Till innehåll på sidan

Vägstandarden i Västernorrlands län

Motion 1989/90:T351 av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
-
Motionsgrund
Tilldelat
Trafikutskottet

Händelser

Inlämning
1990-01-25
Bordläggning
1990-02-06
Hänvisning
1990-02-07

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

PDF
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T351

av Martin Olsson och Görel Thurdin (båda c)
Vägstandarden i Västernorrlands län

Vägstandarden i Västernorrlands län - mätt i andel icke belagda vägar och
vägar med låg bärighet - är markant sämre än i andra län eller ur vissa synpunkter
lika dålig som något annat län med mycket låg standard.

På grund av de speciella geologiska och topografiska förhållandena är byggande
av vägar cirka 25 procent dyrare i Västernorrland än i jämförbara län.
För äldre vägar som inte byggts med hänsyn till de besvärande geologiska
förhållandena är dessutom vägunderhållet betydligt dyrare än i andra delar
av landet.

Dessa merkostnader och den låga vägstandarden borde ha beaktats vid
fördelning av väganslagen.

Vi som representerat centerpartiet i riksdagen från Västernorrlands län
har vid upprepade tillfällen i riksdagen tagit upp länets vägsituation och behov
av anslag. Redan 1979 (motion 1978/79:1952) begärdes att riksdagen
skulle uttala sig för att Västernorrland skulle tilldelas en andel av väganslagen
som motsvarade länets speciella behov för att nå en med övriga landet
ungefär likartad vägstandard. Trafikutskottet (TU 1978/79:11) uttalade då
att vid fördelning av medel skall hänsyn tagas till vägbehoven i olika delar
av riket och utskottet förutsatte att så sker samt att därvid kraven på en
likformig bärighetsstandard för landets olika delar mer beaktas.

De drygt tio år som gått sedan riksdagen godkände denna skrivning visar
att det vid anslagsfördelningen knappast tagits hänsyn till de speciella förhållandena
i Västernorrland, som gör vägbyggande och -underhåll extra kostsamt.
Länets vägar kan inte sägas ha fått en i jämförelse med övriga landet
bättre standard utan har alltjämt en klar eftersläpning som vi inledningsvis
angett.

Strävandena bör bl.a. vara att belägga allt fler vägar. I Västernorrland
med nu 60 procent belagda vägar är målsättningen att kunna belägga 80 procent.
Men nu går tyvärr utvecklingen i motsatt riktning. Eftersom det är dyrare
att underhålla belagda vägar än grusvägar, planeras nu att i Västernorrland
riva bort beläggningen på vissa vägar och åter göra dem till grusvägar.

Detta är drastiska åtgärder man tvingas vidta när anslagen inte räcker till.
Det är vad som sker när samhället ej har råd att underhålla gjorda investeringar.
Faktum är ju att vägkapitalet successivt kommer att minska om ej
satsningarna på underhåll ökar. Det innebär en skrämmande kapitalförstöring.

För Västernorrland med stora regionalpolitiska problem som lett till be- Mot. 1989/90

folkningsminskning under många år, och som även 1989 hade den svagaste T351

utvecklingen av alla län är ett väl utbyggt och fungerande vägnät av allra
största betydelse för sysselsättning, boende och service i olika delar av länet.

Med hänsyn till skogsbrukets och skogindustrins stora betydelse finns speciella
krav på att vägnätet över hela länet har en god standard.

I länets båda största tätorter, Sundsvall och Örnsköldsvik, går genomfartstrafiken
genom tätorterna och medför såväl trafiksäkerhetsproblem som besvärande
miljöstörningar samt medför stora risker på grund av de farliga
transporterna till industrierna. Det är av största vikt att nya lösningar för
genomfarterna i dessa båda tätorter kan genomföras inom en nära framtid.

Blir satsningarna på länets vägnät inte större än enligt nuvarande planer
torde dessa projekt inte bli genomförda under 90-talet.

Efter att länge inte ens medgett att Västernorrland hade regionalpolitiska
problem som fordrade särskilda insatser, föreslog regeringen i kompletteringspropositionen
i våras äntligen vissa insatser för Västernorrland. Någon
särskild satsning på vägar föreslogs inte då och har inte heller senare aktualiserats
av regeringen.

Vi anser att det skulle vara en viktig regionalpolitisk satsning på Västernorrlands
län att där höja vägstandarden med hänsynstagande till vikten av
satsningar ur såväl trafiksäkerhets- och miljö- som regionalpolitiska synpunkter.

Det är uppenbart att det behövs en uttalad politisk styrning för att få erforderliga
väganslag för Västernorrland.

Ett särskilt "vägpaket för Västernorrland bör enligt vår mening komma
till stånd, som ett viktigt led i strävandena att förbättra infrastrukturen i länet
och ge det en rättvis andel av resurserna. Riksdagen bör ge regeringen detta
till känna.

Nya principer behövs för anslagsfördelning

De principer som styr fördelning av väganslag för olika projekt präglas i hög
grad av de samhällsekonomiska effekterna ur nationellt perspektiv av väginvesteringar.
Ju mer trafikerad en väg är desto mer lönande är en investering
för just denna vägsträcka.

Fortsätter vi att främst se rent ekonomiskt på väginvesteringarna leder
detta till en nedåtgående spiral genom att vägar med liten trafik inte rustas
upp med följd att trafiken sjunker ytterligare.

Men för att ett samhälle skall kunna fungera behövs ett finmaskigt nät av
vägar och även lågtrafikerade vägar är viktiga ingredienser i helheten och
behövs främst för landsbygdsboende men även för näringsliv, turism och för
att hela vårt land över huvud taget skall vara möjligt att vistas i och resa i och
genom.

Det är därför nödvändigt att många olika förhållanden beaktas och påverkar
beslut om väginvesteringar. Dessa måste ses i ett helhetsperspektiv och
bedömas inte bara ur samhällsekonomiska synpunkter utan även utifrån vad
investeringen betyder för regionen och dess utvecklingsmöjligheter, för de
berörda människorna, för trafiksäkerheten och för miljöpåverkan och

mycket annat som inte kan mätas rent ekonomiskt. Väsentligt är också att Mot. 1989/90

man vid fördelning av väganslag beaktar vikten av att rättvisa och solidaritet T351

mellan människor i olika delar av vårt land även skall gälla vägar och kommunikationer.

Vi anser att regeringen bör låta pröva samt fastställa vilka olika faktorer
och hur mycket värde de skall tillmätas vid bedömning av olika väginvesteringar
allt i syfte att få en rättvis fördelning så att vi över hela landet får ett
tillfredsställande vägnät vilket är en av förutsättningarna för att hela Sverige
skall leva.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett vägpaket för
Västernorrlands län i syfte att nå en vägstandard jämförbar med övriga
landet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade grunder för fördelning av väganslag.

Stockholm den 24 januari 1990

Martin Olsson (c) Görel Thurdin (c)

13

Yrkanden (4)

  • 1
    att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett vägpaket för Västernorrlands län i syfte att nå en vägstandard jämförbar med övriga landet
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet
  • 1
    att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett vägpaket för Västernorrlands län i syfte att nå en vägstandard jämförbar med övriga landet
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade grunder för fördelning av väganslag.
    Behandlas i
  • 2
    att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade grunder för fördelning av väganslag.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    avslag
    Kammarens beslut
    = utskottet

Intressenter

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.