Utvisning på grund av brott

Motion 1991/92:Sf613 av Lars Sundin (fp)

Högsta domstolen (HD) meddelade den 20 december
1991 (DB 555) dom i ett mål i vilket fråga om utvisning på
grund av brott var föremål för domstolens prövning.

Bakgrunden var följande: En man -- medborgare i
Etiopien -- hade av tingsrätten och hovrätten dömts för bl.a.
narkotikabrott i tre fall och förvanskning av urkund till
fängelse i två månader samt utvisats ut riket med förbud att
återvända hit före viss tid. Sedan hovrättens dom
överklagats ändrade HD denna på så sätt att förordnandet
om utvisning upphävdes och att påföljden bestämdes till
fängelse fyra månader. I sina domskäl anförde HD:

Mannen har bott i Sverige sedan 1978. Trots den långa
tid han har vistats här saknar han, som hovrätten
konstaterat, egentlig anknytning till det svenska samhället.
Under åren 1979--1990 har han dömts för brott nio gånger.
Det har i flera fall varit fråga om narkotikabrott och grova
våldsbrott. Dessa förhållanden talar för ett bifall till
yrkandet om utvisning. Den brottslighet som enligt
tingsrättens dom ligger mannen till last i detta mål är
emellertid inte av så allvarlig natur att det mot bakgrund av
den långa tid som han har vistats här i landet kan anses
föreligga synnerliga skäl att nu utvisa honom.

Att en person som faller in under ovanstående, ur HD:s
dom hämtade, beskrivning inte kan utvisas ur riket måste
innebära att gällande lagstiftning inte tillgodoser avsett
ändamål. En översyn av gällande bestämmelser för att
möjliggöra att brottslingar i fall som det nyss beskrivna och
liknande sådana fall kan utvisas ur riket bör ske. Det bör
ankomma på regeringen att föranstalta om en sådan
utredning. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av bestämmelserna
beträffande utvisning på grund av brott.

Stockholm den 24 januari 1992

Lars Sundin (fp)