Valutagarantifond för Estland

Motion 1991/92:U520 av Ian Wachtmeister och Lars Moquist (nyd)

Valutagarantifond för Estland

Nya nationer i vår närhet har behov av hjälp -- inte bara
primära behov som tillgång till mat, mediciner, bostäder,
värme m m utan också behov av hjälp för att bygga en
modern ekonomi och för att åstadkomma en modern
infrastruktur. När Sverige står inför utformningen av en
konstruktiv och bra biståndspolitik för de baltiska staterna
är det viktigt att vi försöker dra lärdom av de misstag som
vi och andra givarländer gjort under l970- och 80-talen.
Målen och ambitionerna har varit stora men resultaten har
ofta varit små.

Åtgärder som skulle få långsiktigt goda effekter är t ex
valutagarantifonder, frihandelsavtal, kreditgarantier m m.

Sverige står som fondgarant

Framstående ekonomer hävdar att ett bra monetärt
system med låga inflationsförväntningar är det som skulle
gagna våra baltiska grannar bäst. Vid en
marknadsekonomisk konferens, som nyligen hölls i Tallinn,
framförde de tre välkända svenska ekonomerna Ingemar
Ståhl, Lars Jonung och Nils Lundgren tanken på en
sedelfond i Estland med Sverige som ekonomisk garant. En
valutagarantifond skulle skapa trygghet för utländska
investeringar i Estland och naturligtvis även gagna svenskt
näringsliv. En sådan fond förväntas ge en progressiv
utveckling med låg inflation och stabila priser. Idén med en
valutagarantifond är att den ska garantera full
konvertibilitet till en given växelkurs för en valuta gentemot
en annan valuta. Valutan skulle vara fast mot en av Sverige
garanterad reservvaluta, som måste motsvara minst 100
procent av de belopp som sedelfonden satt i cirkulation.
Sveriges garantiåtagande föreslås uppgå till cirka 600
miljoner kr. Detta belopp, som beräknats av ett antal
svenska och amerikanska ekonomer, uppges motsvara 10 %
av Estlands bruttonationalinkomst.

Inrättandet av en valutagarantifond i Estland förväntas
ge prisstabilitet och trovärdighet för valutan. Tveksamma
investerare borde känna trygghet för investeringar i Estland
när Sverige står som garant för valutan.

Ett svenskt initiativ om en valutagarantifond i Estland
kan få till följd att andra västeuropeiska nationer gör
motsvarande åtaganden för Lettland och Litauen. Om så
inte blir fallet kan Sverige inför budgetåret 1993/94
överväga att inrätta valutagarantifonder även i dessa länder.

Utredning

En utredning om inrättandet av en valutagarantifond bör
skyndsamt tillsättas. Utredningen skall framlägga sina
förslag så snabbt att riksdagen hinner fatta beslut om att
inrätta fonden redan fr o m den 1 juli 1992.

Anslag

Medel för att inrätta en estnisk valutagarantifond
reserveras i 1992/93 års statsbudget. Om kostnaderna för
information, sedeltryckning, sedeldistribution,
administration och utvärdering beräknas till högst 50 000
000 kr föreslås ett anslag å sammanlagt 650 000 000 kr.

I en särskild motion om ytterligare bistånd till
Centraloch Östeuropa föreslås höjning av anslaget G 1
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa med 350
000 000 kr varför den sammanlagda höjningen av nämnda
anslag i motioner från Ny demokrati uppgår till 1 000 000
000 kr.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillsättandet av en skyndsam
utredning om en valutagarantifond i Estland,

2. att riksdagen till Samarbete med länderna i Central-
och Östeuropa för budgetåret 1992/93 höjer föreslaget
anslag med 650 000 000 kr. för inrättande av en
valutagarantifond i Estland.

Stockholm den 18 januari 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Lars Moquist (nyd)