Välfärdspolitiken

Motion 1988/89:So280 av Sten Andersson i Malmö (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: So280

av Sten Andersson i Malmö (m)
Välfärdspolitiken

Sammanfattning

I motionen uttalas stark kritik mot den välfärdspolitik som framförallt bär
socialdemokratins kännetecken. Det konstateras att den förda politiken
sedan 40-talet, trots löften om motsatsen, har visat sig ha förödande
negativa effekter inom många områden. Utvecklingen vad det gäller brott,
missbruk och ungdomsproblem visar att den väg vi valt är fel. Låt i stället
de enskilda människorna få större valfrihet, ty de är ofta inom flera
områden mycket mer kompetenta än politiker och byråkrater. Låt den
framtida välfärdspolitiken präglas av valfrihet och inte av ofrihet.

Förändra välfärdspolitiken

Mångå människor i Sverige är starkt övertygade om att den välfärdspolitik
som vuxit fram och drivits på av socialdemokraterna motverkar sociala
problem, som utslagning, alkohol- och narkotikamissbruk samt kriminalitet.
Dessutom framförs ofta att människorna i vårt land även vad det gäller
vård och omsorg känner trygghet. Inget kan vara mer felaktigt!

Orsaken till människors tilltro till välfärdspolitiken beror främst på att
de stora problem denna politik fort med sig sällan debatteras mer än under
valrörelser och då blir det lätt så att det uppfattas som partipolitik. Det är
självklart att socialdemokratin och alla partiets organisationer inte är
intresserade av en djupare debatt i dessa frågor. Kritik mot socialdemokratin
i välfärdsfrågorna innebär nämligen ett grundskott mot partiets mest
säljande idé, och därför vill man inte att dessa frågor skall ventileras. 1
stället tystar man debatten och låter många människor i vårt land fara illa
därför att man ser i första hand till partiets bästa. Verkligheten bakom
fasaden i välfärden är skrämmande med tanke på den långa tid man hållit
på för att bygga upp densamma.

Alltsedan slutet av 40-talet har alkohol- och narkotikamissbruk samt
kriminalitet ökat kraftigt i Sverige, trots att den socialdemokratiska välfärdspolitiken
som inleddes vid denna tidpunkt och som därefter för varje
år har byggts på skulle innebära en minskning av utslagning och sociala
problem. 1 stället har utvecklingen trots, eller kanske tack vare, den socialdemokratiska
välfärdspolitiken verkligen åstadkommit enorma problem.

I slutet av 40-talet fanns 100000 alkoholmissbrukare i Sverige. Nu finns
det ungefär 500000 alkoholmissbrukare i Sverige och ca 5 000 dör varje år
i sviterna efter alkoholskador. Bland alkoholmissbrukare är allt fler unga

och kvinnor. I dag är 25 procent av de som vårdas på institution för Mot. 1
alkoholproblem under 25 år. En av tio kvinnor som väntar barn har So280
uttalade alkoholproblem med de stora risker det innebär för fosterskador.

Den framstående socialläkaren Gunnar Ågren skrev 1981 i sin bok
Alkohol, hälsa och samhälle: För några decennier sedan var Delirium
tremens en sällsynthet på våra sjukhus. Kom det in en patient med så svåra
komplikationer till sitt drickande var det en så anmärkningsvärd händelse
att den kunde föranleda en uppsats i fackpressen. I dag är deliriumbehandling
rutin på våra sjukhus.

Narkotikamissbruket har ökat än mer explosionsartat än alkoholmissbruket.
I slutet av 40-talet fanns det några hundra tunga narkotikamissbrukare
i Sverige. Enligt Utredningen om narkotikamissbrukets omfattning
(UNO) var 1979 antalet tunga missbrukare mellan 10000 och 14000,
varav 7 500 till 10000 var injektionsmissbrukare. I dag är trenden tyvärr
inte vikande, utan förmodligen tvärtom. Även kriminaliteten har kraftigt
förvärrats sedan slutet på 40-talet. Brott mot brottsbalken som kom till
polisens vetskap var år 1950 161 778. I dag överstiger antalet en miljon!

1953 fick polisen kännedom om 53 mord och dråp. 1983 var siffran 447
mord och dråp.

Denna skrämmande situation har alltså uppstått i Sverige där socialdemokratin
under nästan hela tiden har haft den politiska makten. Partiet
har bedrivit en politik som, om vilken de själva säger, skulle motverka just
allt det negativa vi upplevt och upplever allt mer tydligt.

Dagis-, fritids- och skolverksamhet skulle med hjälp av sociala insatser
skapa ett samhälle där människor skulle vara rädda om varandra. Utvecklingen
visar att det gått tvärtom inom de flesta områden.

Det är faktiskt inte så konstigt att utbyggnaden av välfärdspolitiken
åstadkommit en enorm ökning avseende missbruk, kriminalitet och utslagning.
Detta med tanke på att välfärdspolitikens huvudbudskap är:
Samhället garanterar Din trygghet. Detta är egentligen endast en omskrivning
för att Du behöver inte bekymra Dig för morgondagen, det gör
andra åt Dig. Ett mera destruktivt och passiviserande budskap kan knappast
tänkas.

Vad som behövs för att bryta den negativa trend som uppstått inom
många områden under socialdemokratins makt och inflytande är ett nytänkande
som innebär att större ansvar läggs på de enskilda människorna.

De enskilda människorna är villiga, kunniga och fullt kompetenta att
inom många områden ta ett större ansvar för sig och sin familj än vad
politiker och byråkrater är.

Utvecklingen i Sverige har bevisat att den offentliga sektorns företrädare,
i alla lägen rop på mera resurser, är inget att satsa på. En offentlig sektor
behövs förvisso, men långt ifrån den enorma apparat vi har idag. Det
viktigaste är inte vem som ger vård och service utan hur denna utförs.

Människorna i Sverige har inte råd med en offentlig sektor som år efter
år kräver mer pengar, samtidigt som de dagligen bevittnar hur denna har
misslyckats inom många områden.

Utvecklingen vad det gäller brott, missbruk av allehanda slag, ungdomsproblem
m. m. borde vara en läxa för oss, som samtidigt visar att vi måste

Mot. 1988/89
So280
Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförs om behovet av en annan inriktning av välfärdspolitiken.

Stockholm den 23 januari 1989

Sten Andersson (m)
i Malmö

ändra färdriktning. Låt de enskilda människorna själva i mycket större
omfattning avgöra vem som skall vårda gamla och sjuka, vem som skall
passa barn, vilka skolor barnen skall gå i m. m.

Vi bör ha ett valfrihetens samhälle och inte ofrihetens!

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989