Utvärderingen av utländsk utbildning

Motion 1989/90:Ub808 av Berndt Ekholm m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Ub808

av Berndt Ekholm m.fl. (s)
Utvärderingen av utländsk utbildning

Arbetsmarknaden är i dag överhettad inom många områden. Näringslivet
ropar efter arbetskraft. Detta gäller i särskilt hög grad akademiker som civilingenjörer,
civilekonomer, dataexperter, läkare m fl yrkesgrupper.

Trots det goda arbetsmarknadsläget är arbetslösheten bland invandrare
och flyktingar hög, dubbelt så stor som för infödda svenskar. Detta gäller
även akademikergruppen. Ser vi till relevanta arbetsuppgifter i förhållande
till utbildning/kompetens är situationen för akademikerna särskilt svår. Uppskattningsvis
endast var femte, som har jobb, arbetar inom sitt eget fack.

I invandrarakademikergruppen finner vi dem med utländsk examen, som
varit länge i landet och är svenska medborgare, men också nyanlända flyktingar.
Till gruppen hör också de som har avlagt svensk högskoleexamen.
Men det hjälper inte alltid. Arbetslösheten och felsysselsättningen är betydligt
större hos dem än hos de infödda svenskarna.

Någon statistiskt säker kartläggning finns inte. Vi känner inte invandrarnas
yrkesfördelning och om de arbetar i det yrke de är utbildade för. Vi känner
inte arbetslösheten särskilt väl i akademikergruppen. Intresseorganisationen
SIPÅ, Swedish International Professional Association, har i en enkät
grovt kartlagt situationen bland sina egna medlemmar.

Av enkäten, som besvarats av drygt 100 medlemmar, framgår bl.a. att
drygt 70 % i sitt hemland har arbetat inom det yrke de utbildats för. Drygt
20 % arbetar inom samma yrke i Sverige. Drygt 30 % har uppgivit att frånvaron
av tillräckligt meriterande arbetslivserfarenhet av arbetsgivaren framhållits
som hinder för att få ett sökt arbete. 35 % anser, att arbetsgivaren är
negativt inställd till utländsk utbildning. Drygt 50 % är negativa till erbjuden
svenskundervisning. Över 60 % anser, att deras kunskaper i svenska behöver
förbättras.

Invandrarakademikerna har alltså mycket svårt att kunna tillgodoräkna
sig sin utländska utbildning oavsett hur man behärskar svenska språket. Det
hjälper inte att bygga på med kompletteringskurser. Inte ens en komplett
svensk utbildning räddar situationen. Arbetsgivaren är mycket skeptisk, särskilt
till invandrare från öststaterna och de arabisktalande länderna. Inte ens
läkar- eller datakompetens, civilingenjörs- eller civilekonomexamen förbättrar
situationen på ett märkbart sätt.

I SIPA-enkäten uppgav mer än 25 % trespråkighet utöver eget modersmål
och svenska. Drygt 80 % talar engelska. Inte heller denna kompetens tas till

vara inom exportföretagen eller offentlig verksamhet, där flerspråkighet är
en fördel. Nationaliteten tycks avgöra om man kan få ett relevant arbete.
Diskrimineringen är tydlig. Hellre en lägre utbildad infödd svensk än en högutbildad
utlänning. Tyvärr drabbas i viss utsträckning också andra generationens
invandrare med svensk utbildning.

Istället finner vi dessa högutbildade personer inom yrken där låg utbildningsnivå
dominerar: sjukvårdsbiträde, städare, diskare, kontorist, busschaufför
och liknande. I första hand kommer man liksom hela invandraroch
flyktinggruppen in i bristyrkena. Antalet felsysselsatta kan uppgå till
flera tusen, kanske t o m över tiotusen. Statistik saknas, som ovan nämnts.

Situationen har dock förbättrats en del under det gångna året. Såväl regeringen,
statliga myndigheter som arbetsmarknadens parter har lagt ned en
hel del arbete på att finna lösningar på problemen. Arbetsförmedlingsinsatserna
har ytterligare förstärkts. Försöksverksamheten med praktik har lett
till goda resultat. Arbetet fortgår att bygga upp en kunskapsbank om utländsk
utbildning på AMS. UHÄ:s utvärderingsarbete av utländsk utbildning
har fått förstärkta resurser. Informationsmaterial har börjat ges ut. Attitydpåverkande
insatser är på gång. Regeringen avser under vintern komma
med en proposition om nytt ersättningssystem till kommunerna, så konstruerat
att det också skall stimulera till ett ökat inträde på arbetsmarknaden för
de aktuella grupperna. Svenskundervisningen skall reformeras.

Men ännu kan vi inte slå oss till ro. Ytterligare insatser erfordras.

För det första måste invandrarakademikernas arbetsmarknadssituation
kartläggas, så att en säker grund för rätt insatta åtgärder kan skapas.

UHÄ:s utvärderingsresurser måste byggas ut ytterligare. Kötiden är idag
i genomsnitt över ett år för att få en utländsk utbildning utvärderad och översatt
till svenska förhållanden.

UHÄ har fr o m i år infört ett nytt system för ansökan. Denna skall inte
längre inlämnas direkt till UHÄ utan till arbetsförmedling, högskoleenhet
eller SYO-konsulent. Förfrågningar skall också besvaras av dem. Syftet är
att ge UHÄ ökat utrymme att ägna sig åt utvärderingsarbetet. Samtidigt innebär
detta, att den sökande inte längre kan ha direktkontakt med den myndighet
som svarar för utvärderingen.

Sverige är ensamt om ett sådant system. Rationaliseringsvinsten är tveksam,
eftersom merarbetet som andra parter får göra förmodligen blir stort.
De är också dåligt insatta i det komplicerade utvärderingsarbetet och får därmed
svårt att besvara den sökandes frågor. Flera myndigheter, bland dem
Statens Invandrarverk, har kritiserat UHÄ för sättet att lösa arbetsbelastningsproblemet.
Övriga utvärderingsmyndigheter, t.ex. socialstyrelsen,
praktiserar ej detta tillvägagångssätt.

Det finns anledning till att regeringen närmare bör studera lämpligheten
av den organisation UHÄ har valt samt att därvid efterhöra berörda parters
synpunkter.

Det är också angeläget, att utvärderingsmyndigheterna ytterligare förbättrar
och fördjupar informationen till de sökande samt till arbetsmarknadens
parter.

Svenskundervisningen är trots förbättringar ännu inte tillfyllest för denna
grupp. Intensivkurser och fackspråkskurser bör utökas och omfatta alltfler

Mot. 1989/90

Ub808

36

Mot. 1989/90

Ub808

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lämplighetsprövning av UHÄ:s nya organisation
för utvärdering av utländsk utbildning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att i övrigt förbättra arbetsmarknadssituationen
för invandrarakademikerna.

Stockholm den 24 januari 1990

Berndt Ekholm (s)

Karl-Erik Svartberg (s) Erkki Tammenoksa (s)

Lena Boström (s)

yrkesgrupper. Hur invandrarens kompetens i det svenska språket skall dokumenteras
är fortfarande inte tillfredsställande löst.

Viktigast är att lösa praktikfrågan. Får arbetsgivaren möjlighet att följa
arbetstagaren under viss tid och bedöma hans/hennes förmåga ökar utsikterna
till anställning på ett avgörande sätt. De insatser som gjorts måste ytterligare
förstärkas, särskilt gäller detta på den offentliga sektorn.

Det bör också övervägas att låta denna invandrargrupp få möjlighet till en
längre praktiktid än 6 månader med bibehållet statligt stöd. Att exempelvis
introduceras inom offentlig administration och få chans att visa att man klarar
av jobbet tar tid. I vissa fall vore det angeläget att kunna förlänga praktiktiden
upp till ett år.

Ett särskilt projekt för att marknadsföra vad invandrarakademikerna kan
bidra med på den svenska arbetsmarknaden är motiverat. Det är mycket
angeläget att kunna ändra attityderna till att anställa dessa grupper. Den offentliga
sektorn måste bearbetas särskilt. Men också informationen till invandrare
och flyktingar måste allmänt sett förbättras.

Det är slöseri med den resurs invandrarakademikerna utgör, att inte utnyttja
deras kompetens. Särskilt nu då utbudet av arbetskraft måste ökas.

37

'

gotab 99609, Stockholm 1990