Fyra års oavbrutna avslöjanden av hur storföretag, myndigheter och politiker direkt eller indirekt struntat i givna regler för vapenexporten har av en av Sveriges främsta författare, PC Jersild, betecknats som ”En köpenickad av sällan skådat omfång”. (V

Motion 1988/89:U403 av Inger Schörling m.fl. (mp) v

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U403

av Inger Schörling m.fl. (mp) v

Vapenexporten Mot.

1988/89

U403-405

Fyra års oavbrutna avslöjanden av hur storföretag, myndigheter och politiker
direkt eller indirekt struntat i givna regler för vapenexporten har av en
av Sveriges främsta författare, PC Jersild, betecknats som En köpenickad
av sällan skådat omfång. (Veckans Affärer 6/10-88.)

Sverige har haft regler som i princip förbjuder vapenexport och ger
regeringen rätt att bevilja dispens bara i sällsynta undantagsfall. Som PC
Jersild skriver: De flesta svenskar har levat i föreställningen att vi har haft
en hård lagstiftning som förbjuder vapenexport annat än i undantagsfall.

Samtidigt har verkligheten varit en helt annan.

Jersild frågar: Vad visste egentligen regeringen?

Samma fråga har sysselsatt och sysselsätter fortfarande en lång råd kommittéer,
utredningar, domstolar och riksdagsutskott. En medborgarkommission
har behandlat en del av vapenaffärerna, men tyvärr på ett sätt som
lett till stark kritik (t.ex. Regeringens knähundar, SvD 21/12-88.)

Också vapenexportens framtid är föremål för utredning.

I en fråga som är föremål för ett så omfattande utredningsarbete som
vapenexporten - såväl tillbaka- som framåtblickande - bör det enligt traditionell
praxis inte finnas något för ett riksdagsparti att tillföra, utom möjligen
upprepning av välkända ståndpunkter.

Miljöpartiet de grönas grundsyn på vapenexporten är välkänd: All vapenexport
bör på sikt avvecklas. Vapenaffärernas grundorsak är att vapenexport
inte kan regleras på så sätt som den svenska regeringen tänker sig
eftersom så oerhört starka ekonomiska och militära intressen är inblandade.

Utöver denna principiella deklaration vill vi framlägga några helt nya
förslag som kan bidra dels till klarläggande av vapenexportens historia, dels
till att sanera den pågående vapenexporten.

1. Tillbakablickande: Vem har del egentliga ansvaret för vapenskandalerna
och hur skall ansvar kunna utkrävas en gång för alla?

Otaliga utredningar har som sagt gjorts och pågår. Alla inblandade regeringar
springer från sitt ansvar, alla skyller på alla och de organ som har att
utreda har antingen för dåliga resurser (KU), alltför begränsade uppgifter
(rättsapparaten som inte kan utkräva politiskt ansvar) eller är uppknutna till
de inblandade (medborgarkommissionen, delar av KU).

Ändå måste det väl rimligen i en demokrati gå att få till stånd ett
övergripande politiskt ansvarsutkrävande?

Givetvis måste KU fortsätta sin grundlagsenliga form av granskning av
enskildheter. Och rättsapparaten måste hålla sig strikt till de rättsliga aspekterna.
Återstår en ny oberoende, men sakkunnig kommission.

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr U403-405

Miljöpartiet de gröna har tidigare krävt en ny medborgarkommission - Mot. 1988/89
men annorlunda sammansatt. Framför allt måste den innehålla sakkunnigt U403

folk, dvs. företrädare för Svenska freds och eventuellt andra fredsforskare.

Nordisk kommission om de svenska vapenaffärerna

Men vem ska i övrigt ingå i denna kommission? Vi anser att verklig opartiskhet
inför de politiska aspekterna knappast kan förväntas av någon
svensk; därför behövs utländsk hjälp. Av språkliga och andra skäl bör den
bli nordisk. Samtidigt bör även de nordiska företrädarna vara så partipolitiskt
oberoende som möjligt.

En modell vore:

Företrädare för Svenska freds- och skiljedomsföreningen plus företrädare
för motsvarande föreningar i de nordiska länderna.

Svenska och nordiska fredsforskare.

Företrädare för den svenska och övriga nordiska högsta domstolarna.

Företrädare för svenska och övriga nordiska journalistförbund.

Företrädare för svenska och övriga nordiska författarförbund.

Företrädare för Svenska Akademien och dess nordiska motsvarigheter.

Uppgiften för kommittén vore att göra en övergripande samhällsmoralisk
utvärdering av vad vapenaffärerna berott på, vilka faktorer i det
svenska systemet som gjort dem möjliga, jämföra dem (eventuellt) med
liknande företeelser i andra länder och - framför allt - uttala en uppfattning
om det samhällsmoraliska ansvaret.

2. Framåtblickande: Är fortsatt vapenexport möjlig och önskvärd?

Enligt regeringens redogörelse var den årliga ökningen av värdet på den
svenska krigsmaterielexporten enligt utförselbevis 31,3 % 1986, 21,8 %

1987. Motsvarande siffror för faktisk utförsel var 46 % 1986 och 31,5 %

1987. Det handlar alltså om en galopperande ökning av svensk krigsmaterielexport!

Färska siffror från SCB visar att trenden fortsätter också under 1988.

Värdet av exporten av vapen och ammunition var under första halvåret 1988
2 303,7 milj. kr. Det är nästan lika mycket som helåret 1986 (2 400,4 milj.
kr.) - och en ökning med 74 % jämfört med motsvarande period 1987.

Hittillsvarande utrednings- och lagstiftningsarbete har inte lett till annat
än att exporten (såväl den legala som den illegala) av krigsmateriel har ökat
och att svenska vapen blivit inblandade i allt fler väpnade konflikter.

Visserligen sägs i direktiven till utredningen om krigsmaterielexporten att
även effekterna av ett totalt avbrytande av krigsmaterielexporten bör
utredas (Dir 1988:41). Kommer alltså en avvecklingsplan för vapenexporten
att tas fram? Man kan betvivla detta så länge inte direktiven är
entydigare och utredningens sammansättning också speglar den växande
kritiken mot vapenexporten. Nu utgörs medlemmarna av utredningen endast
av personer som företräder vapenexportpositiva åsikter; samma sak
gäller för övrigt den rådgivande nämnden i krigsmaterielfrågor.

Självfallet bör samtliga riksdagspartier vara representerade också i utredningen
om krigsmaterielexporten: i den rådgivande nämnden i krigsma

terielfrågor bör finnas företrädare för kritiken mot vapenexporten. Mot. 1988/89

Beträffande miljöpartiets krav på representation i utredningen om krigs- U403
materielexporten (som framfördes också i en motion hösten 1988) bör
noteras att det från centerns håll i klartext i riksdagen har uttalats en positiv
inställning till detta, av Pär Granstedt: Vi för vår del skulle gärna se att
miljöpartiet de gröna och för den delen även vänsterpartiet kommunisterna
var med i detta utredningsarbete (snabbprot. 35).

Maria Leissner (fp) betonade att hon inte hade någon åsikt vare sig för
eller mot. Men hon liksom Granstedt ansåg det självklart att det är regeringens
sak att utse utredningsledamöter. Det gör inte vi; framför allt anser vi
inte att riksdagen är förhindrad att uttala en åsikt om principerna för en
utrednings sammansättning.

Samtidigt kan noteras att Sture Ericson (s) inför opinionstrycket utlovade
att miljöpartiet skulle höras av utredningen och också inbjudas till den. En
inbjudan har också i januari inkommit.

Vi uppfattar detta som ett underförstått erkännande av att det hade varit
rimligt om miljöpartiet från början vore företrätt i en utredning av detta
slag.

Eftersom utredningsarbetet vid denna motions behandling enligt direktiven
skall ha hunnit så långt att formell representation för vårt parti inte
längre är meningsfull avstår vi från att upprepa det kravet här. Vi är givetvis
också medvetna om att riksdagens benägenhet att fatta beslut i en fråga som
är under utredning är låg. Vi nöjer oss därför med att begära tilläggsdirektiv
till utredningen om vår vid det här laget välkända inställning att vapenexporten
helt bör avvecklas.

Däremot vill vi aktualisera ett par andra i detta sammanhang centrala
frågor.

Restriktiv vapenexport under utredningstiden

I ett frågesvar i riksdagen den 6/10-88 förklarade statsrådet Gradin: Under
utredningsperioden ges nuvarande regler en restriktiv tillämpning.

Ombedd att definiera vad detta intressanta besked betyder sa statsrådet
(13/10-88):

En restriktiv tillämpning av reglerna betyder att regeringen med beaktande
av de riktlinjer som godkänts av riksdagen gör återhållsam prövning
av alla ansökningar om utförsel av krigsmateriel villka innebär nya
åtaganden.

Ytterligare klargörande ville/kunde statsrådet inte göra. Därför bör riksdagen
göra det, bl.a. av skälet att riksdagen i efterhand skall kunna kontrollera
om ett statsrådslöfte i riksdagen hålls eller ej. Det går inte med
statsrådet Gradins formulering.

Vilken tidsperiod gäller?

Hur kommer restriktiviteten att synas? I form av lägre exportvolym? I så
fall under vilken tidsperiod? Vad skall minska? Värdet av utförselbevis?

Eller värdet av faktisk krigsmaterielexport? Eller handlar det om andelen
av totalexporten?

1* Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr U403-405

Den rimliga tolkningen måste vara att värdet av beviljad utförsel under Mot. 1988/89

utredningstiden skall vara lägre än motsvarande värde under lika lång tid U403

dessförinnan; dessutom bör antalet beviljade exportaffärer och antalet köparländer
minska. Utredningstiden skall vara fr.o.m. utredningens tillkallande
t.o.m. dess avlämnande. För denna tid skall exakt statistik göras upp
som skall kunna jämföras med motsvarande tidsperiod dessförinnan. På
annat sätt kan statsrådslöftet inte kontrolleras. Detta bör ges regeringen till
känna.

Karenstid för vapenexport

Enligt riksdagsbeslut om lag mot utförsel av krigsmateriel våren 1988 fastslås
att principen skall vara att ett land vars regering tillåtit eller underlåtit
att förhindra vidareexport av svensk materiel inte längre skall få komma
ifråga för export av krigsmateriel från Sverige.

Enligt regeringens skrivelse 1987/88 med redogörelse för den svenska
krigsmterielexporten år 1987 exporterades svensk krigsmateriel detta år
bl.a. till Singapore (31.172 MSEK) och Jugoslavien (62.652 MSEK).

Men enligt gällande regler borde ju all krigsmaterielexport till Singapore
och Jugoslavien med anledning av ovan nämnda riksdagsbslut rimligen ha
upphört! Båda har ju varit medskyldiga till brott mot svenska exportregler,

Singapore i så hög grad att exporten flera gånger avbrutits, dock endast för
att snart återupptas.

Att vapenexporten till Singapore och Jugoslavien kan fortsätta måste
betyda att regeringen anser att karenstid förflutit som gjort att nämnda
länders förseelser anses sonade eller preskriberade.

Hur lång är i så fall den karenstid som enligt regeringen skall förflyta
innan länder som i strid med gällande regler och överenskommelser tillåter
eller underlåter att förhindra vidareexport av svensk krigsmateriel, åter kan
komma i fråga som mottagare av svensk krigsmaterielexport?

Svaret på den frågan måste ges av riksdagen. Vi föreslår - i avvaktan på
total avveckling av vapenexport - en karenstid på tio år.

Hemställan

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen uttalar sig för att riksdagen inbjuder ledamöter till
en nordisk kommission för utvärdering av det övergripande samhällsansvaret
i samband med de svenska vapensmugglingsaffärema enligt
de i motionen anförda principerna,

2. att riksdagen beslutar anslå 5 000 000 kr. ur anslaget F3 Information,
studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden
m.m. till ovanstående kommission,

3. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om krigsmaterielexporten
ges tilläggsdirektiv att som ett alternativ presentera en
plan för avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
samtliga riksdagspartier skall vara representerade i kommande utredningar
om krigsmaterielexporten,

5. att riksdagen sorn sin mening ger regeringen till känna att Mot. 1988/89

fredsrörelsen bör vara företrädd i rådgivande nämnden för krigsmate- U403

rielfrågor i första hand direkt genom att fredsrörelseföreträdare utses,
i andra hand indirekt genom att också riksdagspartier med negativ
syn på vapenexport ges representation i nämnden,

6. att riksdagen uttalar att det statsrådslöfte om restriktivitet med
vapenexport under utredningstiden som avgivits till riksdagen skall
tolkas på sätt som framgår av motionstexten ovan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att stater
som brutit mot gällande regler för svensk vapenexport inte får komma
i fråga som vapenköpare igen förrän efter en minsta karenstid på
tio år.

Stockholm den 25 januari 1989

Inger Schörling (mp)

Claes Roxbergh (mp) Per Gahrton (mp)

5