Utvecklingsstrategi för Älvsborgs län under 1990-talet

Motion 1989/90:A443 av Anders Castberger m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A443

av Anders Castberger m.fl. (fp)

Utvecklingsstrategi för Älvsborgs län under
1990-talet

Utvecklingen i Alvsborgs län anses under de senaste åren ha varit förhållandevis
gynnsam. Befolkningsutvecklingen har under 1980-talet emellertid enbart
varit en tredjedel av den under 1960-talet. Länets framtid bör ses mot
bakgrund av att en kommande konjunkturnedgång kan befaras få kraftiga
effekter på såväl sysselsättning som flyttningsrörelser.

Vidare innebär industrins branschstruktur betydande långsiktiga risker.
Därför anser vi det nödvändigt att uppmärksamma flera för Älvsborgs län
under 90-talet viktiga frågor och här föreslå åtgärder som främjar länets utveckling.

Älvsborgs län består geografiskt av Dalsland och stora delar av Västergötland.
Länet karakteriseras förutom av sin storlek också av sina starkt varierade
bygder från Dalslands gränstrakter mot Norge, Vänerns stränder och
vatten, Göta Älvdalen ner mot Göteborg, den bördiga mittendelen längs
västra stambanan och E3:an till Sjuhäradsbygdens Knalleland och 1\grike.
I dessa bygder finns goda möjligheter till utveckling. Förutsättningen är att
infrastrukturen ges en kraftfull utbyggnad och att olika insatser för länet
samordnas.

Trots den under 1989 positiva befolkningsutvecklingen kvarstår de långsiktiga
regionalpolitiska problemen i framförallt Dalsland bl.a. orsakade av
ett kraftigt födelseunderskott. Tillfälligt har uppgångar skett beroende på en
aktiv mottagning av flyktingar, vars slutliga bosättning kan komma att bli
utanför länet.

Basen för länets näringsliv är en mycket stor industrisektor. Andelen sysselsatta
inom industrin är drygt 10 procentenheter högre andel än för riket
som helhet. Länets utveckling är alltså mycket starkt beroende av konjunktursvängningar
i ekonomin och av att industrins konkurrensförmåga utvecklas
gynnsamt. De branscher som dominerar i länet är verkstadsindustrin, särskilt
bilindustrin med dess underleverantörer, samt tekoindustrin.

Vidare finns betydande skogsbaserad produktion. Industrin är därför i
hög grad exportberoende eller utsatt för kraftig importkonkurrens. Det senare
gäller i särskilt hög grad för tekoindustrin. För länets utveckling är det
således avgörande att konkurrenspåverkande frågor och Sveriges relationer
till Norden och EG löses på ett för vår region gynnsamt sätt. Av utomordentlig
betydelse för länet är att det sker en utbyggnad av kommunikationer,
energitillförsel och utbildning.

Älvsborgs län har som konsekvens av bl.a. naturgeografiska förhållanden Mot. 1989/90
och sin omfattande industri haft betydande miljöproblem. Vissa av dem t.ex. A443
utsläppen i Vänerns vatten och industrins stora stoftutsläpp i luften har kunnat
reduceras så kraftigt att naturmiljön har återgått till normala förhållanden.
I andra fall kvarstår betydande problem att lösa. Det gäller främst den
kraftiga försurningen och kväveutsläppen som indirekt drabbar Västerhavet.

Ett sammanhållet län

Älvsborgs län ställer på grund av sin storlek och sin timglas-form särskilda
krav på den regionala strukturen. För att inte länets utveckling skall missgynnas
måste Älvsborgs läns särskilda förhållanden beaktas. Det innebär
bl.a. att det vid fördelningen av resurser tas nödvändiga hänsyn till att länet
har två regionala centra.

För den södra delen utgör Borås den naturliga centralorten. I de norra
delarna av länet liksom för en stor del av norra Bohuslän utgörs motsvarande
funktion av Trestadsregionen, dvs. kommunerna Trollhättan och Vänersborg
i Älvsborgs län samt Uddevalla i Göteborgs och Bohus län. Båda dessa
centra utgör komplement till och samverkar med Göteborg. För utvecklingen
i länet är det därför viktigt att infrastrukturen byggs upp parallellt i
Borås och i Trestadsområdet och mellan var och en av dem och Göteborg,
samt att kommunikationerna fungerar som en sammanhållande länk för hela
länet.

Näringsliv och arbetsmarknad

Den sedan flera decennier fortgående och tidvis mycket hårda omstruktureringen
av tekoindustrin liksom den nu aktuella dramatiska utvecklingen
kring SAAB:s personbilstillverkning pekar på de betydande svårigheter som
finns i länet på grund av koncentrationer till några dominerande branscher
och företag. Även geografiskt förekommer starka koncentrationer i länet,

Stallbacka industriområde i Trollhättan rymmer t.ex. på några kvadratkilometer
inte mindre än 25 procent av länets alla industriarbeten. Vår region är
Sveriges tunga verkstad. Praktiskt taget hela landets bilindustri, en stor del
av dess underleverantörer, betydande delar av motor- och flygdelsindustrin
samt legeringsverk och massatillverkning finns här. Vi vill varna för detta
ensidiga beroende, vilket bör ges regeringen till känna. Länet - och i särskilt
hög utsträckning Sjuhäradsbygden - har dessutom en mycket låg andel offentliganställda.
Riksdagen har beslutat ge prioritet åt denna fråga. Regeringen
tycks inte ha uppmärksammat det.

Därför bör riksdagen åter uttala vikten av balans ifråga om offentliganställda
och ge detta regeringen till känna.

God internationell konjunktur, ägarförändringar för SAAB:s personbilstillverkning
och tidigare beslutade ersättningsprojekt för Uddevallavarvet som
dock också är bilindustri - ger ett tidsmässigt utrymme för förändring.

En mer varierad industristruktur bör lockas till långsiktig etablering. Det
kan enbart ske genom en med framförhållning genomförd utbyggnad av infrastrukturen.
15

Utvecklingsfondens verksamhet bör utsträckas till företag även inom Mot. 1989/90

tjänstesektorn och ges vidgade befogenheter för att ge bättre möjligheter att A443

stimulera nyföretagande.

Dalslands ovan beskrivna situation som glesbygd med svag befolkningstillväxt
och födelseunderskott är starka skäl som talar för att ett regionalpolitiskt
stöd även i framtiden skall utgå till de norra delarna av Dalsland. Den
regionalpolitiska utredningens förslag beträffande Dalsland bör regeringen
alltså inte lägga till grund för förslag till riksdagen. Detta bör ges regeringen
till känna.

Fram till sekelskiftet kommer arbetskraften att öka men det sker en markant
förskjutning av dess åldersfördelning. Skattereformen är positiv för länet
och kan väntas leda till övergång från deltids- till heltidsarbete, vilket i
sin tur innebär utjämnad förvärvsintensitet mellan könen.

Andelen unga högutbildade som tillförs arbetsmarknaden kommer emellertid
att minska. Ökade krav på kunskap och kompetens i arbetslivet samt
en fortgående strukturomvandling medför därför att stora behov uppstår av
fort- och vidareutbildning för många äldre i arbetskraften.

Utbildning

Yrkesutbildningen i länet behöver bättre och snabbare anpassas till arbetsmarknadens
behov. Samtidigt är det angeläget att den generella utbildningsnivån
stärks för att öka flexibiliteten inför förändrade behov. Den treåriga
gymnasieskolan behöver därför snabbt kunna byggas ut i länet.

De båda högskolorna i Älvsborgs län behöver ges ökad bredd. För att
kunna attrahera i första hand lärare men också elever behöver undervisningen
kompletteras med tillämpad forskning och utveckling. Vidare behöver
sambanden stärkas med de omgivande regionernas näringsliv och förvaltning.

Högskolan i Borås är viktig för den södra länsdelen. Tillsammans med
PROTEKO - produktionstekniskt centrum för tekoindustrin - och övrig yrkesinriktad
tekoutbildning bör den utvecklas till ett nationellt centrum inom
textil och konfektion. För budgetåret 1990/91 anser vi att anslaget B 10 i bil.

14 bör uppgå till 5 milj.kr. som vi förutsätter används för utbildningsinsatser
vid PROTECO i Borås. I detta sammanhang är det viktigt påpeka att den
tillämpade forskning som sker vid TEFO - textilforskningsinstitutet - får
goda möjligheter att utveckla sin filialverksamhet i Borås.

Högskolans resurser inom kultur- och informationssektorn bör breddas
utöver biblioteksområdet. Det är vidare angeläget att att den tidigare förskollärarutbildningen
kan återupptas med Borås högskolas huvudmannaskap.
Den nu utlokaliserade ordningen måste vara att anse som ett provisorium
och kan inte accepteras. Det är en misshushållning med lärare och
andra utbildningsresurser som finns kvar i Borås. Detta bör ges regeringen
till känna. Efterfrågan på utbildad barnomsorgspersonal anges vara ett av
hindren för att uppnå riksdagens beslut om utbyggd barnomsorg i enlighet
med de löften regeringen utfärdat.

Den nya högskolan Trollhättan/Uddevalla inklusive Vänersborg, dvs.

Trestad, tillkom genom beslut i riksdagen som gick emot regeringens förslag

i budgetpropositionen för innevarande budgetår. Högskolan måste konsoli- Mot. 1989/90

deras och ges goda utvecklingsmöjligheter. Med sin närhet till glesbygden i A443

Dalsland och norra Bohuslän ges här möjlighet för elever att vara kvar i sin
annars befolkningssvaga hembygd och ändå få tillgång till högskoleutbildning.
De administrativa resurserna är för närvarande små och kommunerna
i regionen tvingas bära jämfört med andra högskoleorter oproportionerligt
höga kostnader. Det speciella förhållandet att detta centrum är flerkärnigt
och spänner över en länsgräns, får inte begränsa möjligheterna till utbyggnad
alltefter behovet. Den regionalpolitiska utredningens förslag att sätta
Högskolan Trollhättan/Uddevalla i negativ särställning kan inte accepteras
och får inte komma att ligga till grund för ett regeringens förslag till riksdagen.
Det bör ges regeringen till känna. För att kunna sprida kunskaper från
och om den nya högskolan till breda kretsar i samhället och tillgodose behoven
av högskoleutbildning behövs kontaktsekreterare.

Kommunikationer

För att utveckla näringslivets konkurrenskraft och stärka hela Älvsborgs län
som bostads- och lokaliseringsregion behövs lättillgängliga, säkra och effektiva
kommunikationer. Länets utsatta miljöläge är ett starkt motiv för att
främja kollektiva transporter. En så bred valfrihet som möjligt för individen
att välja mellan olika transportalternativ och servicenivåer skall eftersträvas.

Kostnader för miljöpåverkan skall belasta priset för transporterna.

Ansvaret för samhällets infrastruktur bör åvila staten. Samtliga transportsätt
är förenade med stora infrastrukturkostnader. En större flexibilitet
ifråga om finansiering är nödvändig. Det är inte alltid möjligt eller ens önskvärt
att via skatteintäkter finansiera i och för sig nödvändiga investeringar i
infrastrukturen.

Olika alternativa former bör kunna prövas, t.ex. att företag och konsortier
som finansierar och bygger tidigare än planerat skall kunna leasa projekt under
ett antal år. Även i fråga om drift och underhåll bör nya lösningar prövas:
ett större mått av entreprenadförfarande och att staten sedan skall kunna
bidra till konkurrens och ökad effektivitet. Metoden förutsätter att de statliga
verken bereder utrymme för leasingkostnaden inom sina anslag. De förslag
till olika finansieringsformer för vägsektorn som vägverket presenterat
i vägavgiftsutredningen pekar på flera möjligheter och bör prövas förutsättningslöst.
Detta bör ges regeringens till känna.

Vi anser att det nyligen presenterade förslaget till privat finansiering av en
nödvändig utbyggnad av R40 till motorvägsstandard är ett bra exempel på
de nya former vi förespråkar. Det bör prövas positivt.

Vägar

Älvsborgs län har en mycket hög andel grusvägar som skapar avsevärda problem
för såväl person- som godstrafiken, särskilt i tjällossningstider. Bland
icke Norrlandslän ligger Älvsborg främst när det gäller längden på grusvägarna.
En stor del av virkesuttaget i glesbygden med välbehövliga arbetstillfällen
ligger nere under långa tider på året på grund av tjällossning och undermåliga
vägar. Det är en mycket dålig resursanvändning. Detta tillsam- 17

mans med hög olycksbelastning och eftersatt underhåll motiverar att vägan- Mot. 1989/90

slagen till Älvsborgs län för upprustning och underhåll av grusvägar räknas A443
upp mer än på andra håll.

Flera mycket angelägna vägbyggnadsobjekt i Älvsborgs län utgör förutsättning
för en omstrukturering av näringslivet och är samtidigt en del av de
riksövergripande vägsystemens välbehövliga upprustning. Här ingår fortsatt
ombyggnad av R41 mot Varberg och R45 genom Dalsland samt upprustning
av den för länets sammanbindning så viktiga R42 mellan Trollhättan/Vänersborg
och Borås som särskilt betydelsefulla. R45 genom Göta Älvdalen har
nått kapacitetstaket, och även med en betydande överföring av pendeltrafiken
till järnväg behövs en snabb ny- eller ombyggnad. Dessutom bör R45
samordnas i projekt E45/E88.

Järnvägar

Järnvägen skall användas som ett offensivt miljöpolitiskt instrument. Skall
tåget bli ett slagkraftigt alternativ måste det få en chans att utvecklas där de
stora trafikmängderna finns att hämta. Om fler skall förmås att välja tåget
förutsätter det att tåget kan ta emot såväl ett ökat antal resande som en
större godsmängd utan att kvaliteten eftersätts. Den investeringsram som
den socialdemokratiska regeringen inte vill höja är mot denna bakgrund
otillräcklig. Varken Västkustbanan, Vänerlänken eller Norgelänken eller en
upprustning av viktiga pendelsträckor i Älvsborg ryms. SJ har bedömt att
inte ens en satsning i storleksordningen 40 miljarder kronor under 10 år rymmer
samtliga de angelägna objekten. Därför bör enligt vår mening inriktningen
vara att den nuvarande investeringsramen flerdubblas. En så stor expansion
går inte att förverkliga inom ramen för statsbudgeten. Därför bör
nya alternativa finansieringsformer öppnas för Banverket.

Med hänsyn till vad vi här framhållit är det angeläget att Trestad och Borås
ges möjligheter till snabbare och tätare tågförbindelser med Stockholm, Göteborg,
Malmö, Karlstad och Oslo. Förutsättningarna bör vara goda. Regeringen
bör få i uppdrag att till riksdagen lägga förslag till alternativa och
kompletterande finansieringsformer.

Trestad (UddevallalTrollhättanlVänersborg)-Herrljunga-Borås

Linjen ger matartrafik från båda håll till Herrljunga; knutpunkt och järnvägscentrum
på västra stambanan. Linjen är också järnvägen mellan västra
och sydöstra delen av länet. Standarden är undermålig. Upprustning av
spårstandard och kurvradier är nödvändig.

NorgelVänerlänken

Linjen från Göteborg upp till Trollhättan har acceptabel spårstandard, men
är enkelspårig. Sträckan norrut genom Dalsland mot Oslo är helt undermålig.
Vänerlänken med fortsättningen upp mot Karlstad är en alternativ
sträckning mot Stockholm och ingår i SJ:s planerade godstågsflöde från
norra Sverige till Göteborg. Dubbelspår på sträckan upp till Dalsland i första
hand, och utbyggnad till snabbtågskapacitet på övriga delar. På sträckan
Trollhättan - Göteborg är det väsentligt att den nya pendeltågsstationen 18

Älvängen i den expansiva Göta Ävdalen öppnas.

Kust-till-Kust-banan

Går från Göteborg genom Älvsborg via Borås till Kalmar. Står inför omedel
bart upprustningsbehov.

Västkustbanan

Kapacitet och standard genom Halland ger som bekant inte en konkurrenskraftig
bana. Det påverkar transportvalet för älvsborgare till Malmö och
kontinentdestinationer.

Med en utveckling och förnyelse av de banor som går genom länet kan
snabbtåget på västra stambanan bli ett alternativ också för älvsborgare och
ger överhuvudtaget en ökad konkurrenskraft för järnvägen. Dessa möjligheter
bör ges regeringen till känna.

Hur utvecklingen av Herrljunga som järnvägsknutpunkt kan ske utvecklas
av undertecknade i en särskild motion.

Vänersjöfart

Goda transportlösningar för bulkgods kan åstadkommas genom sjötrafiken

i Trollhätte Kanal och på Vänern. Nya typer av fartyg kan öka konkurrenskraften
och effektiviteten i kanaltrafiken. Den nyligen införda skytteltrafiken
är exempel på detta. Säkerhets- och miljömässigt ger det betydande fördelar
att sådana transporter avlastas landtrafiken. Staten bör främja övergången
till fartygstransporter även för egna verksamheter i Vänerområdet.
Här vill vi särskilt peka på flygbränsletransporterna till flygflottiljen Såtenäs.
Betydelsen av Vänersjöfarten och statens eget ansvar att föregå med gott
exempel bör ges regeringen till känna.

Flyg

Flyget har stor betydelse för näringslivets utveckling och särskilt för utvecklinger..
av kunskapssektorn inom såväl privat som offentlig verksamhet.
Snabba in- och utrikes persontransporter blir allt viktigare förutsättningar
vid lokalisering av nya verksamheter.

För den södra länsdelen medger Landvetter och Axamo goda inrikes och
utrikes förbindelser. Fler direkta utrikes avgångar bör tillåtas. Landvetters
flygplats bör utvecklas till ett andra nationellt flygnav för inrikesflyget. Möjligheterna
och förutsättningarna för detta och den därmed förbundna förändringen
av flygets nuvarande koncessionssystem utvecklas närmare i folkpartiets
motion om trafikpolitik och miljö.

Flygtrafiken för norra länsdelen belägen i skuggan av Vänern gentemot
övriga landet och med sämst utvecklade alternativ sker idag på den provisoriska
flygplatsen Malöga som drivs i ett konsortium av kommunerna Trollhättan,Vänersborg,Uddevalla
och Lysekil av Fyrstads Flygplats AB. Därmed
knyts även glesbygden i Dalsland och norra Bohuslän till acceptabla förbindelser
med resten av landet. Den enormt snabba trafiktillväxten visar på
flygplatsens betydelse för regionen och den starka och alltjämt ökade efterfrågan.
Tillväxten som är bland de kraftigaste bland landets samtliga flygplatser
medför behov av större flygplan. Det är inte möjligt med de restrik

Mot. 1989/90

A443

tioner som finns för nuvarande flygplats, och som medvetet fastställdes när
flygplatsen byggdes.

Taket har nåtts för trafikutvecklingen på Malöga. Ett läge för en tilltänkt
ny flygplats har tagits fram gemensamt av de fyra kommunerna. För att säkerställa
en fullständig miljöprövning som lagen föreskriver har koncessionsansökan
inlämnats. Det är mycket angeläget att flygplatsfrågan kan lösas,
eftersom regionens läge väster om Vänern alltid medför långa transporttider
till de flesta orter i landet i övrigt. Bättre miljömässiga förhållanden än
vid nuvarande flygplats kan skapas vid en nyanlagd flygplats som kan placeras
centralt inom Trestadsområdet och betjäna ett större upptagningsområde.
Flygplatsfrågan måste med framtidsinriktning lösas trafikmässigt och
miljömässigt. Detta bör ges regeringen till känna.

Energi

En stor del av industrin i Älvsborg är energiintensiv. Det gäller för skogsindustrin
i Dalsland och Göta Älvdalen, för kemisk och metallurgisk industri
för tung verkstadsindustri i Göta Ävsdalsbäckenet från Trollhättan/Vänersborg
mot Göteborg samt för glasbruk och färgerier i Sjuhäradsbygden. Särskilt
i den elintensiva industrin som av historiska skäl, dvs. den tidiga vattenkraftsutbyggnaden,
är starkt koncentrerad till Göta Älvdalen har regeringens
energipolitik skapat stor oro när det gäller möjligheterna att i framtiden
bibehålla företagens konkurrensförmåga och lösa energiförsörjningen. Betydande
investeringar i dessa företag har skjutits på framtiden, medan andra
nu kommer att lokaliseras utomlands.

Vi motsätter oss med all kraft regeringens politik med en förtida oansvarig
avveckling av kärnkraften med dels uppenbara risker för energibrist, dels av
smutsig ersättningsenergi till mycket stora investeringskostnader. Om inte
klarhet i energipolitiken skapas sätts över 7 000 arbetstillfällen på spel inom
energiintensiv industri i Älvsborg. Detta kan inte accepteras. Energipolitiken
måste föras så att den elintensiva industrins framtid i Älvsborgs län kan
säkras. Det bör ges regeringen till känna.

Miljö

Miljöhänsyn måste tas i alla verksamheter. Den rika naturmiljön i Älvsborg
är en stor tillgång som måste skyddas och förvaltas.

Bland de allvarligaste miljöproblemen i Älvsborg är den luftburna intransporten
av föroreningar från utländska källor. Detta leder tillsammans med
inhemska källor till försurning av mark och vatten i kalkfattiga delar av länet.
Skogsskador och utarmning av fiskbestånden blir resultatet. Hittills insatta
kalkningsåtgärder är otillräckliga.

Kraftfulla åtgärder på såväl miljöområdet som naturvården måste vidtas.

Vi lämnar här två förslag som regeringen bör få i uppdrag att snarast förverkliga.

A. Ett miljöskyddsområde bör inrättas. Miljöskyddsområdet skall avse
Göta Älvdalsbäckenet och angränsande områden i Göteborgs och Bohus
län. Särskilda restriktioner för att minska miljöpåverkan bör införas för ett
sådant miljöskyddsområde. 20

Mot. 1989/90

A443

B. Nationalpark Tresticklan i Dalsland bör bildas. Tresticklan utgörs av
en sjö och ett stort ödemarksområde - den största väglösa och obebyggda
vildmarken i södra Sverige och är 30 kvadratkilometer stort. Regeringen bör
få i uppdrag att forcera naturvårdsverkets nationalparksplan och ge naturvården
ett fullgott skydd i Älvsborg.

Kultur

Kulturminnesvården har fått ökad betydelse allteftersom intresset för historiska
miljöer och byggnader ökat. Detta har också ökat betydelsen för turism
och rekreation. När regeringen inte längre vill tillåta att arbetsmarknadspolitiska
medel vid sysselsättningssvårigheter skall få användas till upprustningsoch
bevarandeinsatser hindras en aktiv kulturminnesvård. Goda exempel
finns på samfinansieringslösningar mellan staten och andra intressenter, varför
detta inte borde vara främmande för staten att pröva också framgent. Vi
vill peka på två sådana projekt som särskilt väl lämpar sig och planerats för
sådant samarbete. Det gäller dels Dalslands Kanal med 29 handkraftdrivna
slussar av stort kulturellt intresse, dels Lödöse medeltidsmuseum för stadsarkeologiska
fynd från föregångaren till Göteborg. Dessa båda projekt bör i
första hand komma ifråga vid samfinansierade lösningar där staten medverkar.
Det bör ges regeringen till känna.

Laxfond Vänern

För att främja näringsliv, sysselsättning och rekreationsliv i Vänerlänen pågår
sedan några år ett omfattande arbete för att bevara och utveckla bestånden
av Vänerns unika stammar av lax och öring. Genom stiftelsen Laxfond
Vänern har förutsättningar skapats för en betydande utveckling. Staten har
ett betydande ansvar för fiskevården i allmänt vatten.

Regeringen bör därför få i uppdrag att vidta lämpliga åtgärder för att
stödja Laxfond Vänern. I syfte att på lämpligt sätt förbereda sådana åtgärder
bör enligt vår uppfattning regeringen ställa en särskild förhandlare till förfogande,
på sätt som skett i liknande fall. Denne kan ha till uppgift att genomföra
förhandlingar med näringsliv samt kommuner och landsting i Vänerområdet
i syfte att samordna arbetet med de olika förslagen och parterna. I en
särskild motion har vi närmare utvecklat förutsättningarna och möjligheterna
för Laxfond Vänern.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av en kraftfull utbyggnad av infrastrukturen
för goda möjligheter till utveckling i Älvsborgs län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen för Älvsborgs län av att Sveriges relationer
till Norden och EG löses på ett gynnsamt sätt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om faran med det ensidiga beroendet av tung verkstadsindustri,

Mot. 1989/90

A443

21

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i mo- Mot. 1989/90

tionen anförts om att prioritera frågan om den låga andelen offentlig- A443

anställda i Sjuhäradsbygden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett regionalpolitisk! stöd även i framtiden skall
utgå i de norra delarna av Dalsland,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att den återupptagna förskollärarutbildningen
sker med Borås högskolas huvudmannaskap,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den regionalpolitiska utredningens förslag att
sätta högskolan Trollhättan/Uddevalla i negativ särställning inte kan
accepteras,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förutsättningslös prövning av alternativa former
för finansiering av väginvesteringar, driftskostnader och vägunderhåll
för Älvsborgs län,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en annan fördelning av anslagen till upprustning
och underhåll av grusvägar,2]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om alternativa och
kompletterande finansieringsformer för järnvägsbanor av betydelse
för Älvsborgs län i enlighet med vad i motionen anförts,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att flygplatsfrågan för Fyrstad (Uddevalla, Trollhättan,
Vänersborg, Lysekil) måste lösas såväl trafikmässigt som
miljömässigt,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en energipolitik som säkrar den elintensiva
industrins framtid i Älvsborgs län,3]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av miljöskyddsområde
för Göta Älvdalsbäckenet,4]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om bildandet av Nationalpark
Tresticklan i Dalsland,4]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samfinansierade lösningar för turist- och kulturprojekten
Dalsland Kanal och Lödöse medeltidsmuseum.5]

Stockholm den 25 januari 1990

Anders Castberger (fp)

Elver Jonsson (fp) Lars Sundin (fp)

1 1989/90:Ub709

2 1989/90:T344

3 1989/90:N448

4 1989/90:Jo823

5 1989/90:Kr336 22