Utvärdering av regeringsformen

Motion 2002/03:K362 av Ingvar Svensson m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär av regeringen en parlamentarisk utvärdering av 1974 års regeringsform enligt vad som i motionen anförs.

Sammanfattning

Grundlagarna – författningen – utgör det ramverk som ska klargöra villkoren bland annat för hela rättssystemet. Grundlagarna, framför allt regeringsformen, utgör alltså den grundläggande rättsnormen. Därför är det centralt att denna rättsnorm är djupt förankrad i den kulturtradition som i sina grunddrag omfattas av svenska folket.

1974 års regeringsform har varit i kraft i mer än ett kvarts sekel. Under denna tid har enbart partiella områden i den belysts. Det är dags att ta ett mer långsiktigt och översiktligt grepp över regeringsformen och dess konsekvenser för det svenska rättssamhället.

Rättssystemet och etiken

Rätten är ett undersystem i ett samhälle. Ett rättssystem bygger på principer som i grunden är uttryck för en etisk hållning. En värdeneutral rättsstat är en omöjlighet. Ett samhälles grundvärden är förankrade i gemenskapen och bestäms av kulturarvet. Rätten ska alltså inte vara en samling löst ihoprafsade lagar utan ska utgöra en sammanhängande enhet.

Lagstiftningen ska med andra ord vara koherent. I ett rättssamhälle har lagarna och lagstiftningen en inre systematik och ett sammanhang. Det finns en rättens helhet. Rätten är alltså inte ett partipolitiskt instrument utan ska ses utifrån detta helhetsperspektiv. Etiska och juridiska normer och värden bör knytas till den historiskt utvecklade enigheten inom vår kulturkrets. Gemenskapsetiken har en grundläggande betydelse för rätten.

Rättens legitimitet är inte bara knuten till sättet för beslutsfattande utan även till medborgarnas sociala medvetenhet, värdeskalor och värderingar. Legitimiteten är etisk till sin natur. Den legitima rättsstaten måste visa respekt för de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Dit hör bland annat att staten ska respektera varje människas integritet oberoende av religion, ålder, ras, kön, sexuell identitet, ekonomisk eller social ställning, etnisk eller politisk tillhörighet.

Rättsordningens grundläggande mål är att skapa en samlevnad i fred mellan människor och att medverka till att upprätthålla de grundläggande värdena. Inte bara rättsreglerna utan även deras tillämpning måste vara etiskt godtagbara.

Rättssystemet måste präglas av både förutsebarhet och rättvisa. Förutsebarheten ska skydda den enskilde mot godtycklig maktutövning. Rättskipning och myndighetsutövning ska alltså vara rimligt förutsebara med stöd av lagen och med hänsyn till etiska värden. En medborgare ska åtnjuta rättsskydd både mot enskilda och mot staten.

Grundläggande kriterier för en fungerande rättsstat är mänskliga fri- och rättigheter, maktdelning, förvaltningens lagenlighet, rättsskydd genom oavhängiga domstolar och den statliga maktutövningens förutsebarhet. Rättsordningen måste därför präglas av rättslikhet, rättssäkerhet, rättstrygghet, rättstillgänglighet och öppenhet. Grundlagarna – författningen – utgör det ramverk som ska klargöra villkoren bland annat för hela rättssystemet.

Grundlagarna, framförallt regeringsformen, utgör alltså den grundläggande rättsnormen. Därför är det centralt att denna rättsnorm är djupt förankrad i den kulturtradition som i sina grunddrag omfattas av svenska folket.

Den nuvarande författningen utgår i hög grad från ett rättspositivistiskt betraktelsesätt, där rätten definieras operationellt, det vill säga rätt är det som lagstiftarna kallar rätt. Men som klargjorts ovan ingår rätten som ett undersystem i ett samhälle, där de grundläggande värdena – etiken – utgör ett sammanhållande band. Rättsnormen ska därför ta sin utgångspunkt i det som är etiskt godtagbart. Den ska alltså förankras i den svenska och västerländska kulturtraditionen.

Fri- och rättigheter samt kriminella organisationer

Vi har i en särskild motion krävt att regeringen tillsätter en utredning om ett vidgat skydd för de mänskliga fri- och rättigheterna. Av annan motion framgår också vår inställning att deltagande i och/eller stöd till kriminella organisationer bör kriminaliseras.

Lagprövningsrätten och författningsdomstol

En god demokratisk utveckling måste bygga på en klar maktdelning. Detta synsätt överensstämmer med den realistiska människosyn som säger att alla människor är ofullkomliga. Det måste alltså finnas klara korrektiv mot maktmissbruk och maktkoncentration.

Det finns idag en lagprövningsrätt inom Europeiska unionen. EG-domstolen har rätt att pröva om nationell lagstiftning strider mot gemenskapernas fördrag. Sverige har accepterat denna lagprövningsrätt. I Sverige måste dock ett fel vara uppenbart i strid med grundlagen för att lagprövningsrätten skall kunna användas. Detta rekvisit har i praktiken förvandlat lagprövningsrätten till en papperstiger.

Maktdelningsfrågorna tenderar att alltmer hamna i centrum för den författningspolitiska debatten. Det finns därför goda skäl att genomföra en noggrann utredning kring lagprövningsrättens ställning i Sverige. Det har också riksdagen, bl.a. till följd av ett kristdemokratiskt initiativ, gett regeringen tillkänna.

Folkomröstningsinstitutet

Folkomröstningsinstitutet har av och till varit under debatt utifrån hur det politiska systemet hanterat resultaten från de rådgivande folkomröstningarna. Det har under senare år utretts av särskild utredare, men sedan inte följts upp av regeringen. Det är i en så pass viktig författningsfråga rimligt att den bereds i en parlamentarisk utredning, som då har möjlighet att arbeta utifrån det material som den särskilde utredaren tog fram. Behovet av en sådan parlamentarisk utredning kring folkomröstningsinstitutet har framförts i krav från Kristdemokraterna, och riksdagen har bl.a. därför begärt en sådan utredning i frågan.

Kommunala självstyret

Om subsidiaritetsprincipen appliceras på kommunal självstyrelse kan man konstatera att det behövs en utökad respekt från statsmaktens sida för den kommunala gemenskapens eget kompetensområde.

De nuvarande förhållandena är inte acceptabla. Vill man ha en reell kommunal självstyrelse måste det till en kraftfull rättslig kompetens för kommunerna. Då krävs också en reell lagprövningsrätt som kommunerna kan använda för att hävda sin suveränitet.

Man kan tänka sig att fastställa den kommunala kompetensen i grundlagen. Möjligen kan det vara svårt att i en sådan lagstiftning få tillräcklig spännvidd eftersom regeringsformen ju inte är en detaljlagstiftning. Men frågeställningen skulle kunna lösas genom att man skapar en särskild lagstiftning för den kommunala kompetensen lik den som riksdagsordningen anger. Den frågan har också väckts i särskild kristdemokratisk motion.

Inte styckevis och delt

Efter huvudbeslutet för 1974 års regeringsform har ett antal justeringar av grundlagen gjorts. Ofta görs författningsutredningar under en kort period – inom en mandatperiod – inom begränsade områden.

Efter ett val funderar ofta regeringen något år på om det behövs förändringar av grundlagen, så småningom tillsätts en utredning som har mycket begränsad tid att arbeta på, kanske ett eller ett och ett halvt år. På så sätt blir grundlagsfrågorna behandlade styckevis och delt. Det ständigt begränsade tidsperspektivet är ett bekymmer i vårt författningsarbete. Helheten och sammanhanget riskerar att gå förlorad. Det är bl.a. av den anledningen som vi hösten 1998 lade fram en motion som innebär en totalrevidering av grundlagen sett ur ett rättsnormsperspektiv.

En sådan översyn går inte på något år, kanske får man räkna med att det tar 5–7 år. Det är Kristdemokraternas uppfattning att det är dags att lämna det korta perspektivet och jobba med de här frågorna på lite sikt - just för helheten och sammanhanget.

Utvärdering

1974 års regeringsform har varit i kraft i mer än ett kvarts sekel. Under denna tid har enbart partiella områden i den belysts. Det är dags att ta ett mer långsiktigt och översiktligt grepp över regeringsformen och dess konsekvenser för det svenska rättssamhället. En parlamentarisk utredning som kan arbeta under lång tid och med stor grundlighet bör utvärdera hela regeringsformen och sedan i konsekvens med denna utvärdering komma med förslag till eventuella förändringar.

Stockholm den 13 november 2002
Ingvar Svensson (kd)
Tuve Skånberg (kd)	Ragnwi Marcelind (kd)
Peter Althin (kd)	Yvonne Andersson (kd)
Ingemar Vänerlöv (kd)