Våld mot kvinnor och äldre

Motion 1989/90:So212 av Daniel Tarschys m.fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1989/90:So212

av Daniel Tarschys m.fl. (fp)
Våld mot kvinnor och äldre

Mot.

1989/90

So212-219

Våld mot kvinnor är vanligare än man i allmänhet tror. Varje vecka misshandlas
en kvinna till döds i Sverige. Av hundratusentals misshandelsfall per
år leder bara ca 10% till polisanmälan. Mörkertal i samma storlekordning
döljer sig bakom de ca 1000 våldtäkter, som polisanmäls årligen. Övergreppen
sker i allmänhet inom familjen.

Misshandel och sexuella övergrepp är tabubelagda områden. Många kvinnor
skäms över att ha blivit utsatta för våld. Ofta känner de sig medskyldiga
och bär på starka skuldkänslor. Om anmälan ändå görs blir kvinnorna ofta
misstrodda och illa bemötta.

Riksdagen beslutade hösten 1989 med anledning av en motion från Folkpartiet
att ett samlat förslag till åtgärdsprogram bör föreläggas riksdagen när
det gäller våld mot kvinnor och barn. Detta gavs regeringen till känna. Vi
tar i den här motionen upp några frågor, som är brådskande eller av den
arten att närmare utredning inte behövs, varför riksdagen bör ta ställning
utan att invänta förslag till åtgärdsprogram.

Stöd till kvinnojourerna

Kvinnojourerna gör en stor ideell samhällsinsats för att bekämpa våldet i
samhället samtidigt som man kämpar med betydande ekonomiska svårigheter.
Medel saknas till informationsmaterial, till utvärdering och dokumentation
av verksamheten och till att vid behov anlita experthjälp. Allt för
mycket av tid som skulle kunna ägnas åt direkt klientarbete måste användas
till att hålla verksamheten ekonomiskt flytande. Folkpartiet anser det synnerligen
angeläget att Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige
(RÖKS) får ekonomiska möjligheter att bli en väl fungerande riksorganisation.
Därför föreslår vi i en partimotion att 5 milj.kr. skall anslås för stöd till
kvinnojourer.

Registrering av skador

Misshandlade kvinnor är en vanlig patientgrupp vid kirurgiska akutmottagningar.
Skadebilden är typisk men bakomliggande misshandel förblir trots
detta ofta odiagnostiserad.

322 av 12 880 kvinnor som sökte på en kirurgmottagning i Göteborg under

1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr So212-219

ett år hade varit utsatta för misshandel.Misshandelsfrekvensen, 2,5%, överensstämmer
med tidigare studier av antalet misshandlade vid akutmottagningar.
Kvinnorna berättar sällan spontant om sin situation. Personalen
måste våga fråga hur skadan uppkommit även när misshandel är möjlig. En
förutsättning för att man skall våga fråga är att man är beredd att ta emot ett
förtroende och vet hur situationen skall hanteras. Personalen måste vara väl
insatt i de resurser som finns och ha tillgång till väl fungerande utredningsoch
samarbetsrutiner.

Riksdagen har beslutat att en länsvis registrering skall genomföras av
samtliga skadefall, som kommer i kontakt med hälso- och sjukvården. Avsikten
är att förbättra underlaget för förebyggande insatser i samhället. När
vårdpersonalen systematiskt registrerar alla skadors omfattning och orsak
bör flera fall av skador än hittills orsakade av våldshandling upptäckas. Det
är av stor vikt att de kunskaper om skador på grund av våld som kan erhållas
via registrering tillvaratas på ett konstruktivt sätt. En uppföljning av verksamheten
bör därför ske ur den aspekten.

Våld mot äldre

Antalet äldre okar i de flesta länder och därmed också antalet sjuka och beroende.
Övergrepp mot äldre i hemmet är ett problem som först på senare
år börjat bli uppmärksammat. Det är ofta svårt att upptäcka att äldre blir
utsatta för övergrepp. De kan vara förvirrade och därför oförmögna att berätta
vad som händer. Många äldre vill inte avslöja vad som händer i familjen.
När belastningen på anhöriga blir större kan risken för våldshandlingar
förväntas öka.

I Sverige har hittills ingenting gjorts för att kartlägga förekomsten av eller
förebygga misshandel av äldre i hemmet. I undersökningar från andra länder
varierar förekomsten mellan 1-5%. I en undersökning från Norge rapporteras
att ca 1% äldre över 65 år med hemsjukvård var utsatta för misshandel av
något slag. Fysisk misshandel drabbade nästan enbart kvinnor. Äldre män
blev framför allt utsatta för psykisk misshandel.

När socialutskottet behandlade frågan om misshandel av äldre i maj 1988
noterades att socialstyrelsen uppmärksammat problemet och planerade åtgärder.
Vid förfrågan om vad som skett sedan dess uppges från socialstyrelsen
den 21/121989: Tyvärr har socialstyrelsens planer på att utreda äldremisshandeln,
ta fram ett informationsmaterial m.m. inte genomförts. Vi vet lika
litet om denna fråga idag som vi gjorde för några år sedan, när problemet
började uppmärksammas.

Det är synnerligen angeläget att förekomsten av misshandel av äldre i
hemmet kartläggs och att förebyggande åtgärder vidtas.

Invandrarkvinnor

Tvåårsreglen för utvisning av invandrarkvinnor som skiljer sig är orimlig.
Den bör därför avskaffas. Regeln bidrar till att misshandlade och förnedrade
kvinnor utvisas till en utsiktslös framtid i hemlandet.

Mot. 1989/90

So212

2

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om registrering av kroppsskador,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om misshandel av äldre,

[att riksdagen beslutar avskaffa den s.k. tvåårsregeln för utvisning
av misshandlade invandrarkvinnor.1]

Stockholm den 16 januari 1990

Daniel Tarschys (fp)

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)

Ulla Orring (fp)

Mot. 1989/90

So212

1 1989/90:Sf690

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr So212-219