Vapenhandel

Motion 2004/05:U209 av Torsten Lindström (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma med förslag avseende ändring i lagen om krigsmateriel så att kriterier avseende bl.a. upprätthållande av demokrati och mänskliga rättigheter fordras av land som säljer vapen till Sverige.

Motivering

Vitryssland är troligen det enda landet i Europa där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll. Den gnutta demokrati som finns urholkas ständigt. Brott mot de mänskliga rättigheterna är återkommande. Tidningar stängs, oppositionspolitiker fängslas, journalister döms till straffarbete och valresultat ogiltigförklaras. Det är angeläget att Sverige på alla sätt uppmuntrar utvecklingen av demokratin och de mänskliga rättigheterna i Vitryssland.

I dag underhåller Sverige den vitryska regimen genom att sedan 1996 köpa högteknologiskt krigsmateriel från den vitryska staten. Det senaste kontraktet slöts så sent som hösten 2003. Enligt uppgifter uppgick handeln till ca 90 miljoner kronor under åren 1996-2003. Under motsvarande period har Sverige förmedlat 60 miljoner kronor till demokratifrämjande insatser. Sverige har alltså betalat mer för vapen än för stöd till en demokratisk utveckling med mänskliga rättigheter. Därmed bidrar Sverige till att den vitryska diktaturen får en starkare ställning. Det är givetvis oacceptabelt. Sverige måste därför omedelbart stoppa importen av krigsmateriel från Vitryssland. I ett frågesvar rörande detta till riksdagen har ansvarigt statsråd låtit meddela att den aktuella upphandlingen genomfördes utifrån strikt affärsmässiga grunder av Försvarets materielverk. Detta innebär att om de kommersiella och tekniska villkoren uppfylls så vinner det anbud som har lägsta pris. I detta fall var det ett företag från Vitryssland som vann ordern i konkurrens med leverantörer från fem andra länder.

I dag finns ingen svensk lagstiftning som reglerar import av krigsmateriel. Sverige köper dock inte materiel eller därtill knuten kompetens från ett land som är föremål för internationella sanktioner eller embargon, eller där svensk sanktion är beslutad. Vitryssland är inte föremål för någon sådan sanktion även om EU, däribland Sverige, avbrutit politiska förbindelser på högre nivå med Vitryssland. Utöver detta finns det inte några kriterier, förutom de rent affärsmässiga, som styr Försvarets materielverks import.

I direktiven till den pågående utredningen om krigsmaterielexport har utredaren uppmärksammats på att Sverige saknar lagstiftning som reglerar import av krigsmateriel. Samtidigt erinras det dock i direktiven om att de begränsningar och särskilda restriktioner som gäller export av krigsmateriel inte är direkt tillämpbara när Sverige importerar krigsmateriel för eget behov. Importen sker som en konsekvens av svenska försvars- och säkerhetspolitiska överväganden. Regeringen vill vidare invänta utredningens förslag innan åtgärder vidtas.

Sveriges inställning till vapenimport kan emellertid inte vara så passiv som regeringen förespråkar. I stället ska självklart Sverige vara en föregångare som vid köp av vapen enkom handlar från länder som respekterar de mänskliga rättigheterna och demokratins grundvalar. Tanken att svenska skattemedel skulle medverka till att understödja regimer byggda på diktatur och avsaknaden av mänskliga rättigheter är oacceptabel. I fallet Vitryssland är därtill vapenköpen rent kontraproduktiva i förhållande till stödet för demokratiutveckling. Med anledning därav bör lagen om import av krigsmateriel ändras så att kriterier såsom demokrati och mänskliga rättigheter ska fodras av land som säljer vapen till Sverige. Regeringen bör återkomma till riksdagen med sådant förslag till ändring i lagstiftningen.

Stockholm den 20 september 2004

Torsten Lindström (kd)