Vallfröodlingen

Motion 1990/91:Jo216 av Nils T Svensson (s)

Vallfröodlingen har under 1980-talet omfattat knappt 10 000
hektar per år. Arealen uppgick till 9 100
hektar 1990, i huvudsak belägen i södra och
mellersta Sveriges slättbygder. I dessa områden utgör den
en viktig omväxlingsgröda. Vallodlingen i övrigt är
begränsad eftersom mjölkproduktionen i dessa områden
har liten omfattning.

Vallfröodlingen har sedan 1968 fått ett särskilt stöd,
vallfröstödet, genom att s.k. inomramsmedel utnyttjats för
detta ändamål. Stödet har hanterats av vallfrönämnden.
Denna har samtidigt haft funktionen att styra omfattningen
av vallfröproduktionen till att motsvara vårt behov av
klöver och gräsfrö. Härutöver har en viss import
förekommit, främst av växtslag som inte kan odlas med
framgång i Sverige och vissa grönytegräs.

Enligt tidigare GATT-överenskommelse kan import av
vallfrö inte beläggas med införselavgifter eller tullar.
Avsaknaden av gränsskydd har gjort det särskilda stödet
nödvändigt. Stödet innebär att odlaren får ett bidrag som
beräknas svara mot skillnaden mellan världsmarknadspriset
och den inhemska produktionskostnaden. Denna
utformning av stödet utgör ett exempel på stöd som
accepteras inom GATTs ram.

Under 1980-talet har det stöd som lämnats varierat
mellan 900 och 2 300
kr. i medeltal per hektar och år. Stödet varieras
sålunda för produktion av frö av olika växtslag beroende på
hur den aktuella situationen på världsmarknaden är.
Motsvarande stöd men med mindre flexibilitet och på en
högre nivå lämnas till fröodling inom EG. Stödet uppgår till
2 500--3 000
kr. per hektar i Danmark. Stödet från EG har starkt
bidragit till att pressa världsmarknadspriserna på vallfrö
under 1980-talet.

För att stöd till vallfröodling skall bli aktuellt måste
produktionen ske på kontrakt med något utsädesföretag
enligt gemensamma bestämmelser. Fröpriserna fastställs
årligen genom förhandlingar mellan odlarorganisationen
och utsädesföretagen. Prissättningen baseras på
marknadsläget såväl inom landet som internationellt.
Världsmarknaden får således genomslag på prissättningen
för flertalet fröslag eftersom gränsskydd saknas.

Vallfrönämnden har hittills utgjort ett viktigt gemensamt
organ för de aktörer som är involverade i branschen.
Genom förutseende och flexibilitet har
myndighetsrepresentanterna balanserat odlarnas och
utsädesföretagens intressen i syfte att hålla nere behovet av
stöd samtidigt som målet, en tillfredsställande
fröförsörjning, uppnås.

Motiven för införande av vallfröstödet var bl.a. vikten av
en inhemsk försörjning med frö av klimatmässigt anpassade
sorter för såväl grovfoderproduktion som grönytor.
Beredskapsargument framfördes också, liksom att ett
upphörande av den inhemska fröproduktionen på sikt
skulle leda till ett minskat intresse för växtförädling för våra
speciella behov. Dessutom påpekades de positiva
miljöaspekterna av två- till treåriga frövallar i bygder med
intensiv växtodling.

Framtida odling

Vallfröodlingen och vallfröstödet uppmärksammades
inte speciellt vare sig i LAG-rapporten eller den
livsmedelspolitiska propositionen. Vid
utskottsbehandlingen konstateras dock (1989/90:JoU25,
sid. 58) att ''odlingen av vallväxtfrö är viktig för den
inhemska växtförädlingen. Den odling som här diskuteras
är också viktig bl.a. ur beredskapssynpunkt, miljösynpunkt
och som alternativ till spannmålsodling... Utskottet utgår
från att... vallfröodlingen kommer att omfattas av de
överläggningar som aviseras i propositionen angående
fördelningen av medel som motsvarar inomramsmedlen''.
Av årets budgetproposition (bilaga 11,
sid. 10--12) framgår indirekt att vallfröstödet upphör
fr.o.m. 1991-07-01 genom att något belopp för detta
ändamål inte är upptaget i sammanställningen över vilka
aktiviteter som får stöd med budgetmedel i stället för med
regleringsmedel fr.o.m. denna tidpunkt. Dock får odlarna
av vallfrö del av det temporära inkomststödet. För 1991/92
kommer detta att i medeltal uppgå till 900 kr. per hektar.
För året därpå är inkomststödet i medeltal 700 kr. per
hektar för att därefter upphöra.

Utsädesföretagen är för sin del beroende av att kunna
erbjuda vallfrö till konkurrenskraftiga priser. Det är därvid
sedan länge världsmarknadens prisnivå som gäller. Om inte
kontrakt för produktion i Sverige kan tecknas på dessa
villkor är alternativet att antingen lägga ut kontrakt för
produktion i Danmark eller annat EG-land, varvid EGs
stöd kan utnyttjas, eller köpa vallfrö av i Sverige godkända
sorter på världsmarknaden. Delar av produktionen av
rödklöverfrö måste dock ske i Sverige om de eftersträvade
egenskaperna skall kunna bibehållas. Om fröproduktionen
flyttar utomlands, minskar efter hand möjligheterna att
styra försörjningen mot sorter som är särskilt anpassade till
vårt klimat och betingelser i övrigt. Härigenom minskar
efter hand incitamentet till en svensk förädling av
vallväxter.

Före våren 1991 tecknas kontrakt för anläggning av
frövallar som ger skörd första gången 1992. Det är
angeläget att de framtida möjligheterna och villkoren för
vallfröodlingen snarast klarläggs. Annars är risken
uppenbar att odlingen kommer att upphöra och den därtill
knutna kompetensen därmed gå förlorad. Samtidigt kan
konstateras att riksdagen nyligen uttalat sig för medlemskp
i EG. Om en sådan ansökan inlämnas under innevarande år
kan Sverige vara medlem i EG inom fem år. Vallfröodlingen
skulle då få ske på de villkor som vid den tidpunkten gäller
inom EG. Som nämnts är utformningen av vårt stöd
exempel på ett system som accepteras i de pågående GATT-
förhandlingarna. Ett fortsatt vallfröstöd skulle innebära att
villkoren för vallfröproduktion under övergångsperioden
fram till ett eventuellt medlemskap på ett rimligt sätt
harmonieras med vad som gäller inom EG. Ett införande
av ett system motsvarande det som gäller i Danmark skulle
däremot vara onödigt kostsamt.

Enligt min mening är motiven i övrigt för ansträngningar
att upprätthålla en inhemsk produktion av vallfrö lika
starka nu som tidigare. För detta talar även att vi bör
anpassa villkoren för produktionen av vallfrö till vad som
gäller inom EG i avvaktan på ett medlemskap. Skall
produktionen kunna upprätthållas utan gränsskydd och på
ett kostnadseffektivt sätt krävs dels att vallfrönämndens
funktioner på lämpligt sätt kan bibehållas, dels att
budgetmedel används för att stödja produktionen. Därvid
bör det tillfälliga inkomststödets effekter beaktas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vallfröodlingen.

Stockholm den 24 januari 1991

Nils T Svensson (s)