Vägskyltning

Motion 2001/02:T245 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (m)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om kraven på en ny vägmärkesförordning.

Motivering

När trafikutskottet under föregående riksdagsår behandlade ett antal motioner om vägmärken och vägskyltar anförde man att man har erfarit att Vägverket sommaren 1999 redovisat en översyn av olika vägmärkesfrågor och föreslagit regeringen ändringar i vägmärkesförordningen. Förslaget har därefter remissbehandlats och en beredning av förslaget pågår inom Regeringskansliet.

Utskottet anser att den pågående beredningen och regeringens ställningstagande bör avvaktas. Därför bör riksdagen enligt utskottets mening inte nu vidta någon åtgärd med anledning av motionerna. Utskottet förutsätter att det pågående beredningsarbetet kan slutföras snarast. (2000/01:TU1)

Ånyo kan vi konstatera att detta beredningsarbete ännu inte är slutfört. Därför anser vi att det finns anledning att än en gång påpeka att det finns krav och önskemål om förändringar i förordningen.

Landsbygdsföretagare

Det gäller t.ex. alla de gårdsbutiker, bo-på-lantgård-uthyrare, lanthandlare och konsthantverkare som riktar sig till de kunder som rör sig på vägarna. För dessa små företag på landsbygden är möjligheten att visa potentiella kunder att man finns till en viktig förutsättning för att man över huvud taget skall kunna överleva. Då blir de regler som i dag finns i väglagen en allvarlig begränsning. I förarbetena till 46 § i väglagen sägs att tillstånd bör vägras till varje anordning som bedöms ägnad att minska trafiksäkerheten. Självfallet måste det finnas regler för hur man får skylta, men de måste genomsyras av förståelse för de små företagens villkor och överlevnadsmöjligheter.

Hellre än att vägra tillstånd borde länsstyrelsen och vägmyndigheterna fungera som rådgivare och t.ex. i samarbete med den berörda kommunens byggnadsnämnd och i samråd med lokala turist-, företagar- och kulturmiljöorganisationer underlätta för småföretagen att hitta bra skyltplatser.

Glesbygdsverket har pekat på möjligheten att Vägverket har en differentierad tillämpning av reglerna för tillståndsgivninmg för skyltning i gles- och landsbygd respektive i tätorter. På en plats där det redan finns ett flertal skyltar bör skyltningen ske restriktivare än på en plats där antalet skyltar är få. Man pekar också på att lokaliseringsmärken för turistiskt intressanta mål också skall innefatta skyltning till olika slag av turistföretag, en viktig del i landsbygdens näringsliv.

Vägmärket Industriområde

Hösten 2000 skickade fyra ungdomar som arbetade som värdar på Sveriges Verkstadsindustriers ungdomssatsning Aspect på Framtiden ett brev till Vägverkets generaldirektör. Man skrev bl.a.: Under två år turnerar vi runt i Sverige, och vi kommer sammanlagt att träffa 60 000 gymnasieelever. Med hjälp av en unik utställning vill vi stimulera intresset för naturvetenskap och teknik samt ge en rättvisande bild av svensk verkstadsindustri. Vi känner oss motarbetade av Vägverkets vägmärken som visar vägen till industriområden. Överallt där vi far fram i Sverige ser vi de tråkiga industrivägmärkena, och vi blir lika upprörda varje gång. Det känns hopplöst att arbeta mot fördomen att industrin är en smutsig och tråkig arbetsplats, och sedan se de här skyltarna som bara spär på fördomarna. Därför kräver vi att skyltarna ändras.

Som ett resultat av ungdomarnas iakttagelser utlystes en tävling som gick ut på att rita ett nytt modernt vägmärke för industriområde. Tävlingen fanns i Sveriges Verkstadsindustriers gymnasietidning aspect på teknik och på dess webbsajt. Vinnande bidrag skulle skickas som förslag till näringsminister Björn Rosengren. Vi delar uppfattningen att det är ytterst angeläget att vägmärken utformas så att de avspeglar den verklighet som råder. Symbolvärdet i att ge industriområden en modernare vägvisning skall inte underskattas.

Stockholm den 30 september 2001
Jan Backman (m)	Ingvar Eriksson (m)