Vänersjöfarten

Motion 2001/02:T443 av Viviann Gerdin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dagens konkurrenshinder för Vänersjöfarten.

2. Riksdagen begär att regeringen prövar möjligheterna att få Vänersjöfarten klassad som inre vattenväg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att farledsavgifterna måste sänkas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lotsavgifterna bör sänkas med 50 %.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Norrlandsstödet bör omfatta även Vänersjöfarten.

Motivering

Hotet mot hela den värmländska sjöfarten är stort om regeringen inte har viljan att utjämna de konkurrenshinder som uppstått de senaste åren. Vänersjöfarten är i en akut besvärlig situation.

Den utredning som för några år sedan ingav många förhoppningar om att den negativa trenden skulle brytas blev i stället en stor besvikelse eftersom regeringen tog beslut i motsatt riktning – till stort förtret för oss värmlänningar. Regeringens låt-gå-mentalitet hotar jobben för många i Karlstadsregionen.

Det är allmänt känt för de flesta att Vänern med vänerskyttlarna hade stor kapacitet och ur säkerhets- och miljösynpunkt var ett bra alternativ för att avlasta godstrafiken på vägarna. Tillgång till sjöfart på Vänern är också avgörande för fortsatt verksamhet för flera företag med skrymmande gods. Det är därför förvånande att regeringen inte vill minska kostnaderna för inlandssjöfarten som regeringar gör i övriga Europa.

I Tyskland går ca 20 procent av allt gods i de tyska kanalerna. En modern kanalpråm klarar en last på 2 000 ton, lika mycket som 67 lastbilar. I Vänernregionen gör vi tvärtom – godsmängden via sjöfarten minskar och trycket på vägar och järnväg ökar. De ca 3 miljoner ton gods som fraktas med båt över Vänern motsvarar 120 000 lastbilar med 25 ton last eller 3 000 kompletta godståg per år.

Miljömässigt är det ett misstag att vänerskyttlarna nu avvecklats på grund av ökade subventioner till andra trafikslag. Utvecklingen är inte bra eftersom skyttlarna har haft en mycket hög transportsäkerhet. Ett ökat transportflöde på järnvägen mellan Karlstad och Göteborg har både för- och nackdelar. Bl.a. kommer bullernivån för de närboende att öka längs bansträckan. Stora investeringar på sträckan borde av hållbarhets- och säkerhetsskäl också göras.

I strävan att återställa ett fungerande sjötransportsystem måste regeringen omgående inom EU pröva möjligheterna att få Vänersjöfarten att betraktas som inre vattenväg och samtidigt begära de undantag som erfordras från regelverket. Ett godkännande från EU medför att Vänersjöfarten kan finansieras på samma sätt som järnväg och vägar. Ett stöd för det förslaget utgör EU:s vitbok där det framgår klart att neutralitet mellan godstransporterna skall råda.

Krisen för Vänersjöfarten är akut. Det måste därför till åtgärder snarast. Det är viktigt att kostnaderna för transport snabbt minskar. Kanalpassagerna till Vänern har bara under några år kraftigt höjts och kostar i dagsläget tre gånger så mycket som tidigare.

Att ta bort eller sänka farledsavgifterna, vilka i dag kostar Vänersjöfarten ca 13 miljoner kronor, är en åtgärd. Även lotsavgifterna bör sänkas med 50 procent. Reglerna bör även ändras för det s.k. Norrlandsstödet så att även Vänersjöfarten omfattas av detta.

Stockholm den 2 oktober 2001

Viviann Gerdin (c)