Vägbyggen i Västsverige m.m.

Motion 1992/93:T348 av Lena Klevenås och Torgny Larsson (s)

Västsverige är en av föroreningar hårt belastad region.
Kritiska belastningsgränser för bl.a. kväveutsläppen är
kraftigt överskridna. Av sjöarna är två tredjedelar
försurade. Den allvarligaste effekten av luftföroreningarna
är den markförsurning, som håller på att bli ett stort hot mot
skogsproduktionen i framtiden. Att vägtrafiken är en
kraftigt försurande faktor är väl känt.

Riksdagen har beslutat att minska kväveoxidutsläppen
med 30 % till 1995. Det är ett mål som är svårt att uppnå.

För att komma till rätta med miljöproblemen måste man
satsa på tåg. Länsstyrelsen i Älvsborgs län har utarbetat en
''Miljöstrategi inför år 2000'' där man konstaterar att
vägtrafiken måste begränsas till förmån för mer
järnvägstrafik.

Västtåg som är en samarbetsgrupp med fyra västsvenska
länstrafikbolag har utarbetat planer för snabb och modern
lokaltågstrafik på bl.a. Västra Stambanan mellan Göteborg
och Skövde. Från Trestad finns olika förslag på
järnvägsförbättringar mot Stockholm vilka skulle minska
biltrafiken på E 20. Dessa tågplaner är ur miljösynpunkt
mycket bra men har inte kunnat förverkligas av ekonomiska
skäl.

Otillfredsställande är att de tågsatsningar som regionen
skulle få del av genom Västtågssatsningen delvis måste
bekostas av kommunerna, medan vägar av typ E 20
bekostas av staten. Vägtrafiken betalar inte sina
miljökostnader och därför kan vägtrafiken svälla ut och
miljövänliga och samhällsekonomiskt bra alternativ hålls
tillbaka. Det kan inte vara rimligt att bra trafiklösningar
hindras av snedvridet betalningsansvar. Väginvesteringar
som ytterligare gynnar vägtrafiken på järnvägens bekostnad
är inte acceptabla.

Sysselsättningsläget i Sverige är katastrofalt och stora
investeringar kommer att göras i vägbyggande. Men
motorvägsbyggandet kommer att dröja ytterligare ett par år
och får därmed en mycket liten sysselsättningsbefrämjande
effekt i denna lågkonjunktur. Mycket skulle däremot kunna
göras omgående för säkerheten såväl på nuvarande E 20
som på länsvägar och mindre vägar genom att planskilda
korsningar och viltstaket byggs. Men
motorvägsplanerandet är så stort att det tar alla
planeringsresurser i anspråk och mycket lite blir kvar till att
planera förbättringen av standarden på befintliga vägar.

Vägverkets förslag att investera 6--7 miljarder i ny
motorväg från Floda och vidare upp genom Västergötland
går på tvärs mot alla miljöambitioner och borde prövas
enligt Naturresurslagen. När
kommunikationsdepartementet fastställer trafikplanerna
för västra Sverige måste stor hänsyn tas till miljön. Till
grund för besluten bör ligga samhällets miljömål och en
utredning om miljöpåverkan, olycksfrekvens och
långsiktiga kostnader för olika alternativ. Samma mängd
resurser som den nu planerade motorvägen skulle få, borde
kunna användas även för andra alternativa lösningar i
regionen för att förbättra både miljö och transporter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om E 20 och prövning enligt
NRL,1

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om snabba sysselsättningspolitiska
åtgärder i Västsverige,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om finansiering av vägar och
järnvägar,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöhänsyn vid fastställandet av
trafikplaner.

Stockholm den 26 januari 1993

Lena Klevenås (s)

Torgny Larsson (s)

1 Yrkande 1 hänvisat till BoU.