Utsatta barn med missbrukande föräldrar

Motion 2004/05:So611 av Johan Löfstrand och Luciano Astudillo (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lärarutbildningen och kunskap om missbruksproblem.1

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ för ökade stödinsatser för barn som växer upp i missbrukande familjer.

1 Yrkande 1 hänvisat till UbU.

Motivering

"En bra förälder är snäll, förstående och omtänksam. Den ska bry sig och ta sig tid att lyssna och vara sträng när det behövs. Föräldern får gärna vara rolig och ha humor. En dålig förälder bryr sig inte om sitt barn, lyssnar inte och struntar i hur barnet klarar sig. Den är arg, dum, elak, sur och slår sitt barn eller missbrukar sprit och droger. Föräldrars engagemang i skolarbetet är viktigt. Ingen elev tycker att föräldrar ska låta barnet sköta skolan på egen hand."

Så sammanfattar eleverna i Barnombudsmannens kontaktklasser med egna ord hur en förälder bör vara.

Vi tror att denna beskrivning väl träffar vad de flesta barn (och vuxna) tycker om föräldraskap. Likväl är detta långt ifrån vad många barn upplever i sin vardag.

Några av de mest utsatta barnen är de barn som växer upp hos missbrukande föräldrar. Socialstyrelsens kartläggningar tyder på att omkring 200 000 barn växer upp i familjer med missbruk. Bland dessa finns många barn som växer upp och lider i det tysta. Mörkertalet är stort.

Ett kännetecknande drag för familjer med missbruk är att de vuxna på

olika sätt brister i att tillgodose barnens behov. Ett gott föräldraskap kräver som BO:s kontaktklasser ovan nämnt omtänksamhet och att man tar sig tid. Föräldraskapet kräver alltså fysisk och psykisk närvaro och tillgänglighet, något den missbrukande föräldern ofta misslyckas med. I stället riktas fokus mot det egna missbruket och drogen som missbrukas. Alltför ofta tvingas barnen i själva verket bli föräldrar åt sina föräldrar.

Effekterna på barnen är väldokumenterade. Man sluter sig mot omvärlden, lär sig att inte lita på andra och att stänga ute känslor. Även fysiskt följer uppenbara risker. Missbruket riskerar enligt många studier att gå i arv från generation till generation.

Det är uppenbart att barnens välfärd är en fråga för hela samhället. När den närmaste familjen brister så behövs samhälleliga insatser. I alltför stor utsträckning har dessa också brustit. Barn till missbrukare har inte alltid fått det stöd som de har rätt till.

Det är därför angeläget att nu intensifiera arbetet riktat mot barn med missbruk i familjen. En sådan insats borde vara att garantera att det i alla kommuner finns någon form av stödåtgärder för de utsatta barnen. En annan åtgärd bord vara att intensifiera utbildning om barn och missbruk i lärarutbildningen. Detta för att tidigt kunna synliggöra och uppmärksamma det enskilda problemet och vägleda barnet vidare.

Skolvårdspersonal är självklart en viktig resurs i detta sammanhang, men det är läraren som i vardagen ser barnen och därför borde kunna ha en förmåga att se den ofta väl dolda problembilden. Men det kräver att även lärare har relevant utbildning.

Stödåtgärder till barnen kan handla om stödgrupper där deltagarna får ökad kunskap om alkohol och narkotika som sådant men också lära sig hur man hanterar och möter missbruket i familjen. Stödåtgärder kan också vara att etablera och utbilda kamratstödjare i skolorna.

I en enkät utförd av Junis visar sig 43 % av de svarande kommunerna sakna stödgrupper och hela 16 % av de svarande kan inte peka på denna eller någon annan insats för gruppen. Det är uppenbart att det behövs krafttag för dessa barn. Regeringen bör initiera överläggningar med Kommunförbundet för att få en ändring till stånd.

Stockholm den 28 september 2004
Johan Löfstrand (s)	Luciano Astudillo (s)