Vandring för hälsa och välstånd

Motion 2003/04:So482 av Birgitta Carlsson och Sven Bergström (c)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att föreningar som arbetar med folkhälsofrågor för vuxna skall kunna erhålla ekonomiska bidrag för att stimulera deras verksamhet.

Motivering

Den som inte tar sig tid till fysisk aktivitet,

tvingas till slut ta sig tid till fysisk sjukdom.

Under ett antal år pekar Riksförsäkringsverkets kurva med långtidssjukskrivna stadigt uppåt. I stor utsträckning är det värk i olika kroppsdelar som ökar men också psykiatriska diagnoser ökar påtagligt. Denna trend måste brytas. I första hand för alla de människor som på grund av ohälsa inte klarar av sitt arbete men också för den stora belastning detta har på vår gemensamma budget.

Det finns många olika förslag på hur vi skall komma tillrätta med detta stora problem att minska ohälsan. Det allra bästa måste vara att arbeta förebyggande så att vi ökar god hälsa och välbefinnande. Flera forskare har rekommenderat att man skall vistas ute i naturen. Det finns flera organisationer och verksamheter som arbetar förebyggande just genom att vistas ute i naturen. Ett exempel är Gång- och vandrarförbundet som argumenterar för lågintensiv motion för människor som inte är eller har varit elitidrottare. De försöker locka med sig människor ut i naturen på vandringar och fjällvandringar.

Det är väl dokumenterat att motion påtagligt förbättrar hälsan. Man räknar med att hjärt- och kärlsjukdomar minskar med 50 %. Att gå och vandra är en skadefri idrott som motverkar benskörhet. Den har positiv inverkan på diabetes eftersom man inte behöver ta så mycket insulin. Dessutom kan dagliga vandringar lindra olika slag av smärtor.

Att vandra i skog och mark lindrar oro och bekymmer och motverkar stressrelaterade sjukdomar samtidigt som det är en social gemenskap att vara med och vandra i en grupp. När man åker bil, buss, tåg eller båt betraktar man naturen men när man vandrar i den är man ett med naturen.

Problemet för de organisationer som arbetar på detta sätt är att de inte erhåller några ekonomiska bidrag till sin verksamhet eftersom de vänder sig till personer som är äldre än 20 år. De har kostnader för bland annat annonser, porto, tryckning och programblad. Det kan inte betraktas som rimligt att aktiva i föreningen ur egen ficka ska ta pengar till detta.

Alla föreningar som arbetar med barn och ungdomar får både kommunalt och statligt bidrag. Om organisationer och föreningar stöttades ekonomiskt skulle fler föreningar arbeta med folkhälsofrågor. Vi är övertygade om att fler föreningar skulle ställa upp med arrangemang för att locka till motion om detta infördes.

Förra året marknadsfördes motion på recept FYSS, detta som ett undermedel mot sjukdom. Men det verkar inte ha kommit igång som det var tänkt. Ekonomisk stimulans till ovan beskrivna föreningar skulle innebära att FYSS skulle få genomslagskraft.

Stockholm den 2 oktober 2003
Birgitta Carlsson (c)	Sven Bergström (c)