Validering av kunskap

Motion 2005/06:Ub580 av Jörgen Johansson och Birgitta Sellén (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om validering av kunskap som en naturlig del av arbetslivet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om möjligheten att tillgodoräkna sig kunskaper från gymnasieskolans omvårdnadsutbildning vid vidareutbildning till sjuksköterska.

Motivering

Om tio år har 80 procent av dagens teknik bytts till ny teknik medan vi har 75 procent av dagens arbetskraft kvar. Det visar att samhället är under ständig förändring. En ständig kompetensutveckling krävs för att samhället ska svara upp till näringslivets krav. Det visar också att en väl etablerad utbildning idag kan vara förlegad i morgon. De som är aktiva i förändringsprocessen utvecklar givetvis en unik kunskap inom sitt verksamhetsområde och har därmed erhållit bildning. En validering av människors kunskaper måste därför ständigt pågå i det moderna samhället. Detta bör ges regeringen till känna.

Inom vården finns utbildning på gymnasienivå i form av en treårig utbildning till undersköterska. Många av de elever som via gymnasiet utbildas till undersköterskor fortsätter, efter komplettering av vissa ämnen, sin utbildning vid högskola till sjuksköterska. I de sammanhangen börjar eleven åter från noll och den omvårdnadsutbildning och praktik som eleven fått räknas inte som erfarenhet. Många upplever situationen som slöseri med både tid och resurser. Många frågar sig, med rätta, varför inte tanken om validering av kunskap finns i systemet.

Alla inom vårdsektorn är överens om att sjuksköterskeutbildningen måste utvidgas för att klara framtida krav. Detta tydliggörs i handlingsplanen för kompetensförsörjningen inom vård- och omsorgssektorn. En möjlighet att finna snabbare utbildningsvägar och därmed snabbare kunna utbilda sjuksköterskor är att sökande från gymnasieskolans omvårdnadsutbildning (undersköterskor) får tillgodoräkna sig den basala utbildningen i omvårdnad. Detta skulle dessutom höja statusen för gymnasieskolans omvårdnadsutbildning. Frågan bör analyseras vidare i relation till liknande utbildningar. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2005
Jörgen Johansson (c)	Birgitta Sellén (c)