Vägnätet i Södermanland

Motion 1990/91:T352 av Alf Egnerfors m.fl. (s)

Sörmlands vägar är sämst i hela landet. Inget län har i
förhållande till transportflödet större mängd riksvägar med
otillfredsställande standard. Inget län i landet har heller så
stor väglängd med låg standard vad gäller Europavägar.
Länsstyrelsen i Sörmland anser att det behövs cirka 4
miljarder kronor för att klara de trafikpolitiska målen och
dessutom krävs cirka 85 miljoner kronor per år till
underhåll för att hålla dagens standard.

När det gäller riksvägplanen bör i första hand E 3
prioriteras, eftersom det är E 3 som är det största problemet
när det gäller vägnätet i Sörmland. Såväl miljö-,
framkomlighets-, trafiksäkerhets- som regionalpolitiska
skäl talar för att bristerna på detta vägnät snarast måste
åtgärdas.

Ett så kallat E 3-projekt har initierats av ett 25-tal
kommuner belägna längs E 3. Bakgrunden till detta massiva
engagemang är den ringa medelstilldelningen till E 3 i nu
gällande flerårsplan för utbyggnad av landets Europa- och
riksvägar.

Investeringar på Europavägarna kräver avsevärda
medel. Enbart åtgärderna på E 3 genom länet
kostnadsberäknas till 1,1 miljard. Länsstyrelsen i Sörmland
har bedömt läget så att investeringarna på E 3 och E 4 skall
läggas för sig i prioriteringen. Det bedöms inte meningsfullt
att ta med dessa stora objekt tillsammans med övriga
riksvägsobjekt i länet. Europavägarna måste ses ur ett
nationellt perspektiv och tas in i en planering på nationell
nivå.

Ett särskilt observandum är att Södermanland är det
enda länet i landet som genomkorsas av de två största
Europavägarna.

För att få en bättre miljö och ökad trafiksäkerhet fordras
bl.a att förbifarterna vid flera tätoret byggs ut. Som
exempel kan nämnas förbättringar vid Gnesta, Bettna,
Katrineholm, Malmköping m.fl platser. Nya och
förbättrade förbifarter skulle kosta ca 360 miljoner kronor.

Riksvägarna i länet har mycket låg standard. Inte mindre
än tre fjärdedelar av riksvägnätet uppfyller inte
normalstandardkraven avseende vägbredd, bärighet.

För att kunna utveckla orter som inte ligger längs de
båda Europavägarna är det av stor vikt att även övriga
riksvägar, i första hand 52, 53 och 57, rustas upp. Såväl
trafiksäkerhetsskäl som regionalpolitiska skäl talar för
detta.

Brobeståndet i Södermanland är äldre än
riksgenomsnittet. Ett sjuttiotal av broarna är äldre än 40 år
och många är i mycket dåligt skick. Det är därför mycket
angeläget att reinvesteringarna hålls på sådan nivå att
ytterligare inskränkningar och avstängningar inte behöver
göras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vägutbyggnaden i
Södermanlands län.

Stockholm den 24 januari 1991

Alf Egnerfors (s)

Olle Svensson (s)

Anita Persson (s)

Reynoldh Furustrand (s)

Maria Hed (s)