om våld, video och krigsleksaker

Motion 1987/88:K430 av Inga Lantz m fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Inga Lantz m fl. (vpk)
om våld, video och krigsleksaker

Mot.

1987/88

K430

Krigsleksaker och ett ökat mediavåld sköljer över barn, ungdomar och
vuxna. Är det bra eller dåligt att barn leker med krigsleksaker? Skadas man
eller skadas men inte av att se på videovåld? Vad blir följderna? Kan man
koppla ihop storstadens våldskravaller med ett ökat mediavåld? Svaren på
frågorna skiftar beroende på vem man ställer dem till.

För oss är det självklart att människor kan skadas om de matas med våld i
olika former.

Tidigare har det sagts att det vi ser på TV, video och i andra sammanhangdet
gäller både barn och vuxna - inte har någon betydelse, att det inte
påverkar oss negativt. En del har t. o. m. påstått att människor får utlopp för
dolda aggressioner genom att se på våld - och då skulle de sedan själva inte
behöva utöva våld. Men i dag finns det forskningsresultat som klart visar att
långvarig och upprepad exponering av extremvåld och våldspornografi leder
till attitydförändringar hos människor.

En engelsk undersökning har studerat sambandet mellan videovåldsfilmer
och våldshandlingar i England och kommit fram till att det är skadligt att se
på videovåldsfilmer. Därigenom avtrubbas nämligen motståndet mot våld.
Toleransen för våld och förtryck ökar och benägenheten att använda våld för
att lösa konflikter ökar likaså. Därmed accepteras våldet alltmer som ett
normalt beteende. Att hantera en kulspruta är inget medfött behov, säger
Eva Moberg (DN 16 jan. 1988). Det är väsentligt att barn får visa den
aggressivitet de känner, och lära sig hantera den så att ingen skadas. Pistoler
och våldsvideo bidrar däremot inte till att lära små barn hantera sin
aggressivitet. Tvärtom suddar de ut känslan för egen och andras kroppsliga
integritet.

Hittills har våldskulturen tillåtits breda ut sig utan nämnvärt motstånd.
Allt fler människor inser dock att något måste göras inför den massiva våg av
förhärligat och förråat våld som väller över oss. Mest skada tar förstås våra
barn och ungdomar. Mindre barn kan råka vara med när större barn samlas
för att titta på en våldsvideo av det inte helt sällsynta slag, där huvuden huggs
av, blod forsar ur halsen, kroppar styckas, skallben knäcks, hjärnan rinner ut
etc. Dessa bilder går rakt in i små barns medvetande. Små barn har varken
möjlighet till distans eller till försvar.

För tonåringarna är förmodligen underhållningsvåldet det mest farliga.
Där slätas nämligen våldets effekter ut. Flera ohyggliga dåd de senaste åren

1 Riksdagen 1987188. 3 sami. Nr K430

har troligen varit följden av aningslöshet om att bruket av våld faktiskt leder Mot. 1987/88

till att människor dör eller skadas för livet. K430

Vi måste stoppa den utveckling vi är på väg emot. Videomarknaden har
expanderat mycket under senare år. Barn och ungdom exploateras extra
starkt av denna videomarknad och det finns uppenbar risk att de utsätts för
skadeverkningar. Barn och ungdom utsätts över huvud taget för en
förödande destruktiv kulturpåverkan från den kommersiella kulturvärlden.

För att garantera alla människors lika värde måste också vårt land vara fritt
från förnedrande våldspornografi och sadistiska alster.

Vi har tidigare krävt förhandsgranskning av videogram och filmer som
sprids till allmänheten för privat bruk, dvs. vanligen genom uthyrning eller
försäljning. Denna förhandsgranskning bör genomföras snarast och utan att
avvakta ytterligare utredning.

Vi tvingas konstatera att med den nya situationen på mediaområdet kan en
förhandsgranskning av videokassetter endast få en viss betydelse. Med
kabel-TV och satellit-TV kommer vi inte ifrån våldsunderhållning i stor
skala. En undersökning har visat att svenska TV 2 i genomsnitt visar 0,3
våldshandlingar per timme, medan t. ex. Movie Channel och Showtime i
USA visar 19,3 resp. 27,2 våldshandlingar per timme, dvs. en våldshandling
varannan minut. Ett genomsnittligt amerikanskt barn har under sin barndom
bevittnat 13 000 mord genom media.

Att ideligen se på våld leder till en ökad avtrubbning inför våldshandlingar.

Man tränas i att aldrig identifiera sig med våldsoffret. Om man i stället skulle
identifiera sig skulle man aldrig orka titta.

Förutom mediavåldet finns för våra barn och ungdomar krigsleksaker,
våldsleksaker och dataspel. Leksaksbranschen vägrar att plocka bort sina
våldsprodukter. Man vägrar också att teckna nytt avtal om begränsningar av
försäljning och marknadsföring av våldsleksaker.

Barn och ungdom skadas av dessa leksaker. Och om inte branschen tar sitt
ansvar i denna fråga, återstår bara för riksdagen att lagstifta mot att
krigsleksaker får förekomma.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen hos regeringen begär lagförslag som förbjuder
försäljning och marknadsföring av krigsleksaker och leksaker som
bygger på våld1],

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att införa förhandsgranskning
av alla videogram och filmer som sprids till allmänheten för
privat bruk,

2

2. att riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder i internationel- Mot. 1987/88

la sammanhang i syfte att stoppa underhållningsvåldet i massmedier. K430

Stockholm den 26 januari 1988

Inga Lantz (vpk)

Margö Ingvardsson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)

Karl-Erik Persson (vpk)

Alexander Chrisopoulos (vpk)

Hans Petersson (vpk)
i Hallstahammar

Tore Claeson (vpk)
Paul Lestander (vpk)
Viola Claesson (vpk)
Tommy Franzén (vpk)
Jan Jennehag (vpk)

1 1987/88:L726

3

'

14470