Utvecklingen i Västernorrlands län

Motion 1988/89:A421 av Sigge Godin (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :A421

av Sigge Godin (fp)

Utvecklingen i Västernorrlands län

Bakgrund

Västernorrland är det län i landet sorn förlorat flest människor under
80-talet, både absolut och relativt. Även tidigare expansiva länsdelar som
Sundsvalls- och Örnsköldsviksregionerna har gått bakåt. I Timrå kommun
försvann på några år halva industrisysselsättningen.

Detta är en bild av Västernorrland. En annan består i det faktum att länet
alltjämt utgör den industriella tyngdpunkten i Norrland samt likaså den norra
landsdelens största befolkningskoncentration i Sundsvall-Timrå-Härnösand.
Denna tätortsbildning knyts nu ihop ännu bättre genom bl.a. ny E4sträckning
och hyser dessutom en av de mest snabbväxande regionala
högskolorna i riket.

Den region i landet som uppvisar de största och mest ihållande problemen
är sålunda samtidigt en region som med förhållandevis måttliga men ändå
helt nödvändiga stimulansåtgärder skulle kunna växlas om till ett relativt
självgående expansionsområde. Att så sker är inte bara ett regionalt intresse
utan måste också framstå som ett angeläget nationellt mål. Genom riktade
insatser inom områdena kommunikationer, tillämpad FoU/högre utbildning
samt strategiska lokaliseringar inom privat och offentlig sektor skulle länets
industriella och befolkningsmässiga potential kunna ge effekter som avgjort
inte står att finna i något område norr om Stockholm/Uppsala.

Om å andra sidan denna potential inte tas tillvara inom ett begränsat
tidsperspektiv på 5-10 år samtidigt som nuvarande tendenser späds på med
verkningar av dyrare elenergi så blir scenariot det rakt motsatta. För t.ex.
Sundsvallsområdet framstår en Liverpoolisering som en påtaglig risk
enligt detta scenario. Att riskera en sådan utveckling vore givetvis också en
nationell misshushållning när alternativet kan vara en blomstrande region
med en stark exportindustri.

Befolkningsutvecklingen

Den befolkningsomflyttning som skedde i landet under slutet av 1950-talet
och under 1960-talet har starkt påverkat befolkningsstrukturen i både landets
utflyttnings- och inflyttningsområden. Västernorrland nådde befolkningsmaximum
1956 med 281.600 personer. Länet har sedan dess förlorat mer än
21.000 personer. Som följd härav lider länet nu av en sned befolkningsstruktur
och får därmed en icke balanserad naturlig befolkningsutveckling.

I likhet med flera andra skogslän drabbades Västernorrland av en Mot. 1988/89

utflyttningsvåg under 1960-talet. Efter Jämtlands län var Västernorrland det A421

län som tappade mest folk både i absoluta och relativa tal. Cirka 10 000
personer minskade länet med.

Under 1970-talet kunde länet bibehålla folkmängden på i stort sett
oförändrad nivå. Det bör dock noteras att inlandsområdena fortsatte att
dräneras på folk. Kustområdena i länet utgjorde en buffert och fångade upp
denna ström.

Efter 1980 har kurvan för befolkningsutvecklingen åter vänt nedåt för
Västernorrland. Länet har hittills under 1980-talet minskat med mer än 7 900
personer. En mycket allvarlig förändring har skett i och med att inte
kustregionen och inte länets traditionella tillväxtzon Sundsvall/Timrå längre
förmår tjäna som broms för utflödet från övriga delar av länet.

Västernorrland är det enda länet som även 1988 minskat sin folkmängd.

	Folkmängd	Förändring 1988
Ånge	12 658	- 102
Sundsvall	93 011	290
Timrå	18 406	32
Härnösand	27 289	37
Kramfors	24 621	- 172
Sollefteå	25 136	- 48
Örnsköldsvik	58 955	-293
		-256

Aktuella problem inom länets storföretag

Hot mot vital industrisysselsättning i länet har aktualiserats i fallen Hägglund
& Söner (Örnsköldsvik/Mellansel), KemaNord (Ljungaverk) och TELISundsvall.
Andra hotbilder finns i Graningeverken/Utansjö, Svenska Datacentralen
(Sundsvall) och på sikt också SCA-Matfors och Gränges Metall
AB. Industrierna har stor betydelse som basverksamhet för hela eller
betydande delar av respektive regions näringsliv och arbetsmarknad. Kraftfulla
insatser för att rädda/utveckla verksamheterna är därför angelägna. I
andra hand måste lämpliga ersättningsjobb fram.

Med tanke på att näringslivet i alla delar av länet direkt och indirekt är
mycket starkt avhängigt utvecklingen inom skogsindustrin är den långsiktiga
stabiliteten i storföretagens verksamhet och investeringar en grundläggande
sysselsättnings- och trygghetsfråga.

En annan viktig storföretagsrelaterad fråga gäller som sagts situationen för
Casco Nobel i Ljungaverk och dess kiselframställning.

Företaget har avvecklat driften av en kiselugn varvid 80 arbetstillfällen
försvinner. Kortsiktigt sker inga uppsägningar men kan omplacering inte ske
för en majoritet av berörd personal kommer uppsägningar att bli aktuella.

Oberoende av utgången härav drabbas självfallet orten och hela regionen av
sysselsättningsbortfallet. Den andra, återstående kiselugnen kommer att
avvecklas inom 1-3 år. Tidpunkten är avhängig ekonomin i driften av den 3

återstående ugnen som under alla förhållanden uppges bli förlustbringande. Mot. 1988/89

Nedläggningen då drabbar ytterligare 100 arbetstillfällen. A421

Det är självklart att företaget på olika sätt måste förmås ta sitt personalpolitiska
och regionala ansvar även om kiseltillverkningen i nuvarande perspektiv
är olönsam. Med tanke på ortens läge och svårigheterna att skapa nya
arbetstillfällen måste en lång awecklings-/omställningstid eftersträvas. Arbetet
på att skapa ny sysselsättning har redan inletts i samverkan mellan
Nobel Industrier, länsstyrelsen och kommunen. Här gäller inte minst att söka
ta fram ny verksamhet som på liknande sätt som kiseln stöder en fortsättning
av dels FoU, keramsidan och nitrattillverkningen, dels företagsavknoppningar
i regionen som Permascand AB och Mechmatic AB.

Västernorrlands län är det Norrlandslän som av statsmakterna har
betraktats som självgående och inte i behov av några statliga satsningar.

Trots otaliga påpekanden från såväl länsstyrelsen som andra länsföreträdare
så har länet lämnats åt att klara sina egna problem. Som antyds i motionens
redovisning av länets bakgrund så finns mycket goda möjligheter att med
måttliga statliga insatser ge Västernorrland den stimulans som skulle
innebära att länet blir självgående och fortsätter att utvecklas både när det
gäller industriutveckling och tjänsteproduktion.

Avgörande för Västernorrlands möjligheter att snabbt återhämta sig är i
första hand satsningar inom utbildning och kommunikationer. Länets
högskola kan inte längre vänta på den satsning som en utvecklad industrihögskola
innebär. Satsningar på kommunikationerna innebär i första hand
att länet som helhet får en förbättring av vägstandarden. Detta utvecklas i en
särskild motion. Därutöver krävs att Sundsvall/Härnösands flygplats fortsättningsvis
får utvecklas till ett norrländskt nav för flygtrafik inte enbart till
Stockholm utan även till Göteborg, Malmö och Köpenhamn. Det alltmer
ökande passagerarantalet på det norrländska flyget innebär att inom några år
så tvingas inte längre resenärerna från Norrland via Arlanda utan kan byta
plan vid Sundsvall/Härnösands flygplats. Därmed besparas dyrbar flygtid
och uppnås en betydande serviceförbättring än den som kan uppnås vid stora
flygplatser, typ Arlanda.

Ett alltmer vedertaget uttryck när det gäller regionalpolitik är mobilisering
av de kreativa krafter som respektive län förfogar över. Nedan följer ett antal
förslag till konkreta satsningar som är väl förankrade i länet och som, om de
förverkligas, leder till den självgående utveckling som tidigare har påpekats.

Utveckling av högskolan i Sundsvall/Härnösand mot
industrihögskola och mittsvenskt universitet

Närhet till högre utbildning är en allt viktigare infrastrukturell faktor för
näringslivets utveckling. Därför fordras satsning på konceptet industrihögskola
med flexibel, decentraliserad och användarnära utbildning baserad på
en stark grundorganisation. Det fordras: a) särskilda medel årligen för
nätverksbygge, linje/kursanpassning, lärarresurser m.m., b) stärkt grundorganisation
i enlighet med lagt program, bl.a. - civilekonomutbildning, civilingenjörsutbildning,
och - journalistutbildning.

I det längre perspektivet gäller följande: För att länets näringsliv skall få

tillgång till kvalificerad arbetskraft, forskarservice och information om Mot. 1988/89

pågående forskning fordras en utbyggnad av den regionala högskolan i länet. A421

Länsstyrelsen har redan 1983 hävdat att om högre utbildning och FoU i

Norrland skall nå samma spridda utveckling, som kan noteras i landets södra

delar, finns ett behov av ett mittsvenskt universitet med nuvarande högskola

som grund.

El användningen i industrin

Västernorrland har en mycket hög elanvändning i industrin. Därför är det
naturligt att den satsning på allmän uppbyggnad av kompetens kring teknik
för effektiv elanvändning som föreslås i SOU 1986:16 får sin bas i
Västernorrland. Detta bör ske dels genom en i länet fast placerad professur
med forskningsresurser alternativt adjungerad professur, dels genom en
kvalificerad elenergiteknikutbildning vid länets högskola.

Mot den givna bakgrunden bör också statsmakterna initiera en prövning av
om Vattenfalls teknikutvecklingsresurser i ökad utsträckning kan placeras i
Västernorrland.

Cellulosateknik och miljöteknik

I länets teknikspridningsprogram har understrukits vikten av att vidareutveckla
länets starka FoU-miljö inom cellulosaområdet. En koncentration till
Västernorrland av cellulosateknikens utbildnings- och FoU-resurser i landet
vore rationellt från såväl teknikutvecklings- som regionalpolitisk synpunkt
(STFI och KTH/cellulosateknik). En konkret första åtgärd vore t.ex.
omlokalisering av STFI:s experimentpappersmaskin (FEX) från Stockholm
till Sundsvall. Industrins nuvarande FoU-resurser samt högskolans kemilinje
och drift- och underhållsutbildning utgör den regionala basen för detta.

En naturlig koppling till denna teknikinriktning utgörs av ett mycket
konkret förslag om uppbyggnad av ett miljötekniskt centrum i Sundsvall med
kompetens mot processindustri och närmast kvalificerad, miljövänlig blekeriteknik.
Inom länet finns världsledande kompetens på området.

Utveckling av Västernorrland som datalän

- Ytterligare resurser till Sundsvall och Härnösand för utveckling av
informationssystem för offentliga myndigheter inklusive åtföljande utbildning
- ESKA/DAFA/Statskonsult, LON/Länsdata AB, RSV etc.
Sundsvall/Härnösand som centrum för småskalig systemutveckling för
offentlig tjänsteproduktion.

- Särskilt stöd till samverkansorganet inom informatiksektorn i länet:

AUC, Administrativt Utvecklingscentrum och dess programråd för att
stärka samverkansmiljö och ta fram för informatikföretagen gemensamma
utvecklingsprojekt.

- I datapropositionen anges att den offentliga sektorn för genomförande av
vissa typer av försök med nya ADB- eller kommunikationssystem bör
pröva att förlägga dessa försök till Y- och Z-län. Detta bör följas upp så att

5

vissa stirnulansmedeF7lokaliseringsstöd ställs till intresserade myn- Mot. 1988/89
digheters förfogande. A421

- Medel för adjungerad professur i informatik som knyts an till större
informatikföretag i länet.

- Uppbyggnad av resurser för stöd till tillämpad FoU inom området
datasäkerhet och datakvalitet. En grund finns bl.a. i AUC-projektet
O-metoden (steg 1 och 2) som nu arbetats fram i länet.

- Lok stöd, IT4-medel (informationsteknologiprogrammet) och STUpengar
till uppbyggnaden av ett C3I-lab (simuleringslab m.m.) i Härnösand
kopplat till bl.a. lokalt dataföretag, FMV, processindustrin, LiTH,

Uppsala universitet och högskolan i Sundsvall/Härnösand (DU-sidan).

Västernorrland som arkivcentrum

Västernorrland framstår allt mer som ett arkivcentrum i landet. Detta beror
på, förutom sedan länge etablerade institutioner såsom landsarkivet i
Härnösand, ett målmedvetet regionalt och lokalt utvecklingsarbete med
resultat som SVAR i Ramsele, BEDA i Junsele, REA i Kramfors,
Arkivhuset i Härnösand och Kartvårdscentralen i Ånge. Nedan föreslagna
verksamheter/åtgärder skulle förstärka bilden ytterligare.

1. Ett omfattande projekt rörande mikrofilmning av folkbokföringshandlingar
m.m.

2. Arbete i samband med konvertering av 26 000 rullar mikrofilm med
viktig forskningsmaterial

3. Arbete för en nationell arkivdatabas

4. Resursförstärkning och nya uppgifter för SVAR

I samband med övergången av folkbokföringen från kyrklig till civil
myndighet kommer ett filmningsbehov av hittills osedda proportioner att
uppstå. Det gäller 20 000 å 25 000 löpmeter folkbokföringshandlingar från ca
1894 och fram till 1991. För att åskådliggöra storleken av projektet kan
nämnas att Svensk Arkivinformation för närvarande har kapacitet att filma
200 å 300 löpmeter arkivhandlingar per år. Filmningen av det stora
folkbokföringsmaterialet bör ske skyndsamt och vara avslutat år 2000.
Förutom själva filmningen med tillhörande hantering och teknisk kontroll
kräver distributionen av filmerna och förvaringen av säkerhetsexemplaren
en omfattande apparat. Det synes lämpligt att Svensk Arkivinformation i
Ramsele får till uppgift att sköta distributionen av filmerna. Starka skäl talar
även för att filmningen av folkbokföringshandlingarna sker i riksarkivets/
SVARs regi. Omfattningen är dock så betydande att själva arbetet i sin
helhet inte kan utföras i Ramsele. Inga praktiska skäl hindrar dock att det
förlägges till en annan del av länet, eventuellt Medelpad och Ljungaverk. Ur
länets synpunkt är det angeläget, att få prioritet på filmningen av folkbokföringshandlingarna.

6

Tjänstecentrum i Örnsköldsvik Mot. 1988/89

A421

Inom Örnsköldsviks kommun har sedan någon tid påbörjats en planering för
etablering av ett tjänstecentrum som en infrastrukturell satsning inom den
växande tjänsteproducerande sektorn.

Till bakgrunden hör bl.a. den regionalt obalanserade utveckling till
storstadsområdenas förmån som allmänt karaktäriserar den privata tjänstesektorns
tillväxt. Men främst gäller det de lokala förutsättningarna i
Örnsköldsvik. Hit hör att regionen är förhållandevis industrität med stor
lokal marknad för s.k. industrinära tjänster, dvs. utom länet upphandlande
tjänster. En pågående utredning, som företas av kommunen tillsammans
med SIND, länsstyrelsen och några industriföretag avser ytterligare belysa
skillnaderna i utbud och efterfrågan av företagstjänster.

Gruvundersökningsprojektet Rockliden

Boliden AB och regeringen träffade i mars 1988 en överenskommelse om en
satsning på 1,7 miljarder kronor på företagets gruvor i Norr- och Västerbotten,
Dalarna och Hälsingland. Staten bidrar med drygt 300 miljoner kronor i
lokaliseringsbidrag. Samtidigt har regeringen fördelat 32 miljoner kronor på
fortsatta prospekteringsprojekt m.m. i BD-, AC- och Z-län.

Bland de objekt som Boliden Mineral redovisade i sin ansökan till
regeringen och som föregick överenskommelsen fanns den nya fyndigheten
Rockliden i nordvästra delen av Örnsköldsviks kommun med zink, koppar
och silver som värdemetaller. Genom fortsatt prospektering i området anses
också möjligheterna att göra ytterligare fynd som goda. Rockliden prioriterades
emellertid inte i den gjorda överenskommelsen. En orsak till detta kan
vara att ytterligare undersökningar egentligen fordras för att slutligt avgöra
om fyndigheten är brytvärd eller ej. I den sammanställning över etableringskostnaderna,
som bolaget lämnat till regeringen, framgår att av totalkostnaden
på 114 miljoner kronor svarar gruvundersökningskostnaderna för 13,5
miljoner kronor. Boliden har ansökt om ett stödbelopp motsvarande 70
procent av totalkostnaden eller ca 80 miljoner kronor.

Med hänsyn till den stora betydelse för länets inland som en förverkligad
gruva med upp till 80 anställda skulle få, är det angeläget att fortsatt
gruvundersökning, provbrytning och provanriktning kan påbörjas. Ett
statligt stöd också för Rocklidenprojekt förefaller högst rimligt med hänsyn
till Bolidenpaketets utformning i övrigt och den regionalpolitiska effekt på
en av strukturomvandlingen hårt drabbad bygd som en gruvlokalisering
skulle få.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om befolkningsutvecklingen i Västernorrland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om den strukturomvandling som sker i de västernorrländska
storföretagen, 7

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i Mot. 1988/89
motionen anförts om behovet av en snabb uppbyggnad av en A421
industrihögskola i Västernorrland,1]

3. att riksdagen begär att regeringen utvecklar en plan för en
utveckling av Västernorrlands län inom data, arkivväsende och
tj änsteproduktion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behov av satsningar i Västernorrlands inland.

Stockholm den 19 januari 1989

Sigge Godin (fp)

1 1988/89:Ub555

0Oteb 16826, Stockholm 1989