Vallfröodlingen

Motion 1990/91:Jo248 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m)

Vallfröodlingen har under 1980-talet omfattat knappt 10
000 ha/år. Arealen uppgick till 9 000 ha år 1990, i huvudsak
belägen i södra och mellersta Sveriges slättbyggder. I dessa
områden utgör den en viktig omväxlingsgröda.
Vallodlingen i övrigt är begränsad eftersom
mjölkproduktionen i dessa områden har liten omfattning.

Vallfröodlingen har sedan 1968 fått ett särskilt stöd,
vallfröstödet, genom att s.k. inomramsmedel utnyttjats för
detta ändamål. Stödet har hanterats av vallfrönämnden.
Denna har samtidigt haft funktionen att styra omfattningen
av vallfröproduktionen till att motsvara vårt behov av
klöver och gräsfrö. Härutöver har en viss import
förekommit, främst av växtslag som inte kan odlas med
framgång i Sverige och vissa grönytegräs.

Enligt tidigare GATT-överenskommelse kan import av
vallfrö inte beläggas med införselavgifter eller tullar.
Avsaknaden av gränsskydd har gjort det särskilda stödet
nödvändigt. Stödet innebär att odlaren får ett bidrag som
beräknas svara mot skillnaden mellan världsmarknadspriset
och den inhemska produktionskostnaden. Denna
utformning av stödet utgör ett exempel på stöd som
accepteras inom GATT:s ram.

Under 1980-talet har det stöd som lämnats varierat
mellan 900 och 2 300 kronor i medeltal per hektar och år.
Stödet varieras sålunda för produktion av frö av olika
växtslag beroende på hur den aktuella situationen på
världsmarknaden är. Motsvarande stöd men med mindre
flexibilitet och på en högre nivå lämnas till fröodling inom
EG. Stödet uppgår till 2 500--3 000 kronor/ha i Danmark.
Stödet från EG har starkt bidragit till att pressa
världsmarknadspriserna på vallfrö under 1980-talet.

För att stöd till vallfröodling skall bli aktuellt måste
produktionen ske på kontrakt med något utsädesföretag.
Fröpriserna fastställs årligen genom förhandlingar mellan
odlarorganisationen och utsädesföretagen. Prissättningen
baseras på marknadsläget såväl inom landet som
internationellt. Världsmarknaden får således genomslag på
prissättningen för flertalet fröslag eftersom gränsskydd
saknas.

Vallfrönämnden har hittills utgjort ett viktigt gemensamt
organ för de aktörer som är involverade i branschen.
Genom förutseende och flexibilitet har
myndighetsrepresentanterna balanserat odlarnas och
utsädesföretagens intressen i syfte att hålla nere behovet av
stöd samtidigt som målet, en tillfredsställande
fröförsörjning, uppnås.

Motiven för införandet av vallfröstödet var bl.a. vikten
av en inhemsk försörjning med frö av klimatmässigt
anpassade sorter för såväl grovfoderproduktion som
grönytor. Beredskapsargument framfördes också liksom att
ett upphörande av den inhemska fröproduktionen på sikt
skulle leda till ett minskat intresse för växtförädling för våra
speciella behov. Dessutom påpekades de positiva
miljöaspekterna av två- till treåriga frövallar i bygder med
intensiv växtodling.

Framtida odling

Vallfröodlingen och vallfröstödet uppmärksammades
inte speciellt vare sig i LAG-rapporten eller den
livsmedelspolitiska propositionen. Vid
utskottsbehandlingen konstateras dock (1989/90:JoU25,
sid. 58) att ''odlingen av vallväxtfrö är viktig för den
inhemska växtförädlingen. Den odling som här diskuteras
är också viktig bl.a. ur beredskapssynpunkt, miljösynpunkt
och som alternativ till spannmålsodling --

--

-- Utskottet utgår ifrån att --

--

-- vallfröodlingen kommer att omfattas av de
överläggningar som aviseras i propositionen angående
fördelningen av medel som motsvarar inomramsmedlen''.
Av årets budgetproposition (bilaga 11, sid. 10--12) framgår
indirekt att vallfröstödet upphör fr.o.m. 1991-07-01 genom
att något belopp för detta ändamål inte är upptaget i
sammanställningen över vilka aktiviteter som får stöd med
budgetmedel i stället för med regleringsmedel fr.o.m denna
tidpunkt. Dock får odlarna av vallfrö del av det temporära
inkomststödet. För 1991/92 kommer detta att i medeltal
uppgå till 900 kronor/ha. För året därpå är inkomststödet i
medeltal 700 kronor/ha för att därefter upphöra.

Utsädesföretagen är för sin del beroende av att kunna
erbjuda vallfrö till konkurrenskraftiga priser. Det är därvid
sedan länge världsmarknadens prisnivå som gäller. Om inte
kontrakt för produktion i Sverige kan tecknas på dessa
villkor är alternativet att antingen lägga ut kontrakt för
produktion i Danmark eller annat EG-land, varvid EG:s
stöd kan utnyttjas, eller köpa vallfrö av i Sverige godkända
sorter på världsmarknaden. Delar av produktionen av
rödklöverfrö måste dock ske i Sverige om de eftersträvade
egenskaperna skall kunna bibehållas. Om fröproduktionen
flyttar utomlands, minskar efter hand möjligheterna att
styra försörjningen mot sorter som är särskilt anpassade till
vårt klimat och betingelser i övrigt. Härigenom minskar
efter hand incitamentet till en svensk förädling av
vallväxter.

Före våren 1991 tecknas kontrakt för anläggning av
frövallar som ger skörd första gången 1992. Det är
angeläget att de framtida möjligheterna och villkoren för
vallfröodlingen snarast klarläggs. Annars är risken
uppenbar att odlingen kommer att upphöra och den därtill
knutna kompetensen därmed går förlorad. Riksdagen har
nyligen uttalat sig för svenskt medlemskap i EG. Om en
sådan ansökan inlämnas under innevarande år kan Sverige
vara medlem i EG inom fem år. Vallfröodlingen skulle då få
ske på de villkor som vid den tidpunkten gäller inom EG.
Som nämnts är utformningen av vårt stöd exempel på ett
system som accepteras i de pågående GATT-
förhandlingarna. Ett fortsatt vallfröstöd skulle innebära att
villkoren för vallfröproduktion under övergångsperioden
fram till ett eventuellt medlemskap på ett rimligt sätt
harmonieras med vad som gäller inom EG. Ett införande
av ett system motsvarande det som gäller i Danmark skulle
däremot vara onödigt kostsamt.

Enligt vår mening är motiven i övrigt för ansträngningar
att upprätthålla en inhemsk produktion av vallfrö lika
starka nu som tidigare. För detta talar även att vi bör
anpassa villkoren för produktionen av vallfrö till vad som
gäller inom EG i avvaktan på ett medlemskap. Skall
produktionen kunna upprätthållas utan gränsskydd och på
ett kostnadseffektivt sätt krävs dels att vallfrönämndens
funktioner som tidigare eller på annat lämpligt sätt kan
bibehållas och dels att budgetmedel används för att stödja
produktionen. Därvid bör det tillfälliga inkomststödets
effekter beaktas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar om bibehållet stöd till
vallfröodlingen i enlighet med intentionerna i det
livsmedelspolitiska beslutet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vallfrönämndens fortsatta
verksamhet.

Stockholm den 25 januari 1991

Ingvar Eriksson (m)

Carl G Nilsson (m)