som tidigare anförts mot dödshjälp i livets slutskede har i avsevärd grad förlorat i kraft. Man har tidigare hänvisat till den passiva dödshjälp som lagen tillåter och som innebär att patienten har rätt att vägra en föreslagen medicinsk insats. All vård måste ske i samråd med patienten och det är patientens avgörande som slutgiltigt gäller. Med nuvarande sofistikerade medicinska teknologi kan emellertid någon klar gräns mellan passiv och aktiv insats inte upprätthållas. Att stänga av en respirator -- nota bene, på patientens begäran -- innebär självfallet en aktiv insats lika väl som att injicera en dubbel dos morfin. I båda fallen blir resultatet detsamma. Patienten dör. Att avsikten i det senare fallet skulle vara att förkorta livet men i det tidigare något annat måste framstå som ren sofism.
I debatten har också anförts att sjukvården skulle riskera något av sin trovärdighet om laglig rätt till dödshjälp infördes. I en TV-debatt härförleden framhöll Göran Hermerén, professor i medicinsk etik i Lund, att man skulle riskera det motsatta förhållandet i stället. Utsikten att hållas vid ''liv'' som ett kolli in absurdum uppfattas tvivelsutan som skrämmande av de flesta.
Sedan domstolarna numera tycks ha ändrat attityd till den som med samtycke förkortar annans liv och dömer till villkorlig dom, såsom skedde i ''Solnafallet'', har det blivit allt mer angeläget för lagstiftaren att gå in. I annat fall kan man på goda grunder riskera att gemene man tar lagen i egna händer, vilket vore en stor olycka.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär utredning om rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga synpunkter.
Stockholm den 27 januari 1992 Sten Andersson (m) i Malmö Wiggo Komstedt (m)
Yrkanden (2)
- 1att riksdagen hos regeringen begär utredning om rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga synpunkter.
- Behandlas i
- Utskottets förslag
- avslag
- Kammarens beslut
- = utskottet
- 1att riksdagen hos regeringen begär utredning om rätten till dödshjälp med beaktande av medicinska, juridiska, etiska och allmänmänskliga synpunkter.
- Behandlas i
Intressenter
Motioner
Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.