Utvidgad förskrivningsrätt för sjuksköterskor och barnmorskor

Motion 2003/04:So322 av Annelie Enochson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utvidga förskrivningsrätten för sjuksköterskor och barnmorskor.

Bakgrund

Försöksverksamhet med förskrivningsrätt för sjuksköterskor påbörjades år 1988. Först den 1 april 1994 permanentades den generella rätten för distriktssköterskor med viss utbildning att förskriva vissa läkemedel.

Under år 2001 har förskrivningsrätten vidgats till en större grupp sjuksköterskor under förutsättning att vissa utbildningskrav är uppfyllda. För att få förskrivningsrätt krävs att distriktssköterskan tjänstgör inom landstingets eller kommunens primärvård, hemsjukvård eller inom kommunens hälso- och sjukvård (äldrevård). För övriga sjuksköterskor krävs att de tjänstgör inom kommunens äldrevård.

Barnmorskornas förskrivningsrätt omfattar hormonella medel i födelsekontrollerande syfte samt förskrivning och insättning av spiraler. Också denna verksamhet påbörjades på 1970-talet som ett försök. Inledningsvis delegerade en läkare förskrivningsrätten till barnmorskan. Det dröjde fram till år 1996 innan barnmorskorna fick en formell förskrivningsrätt.

Utvidgad förskrivningsrätt

Allt för ofta hör man idag talas om överbelastade akutmottagningar. Många patienter söker akutvård därför att primärvården inte fungerar. Väntetiderna för att få träffa en läkare, som t.ex. kan skriva ut ett recept på läkemedel, är ofta långa.

Olika utvärderingar har visat att förskrivningsrätten för sjuksköterskor och barnmorskor har lett till en förenkling och effektivisering av hälso- och sjukvården. Patienterna har gynnats av en ökad tillgänglighet till läkemedelsbehandling. Detta gäller särskilt äldre, funktionshindrade och andra som har svårigheter att ta sig till vårdcentral eller annan mottagning där läkare finns.

Det skall vara lätt att få kontakt med hälso- och sjukvården när man behöver den. Ingen skall hindras av telefonens ihärdiga upptagetton under en begränsad telefontid. Ingen skall heller tvingas berätta sin sjukdomshistoria om och om igen för flera olika vårdgivare. Här finns ett stort utrymme för nytänkande. En väg att gå för att åstadkomma en bättre fungerande sjukvård är att ytterligare utvidga såväl sjuksköterskornas som barnmorskornas rätt att förskriva läkemedel. Detta skulle bl.a. kunna leda till att läkarna avlastas och att väntetiderna kortas.

Rätten för sjuksköterskor att förskriva läkemedel bör enbart vara knuten till kompetens och inte som nu till tjänstgöring. Det är olyckligt att begränsa förskrivningsrätten till verksamhet som är offentligt finansierad och även inom sådan verksamhet till vissa befattningar. Begränsningen medför en otydlighet och minskar dessutom flexibiliteten.

Ett exempel på otydlighet är att distriktssköterskor med förskrivningsrätt kan arbeta vissa perioder på distriktsskötersketjänster, där de kan använda sig av sin rätt, medan de andra perioder kan arbeta som skolsköterskor och får då inte använda den. Det förekommer också att skolbarn hänvisas till primärvården och där får vård av distriktssköterskor, som då kan använda sin förskrivningsrätt trots att det gäller skolbarn, eftersom rätten är knuten till befattningen. Begränsningen till offentlig finansiering minskar flexibiliteten. Med den utveckling som pågår i samhället med omstruktureringar och etablering av nya driftsformer framstår detta som både olyckligt och onödigt.

Sjuksköterskor bör också ges rätt att förnya ett recept till välinställda patienter. Detta skulle sannolikt leda till effektivitetsvinster i form av snabbare service till patienterna och avlastning av läkarna.

Barnmorskor har idag rätt att förskriva läkemedel som används i födelsekontrollerande syfte, under förutsättning att de genomgått särskild fortbildning. Barnmorskor arbetar emellertid i hög grad självständigt även med andra frågor. Ett par sådana exempel är klimakteriebesvär, inkontinens och amning. Mot denna bakgrund finns det behov av att se över barnmorskors rätt att förskriva läkemedel och pröva en eventuell utvidgning.

Stockholm den 2 oktober 2003

Annelie Enochson (kd)