Vaccinering mot HPV

Motion 2008/09:So452 av Désirée Pethrus Engström (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta vaccinering mot humant papillomvirus bli del av barnvaccinationsprogrammet.

Motivering

Varje år drabbas drygt 450 kvinnor av livmoderhalscancer och runt 150 dör, men trots utbredningen är okunskapen stor. Många tror felaktigt att sjukdomen är ärftlig och få är medvetna om att livmoderhalscancer orsakas av ett så kallat humant papillomvirus som överförs vid sexuell kontakt. En majoritet av alla som har varit sexuellt aktiva har någon gång kommit i kontakt med ett HPV, men för majoriteten läker infektionen ut av sig själv. Några få får dock en kvarvarande infektion och dessa infektioner kan i sällsynta fall utvecklas till livmoderhalscancer.

I Sverige infördes allmänna cellprovsundersökningar i slutet av 60-talet med mycket goda resultat. Tack vare tidig diagnostisering av cellförändringar har risken att drabbas av livmoderhalscancer halverats. För de som går på regelbundna cellprovstagningar är risken att dö i livmoderhalscancer mycket liten, men det finns fortfarande en risk. För unga kvinnor finns dock ett mycket effektivt komplement till cellprov, nämligen vaccinering. Det finns idag två olika vaccin, Cervarix och Gardasil, som skyddar mot de två typer av humant papillomvirus som står för cirka 70 % av alla livmoderhalscancerfall. Enligt forskare är riskerna med dessa vacciner minimala då humant papillomvirus funnits under lång tid och aldrig muterat. Dessutom antas vaccinerna bli mer effektiva i framtiden och täcka ännu störa andel av de virusstammar som kan orsaka livmoderhalscancer. Trots detta ingår inte dessa vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet men är del av högkostnadsskyddet för flickor mellan 13 och 17 år. Kostnaden och brist på kunskap har dock lett till en tydlig uppdelning mellan flickor som vaccineras och de som inte gör det. Enbart drygt en av hundra flickor får skyddet och då främst flickor till föräldrar med god ekonomi och god kunskap om HPV, till exempel sjukvårdsanställda. Den överväldigande majoriteten av alla unga flickor är därmed helt oskyddade trots att vi vet att vaccinering på ett mycket effektivt sätt minskar risken för livmoderhalscancer. Socialstyrelsen har föreslagit att låta vaccinera alla flickor i årskurs 5 och 6 inom ramen för barnvaccinationsprogrammet. Remisstiden löpte ut den 28 april 2008 men Socialstyrelsen har ännu inte tagit slutlig ställning i frågan, och medan tiden går förlorar en hel årskull unga flickor möjligheten att genom samhällets försorg bli vaccinerade mot en livshotande cancersjukdom. Ett vaccin mot livmoderhalscancer är ett oerhört betydelsefullt komplement till den allmänna gynekologiska screeningen som vi idag har i Sverige Vi vet att vi genom screening, bra testmetoder vid cellförändringar och framför allt vaccination kan minimera risken att drabbas av livmoderhalscancer. Med denna kunskap är det oförsvarbart att låta flickors skydd mot HPV bli beroende av ekonomiska förutsättningar samt föräldrarnas utbildning.

Regeringen har nu tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting gjort en överenskommelse om att låta pneumokockvaccin ingå i det nationella vaccinprogrammet för barn. Kostnaden beräknas till 150 miljoner kronor per år under 2009–2012 och därefter 120 miljoner kronor om året. Pneumokockvaccinet antas kunna rädda ett liv per år, medan vaccinet mot livmoderhalscancer beräknas kunna rädda 150 liv årligen. Om alla liv är lika värdefulla, hur kommer det sig då att samhället inte reagerar över alla de kvinnor som riskerar livet om de får livmoderhalscancer?

Danmark har varit kritiskt till vaccinering men efter att ha inhämtat kunskap från forskare planerar man att införa vaccinering 2009. Finland har ett pilotprojekt på pojkar och flickor som ska följas under fyra år. Enligt ECCA, European Cervical Cancer Association har cirka tio av EU:s medlemsländer nu infört offentligt finansierad vaccinering. De flesta gör det i åldern 12–14 år men har också så kallade catch-up program för att fånga upp de som är lite äldre, ca 14–18 år och öka skyddet för en bredare grupp.

Det är av största vikt att Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting och regeringen snarast komma överens i frågan. Hur länge ska vi utsätta våra flickor för denna hotfulla sjukdom utan att ge adekvat förebyggande behandling?

Regeringen behöver agera snabbt i denna fråga i syfte att rädda liv. Vi måste därför låta vaccinering mot humant papillomvirus bli del av barnvaccinationsprogrammet nu.

Stockholm den 25 september 2008

Désirée Pethrus Engström (kd)