Utsatta barn

Motion 1990/91:So311 av Görel Thurdin och Karin Söder (c)

För två år sedan begärde vi en utredning och utvärdering
av socialtjänstens handläggning av till socialtjänsten
anmälda fall av misstänkta sexuella övergrepp på barn och
ungdom. Vi ville att detta skulle utvisa om barnen har
tillräckligt skydd i Sverige. Under det gångna året har ett
antal fall av barnmisshandel med dödlig utgång inträffat.
Detta visar att vårt krav var berättigat. Vi krävde också i
samband med den översynen att människor, som i
socialtjänsten och inom polistjänsten eller på annat sätt
kommer i beröring med utsatta barn, skulle erhålla
utbildning inom området. Först nu har regeringen föreslagit
en sådan utbildning. Nu talar man om kompetenshöjning av
socialtjänsten på detta viktiga område. Vi beklagar att detta
förslag inte har vunnit gehör förrän nu, men vi tycker
naturligtvis att det är bra att det nu äntligen görs särskilda
insatser för de utsatta barnen.

Som vi framhållit i våra motioner under de två senate
åren har barnen rätt att känna trygghet. Den tryggheten har
vi vuxna ansvaret för. Tyvärr brister vi ofta i det ansvaret
och barnen förlorar sin medfödda tillit till de vuxna. Enligt
grundläggande normer i samhället är incest helt
oacceptabelt. Överhuvudtaget måste sexuella övergrepp på
barn fördömas. Fysiskt våld på barn kan endast väcka
avsky, därför att barnet har ingen möjlighet att försvara sig.
Undersökningar visar dock att sexuella övergrepp på barn
från en vuxen i familjen inte är så sällan förekommande.

Det som inte talas om i samhället talas heller inte om i
privatlivet. Det gör att barn som är utsatta för övergrepp
inget berättar, att föräldrar som utövar incest absolut inget
tillstår och att de som eventuellt får vetskap inget berättar.
Därför har samhället tidigare inte fått någon ingående
kunskap om förhållanden som rör sexuella övergrepp på
barn. Vi vet mycket mera idag, men säkert finns många
dolda övergrepp.

De drabbade barnen har stort behov av hjälp och stöd.
Det har också de vuxna som är inblandade, både anhöriga
och förövare. För att vi ska kunna tillmötesgå de drabbade
barnens behov krävs framförallt en bred kunskap bland
dem som har ansvar för barn och ungdomar. Vi tänker på
anställda framför allt vid sociala myndigheter, polis- och
åklagarmyndigheterna, inkl nämndemän, men också inom
sjukvården, barnomsorgen, skolväsendet. Här ställs stora
krav på samarbete mellan ovan nämnda myndigheter.

Alla som i sitt arbete kan komma i kontakt med utsatta
barn behöver utbildning och information, annars klarar
man inte av att lösa de uppgifter man är ålagd som t ex
utredare, vårdare och domare. Det räcker därför inte att
enbart utbilda socialtjänstens anställda.

Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag om
utbildning även av andra kategorier. Av stor betydelse är
också utbildning av de personer som arbetar med de
rättsfall som berör sexuella övergrepp på barn. Dit hör
naturligtvis socialarbetare och poliser, men också åklagare,
domare och nämndemän.

Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen bör därför få i
uppdrag att ge utbildning till berörda kategorier på detta
område. Det är viktigt för att kunna göra riktiga
bedömningar och därmed garantera rättstryggheten för
dessa hårt prövade människor. Detta bör ges regeringen till
känna.

Vi har ett gemensamt ansvar för att barnen garanteras
skydd mot fortsatta övergrepp, samtidigt som barnen
garanteras vård och behandling och en trygg miljö. Det
gäller också att försöka förebygga och stoppa den här typen
av brott. Brottet upprepas ofta från generation till
generation och det gäller att bryta det sociala arvet. I
förhållande till andra företer de som varit utsatta för
sexuella övergrepp under sin uppväxt betydligt högre grad
av självdestruktiva beteenden som t ex prostitution och
psykisk svaghet.

För att skydda de utsatta barnen, och i förebyggande
syfte, bör ett s k barnombud finnas i kommunerna. De ska
ha till uppgift att tillvarata barnets rättigheter i varje
utredning och i övrigt se till barnets bästa och värna barnets
intressen. Det bör vara socialtjänstens ansvar att inrätta
detta ombud. Det kan vara mycket lämpligt att i samband
med utbildningen av personalen inom socialtjänsten ge
någon detta speciella ansvar.

Med tanke på barnets utsatta position anser vi det
befogat att pröva möjligheten att inrätta barnombud i
kommunerna. Det blir en bra komplettering till den centralt
tillsatta barnombudsmannen. Vi anser att riksdagen ska ge
regeringen detta till känna.

Det är särskilt viktigt att barn, som blivit utsatta för
sexuellt övervåld, får möjlighet till en fullödig rehabilitering
och vård. Inom Stockholms läns landsting har goda resultat
uppnåtts i det projekt med gruppterapi som riktat sig till
utsatta flickor och deras mödrar, till småbarn samt förövare
av sexualbrott.

En oftast glömd grupp är pojkar som blivit offer för
sexuella brott. Fler projekt av ovan nämnt slag måste
komma till stånd där också pojkarna finns med. För att
lyckas med detta bör PBU få ökade resurser, dels för
rehabiliteringsinsatser men också för metodutveckling inom
detta eftersatta område. Rädda Barnen har startat en
försöksverksamhet för utsatta pojkar som kan ge viktig
erfarenhet.

RMSÖ är en frivillig organisation som arbetar för att
stödja och hjälpa offer för sexualbrott, företrädesvis barn
och ungdomar, men även vuxna. De bedriver
jourverksamhet och får mellan 40 och 80 samtal i veckan.
De som ingår i jourgruppen har utbildning inom socialtjänst
eller barn-, ungdoms- eller sjukvård. Deras främsta uppgift
har varit att lyssna och ge råd och stöd. Berörda
myndigheter tar också deras tjänster i anspråk. Vi anser att
det är mycket underligt att föreningen inte kan få något
ekonomiskt bidrag. Om det finns villkor som föreningen
inte uppfyller, anser vi det vara socialstyrelsens ansvar att
genom diskussion med föreningen se till att villkoren
uppfylls så att bidrag kan utgå.

Vi anser fortfarande att föreningen borde ha möjlighet
till bidrag från socialstyrelsen. Detta bör ges regeringen till
känna. Det är viktigt att alla som seriöst och med riktiga
metoder arbetar för och med dessa barn får samhällets stöd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning för andra kategorier
än socialtjänstens personal,1]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om barnombud,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrag till Riksföreningen mot
sexuella övergrepp på barn (RMSÖ).

Stockholm den 25 januari 1991

Görel Thurdin (c)

Karin Söder (c)

1 1990/91:Ju834