Utvecklingen av Stockholmsregionen

Motion 2000/01:N321 av Carl-Erik Skårman m.fl. (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Stockholmsregionens förutsättningar och dessas betydelse för
landets framtid.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en nationell bostadspolitik som möjliggör ökat
bostadsbyggande.1

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag till införande av
tredimensionell fastighetsbildning.1

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag om förändringar i
skattelagstiftningen så att bostadsbyggandet i tillväxtregionerna
stimuleras.2

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökade möjligheter för entreprenörer och
egenföretagare att verka på nya samhällsområden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om fastighetsskatten.2

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om situationen och behovet av åtgärder på utbildningsområdet i
Stockholmsregionen.3

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökade polisresurser i Stockholms län.4

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av statliga insatser inom infrastrukturområdet i
Stockholmsregionen.5

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om flygverksamheten inom Stockholmsregionen.5
11.
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till BoU.

2 Yrkandena 4 och 6 hänvisade till SkU.

3 Yrkande 7 hänvisat till UbU.

4 Yrkande 8 hänvisat till JuU.

5 Yrkandena 9 och 10 hänvisade till TU.

Motiv för vårt förslag

Citat av Göran Persson

Det är viktigt för varje central politiker med säte i huvudstaden
Stockholm att vara på sin vakt mot den stockholmsfixering som lätt kan
drabba politiker. Annons Sydsverige i SvD, september 1997.

Citat av Annika Billström (s)

Att regeringen försöker påverka skattesatsens nivå i Stockholm genom att
hota med indragna infrastrukturinvesteringar, såsom Bosse Ringholm
gjorde på första maj, tycker jag är fel.

Dessutom visar den sortens uttalande på en bristande respekt för det
kommunala självstyret. SvD Brännpunkt den 1 juni 2000.

Inledning

Stockholmsområdet är en region i stark konkurrens. Till skillnad mot en
uppfattning som stundtals framskymtar i den mer oreflekterade debatten
konkurrerar Stockholmområdet inte med övriga Sverige om etableringar
och nya jobb. Stockholm konkurrerar med Berlin, Hamburg, Helsingfors,
Köpenhamn och Warszawa om rollen som internationellt centrum i
Nordeuropa.

Här bor en femtedel av landets befolkning som genererar en fjärdedel av
bruttonationalprodukten och närmare en tredjedel av statens skatteintäkter.

För att Stockholm skall kunna fortsätta att vara landets tillväxtmotor krävs
bostäder och en god infrastruktur i form av bl.a. vägar. Vi är beredda att
medverka till såväl fler bostäder som att börja bygga förbifartsleder både
öster och väster om huvudstadskärnan. Till detta krävs stöd av regeringen.

Tillväxt och företagande

Under perioden 1985-1996 växte Stockholmsregionens ekonomi med
drygt 25 procent medan motsvarande siffra för resten av landets ekonomi
var 13 procent. Stockholmsregionen kan också hävda sig väl i den
internationella konkurrensen. Av drygt 200 regioner inom EU hade endast
13 regioner 1995 högre bruttoregionprodukt (BRP) per invånare än
Stockholmsregionen. Sverige, däremot, har flera decennier bakom sig av
lägre tillväxt än genomsnittet för såväl OECD- som EU-länderna.

Det är också intressant att kunna konstatera att tillväxten i Stockholms-
regionens ekonomi uteslutande är marknadsdriven och skapas av regionens
företag. Till skillnad från övriga landet minskade produktionen i den
offentliga sektorn i regionen under perioden 1985-1996.

I Stockholms framgångskoncept märks regionens världsledande ställning
inom IT-området. Tidningen Newsweek beskriver Stockholm som Europas
"Internethuvudstad" och konstaterar att ingen stad utanför USA:s gränser har
så många Internetrelaterade företag som Stockholmsregionen. I Stockholm-
Uppsala-regionen finns 80 procent av Sveriges industri inom
telekommunikation, informationsteknik, nya medier och elektronik.

Företagande uppmuntras också inom alla traditionella kommunala
verksamhetsområden - skola, vård, omsorg och kultur. Redan i dag är
andelen grundskole- och gymnasieelever som går i fristående skolor mer än
dubbelt så hög i Stockholmsområdet som i övriga landet. Inte mindre än sex
av tio platser i äldreomsorgen tillhandahålls av fristående, externa
leverantörer. På kulturområdet finns funderingar på att pröva alternativ till
kommunalt drivna bibliotek. Inom Stockholms läns landsting har S:t Görans
Sjukhus privatiserats, vilket ökar mångfalden och nytänkandet inom den
slutna vården.

Det är angeläget att utveckla och öka möjligheterna för entreprenörer och
egenföretagare att verka på och effektivisera olika nya samhällsområden.
Görs inte det riskerar Stockholm att förlora sin ledande position på flera av de
nämnda områdena.

Bostäder

Stockholms växtkraft och internationella lyskraft gör staden och regionen
attraktiv. Inflyttningen till regionen beräknas de kommande åren till 20
000 personer per år. Det behövs därmed fler bostäder i
Stockholmsregionen.

Hyresrätterna i Stockholm minskar men från en mycket hög nivå medan
bostadsrätterna ökar från en i jämförelse med andra städer låg nivå. I
Stockholms stad utgör ca 70 procent av beståndet hyresrätter, ca 30 procent
är bostadsrätter.

Av de kommunala bostadsbolagens ca 120 000 bostäder i Stockholms stad,
har intresseanmälningar att ombilda till bostadsrätt inkommit från drygt tio
procent. Det innebär att 90 procent är kvar som hyresrätter. Regeringens
bostadspolitik och den tillämpning den fått i Stockholmsområdet visar sig nu
hämma bostadsbyggandet. Moderata Samlingspartiet har i annan motion bl.a.
påtalat de problem som hyrespolitiken inneburit för bostadsbyggandet i
tillväxtområden.

För närvarande byggs det nya bostäder i allt större utsträckning.
Upplåtelseformen för dessa är både hyresrätter och bostadsrätter.

Stockholms stad har antagit ett mycket ambitiöst program för
bostadsbyggande. Under de närmast kommande åren kommer det att i enbart
Stockholms stad byggas 16 000 nya lägenheter. Trots detta är det viktigt att
skapa förutsättningar för ett ytterligare ökat bostadsbyggande. Regeringens
bostadspolitik och den tillämpning den fått i Stockholmsområdet visar sig nu
hämma bostadsbyggandet. I en annan motion har Moderata Samlingspartiet
visat på de generella förändringar som krävs.

Vid en oförändrad bostadspolitik kommer färre och färre byggherrar att
vilja bygga i Stockholm, vilket bl.a. innebär att bostadsbrist och
bostadssegregation kommer att bestå. Det måste kunna vara lönsamt att bygga
bostäder i Stockholmsområdet. Även byggherren måste kunna få ersättning
för sin insats för fler bostäder.

Behovet av att införa möjlighet till tredimensionell fastighetsindelning,
d.v.s. att avgränsa fastigheter på höjden, ökar. En tredimensionell
fastighetsindelning skulle öka möjligheterna att kunna bygga bostäder ovanpå
affärslokaler och också underlätta finansieringen av angelägna projekt
innehållande byggnadsdelar med vitt skilda funktioner. Denna reform är
viktig för att Stockholms bebyggelse skall kunna utvecklas centralt men även
i ytterområden. Riksdagen bör därför besluta om lagändring som möjliggör
tredimensionell fastighetsbildning.

Totalt har beskattningen av boendet fördubblats sedan 1990.
Bostadskostnaderna har som andel av nettoinkomsterna ökat med nära 40
procent. Till detta kommer skatteutjämningens effekter som har en direkt
negativ inverkan samt det faktum att fastighetsskatten är mångdubbelt högre i
storstäderna än i övriga landet. Riksdagen bör därför uppmärksamma
regeringen på den statliga skattepolitikens och skatteutjämningens negativa
inverkan på bostadsbyggandet. Det måste undanröjas.

Fastighetsskatt

Invånarna i Stockholms län utgör 20 procent av landets befolkning, men
man svarar för en tredjedel av statens samlade intäkter från
fastighetsskatt. Staten tar ut väsentligt högre skatt från invånare i
Stockholmsregionen än från alla andra villaägare i landet.

Den genomsnittliga skatten för småhus i de tre storstäderna ser ungefär ut
som nedan. I glesbygd är fastighetsskatten lägre.

Stockholm 12.200 kronor

Göteborg 11.000 kronor

Malmö 10.000 kronor

Det är en skatt på boende i Stockholms län, som fördyrar
boendekostnaderna för familjer i detta län och som gör det svårare för
människor att ha råd med sin bostad.

SCB:s beräkningar av fastighetsskatten, när frysningen av
taxeringsvärdena för småhus upphävts, visar att ytterligare en skattechock
väntar Stockholmsregionens innevånare. Fastighetsskatten för normalsmåhus
bedöms stiga till genomsnittligt 18 500 kronor om året. Den procentuella
höjningen blir enligt SCB från 24 procent (Norrtälje) till 65 procent (Solna).
Som jämförelse kan nämnas Västernorrlands län där skatten väntas gå från en
minskning om två procent (Ånge kommun) till en höjning om 14 procent
(Sundsvall).

I flera omgångar har regeringen även sett över beskattningen av
bostadsrätter. Varje gång har det lett fram till förslag som leder till kraftiga
skattehöjningar i Stockholms län. Under 1997 fanns förslag som, enligt SBC:s
analys, innebar höjningar på upp emot 1 000 kronor per månad för många
bostadsrättsinnehavare i Stockholms innerstad.

Fastighetsskatten måste utformas på det sätt Moderata Samlingspartiet
föreslagit.

Utbildning

Det råder ingen tvekan om att huvudstadsregionen är ett nav för tillväxt
och utveckling i Sverige. Många högteknologiska och kunskapsintensiva
företag är etablerade och växer samtidigt som en inte oväsentlig del av
myndigheter och ämbetsverk är förlagda till Stockholm. Kraven på hög
god utbildning är därför höga.

Under många år har emellertid den förda utbildningspolitiken inneburit att
förutsättningarna för en stark kunskapstillväxt genom högskoleutbildning i
Stockholms län försvagats. Satsningen på utbyggnad av högre utbildning har
släpat efter landet i övrigt. Visserligen har regionen tillförts 20 000 platser,
men trots det har Stockholm en lägre andel av rikets högskoleplatser än vid
1990-talets början. Antalet årsstudieplatser motsvarar genomsnittet i riket,
men ligger långt under andra universitetslän.

Om Stockholmsregionen skall ha lika många högskoleplatser som de två
andra storstadslänen krävs en ökning på 10 000 platser. Om lika många
gymnasieungdomar skall kunna läsa vidare vid högskolan som i andra delar
av landet krävs 3 000 årsstudieplatser enbart för ungdomar i åldern 19-21 år.

Stockholmsregionen har farit illa av den socialdemokratiska universitets-
och högskolepolitiken på många olika sätt. I en region med stark utveckling
och inte minst många ungdomar från studieovana hem är detta olyckligt.
Risken är stor att tillväxten hämmas samtidigt som alltför många aldrig
stimuleras till och/eller får möjligheter att skaffa sig den avancerade
utbildning vårt komplicerade samhälle förutsätter. Det är även till fördel för
andra universitets- och högskoleregioner i landet att de inte beroende på
platsbrist i Stockholm måste ta emot Stockholmsstudenter.

Samtidigt innebär den förda politiken att befintliga resurser i form av
universitet, forskning och närliggande näringsliv inte tas tillvara för den typ
av framtidsinvestering som utbildningen utgör. Basen för s.k. centers of
excellence finns onekligen i länet, men det krävs också vilja från
statsmakterna om Sverige skall kunna dra nytta av dessa möjligheter.

I dag går sju procent eller 5 000 av Stockholms grundskoleelever i
fristående skola (1999). Tre procent av Sveriges grundskoleelever går i
fristående skola (1998/1999). Åtta procent av Stockholms gymnasieelever går
i olika former av fristående gymnasieskolor (1999). 3,5 procent av Sveriges
gymnasieelever går i fristående gymnasieskola (1998/1999).

Det är viktigt för landet att regionens positiva intresse för nya skolformer
kan bibehållas och utvecklas.

Polisresurser

Regeringen har genomfört nedskärningar inom polisen i Stockholms län
på ca 700 miljoner kronor de senaste fem åren. 2 000 anställda - 30
procent - har försvunnit, varav 1 000 är poliser och 900 civilanställda.
Under samma tid har befolkningen ökat med 100 000 personer.

Underskottet i Stockholmspolisens budget i år (2000) prognostiseras till ca
70 miljoner kronor efter att polisen i Stockholms län erhållit ett
engångstillskott om 80 miljoner kronor i form av passintäkter. Därtill kommer
föregående års underskott om ca 130 miljoner kronor. Polisstyrelsen i
Stockholms län begär 400 miljoner kronor för täckande av underskott och nya
arbetsuppgifter i samband med regeringens internationella åtaganden såsom
konferenser, EU-ordförandeskapet och Shengenavtalet.

Enligt polisens egen långstidplanering måste 100 poliser sluta varje år för
att ekonomin inte skall försämras ytterligare, d.v.s. 500 poliser mindre under
en femårsperiod.

Enligt de ursprungliga planerna för närpolisorganisationen bör det finnas
en närpolis per tusen invånare, vilket motsvarar 1 800 närpoliser i Stockholms
län. På papperet finns i dag hälften så många tjänster, men i praktiken finns
endast 600 närpoliser i länet eftersom övriga ständigt är kommenderade till
utryckningstjänsten.

Polisernas arbetssituation har lett till ökande personalavgång. Detta måste
hejdas och resurser avsättas för satsning på polisväsendet i
Stockholmsregionen.

Skatteutjämning

Stockholmsregionen är i år betalande till övriga landet med ca fem
miljarder kronor netto. Om två år beräknas motsvarande siffra vara nio
miljarder kronor. Regionens invånare bidrar då med ca 4 500 kronor per
stockholmare och år.

Endast ett landsting är nettobetalande till övriga landet via den kommunala
skatteutjämningen - nämligen Stockholms läns landsting.

Elva kommuner i Stockholms län drabbas av de s.k.
pomperipossaeffekterna i systemet. I år kostar dessa 440 miljoner kronor.
Effekten uppstår därför att kommunen betalar utifrån ett länsskattesnitt. I
Stockholms län är detta 18.93. Om man som Stockholms stad har en
utdebitering på 17.93 innebär det, i vissa intervall, att mellanskillnaden om en
krona blir en "pomperipossaeffekt". D.v.s. staden får en inkomst per
nyinflyttad på 17.93 per varje ny skattekrona vilket svarar mot stadens
budgeterade utgifter. Men staden skall därutöver betala en krona i
utjämningsbidrag till staten för varje skattekrona.

För de drabbade kommunerna innebär en nyinflyttad med fast lön att
kommunen måste betala mer än skatteintäktsökningen i skatteutjämning.
Situationen är densamma om en arbetslös i kommunen får arbete. Det faktum
att tillväxtregioner får kostnader för ökad kommunal service och
bostadsbyggande tas ingen hänsyn till.

Skatteutjämningen är tillväxthämmande och blir därmed också ett
argument för att inte bygga bostäder tillväxtregionerna.

Infrastruktur

20 procent av trafikarbetet sker i Stockholms län, men länet har bara 3
procent av landets vägar. Vägarna i regionen är inte dimensionerade efter
den trafik som sker. Kapaciteten har inte byggts ut i takt med ökande
invånarantal i regionen.

Regionens invånare betalar 5,5 miljarder kronor i olika trafikrelaterade
skatter per år och får endast tillbaka en dryg miljard kronor för
väginvesteringar. Detta samtidigt som stockholmarna betalar ca 1 000 kronor
per invånare (en miljard kronor) via kommunalskatten till investeringarna i
Södra länken och Tranebergsbron som enligt praxis borde bekostats i sin
helhet av statliga väganslag.

Stockholmarna tillbringar 47 timmar mer av sin årstid på sina arbetsresor
än svensken i stort. Det är över en arbetsvecka.

Goda och effektiva transporter samt en väl utbyggd och modern
infrastruktur är grundläggande förutsättningar för tillväxt och utveckling. Fler
jobb och ett bättre näringsklimat kräver ett tillgängligt och effektivt vägnät.
I
ett land som Sverige, med stora geografiska avstånd, är vi tvingade att satsa
mer än många andra länder på en modern och väl fungerande infrastruktur för
att hävda oss i en allt hårdare konkurrens.

Investeringarna i infrastrukturen i Sverige var stora under 1950- och 60-
talen, då framför allt vägnätet byggdes ut. Därefter har väginvesteringar
begränsats, och praktiskt taget ingen förstärkning av kapaciteten över vattnet
mellan Stockholms norra och södra delar har gjorts. Uteblivna investeringar
har inneburit försämrad konkurrenskraft för näringslivet. Detta har i sin tur
hämmat den ekonomiska tillväxten och leder till lägre köpkraft och minskat
välstånd.

Det är en angelägenhet för hela landet att Stockholmsregionen får chansen
att behålla sin dynamik som draglok för välståndsutvecklingen i Sverige.

- Getingmidjan

All tågtrafik över Mälaren öster om Västerås-Eskilstuna går på två spår
över Riddarholmen i det mest centrala Stockholm genom kulturhistoriskt
mycket känsligt område. Denna lösning innebär att järnvägstrafiken
bildligt talat drabbats av en getingmidja mitt i huvudstaden. Förbättrad
spårkapacitet i "getingmidjan" d.v.s. järnvägskapaciteten över Saltsjö-
Mälarsnittet är den viktigaste åtgärden för kollektivtrafiken i hela
Stockholmsregionen. Utan fler spår kan inte pendeltågstrafiken byggas ut
och förbättras. Även övriga tågsatsningar i Mälardalen riskerar också att
gå om intet om ingenting händer med spårkapaciteten i denna del. Med
tanke på plan- och byggtider är det angeläget att beslut om minst ett tredje
spår tas omgående.

- Yttre Tvärleden och Förbifart Stockholm

Genom att bygga Förbifart Stockholm kan såväl den regionala som den
nationella genomgående trafiken på E4 ledas utanför Stockholms centrala
delar. En ny västlig förbifart avlastar också den i dag till
bristningsgränsen utnyttjade Essingeleden och det lokala vägnätet i
Västerort. Staten måste ansvara för att finansiera Södertörnsleden och
Norrortsleden och initiera diskussioner om hur den sammanbindande
delen över Mälaren skall lösas.

- Ringen runt Stockholm

Ringen är den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra den nuvarande
trafik- och miljösituationen i Stockholms innerstad. Ringen minskar den i
dag intvingade genomfartstrafiken och förbättrar miljön genom att
trafiken leds runt staden i stället för rakt igenom dess hjärta.

- E18 från Hjulsta till Ulriksdal

Dagens E18 förbi Rinkeby har varit ett provisorium ända sedan den
byggdes. Med tiden har också trafiklösningarna visat sig undermåliga. En
ombyggnad i ny sträckning är därför ett mycket angeläget projekt inte
minst av trafiksäkerhetsskäl.

- IT i trafiken

Informationsteknik ger oss möjligheter att bättre utnyttja befintligt
trafiknät effektivare. Den nya tekniken innebär i praktisk tillämpning att
vi som bilister kan få information om den bästa resvägen med hänsyn till
aktuell trafiksituation, köer, olyckor osv. Även för en
kollektivtrafikresenär kan den nya tekniken hjälpa till med bl a tips om
bästa resväg och information om förseningar.

Resurser

Tilldelningen av medel för investeringar i infrastrukturen står däremot
inte alls i relation till all aktivitet i regionen. Relationen mellan statens
inkomster av fordonsrelaterade skatter och hittillsvarande
väginvesteringar i Stockholmsregionen talar för att en kraftig statlig
insats för att medverka till en utbyggnad av den markbundna
infrastrukturen i regionen. Att regionalpolitiskt försöka påverka
transportbehovet genom att strypa resurserna är oklokt och dömt att
misslyckas.

Flyget

Flyget är strategiskt viktigt för utvecklingen av Sverige som en modern
tjänstedominerad ekonomi. Bra flygplatser med snabba landförbindelser
är en av de viktigaste förutsättningarna för etablerandet av
forskningscentra och företag. Detta gäller givetvis i ännu högre grad för
Sverige med sitt geografiska läge. Den nuvarande flygplatskapaciteten i
den snabbt växande Stockholmsregionen är för dålig i dag, och trots
utbyggnaden av Arlanda med en tredje bana kommer kapaciteten snart att
vara otillräcklig. Det tar lång tid från beslut till färdigställande av
ytterligare flygplatskapacitet. Man få räkna med cirka tio år. Det är viktigt
att Arlanda byggs ut med en fjärde bana. Det är därför nödvändigt att
beslut tas nu beträffande den fortsatta utbyggnadens lokalisering inom
regionen. En miljöprövning av lämplig placering för en flygplats söder
om Stockholm och fortsatt utbyggnad av Arlanda bör igångsättas
omgående.

Bromma

Bromma flygplats bör finnas kvar även efter år 2011. Vid denna tidpunkt
beräknas Brommas andel av den totala flygtrafiken vara ca fem procent.
Företagsflyget har blivit en allt viktigare del i den globaliserade ekonomin
och detta slags flyg hör hemma på Bromma. Cityflygplatser finns i de
flesta av världens ledande städer.

Stockholm den 4 oktober 2000

Carl-Erik Skårman (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

Carl Bildt (m)

Mikael Odenberg (m)

Birgitta Wistrand (m)

Henrik S Järrel (m)

Margareta Cederfelt (m)

Beatrice Ask (m)

Carl Erik Hedlund (m)

Anna Lilliehöök (m)