Vänersjöfarten

Motion 2003/04:T436 av Carina Ohlsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Vänersjöfartens utveckling.

Motivering

Vänersjöfarten har stor regional- och miljöpolitisk betydelse. Vänersjöfarten är en viktig transportnäring idag, och det transporteras betydande godsvolymer till och från företag som är i stort behov av en väl fungerande Vänersjöfart.

Trafiken till och från Vänern domineras av olja och råvaror till industrin och jordbruket. Trafiken från Vänern består i huvudsak av förädlade varor, framförallt skogsprodukter. De största godsslagen är oljor och skogs- och jordbruksprodukter. Härutöver hanteras bland annat malmer, salt, urea, järn, stål, kol och koks. I Vänerhamnarna omlastas också gods till och från bil eller järnväg.

En viktig del av den industri som är lokaliserad runt Vänern finns där tack vare möjligheten att införa råvaror och leverera produkter med sjöfart. Utan Vänersjöfarten hade och har sannolikt industrier av detta slag inte samma konkurrenskraft.

Den totala godsmängden var 2002 nere på en bottennotering på 2,59 miljoner ton. Det var 1994 som en nedåtgående trend började för Vänersjöfarten. Enda undantaget var 2000 då kraftiga stormar på kontinenten ledde till en ökad massatransport från Värmland.

Efter nio års kräftgång kan man i år 2003 efter åtta månader se ett trendbrott, den nedåtgående kurvan har vänt uppåt. Godsmängderna har ökat med 6 procent. Prognosen är en 10-procentig ökning för år 2003 jämfört med 2002. Godsmängderna har ökat på de flesta varuslagen, med undantag för olja där det skett en minskning till förmån för järnvägstransport. Förklaringen till ökningen tros vara bra marknadsföring.

Det finns stor kapacitet hos vattenleden och Vänerns hamnar att utnyttja och marginalkostnaderna, alltså kostnaderna för en båt till, är mycket låga.

År 1999 gjordes ca 3 000 fartygspassager genom Trollhätte kanal, att jämföra med 3 300 år 1993. Storleken på fartyg har emellertid ökat, vilket gör att den transporterade godsmängden inte har påverkats i motsvarande grad.

Krav på miljöanpassade transporter ökar. EU-kommissionens arbete för överföring av gods från landbaserade transportmedel till närsjöfart är en del i strategin för minskade utsläpp. Överföringen av gods till närsjöfart kan därmed också vara en del i att uppfylla Kyotoprotokollet (FN:s ramkonvention om klimatförändringar).

Regeringen bör därför också överväga att ge Vänern och Trollhätte kanal status som inre vattenväg.

Jag utgår från att regeringen kontinuerligt följer frågan och beaktar synpunkterna som kommit fram i samband med att en överenskommelse om Vänersjöfarten har träffats och undertecknats av samtliga parter. I överenskommelsen kan man läsa:

Parterna ser positivt på att det nu finns en överenskommelse som syftar till att utveckla Vänersjöfarten och utveckla förhållandena för verksamheten så att konkurrensneutralitet med övriga transportslag uppnås och konstaterar att det kräver en prissättning av infrastrukturen som bygger på de samhällsekonomiska marginalkostnaderna. En statlig parlamentarisk utredning måste påbörja sitt arbete omgående för att klarlägga förhållandena och föreslå åtgärder.

Parterna är överens om Vänersjöfartens nationella vikt och omistliga betydelse för näringslivet i Vänerregionen. Det är grunden för parternas engagemang i frågan. Undertecknande parter är beredda till insatser för Vänersjöfartens utveckling, och överenskommelsens syfte är att öka effektiviteten och att sänka kostnaderna för Vänersjöfarten och därmed främja näringslivets utveckling och öka tillväxten i regionen.

Jag håller med Näringsdepartementets förhandlingsman i skrivelsen Vänersjöfarten kan förbättras om alla bidrar: Den 30 september år 2002 undertecknades överenskommelsen mellan intressenterna runt Vänersjöfarten för att förbättra villkoren. Bland annat ingick att avgifter som fördyrade Vänersjöfarten skulle reduceras. Men dessa sänkningar har ännu inte börjat träda ikraft.

Det är av yttersta vikt att de statliga och regionalpolitiska transportbidragen inte missgynnar Vänersjöfartens konkurrenssituation gentemot andra transportslag. Om så är fallet bör detta åtgärdas.

Stockholm den 3 oktober 2003

Carina Ohlsson (s)