Utvecklingen i Västmanlands län

Motion 1988/89:A461 av Hans Petersson (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :A461

av Hans Petersson (vpk)
Utvecklingen i Västmanlands län

Västmanlands län har varit hårt drabbat av den stora strukturomvandling
som skett inom stålindustrin. I huvudsak har denna omvandling av näringslivet
ägt rum under perioden 1975-85. Under denna period slog problemen ut

1 full blom. Efter 1985 har den överraskande starka och långvariga
högkonjunkturen bidragit till att lindra en del av effekterna genom den
allmänna ekonomiska tillväxten. Ortsnamnen Riddarhyttan, Fagersta, Norberg,
Surahammar och Hallstahammar är alla förknippade med dramatiska
förändringar i sysselsättningen. En rad andra orter har genomlidit mindre
förändringar, som dock på resp. ort kan ha upplevts som mycket stora.
Andra västmanländska namn - utan direkt koppling till stålet, men som ändå
innehåller minnen om mycket stora nedläggningar - är Skinnskatteberg och
Morgongåva. Andra orter med ett hot hängande över sig finns, även om
förändringarna är mera väntade och inte så akuta som under brinnande
stålkris. Köping och Surahammar står inför hotande inskränkningar vid
större arbetsplatser. Västerås slipper inte heller undan, även om problemen
där är relativt sett mindre än på mindre orter. I november 1988 gjordes en
översikt över jobb i farozonen och man fann att antalet kan bli så högt som

2 400 anställningar.

Trots detta har nu arbetslösheten minskat, även om det finns grupper som
har svårare än andra. Länsarbetsnämnden nämner i sin höstöversikt 1988 att
kontorister och handelsanställda kan få problem med att finna arbete.
Tjänstemän över 50 år med smal utbildning är också en krisgrupp. Å andra
sidan så finns i Västmanland - precis som på andra platser i landet också brist
i tillgång på viss arbetskraft. Också det ett resultat av den omstrukturering av
arbetsliv och industri som skett mycket snabbt.

Två opinioner om läget

I debatten om vad som hänt och om framtidsförutsättningarna i länet kan
man urskilja två opinioner. Dels den analyserande och kritiska, som försöker
sig på att beskriva utvecklingstendenser och framtidsförutsättningar. Det
objektiva skeendet har där stor tyngd. Prognoserna blir inte så positiva.
Exempelvis nämns fortsatta stora bantningar av stålindustrin i Bergslagen i
industridepartementets senaste utredning. Dels den mera idealistiskt positiva,
som av och till framträder och påstår att problem skapas därför att man
talar om dem. Dvs. säger man att allt är positivt, så blir det positivt. Denna
opinion har en obändig tilltro till den subjektiva faktorn i samhällsutvecklingen.

Återblick Mot. 1988/89

A461

Men, som alla vet så går det inte att lyfta sig i håret. Därmed är det inte sagt
att pessimisterna alltid får rätt. Återblickar brukar ge insikter om framtiden.

En genomgång av vad som hänt kan (utan att hävda att den är heltäckande)
se ut på följande sätt:

Länet har under historiens gång varit och är fortfarande ett av landets mest
industrialiserade. En högre andel av befolkningen har varit/är sysselsatt inom
industrin. Den offentliga sektorn har på motsvarande sätt varit/är mindre än
för landet i genomsnitt. Länet är både ett stort jordbruks- och skogsbrukslän
trots att man oftast talar om den helt dominerande tillverkningsindustrin i
länsdebatten.

På samma sätt måste nämnas att vid tiden för stålkrisens utbrott så
dominerades denna bransch (och följaktligen bruksorterna) av relativt
ensidig och tung industri. Detta har haft betydelse för krisens förlopp och
genomslag eftersom alternativen inte har varit så många för dem som blivit
arbetslösa.

Stålkrisen slog därför hårdast mot basindustriella anläggningar, produktion
av råstål (gruvor, masugnar). En strukturkris slår alltid först mot de
lågförädlande och relativt sett omodernare och mindre flexibla delarna.

Basindustri men modern var Spännarhyttan (Europas modernaste hytta).

Nedläggningen var därför mycket diskutabel och kan kritiseras ur ett
nationellt försörjningsperspektiv. Importskrot har fått ersätta malmen som
råvara i stålverken. Men skrot är som bekant förädlad vara därför att det
finns en stor mängd energi nedlagd i detta halvfabrikat. Steg för steg har
man slagit undan benen för gruvbranschen.

Under hand har sedan mera förädlande delar drabbats - och kommer
förmodligen att drabbas - men mera som en normal omstruktureringsprocess.
Därefter har nu en rad problem uppstått i verkstadsindustrier och andra
stora industrier i skilda branscher. Men de har inte på samma sätt varit
branschkris som stålet, utan är mera att hänföra till ägarförändringar och
sammanslagningar av olika företag och tillverkare, dvs. till monopoliseringsprocessen.
I några fall har transnationaliseringen och det utländska ägandet
varit direkt avgörande och man kan skönja andra motiv än rent lönsamhetsrelaterade
till nedläggningarna eller inskränkningarna i verksamheten.

(Rosenlew, Norsk Hydro m.fl.). Koncentrationsprocessen och klipp- och
spekulationsekonomin drabbar naturligtvis också det västmanländska näringslivet
i ökande grad. När man betraktar utlandsägandet och utlandsberoendet
så finns anledning att nämna att transnationaliseringens följder ännu
bara i några få fall drabbat länet, främst genom ASEA. Men vi vet att denna
utveckling kommer att förstärkas. Särskilt som valutaregleringarna nu
avskaffas fullt ut. Det högt industrialiserade Västmanland kommer att
åderlåtas av denna utveckling, eftersom industrin först kommer att flyttas
ut.

Man kan då se att förändringarna har varit följande:

- Grundläggande strukturella. Främst inom basindustrin.

- Ägarrelaterade. Köp- och säljekonomins tillväxt.

8

- Transnationalisering/utlandsägande. Ett led i kapitalets internationella Mot. 1988/89

arbetsdelning och strävan till marknadsherravälde. A461

Parallellt med detta skeende har den allmänna geografiska koncentrationstendensen
missgynnat Bergslagen och Västmanland. Nyetableringar
har inte helt uteblivit, men lokaliseringarna har med eller utan statens hjälp i
huvudsak skett i andra områden. EG-förväntningarna hos näringslivet spelar
här en stor roll, eftersom de vill etablera sig i anslutning till de ekonomiska
centra som de också politiskt försöker främja. Scan-Link och Öresundsbron
är som bekant populära näringslivsprojekt i politiken. EG-fanatismens
genomslag i politiken kommer att tömma Bergslagen på arbetstillfällen om
inte en motstrategi formuleras. De regionala problemen är som bekant stora
också inom EG. Och - EG-länderna ställer stora krav på en fullständig
omläggning/skrotning av den svenska regionalpolitiken.

Vad har gjorts från samhällets sida?

När det gäller samhällets insatser måste man granska dem i två olika
perspektiv. Dels det allmänna ekonomiskt-politiska och dels den konkreta
budgetårspolitiken.

Den allmänna politiken har inneburit en eftergiftspolitik gentemot storkapitalets
strukturplaner. Alternativa perspektiv för industrin har saknats.
Löntagarkonsulter har kämpat utan stöd. Omstruktureringen av stålindustrin
innebar stora gåvor och eftergifter till ägarna utan krav om motprestation.
Den socialdemokratiska oppositionspolitiken under 197682 innebar i
stort sett bara ord. Industriminister Åsling (c) tyckte att Spännarhyttans
arbetare skulle tacka för nedläggningen. Industriminister Peterson (s)
talade ofta om ägarnas ansvar utan att sätta press på dem. Följaktligen var
regeringspolitiken under lång tid helt verkningslös. Någon övergripande
strategi för bergslagsutveckling har inte funnits. Man har hoppats på den
allmänna tillväxten. Det står helt klart att utan den för alla ekonomiska
bedömare så oväntat långa högkonjunkturen hade krisen i länet fått ett helt
annat genomslag.

På budgetnivå har vissa ändringar av stödområden tillkommit, Bergslagsdelegationen
skapats, men löften för t.ex. Hallstahammars del att bli
betraktade som Bergslagskommun hade som bekant ingen inverkan på
behandlingen av lokaliseringsstöd för projektet Mälarply. Nu hamnade
denna industri på annan plats i länet, så ur länsperspektiv kan det inte
klandras. Men handläggningen är typisk för den passiva hanteringen av
länets sysselsättningskris.

Under flera år låg ritningar och projekt i vänteläge. Ingen framförhållning.

Avvakta och vänta. Till sist blev vallöftena till Skinnskatteberg för besvärande
och Hallstahammar fick betala. Politiken påminner om den satiriska
teckning från tidigt 1900-tal som visar den burgne middagsätaren - som i
stället för att dela med sig - skär svansen av den bedjande hunden och ger
denne den egna svansen till måltid. En s.k. omfördelning inom ramen. Det
är nu mera vanligt att frågor av strategisk art som ställs i riksdagen bollas över
från industriminister till arbetsmarknadsminister. Ett tecken på att man givit
upp försöken att bekämpa själva sjukdomen. Avdelningen för bandage och

plåster får ta vid. Statliga etableringar lyser fortfarande med sin frånvaro. Mot. 1988/89

Hopp om stora järnvägsinvesteringar har ännu inte övergivits och bergslags- A461

pendeln ser ut att förverkligas. Ansvaret för trafiken överlåts däremot helt på
länets egna bolag.

Sammanfattningsvis kan sägas att på statlig nivå har passiviteten varit
påfallande. Det mera positiva är bergslagskommunernas egna försök till
samarbete och utveckling. Men, även där har egenintressen kunnat skönjas,
vilket naturligtvis försvårar gemensamt och enhetligt uppträdande.

Offentliga sektorn pressas

Den ekonomiska tvångströjan på kommuner och landsting har inneburit att
samhällsservicen sviktat. Trots en oerhörd vinstutveckling inom landets
näringsliv har medel saknats för en rejäl utbyggnad av barnomsorg,
kollektivtrafik och annan samhällsservice som kan främja utvecklingen. I
dagens perspektiv där viss arbetskraft saknas, så är detta ett hinder för ökade
arbetsinsatser från deltidsarbetslösa och de kvinnor som oftast har huvudansvaret
för barnen. Den offentliga sektorns relativa stagnation innebär också
att arbetsmarknaden för många kvinnor sviktar. Man kan tala varmt för
förändring av kvinno- och mansdominerade yrken, men hitintills är det ett
faktum att kvinnor finns mest i denna sektor. En pressad offentlig sektor
inverkar också på rekryteringsmöjligheterna för manlig personal eftersom
normalhushållet behöver två inkomster för att överleva.

Det krävs mer än förhoppningar...

Men det krävs av ovan redovisade skäl mera än enbart tilltro till självuppfyllande
förväntningar. Framtida strukturkriser måste mötas i förtid genom
åtgärder. Ägarnas oinskränkta rätt att placera sina investeringar utomlands
eller i heta områden måste inskränkas. Samhällsekonomiska, ekologiska och
humanistiska skäl talar mot fortsatt koncentration av produktion och
ägande. Spekulationsekonomin och ägarklippen måste bromsas upp. Den
inhemska produktionen och den inhemska marknaden måste få större tyngd i
den ekonomiska politiken. EG-fixeringen måste brytas. Infrastruktur och
allsidig utbildning fri från företagsstyrning måste främjas. Då kan optimisterna
släppas lösa. Då kan personlighet och optimism blomma i en objektivt sett
bättre omgivning.

Två länsstrategier

I den länspolitiska debatten kan man skönja två länsstrategier. Den ena talar
om närheten till Stockholm som en karamell att suga på. Med bra
kommunikationer så skall man kunna bo kvar i Västerås. Vilket säkert är
möjligt om man har arbete och inkomst som gör långpendling intressant och
lönande. Mänsklig är den sällan. Man kan kalla det en "sovstadsstrategi.

Den har ingen framtid därför att den är för begränsad.

Den andra strategin förordar samma kommunikations- och utbildningsutveckling,
men tar sin utgångspunkt i att hela länet skall leva. Västmanland är

10

inte bara Västerås även om det ekonomiska centrumet finns där. Om inte en
allsidig länsutveckling sätts i förrummet så blir det förödande att:

1. Ligga för långt bort från Västerås (Fagersta-regionen).

2. Ligga för nära. (Hallsta Sura).

Sala-Heby riskerar att ekonomiskt bli mer avhängiga av Uppsala än av länet i
övrigt om inte helhetsperspektivet på länet finns.

Åtgärder

Man kan dela upp åtgärdskatalogen på vad som kan göras lokalt och vad som
kräver statliga ingripanden. Till det lokala hör en utveckling av bergslagssamarbetet
och mera av gemensamma aktioner för att sätta press på
regeringen och riksdag. Men då måste interna partihänsyn läggas åt sidan.
Socialdemokrater (de flesta kommuner är (s)-kommuner) måste våga
kritisera sin egen regering. Tassandet kring bergslagsproblematiken har
pågått alltför länge.

Vidare krävs inomregionala omfördelningar. Om Västerås växer med
hjälp av infra-satsningar så måste man knoppa av till övriga länet. Delar av
den offentliga sektorn bör utlokaliseras. Med modern kommunikationsteknik
främjas geografisk decentralisering inom länet. Här kan statlig regionalpolitik
hjälpa till. Lokalt kan olika åtgärder göras för att främja t.ex.
matartrafik till den ev. kommande järnvägstrafikens fortbestånd och utveckling.

Lokala initiativ kan redan nu - både i kommunsamarbetet och via
kommunerna enskilt - göras för att underlätta introduktion av naturgasen i
början på 90-talet. Trots total avsaknad av statliga initiativ kommer nu gasen
allt närmare och vårt land kommer som ett av de sista i Europa att nyttja
den.

Lokala utvecklingsprojekt kan startas inom ramen för vad lagen tillåter
kommunerna att göra.

Riksdagen kan - om den vill

Självfallet finns här områden som - om de främjas av staten - lägger en god
grund för utvecklingen lokalt som då i sin tur kan ta stora språng. Exempelvis
om stödet till vuxenutbildningen ökas och högskolorna via ekonomiska
anslag kan dras ur företagens sponsorgrepp. På samma sätt kan - om man
följer de förslag som (vpk) ursprungligen förde fram för Bergslagsdelegationens
sammansättning - lokala fackliga och kommunala intressen få en större
tyngd i rådgivning och beslut angående den egna regionala utvecklingen. När
nu Bergslagsdelegationen sjunger på sista versen vore det på sin plats att
skapa ett sådant råd för regionalpolitiken i respektive län eller region. Med
ökade medel för investeringsstyrning (i enlighet med vpk:s regionalpolitiska
motion) kan det bli ett verkningsfullt organ. Den offentliga sektorn kan
tillåtas växa för att svara mot behoven. Det är ett sätt att motverka
privatisering och lägga en god grund för framtida utveckling (t.ex. skolan och
trafiken) samtidigt som arbetsmarknaden i länet vidgas. Kooperativa
satsningar bör främjas. I det framtida Västmanland kan producentkooperation
spela en avgörande roll. Mellanfonden och andra finansieringsorgan kan

Mot.

A461

här medverka aktivt. En eventuell omläggning av jordbrukspolitiken som är Mot. 1988/89
viktig för delar av länet måste mötas med alternativa odlingar och jordbro- A461
kets medverkan i energiproduktionen. För en sådan omställning krävs
samhällsplanering. De statliga och samhällskontrollerade företagen måste
inrolleras i en alternativ strategi för regional rättvisa och fördelning.

Statsföretags och löntagarfonders verksamhet förändras. Spekulativa verksamheter
sköts redan i alltför stor omfattning av privata intressenter utan att
samhällets medel späder på denna utveckling.

Hemställan

Med hänvisning till vad som i motionen anförs yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av en konkret politik för att möta
framtida strukturproblem i Västmanland,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ett lokalt förankrat investerings- och utvecklingsråd
för regionala investeringar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om statsföretags och löntagarfonders roll i
regionalpolitiken,1 ]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för främjandet av en inomregional
lokaliseringspolitik,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om styrning av näringslivets investeringar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om den inhemska ekonomiska utvecklingens betydelse
för tillverkningsindustrin,1]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en politik för att hävda rätten till en svensk
regionalpolitik utan utländsk inblandning,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om åtgärder för att främja introduktionen av
naturgas och främjandet av andra infrastrukturella satsningar i
Västmanland1].

Stockholm den 24 januari 1989

Hans Petersson (vpk)

11988/89:N329

gotab 17027, Stockholm 1989

12