Vård och omsorg för ett nytt sekel

Motion 1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

Innehåll

1. Inledning  

2. Hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation  

3. Folkhälsa  

4. Nya sjukdomar/ miljösjukdomar  

5. Alternativ/komplementärmedicin  

6. Vård och omsorg om äldre och funktionshindrade  

7. Läkemedelsanvändning  

8. Läkarutbildning och forskning  

9. Hemställan  

1. 

Inledning

Miljöpartiet de gröna vill i denna övergripande motion ge sin syn på hur vården och omsorgen bör utformas för att inför nästa sekel kunna möta medborgarnas behov. Medborgare, vilka faktiskt prioriterar vård och omsorg högst av all offentlig service. Trots detta har hälso- och sjukvården under det senaste decenniet stått inför stora strukturförändringar och alltför stora besparingar. Dessa besparingar har på skilda håll i vårt land inneburit att kvalitet och omvårdnad försämrats. Även inför nästa decennium och sekel står Sverige inför stora utmaningar: Allt färre skall försörja allt fler. Andelen äldre ökar kraftigt, samtidigt som andelen ”äldre-äldre”, dvs medborgare över 80 år, på längre sikt faktiskt minskar. Samtidigt som andelen äldre av befolkningen ökar förbättras folkhälsan stadigt i denna grupp. Äldre medborgare har ofta ett livligt engagemang i vård- och omsorgsfrågor, vilket innebär att en större del av befolkningen framöver kommer engagera sig i vårdens och omsorgens innehåll samt i hur resurserna i vårt samhälle fördelas. Det tycker vi är mycket positivt.

Motionen ger sig inte ut för att vara heltäckande, men vi tar upp ett stort antal aktuella områden. Vår förhoppning är, att vi genom de frågor vi höjer i motionen tydliggör och exemplifierar hur vår helhetssyn på vård- och omsorgsfrågor kan utveckla den framtida vårdpolitiken.

1.1 En hållbar utveckling

Inom miljöpolitiken talar vi ofta om behovet av en hållbar utveckling; en utveckling som inte hotar miljön och de ekologiska systemen. På samma sätt vill vi införa begreppet ”en hållbar utveckling” vad gäller övergripande hälsopolitik. Nationalekonomen Stefan de Wylder skriver i Rädda Barnens skrift ”Barn och ekonomisk politik” att ekonomer och miljövänner sedan länge funnit varandra i slutsatsen att ”prevention is better than cure”, dvs, att förebygga är bättre än att bota. Stefan de Wylders förhoppning är att samma tänkande ska kunna genomsyra alla politiska beslut som rör barn. Det är enkelt för Miljöpartiet att helt och hållet ställa sig bakom hans slutsats att en hållbar ekonomisk och social utveckling är omöjlig utan barn som mår bra. Något svårare är att förklara varför nya forskningsrön inom folkhälso-, alternativmedicin- och miljömedicinområdet har haft så svårt att få genomslag i den övergripande ekonomiska politik som förs i Sverige. Vi vill att hälsokonsekvensanalyser skall följa alla ekonomiska beslut som rör medborgarnas vardag, eller som berör utformningen av vård och omsorg. Det skulle, på övergripande nivå, kunna fungera som en slags ”hälsofostran” av politiska församligar på skilda nivåer! På samma sätt som vi idag talar om för individen vad rökning under graviditet innebär för fostret, bör staten tydligt tala om och kunna stå för vad t.ex. en neddragning av lönebidragen kostar individer i ökad psykisk ohälsa.

Studier i ämnet folkhälsoekonomi visar att förebyggande arbete helt klart är samhällsekonomiskt lönsamt. Trots detta används inte ett helhetstänkande när vården och omsorgen utformas, och inte heller när folkhälsoarbetet utvecklas tillsammans med övrig kommunal och landstingskommunal verksamhet. De nuvarande köp-och sälj-systemen och resursenhetstänkande gör det lönsamt för skilda aktörer att hålla människor ifrån sig. Att införa ekonomiska incitament som möjliggör ett vårdkedjetänkande blir en av sjukvårdens stora utmaningar inför nästa sekel. Det blir dessutom en utmaning för inblandade huvudmän att i utformandet av framtidens vård och omsorg prestigelöst kunna samverka med varandra för ett optimalt resursutnyttjande.

1.2 Livskvalitet

Ett samhälle som inte utnyttjar sina mänskliga resurser skapar frustration och besvikelse. Ett samhälle med alltför många människor missnöjda, med små möjligheter att förändra sin situation, får svårt att möta framtida förändringar. Livskvalitet kan i mycket betraktas som ett mått på hur väl samspelet mellan individen och den omgivande miljön fungerar. Beslut skall därför fattas så nära de människor som besluten berör som möjligt. Ett stärkt medborgarinflytande och en kontinuerlig dialog med inblandade brukarorganisationer är en förutsättning för att vården och omsorgen skall fortsätta ha medborgarnas förtroende.

Ett enkelt sätt att höja människor uppfattning om sin livskvalitet är att låta alla som önskar förkorta sin arbetstid. Det ger piggare arbetstagare, närvarande föräldrar/anhöriga, engagerade medborgare och fler arbetstillfällen. Det är inte konstruktivt att en del av oss arbetar mer än vad vi orkar, samtidigt som andra av oss inte får hjälpa till. Det är ju inte så att deras arbetsinsats inte behövs. Över hundratusen arbetstillfällen har försvunnit inom vård och omsorg under den senaste tioårsperioden. Det har bl. a. inneburit att omvårdnaden inte längre kan säkras. Därför är en generell arbetstidsförkortning i högsta grad en folkhälsofråga.

1.3 Ett riskfritt liv?

Vad är en hållbar utveckling inom vård, omsorg och hälsopolitik? För oss omfattar det förebyggande åtgärder på skilda nivåer: på samhällsnivå åtgärder som inte undergräver, utan främjar möjligheterna för medborgarna att leva ett hälsosamt liv med hög livskvalitet. På individnivå kan det innebära att pedagogiskt informera om risker med olika levnadsvanor. Det handlar däremot inte om att i alla lägen minimera hälsorisker. Ett riskfritt liv är såväl en omöjlighet som ett ganska tråkigt framtidsperspektiv. Det handlar i stället om att finna en balans mellan olika intressen och mål där man tydliggör de hälsomässiga konsekvenserna av olika beslut och utvecklingstrender.

Det finns en fara i att pedagogiska försök till ”hälsofostran” kan uppfattas som en styrning, som ett försök till ökad social kontroll. Självrespekt är i sig självt ett uttryck för mänsklig värdighet, och egenvård är genomgående den viktigaste formen av medicinska åtgärder.

1.4 Ökad tillgång till och forskning runt alternativ/
komplementärmedicinsk behandling

Att ge fler medborgare ekonomisk möjlighet att välja alternativa/komplementära behandlingsformer är ett av Miljöpartiets mål inför nästa sekel. En pilotundersökning från Samhällsmedicin Syd, Stockholms läns landsting visar att 75 % av primärvårdens patienter är positiva till alternativ/komplementärmedicin. 60 % anser att alternativ/komplementärmedicinsk behandling ska finnas att tillgå i primärvårdens regi. Även primärvårdens personal är positiva till att använda sig av nyare behandlingsmetoder:72 % av de anställda ansåg att den bästa vården kan fås som en kombination av skolmedicinsk och alternativ/komplementärmedicinsk vård. I vår motion utvecklar vi ett antal tillvägagångssätt som kan ge tillgång till alternativ/
komplementärmedicinsk behandling till fler än de som har det gott ställt. Tillgång till den bästa och den rätta vården skall inte vara en plånboksfråga!

1.5 Ett nytt synsätt

Etablerad forskning hyser, trots att det ska vara en forskares uppgift att söka nya samband, misstro till våra ”nya” sjukdomar, eller miljösjukdomar. Många är de människor som blivit betraktade som psykiskt sjuka när de talat om att de blivit sjuka av amalgam, eller att de är överkänsliga mot elektricitet. Andra samlade symtombilder, som t ex MBD/Damp och andra neuropsykiatriska störningar, får nya förklaringsmodeller nästan varje år. Att forska på dessa okända områden är idag oprioriterat. Det vill vi ändra på.

2. Hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation

Hälso- och sjukvården skall även fortsättningsvis i huvudsak vara offentligt finansierad. För att trygga den långsiktighet och den hållbarhet som krävs för att vi invånare ska kunna känna oss säkra på att vården bistår oss när vi behöver den är sunda finanser i balans en absolut förutsättning. Kommuner och landsting har under de senaste åren tappat stora inkomster genom minskat skatteunderlag och minskade statsbidrag. Det har bl a inneburit att välutbildad personal ”betalas” med A-kassa av staten och går syssloslösa i stället för att få sin lön av landstinget och kunna vara med och säkra hälso- och sjukvårdens omvårdnadskvalitet. En AMS-rapport har visat på de ekonomiska effekterna vid friställande av personal. Rapporten har begränsat sig till rent budgetmässiga effekter:

Resultatet av beräkningarna visar att besparingen när man säger upp en ersättningsberättigad person uppgår till, i runda tal, mellan 11,800 och 18,000 kronor per år. Är den arbetssökande berättigad till KAS innebär det en besparing med mellan 14,100 och 44,800 årligen. Om alternativet inte vore arbetslöshet, utan arbetsmarknadsutbildning, blir resultatet ett annat. I detta fall innebär arbetslösheten en merkostnad pga att utbildningskostnaden tillkommer. Per månad är alternativet mellan 2,600 och 9,500 kronor dyrare än en anställning i kommun eller landsting.

Miljöpartiet de Gröna anser, att en samordning av statsbidrag till landsting och kommuner med statsbidrag till arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadsåtgärder borde prövas.

Miljöpartiet omfördelar mer medel än regeringen till kommuner och landsting i vårt förslag till alternativ statsbudget. Totalt innebär vårt budgetförslag att kommuner och landsting får ökade ramar med 3 mdkr 1998, 5,5 mdkr 1999 och 6,7 mdkr 2000 jämfört med regeringens förslag. Det finns även andra möjligheter att förstärka hälso- och sjukvårdens ekonomi. Vi redogör nedan för några av våra förslag på området:

2.1 Det som orsakar ska vara med och finansiera

Kostnaderna inom hälso- och sjukvården uppkommer till betydande del av trafikolyckor, miljöstörningar samt missbruk av alkohol och tobaksanvändning. Vi anser att skatter och avgifter på dessa verksamheter och varor åtminstone skall bekosta de samhällsekonomiska kostnader som de direkt eller indirekt orsakar. Så är inte fallet idag. I vårt förslag till förändrade skatter föreslår vi höjda skatter på bl a dessa områden inom ramen för en skatteväxling där i stället skatt på främst arbete sänks. Därigenom tryggas delvis den framtida finansieringen av hälso- och sjukvården. Det innebär också att hälso- och miljöfarliga verksamheter och varor blir dyrare och därmed sannolikt mindre vanliga. Detta medför på sikt lägre vårdkostnader för samhället och en betydande folkhälsovinst för medborgarna.

2.2 Sammanför plånböckerna

Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen tidigare motionerat om nödvändigheten med att sammanföra huvudmäns olika plånböcker för att vi ska kunna utnyttja vårdens resurser på ett optimalt sätt. Vi vill ha konsekvensbeskrivningar vid alla framtida strukturella förändringar där huvudmän inom vård och omsorg är inblandade! Samfinansierade omfördelningar av offentliga medel är lönsamt för såväl samhället som den enskilde medborgaren.

Sedan 1993 pågår försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso-och sjukvård, FINSAM. Sjukvårdshuvudmännen får där ett delansvar för att täcka totalkostnaderna för sjukpenning och rehabiliteringsersättning. Pengarna används till aktiva insatser för vård och rehabilitering i stället för passiv sjukskrivning. SOCSAM är en annan möjlighet, vilket innebär samordning mellan socialförsäkring, hälso-och sjukvård och socialtjänst.

2.2.1 Låt tusen blommor blomma!

Vi skulle vilja att ”tusen blommor fick blomma” runt omkring i landet vad gäller finansiell samordning, samverkan och ändrade huvudmannaskap. Det viktigaste framöver är att staten ger tillåtelse till alla kreativa förslag som initieras på lokal nivå. Vem som är huvudman och vem som tidigare har hållit i pengarna är inte viktigt. Det som orter lokalt anser passar dem, och som man gemensamt kan komma överens om bör staten inte bara tillåta utan även underlätta. Vi ser också gärna mer av ett ”arenatänkande”, där man lokalt går in och genomför förbättringar av t ex finansieringsformer, rehabilitering, vårdkedjor m.m.för vissa grupper. Exempel på sådana grupper kan vara ”barn med särskilda behov”, ”unga arbetslösa”, ”äldre funktionshindrade”. Under avsnittet ”Omsorg om funktionshindrade” beskriver vi fler möjligheter till finansiell samordning.

2.3 Säkra hälso- och vårdens kvalitet!

Det finns en mera långsiktig möjlighet både till ekonomiska besparingar och förbättrad vårdkvalitet genom en systematisk kritisk granskning av diagnosmetoder, vårdmetoder och vårdresultat. Gör vården rätt saker? Används resurserna på bästa sätt? Vilket är behandlingsresultatet? Hur är vårdresultatet mätt i form av livskvalitet för patienten? Är högteknologiska metoder alltid motiverade?

Olika beräkningar finns av hur stor andel av dagens medicinska metoder som blivit vetenskapligt utvärderade. En undersökning från USA visar, att endast omkring 15 % av idag tillgängliga metoder har genomgått adekvat medicinsk utvärdering vad gäller säkerhet, effektivitet, kostnad, social och etisk konsekvens. Detta faktum skall naturligtvis inte tolkas som att 85% av de medicinska metoderna saknar nytta. Den beprövade erfarenheten måste också tillmätas ett värde. Klart är dock att det finns behov av en mer systematisk utvärdering av vårdinnnehållet och vårdresultatet. Ett instrument för kvalitetsgranskning av medicinsk nytta är s.k. medicinsk revision.

Vad som är rätt vårdmetod är inte entydigt. HSU 2000 har beräknat att skillnaden i kostnadsspann mellan de dyraste och de billigaste metoder som används idag i Sverige är 11 miljarder på årsbasis sammanräknat för samtliga specialiteter. Lokala traditioner och enskilda medicinskt ansvarigas erfarenheter bidrar i hög grad till att behandlingsrutiner varierar kraftigt från klinik till klinik.

2.4 Primärvård

Betydelsen av en väl organiserad primärvård har under de senaste åren blivit allt viktigare bl a eftersom akutsjukvårdens teknikutveckling och de allt kortare vårdtiderna på sjukhusen innebär att delar av vård- och rehabiliteringsinsatser utförs i hemmen.

En gemensam trend för hela landet är att primärvård och hemsjukvård ges större uppgifter och att sjukhusvårdens andel av den totala hälso- och sjukvården minskar. Som exempel kan nämnas att nyblivna mammor idag endast är ”patienter” på sjukhusens förlossningskliniker mellan 48 och 72 timmar. För några år sedan var de i stället patienter med ca 1 veckas vårdtid. Det arbete som barnmorskorna tidigare gjorde på sjukhuset utförs i dag på barnavårdscentralen eller i hemmen. Denna trend finns inom alla vårdområden som ställer sina specifika krav på utveckling. Flera vårdreformer såsom Ädel-reformen, psykiatrireformen samt handikappreformen har inneburit en utveckling mot öppnare vårdformer. Genom dagens decentraliserade primärvård, dagens teknikutveckling och förbättrade bostadsstandard är det möjligt att ge en såväl god som säker vård i hemmet. Vi vill i sammanhanget poängtera, att i de fall det är fråga om avancerad sjukvård i hemmet skall den vara sjukhusanknuten.

Vi anser att det finns goda skäl till att kommuner eller kommundelar som är motiverade att ta ett utökat ansvar för primärvården redan idag skall tillåtas göra så.

Samhällets insatser för barn och ungdom bör dessutom kunna samordnas på ett bättre sätt än idag. Primärvårdens samarbete med skola, psykiatri och socialtjänst måste utvecklas. Goda exempel bör ”Kvalitetsmärkas” och få hjälp med att sprida sin kunskap ut i landet.

2.4.1 Insatser riktade mot barn med neuropsykiatriska störningar

Barn med neuropsykiatriska störningar får idag i bästa fall en diagnos när de börjar skolan. Därefter är resurser för stöd till deras familjer, dem själva, deras skola och fritidsliv mycket ojämnt fördelade och prioriterade över landet. Det kan handla om diagnoser som MBD/Damp, ADHD och autismliknande syndrom typ Aspberger. I samtliga fall handlar det om barn, ungdomar och därefter vuxna med en mångfacetterad symtombild följd av ett stort antal förklaringsmodeller och behandlingsformer.

Vi vill att riksdagen ger regeringen i uppgift att tillsätta en utredning för att se över hur barn med neuropsykiatriska störningar skall kunna tillförsäkras vård och behandling i fungerande vårdkedjor över hela landet. I en sådan utredning bör även möjliga alternativ/komplementärmedicinska insatser utredas.

2.5 Hela vårdkedjor!

Väl organiserad och samutnyttjad vård leder till ett effektivt resursutnyttjande. Utifrån närhetsprincipen bör den primära och närliggande vården och omsorgen på sikt ledas och organiseras av primärkommunerna. Socialtjänst, primärvård, försäkringskassa och även arbetsförmedling kan i samverkan arbeta effektivare med såväl förebyggande som behandlande insatser. Miljöpartiet är mycket positivt till de olika försök som genomförs i landet med förändrat huvudmannaskap i t ex Stenungsund, och hoppas att dessa försöksmodeller kan ge kunskaper för hur huvudmannaskapsfrågorna ska kunna lösas i framtiden.

För att uppnå en god och effektiv vård av hög kvalitet måste hela vårdkedjor upprättas. Ekonomiska incitament till bevarande av befintliga vårdkedjor måste dessutom skapas. Tyvärr har de ”köp-och-sälj”-system som stora delar av landet använder sig av lett till uppstyckande av välfungerande och sammanhängande vård på skilda nivåer. Miljöpartiet anser att en utredning bör tillsättas för att se över hur hela vårdkedjor skall kunna fungera och utvecklas.

2.6 Sjukhusens roll

Den svenska sjukhusvården har under de senaste åren genomgått en stor strukturförändring. Nya tekniska landvinningar har spridits i landet. Datoriseringen har lett till avsevärt förbättrad diagnostik samt förfinad operationsteknik. Detta har i sin tur lett till nya vårdmetoder och att patienter har fått allt kortare vårdtider på sjukhusen. Denna utveckling har ställt nödvändiga krav på strukturförändringar. Detta leder i sig till en viktig fråga: Varför inte pröva att särskilja den högteknologiska vården från den högspecialiserade? Den högteknologiska vården bör samordnas och för att kostnaderna för densamma skall kunna minskas i det att effektiviseringsvinster uppnås. Högspecialiserad sjukvård på mindre sjukhus kan däremot både utveckla och stärka småsjukhusens roll inför kommande strukturförändringar. För Miljöpartiet är det viktigt att värna de små vårdenheterna för den närhet och trygghet de ger patienterna.

2.6.1 Schemalägg läkarnas arbete!

Miljöpartiet har sedan länge drivit frågan om schemaläggning av läkarnas arbete. Frågan har stött på hårt motstånd främst bland den äldre delen av läkarkåren. Motiveringen har bl. a. varit att en schemaläggning medför fara för patienternas säkerhet. Vi tror å andra sidan att läkare som tillåts arbeta närmare 36 timmar i sträck verkligen kan vara en fara för patienternas säkerhet. Därför vill vi ge regeringen i uppdrag att se över vad en schemaläggning av läkarna skulle få för konsekvenser för vad gäller såväl patienternas säkerhet som kvaliteten i den vård som utförs.

2.7 Vardagsekonomi

Det viktigaste för vanliga medborgare är att de hemma vid sitt köksbord kan överblicka ekonomiska konsekvenser för egen del av den förda politiken. Därför bör alla kostnader för hälso- och sjukvård, läkemedel, avgifter vad gäller hjälpmedel samt tandvård ingå i ett gemensamt högkostnadsskydd. Det finns nämligen grupper av medborgare som under de senaste årens budgetåtstramningar vållats orimligt stor skada genom den brist på helhetssyn som genomsyrat politiken.

En sådan grupp av medborgare är t. ex. funktionshindrade, där kommuner och landsting har börjat avgiftsbelägga hjälpmedel i allt högre utsträckning. Detta kan tillsammans med höga kostnader för t. ex. sjukvård och tandvård näst intill ruinera enskilda medborgare. Det är enligt oss inte en solidarisk fördelningspolitik.

2.7.1 Tandvård

Vad gäller tandvård vill vi att barn- och ungdomstandvårdens omfattning prövas utifrån kvalitetssynpunkt. Vi är oroliga, att den kostnadsfria tandvården håller på att urholkas, i det att landstingen omdefinierar vad som ingår i kostnadsfri tandvård. Dessutom anser vi att kvalificerad bedömning och behandling av patienter med besvär från amalgam skall finnas att tillgå i alla landsting. En utredning bör tillsättas för att se över de riksomfattande behoven av sådan vård. Dessutom vill lagstadga om att allt amalgam skall avskaffas inom tandvården. Upphandling av alternativa tandvårdsmaterial måste framöver prioriteras. Det ska inte vara en plånboksfråga att kunna ha råd med ofarligare material i sina tänder.

3. Folkhälsa

Det övergripande målet med folkhälsoarbetet är mycket enkelt: Det är att skapa ett samhälle där människor mår så bra som möjligt, dvs. har uppnått sin fulla hälsopotential. Vad gäller folkhälsa är förutsättningarna verkligen olika: Folkhälsan är ojämnt fördelad bland befolkningen och klyftorna på detta område växer på samma sätt som de ekonomiska klyftorna gör. Det kan skilja uppemot tio år i livslängd mellan människor i skilda yrken och socialgrupper. Tandhälsan hos utsatta grupper försämras och vissa sjukdomstillstånd är mycket vanligare hos dem som lever under sämre sociala förhållanden. Det finns också stora skillnader mellan könen. Kvinnor lever i allmänhet längre, men upplever oftare en sämre hälsa. Dubbelarbete, slitsamt och dåligt uppskattat arbete, ojämnt ansvarstagande för familjen är faktorer som sliter hårt på kvinnors hälsa. Konsumtion av mat och kunskaper om matens inverkan på hälsan skiljer sig avsevärt mellan olika samhällsgrupper. Hur man använder sin fritid, motionsvanor och alkohol- och tobaksvanor likaså. Dessa skillnader riskerar att accentueras ytterligare. Det handlar om ekonomiska förhållanden och möjligheter, men också om tillgången på kunskap och om attityder. Den ekonomiska politiken måste därför sträva efter en utjämning i levnadsförhållanden, men också utbildning och tillgång till information har betydelse för hur attityder och det praktiska handlandet hos människor utvecklas.

3.1 Förebyggande arbete

Vi måste börja ta begrepp som ”sociala investeringar” på allvar: Investeringar i primär och sekundär prevention är samhällsekonomiskt lönsamt.

Vad gäller t ex cancerförebyggande åtgärder menar vi att en större del av nuvarande cancerforskning borde inriktas mot primärpreventiva folkhälsofrågor runt livsstil. Över huvud taget borde folkhälsoarbetet ägna sig mer åt livsstilsfrågor, och samlas runt arenor som t ex ungdomar och psykisk hälsa, i stället för att som idag bedriva upplysningsarbete i en fråga i taget.

En av nästa sekels största utmaningar blir att ta sig an den tickande bomb som heter ökad segregation och upplevelser av minskat inflytande. Här hänvisar vi i första hand till tidigare motioner i integrationsfrågor.

I ett historiskt och globalt perspektiv framgår tydligt att den ekonomiska utvecklingen, och därmed fördelningspolitiken, är av strategisk betydelse ur ett folkhälsoperspektiv. Det är särskilt viktigt att ha i minnet idag, när ökad ekonomisk tillväxt inte längre är patentlösningen ens för de största optimisterna. Det finns idag stor anledning att i ett folkhälsoekonomiskt perspektiv diskutera och analysera förändringar av skatte- och transfereringssystem samt effekten av olika lönepolitiska strategier.

Även folkhälsoarbete på övergripande nivå präglas av trender. För att undvika att fokus plötsligt förflyttas från en arena till en annan, vill vi att alla eventuella nedskärningar av övergripande folkhälsoanslag skall följas åt av konsekvensbeskrivningar av vad som inte kommer att göras.

3.1.1 Folkhälsoarbete och bistånd

Miljöpartiet vill att Sverige på internationell nivå aktivt skall hjälpa till i arbetet med att bygga upp ett folkhälsoarbete runt t. ex. sexuellt överförbara sjukdomar. Det är i högsta grad angeläget runt Östersjön, där bl. a. Kaliningrad står inför en annalkande katastrof. Det intravenösa missbruket har där lett till en första flodvåg av hivpositiva narkomaner i tonåren. En andra våg av sexuellt överförd smitta väntas inom något år. Miljöpartiet har i biståndspolitiken ofta hävdat, att ”människan är biståndet”, att Sverige kan utveckla ett socialt biståndstänkande där de personer som skickas ut är en del av biståndet i sig. Detta är i allra högsta grad tillämpligt vad gäller information runt hiv/aids. Vi besitter en enorm pedagogisk kompetens på området. Den måste vi dela med oss av.Vi vill se mer av internationellt samarbete i folkhälsofrågor, där landstingen kan gå in som en resurs med sin kompetens. Ett annat sätt kan vara att bjuda in folkhälsarbetare från andra länder för att under en kortare tid praktisera i Sverige och på så sätt överföra kompetens. Vi borde framöver även kunna bidra med kompetens i folkhälsoarbete i alkohol-, narkotika- och tobaksfrågor. Den aggressiva marknadsföring som där pågår för att få nya missbrukare av alkohol och tobak är oetisk. Rent moraliskt och mellanmänskligt bör vi hjälpa till att motverka den med den pedagogiska kompetens vi besitter.

3.1.2 Det lokala folkhälsoarbetet

Inför 2000-talet är det en angelägen uppgift att försöka utveckla ett nära samarbete mellan primärvården, Agenda 21 och övrigt lokalt folkhälsoarbete. I ett nära samarbete med våra folkbildande organisationer tror vi att man lokalt kan skapa utrymme för en fruktbar dialog runt folkhälsofrågor i människors vardag. Om vi tar folkhälsoarbetet på allvar bör vi på statlig nivå initialt försöka ge möjligheter till sådan samverkan på lokal nivå.

Miljöpartiet vill därför att riksdagen ger regeringen i uppgift att utreda hur man i projektform från statens sida skall kunna initiera, förankra och genomföra en sådan lokal försöksverksamhet. I sammanhanget vill vi bara poängtera, att det förebyggande arbetet aldrig kan ersättas med frivilliga insatser. Genom bristen på samhällsekonomiskt helhetstänkande är det ekonomiskt lönsamt att bortprioritera förebyggande arbete, vilket är mycket olyckligt.

4. Nya sjukdomar/ miljösjukdomar

4.1 Vår vision

I Miljöpartiets vårdvision får alla människor ett bra bemötande, oavsett sjukdom. Ingen ramlar heller ur samhällets skyddsnät när vårdens kunskaper tryter. Vården bedrivs utifrån ett helhetsperspektiv där patienten är huvudpersonen och vårdföreträdare är fria från prestige och starka ekonomiska intressen. Vården hjälper också patienten att finna kroppens egna läkande krafter– doktorn inom dig– i en ekologisk och social jämvikt. Det finns en grundläggande attityd av respekt för den enskilde individens upplevelser. Patienter med oklara diagnoser möter nyfikenhet i stället för att avfärdas som inbillningssjuka. De kunskaper som dessa patienter förmedlar ses som en viktig del i att främja hälsa och förebygga sjukdom. I Miljöpartiets vision har människan lärt av historien. Man vet att nya sjukdomar kan vara varningssignaler på att något är fel i den yttre och inre miljön och använder dessa kunskaper för att främja en frisk livsmiljö.

4.1.1 Nya sjukdomsbegrepp

Idag finns en rad nya sjukdomsbegrepp som ännu inte fått/tillåtits få tillräcklig förankring i expertsammanhang med påföljd att patienterna inte får ett bra omhändertagande. På många håll i landet står dessa patientgrupper utan adekvat vård. De kan ofta heller inte få del av sjukförsäkringen då de inte fått någon erkänd diagnos. Till denna grupp av nya sjukdomar hör s k kroniskt trötthetssyndrom, fibromyalgi, särskild kemisk känslighet, el-överkänslighet, sjukdomar relaterade till tandvårdsmaterial, andra tungmetall-relaterade sjukdomar och störningar på grund av upplagring i kroppen av svårnedbrytbara ämnen. Gemensamt för denna grupp är att miljöfaktorer spelar en stor roll som utlösande faktor. Gemensamt är också att immunsystemsstörningar ingår i bilden.

I begreppet livsmiljö innefattas hela omgivningen, den fysiska, psykiska, sociala och kulturella. Frånvaro av sjukdom innebär inte i sig en upplevelse av hälsa och tvärtom, både sjukdom och handikapp kan förenas med både god livskvalitet och upplevelse av hälsa. Varför är det så trögt att få fram forskning och ett bra omhändertagande av patienter med oklara diagnoser? Dessa patienter möts ofta med irritation och avståndstagande av traditionella skolmedicinutövare. Det finns ett antal troliga förklaringar till detta, både i stor och liten skala. De viktigaste är kopplade till ekonomiska intressen.

Erfarenheten visar att blotta misstanken om koppling mellan sjukdomssymptom och en kommersiell produkt gör att det uppstår oöverstigliga hinder på vägen mot ny kunskap. Hormoslyr, asbest, enterovioform, neurosedyn, flytspackel, lösningsmedel i målarfärg och flygbränsle liksom BT-Kemi affären: Om forskare hade fått agera fritt och oberoende så skulle sanningen inte ha dröjt så som nu blev fallet. Ett annat tydligt exempel är hur tobakens skadeverkningar länge ifrågasattes och stämplades som vetenskapligt obevisade. Strålningsdata från mobiltelefoner betraktas idag som företagshemligheter. Immunsystemstörningar p.g.a. långlivade kemiska produkter eller upplagring av tungmetaller är ett problem som nu börjar att uppmärksammas i större skala.

4.1.2 När de ekologiska systemen störs, störs även människan

Människans möjlighet att stå emot yttre påfrestningar beror av både ärftliga faktorer och på i vilken social och fysisk miljö hon befinner sig, dvs livsstilsfaktorer i vid bemärkelse. Sedan länge är vi vana att mäta det vi utsätts för, en faktor i taget, vare sig det handlar om olika giftiga substanser eller om psykisk stress. De vetenskapliga metoderna är uppbyggda kring kraftigt förenklade modeller där man syftar till att fastställa ett normalområde med ofarliga halter för denna enda faktor. Det är egentligen självklart att denna förenklade modell inte passar i verkligheten där många faktorer samverkar och där individerna har olika känslighet. Detta är nog i hög grad sant när det gäller de nya sjukdomsgrupperna.

4.1.3 Det behövs nya attityder till oklara diagnoser

Att patienter med oklara diagnoser och s k diffusa besvär behandlas kränkande finns det otaliga exempel på. Detta speglar en attityd och en människosyn som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Diffusa besvär är tecken på påverkan på alla kroppen system och inte i sig något skäl att inte ta patienten på allvar. Tvärtom kan sådana symptom vara uttryck för en genomgripande påverkan på flera organ, till exempel en allmän förgiftning eller annan störning av kroppens funktioner på den molekylära nivån. Tyvärr tas ofta många symptom från olika delar av kroppen till intäkt för att man inbillar sig det hela. Detta är egentligen en för sunt tänkande helt obegriplig mytbildning. Miljöpartiet vill att patientombudsmän skall finnas tillgängliga i samtliga landsting. Till dessa ska de patienter kunna vända sig som anser att de blivit ovärdigt bemötta. För oss är det en självklarhet, att det är patientens upplevelse av sin hälsa som är det väsentliga. Dessutom vill vi att alla patienter som så önskar ska ha rätt till ett annat utlåtande, och även rätt att byta behandlande läkare i de fall kommunikationen mellan läkare och patient inte fungerar som patienten önskar. Den forskning som saknas för att ”diffusa symtom” skall kunna förklaras även för försäkringskassan bör prioriteras. Det kan handla om forskning som rör sig runt samband miljö-kemikalier-hälsa.

4.1.4 Kriterier för rätt till sjukpenning

Regeringen har minskat möjligheterna för allt annat än rent medicinska bedömningar som grundande för sjukpenning. Miljöpartiet anser att det i stället är en samlad helhetsbedömning av arbetsförmågan som bör göras.

4.2 Allergiökningen – en väckarklocka

Allergier är ett växande folkhälsoproblem i hela den industrialiserade delen av världen. De senaste decenniernas ökningstakt är oroväckande. Framför allt är det våra barn som drabbas. Vi vet att det är faktorer i vår omgivande miljö som orsakar ökningen. Förändringar i livsmiljön har skett i rasande takt. Man brukar med rätta tala om att samhället kemikaliserats. I mötet med alltfler allergiframkallande ämnen (allergen) eller ämnen som förstärker allergenets effekt (s k adjuvans) är det människor med ärftlig benägenhet för allergi som drabbas först. En del i den allmänna kemikaliseringen är luftföroreningar, både inomhus och utomhus, observera öven tobaksrök som är en stor bov i sammanhanget. Våra vanligaste allergiframkallare, pollen och pälsdjursepitel, har blivit farligare genom att de försetts med stridsspetsar i form av luftföroreningar. Flera vetenskapliga undersökningar visar att det är fler allergier i stadsmiljö. Jämfört med på landet, trots att pollen och djurallergen är vanligare på landsbygden. Allergisjukdomarna innebär stora lidanden och sänkt livskvalitet. De samhällsekonomiska kostnaderna är därtill cirka 6 miljarder inklusive sjukvård och läkemedel på cirka 2 miljarder. Det riktigt allvarliga med allergierna är ökningstakten. Om den fortsätter som hittills kommer snart vartannat barn som börjar skolan att ha någon form av allergi. Allergi är politik, för det går inte att komma ifrån det faktum att en befolkning med behov av mycket mediciner för diverse symptom är mycket lönsam för industrin – däremot inte för samhället. Miljöpartiet har vid ett flertal tillfällen motionerat i allergifrågor. Vi hänvisar vidare till dessa motioner.

4.2.1 Barn har också arbetsplatser!

Vi vill att regeringen får i uppdrag att ta fram kriterier så att man kan kvalitetsmärka daghem och skolor utifrån en samlad bedömning av vad som är en god arbetsmiljö. Det bör vara föräldrars och barns absoluta rätt att få tillgång till uppgifter som visar vilka hälsorisker deras barn kan utsättas för i sin dagliga miljö. Barn är sämre skyddade av lagstiftning vad gäller deras dagliga ”arbetsmiljöer” än vad vuxna är. Men barn har faktiskt också arbetsplatser! Att offentligt ranka den ena skolan framför den andra ser vi i högsta grad som konstruktivt. Vi tror att det kan ge anledning till en påskyndad översyn av barns inomhusmiljöer i allmänhet. När vi på många andra områden börjar tala om medvetna konsumenter måste vi börja ge föräldrar möjligheten att välja skola och daghem utifrån hälsoaspekter. Det är lika viktigt som valfrihet vad gäller skolform och pedagogiskt innehåll.

4.3 Försiktighetsprincipen

Vi måste lära oss att generellt pröva detta begrepp även inom hälso- och sjukvården. Om något på goda grunder bedöms eller misstänks vara hälsostörande skall detta undvikas även om vi inte lyckas prestera fullständig vetenskaplig bevisning.

5. Alternativ/komplementärmedicin

Alternativ/komplementärmedicinen står för ett synsätt som främjar helhetstänkande. Det är ett synsätt som också tillämpades av läkarkonstens fader, Hippokrates. Hippokrates menade att hela kroppen skulle behandlas, inte bara symptomen. Skolmedicinen ser i dag oftast på sjukdomar definierade som organsjukdomar, som bekräftas genom laboratorietester eller andra undersökningar. Många människor känner sig sjuka utan att objektiva fynd kan mätas, något som kan bero på att skolmedicinska mätningar ger utslag endast vid långt gångna förändringar eller att rätt slags mätmetoder saknas. Yttre påfrestningar i form av bl a luftföroreningar, kemikalier, strålning, tobaksrök, tungmetaller och stress ökar t ex sannolikt behovet av mat som är rik på vitaminer och mineraler.

Vi vill att tyngdpunkten bör förskjutas från dagens traditionella skolmedicinska behandling av människor som redan hunnit bli sjuka till en medveten förändring av livsstil och miljö. Alternativmedicin och eventuell forskning runt denna bör i detta sammanhang kunna bli en sammanbindande länk. Alternativ/komplementärmedicinska behandlingsformer som vi anser angelägna att i första hand närmare knyta till traditionell vård, är den vård och behandling som exempelvis kiropraktorer, naprapater och akupunktörer använder sig av.

5.1 Alternativmedicin och skolmedicin med gemensam målsättning

Önskvärdheten av en humanekologiskt orienterad hälsovård blir särskilt tydlig när man konfronteras med läkarkårens konkreta arbetssituation. För att adekvat kunna bedöma sina patienters besvär krävs ibland att en allmänläkare skall kunna väga in de mest skilda miljörelationer. Samtidigt ska patienterna stimuleras till att utnyttja alla sina egna och sin fysiska och sociala miljös möjligheter. Ur ett folkhälsoperspektiv är detta den konkreta innebörden i den ekologiska medicinens och humanekologins strävan mot sjukdom och för den friska människan.

Synen på samspelet mellan å ena sidan ekologisk medicin och alternativa behandlingsformer och å andra sidan traditionell skolmedicin varierar kraftigt beroende på var man befinner sig i världen. Inom Europa finns det gott om alternativ till traditionell sjukvård. Tyskland är t ex ett föregångsland vad gäller alternativmedicinens position. Där är samarbetet mellan traditionell sjukvård och alternativmedicinska behandlingsmetoder mycket god. T ex har man samma ersättningssystem mellan traditionell och alternativ sjukvård. Även i Danmark har man en liberal syn på alternativa behandlingsmetoder. I Sverige har vi i stället en lång tradition av mer styvmoderlig inställning till alternativa behandlingsformer, något som håller på att luckras upp bland till exempel primärvårdsanställda. (Se inledningsavsnittet om enkät runt alternativ/komplementärmedicin)

5.1.1 Utbildning av nyckelpersoner

Distriktsköterskor och läkare tillhör några av de grupper av sjukvårdspersonal som i sin dagliga verksamhet är nyckelpersoner vad gäller information till patienter. Enligt hälso- och sjukvårdslagen, 2 a § , skall patienten ges upplysning om de olika behandlingsmetoder som står till buds. I dagsläget är det inte självklart att dessa informatörer har god kunskap om de möjligheter som alternativmedicinens företrädare kan erbjuda. Det är naturligtvis ur patienternas synvinkel otillfredsställande. Miljöpartiet anser därför att all utbildning av sjukvårdspersonal bör innehålla adekvat information om och beskrivning av alternativ/komplementärmedicinska behandlingsmetoder.

I de fall anställda inom offentlig sjukvård använder sig av alternativmedicinska behandlingsmetoder bör Socialstyrelsen kunna bistå med ett regelsystem som redovisar de minimikrav på kompetens och kunskap som Socialstyrelsen anser lämpliga.

5.1.2 Registrering – auktorisation – legitimation?

Dagens regler innebär att en alternativmedicinsk utövare kan behandla och diagnosticera alla typer av sjukdomar och tillstånd. Detta gäller såväl fysiologiska som psykologiska tillstånd, undantaget är endast ärenden som faller under kvacksalverilagen. Samtidigt har ingen statlig instans någon som helst kontroll över och insyn i de alternativmedicinska utövarnas verksamheter. Detta är en oacceptabel situation med tanke på patienternas säkerhet och integritet. En registrering och uppföljande tillsyn av samtliga alternativmedicinska utövare skulle till stor del kunna lösa dessa problem.

Miljöpartiet föreslår att krav på registrering införs för samtliga personer eller företag som i någon form använder alternativmedicinska behandlings- och diagnosmetoder.

Registreringen skall skötas av Socialstyrelsen som även skall ha hand om det färdiga registret och informera om detta. I sammanhanget är det viktigt att en registrering inte uppfattas som någon form av auktorisation eller legitimering. Registreringen hos Socialstyrelsen skulle vara självfinansierande, och Socialstyrelsen skulle även kunna ges vissa sanktionsmöjligheter mot de alternativmedicinska utövare som ej uppfyller registreringskraven.

En registrering skulle innebära att den som blir registrerad förbinder sig att hålla en kundförteckning, att föra journalanteckningar, att inneha ett fullgott försäkringsskydd samt att rapportera skador eller biverkningar till Socialstyrelsen. Utövarna skulle även förbinda sig att följa såväl sekretesslagen som kvacksalverilagen.

Miljöpartiet anser även att Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att skapa ett samordningsorgan för alternativmedicinska frågor. Detta organ skulle i första hand stå för information till allmänhet, myndigheter och sjukvårdspersonal. Idag råder ett informations- och kunskapsunderskott vad gäller utvecklingen inom alternativmedicinen. Ett sådant forum skulle effektivt kunna förändra informationsbilden genom sin lätttillgänglighet och genom att på sikt utvecklas till en nationell ”kunskapsbank” inom området.

5.1.3 Forskningsinsatser

Miljöpartiet anser att Forskningsrådsnämnden bör ges i uppdrag att initiera vederhäftig forskning rörande alternativmedicinska behandlingsåtgärder. Ny forskning, speciellt med inrikting på hur skolmedicinska undersöknings- och behandlingsmetoder kan förbättras genom aktiv samverkan med alternativmedicinska behandlingsmetoder, är i dagsläget den länk som saknas för att de medicinska disciplinernas strävan efter en helhetssyn skall kunna bli verklighet.

5.1.4 Momsbefrielse för alternativmedicinsk behandling på läkarremiss

En medicinsk behandling som klassificeras som sjukvård är i dagsläget momsbefriad. Eftersom den offentliga sjukvården idag i allt större utsträckning börjat tillägna sig alternativmedicinska synsätt och behandlingsmetoder föreligger idag en klar ojämlikhet. Vissa patientgrupper i vissa landsting kan ta del av alternativmedicinska behandlingar för samma kostnad som annan läkarvård, medan andra patienter får lägga ut stora belopp för att kunna ta del av likartade behandlingar. Att ta bort momsen innebär med all säkerhet att trycket på vanlig medicinsk behandling i viss mån minskar. Vilka alternativmedicinska metoder som skall momsbefrias bör utredas och därefter följas upp av Socialstyrelsen. En förutsättning för att momsbefrielse skall komma i fråga är att behandlingen utförts på remiss från läkare.

6. Vård och omsorg om äldre och funktionshindrade

6.1 Vår vision

Miljöpartiets vision av hur vård och omsorg om äldre och funktionshindrade skall vara utformad bygger på insikten om att ett gott samhälle måste ta hänsyn till människors skilda behov, önskemål och resurser i samtliga av livets faser. Det innebär att samhället skall sträva efter mångfald i vård och/eller omsorg. Vården skall vara anpassad efter förutsättningarna hos de enskilda individerna för att kunna klara sin hälsa och sitt dagliga liv. En helhetssyn på individen, dennes nätverk och boende underlättar rehabilitering och/eller anpassning. Individens egna resurser, integritet, utveckling och livskvalitet utgör grunden för arbetet. Efter alla effektiviseringar inom kommun och landsting inom såväl vård som omsorg finns anledning att särskilt uppmärksamma inte lagreglerad verksamhet där olika huvudmän tidigare i viss mån tagit på sig ett ansvar. Vår vision är att samhället har ett ansvar även i det sociala nätverksbyggandet vad gäller äldre och handikappade. Samarbetet mellan olika huvudmän måste fungera smidigt. Detta gäller också vårdkedjor, vilka måste bli tydligare i de fall det finns skilda huvudmän.

Kontinuitet vad det gäller såväl boende som personal skall eftersträvas. Det skall vara möjligt för individen att välja ett boende i vilken kommun som helst. Tillgång till service och hjälp skall finnas i närområdet. De anhöriga/närstående som önskar delta i vården skall ges såväl stöd som avlastning och vettig ekonomisk ersättning för sitt arbete. Målet för vården och omsorgen är en strävan efter största möjliga självständighet för den enskilda individen även i de fall vård- eller omsorgsbehovet är mycket stort.

6.2 Vård och omsorg om äldre

Äldreomsorgen har under det senaste decenniet genomgått stora förändringar. Ädelreformen har haft en avgörande betydelse i de förändringar som skett. Det finns flera positiva effekter, men även negativa. Vi menar att det är viktigt att kompletteringar och utveckling av äldreomsorgen måste genomföras inom de närmaste åren för att råda bot på de problem som Ädelreformen i sig självt skapat. För trots Ädelreformen finns fortfarande gränsdragningsproblem mellan kommun och landsting. En viktig uppgift är framöver att skapa hela vårdkedjor och samverkan runt hälsoaspekterna för äldre. För att åstadkomma detta är det viktigt att staten initierar skilda försök runt delat/förändrat huvudmannaskap. Idag pågår exempelvis försök med primärvård i kommunal regi. Effektivisering, besparingar och brist på vårdplatser har inom vården lett till kortare vårdtider. Samtidigt har besparingar på den kommunala sidan gjort att kommunerna letar efter nya former av gruppboende, kvarboende m.m.. Möjligheten att omge sig med sin invanda miljö påverkar individens hälsostatus i positiv riktning. Det gör även dagvård, vilken gör demenssjuka tryggare och lugnare. Det är oroande att alltfler som önskar äldreomsorg i särskilt boende får avslag. Därför måste vi framöver noggrant följa upp hur den enskildes sociala nätverk påverkas när människor med allt sämre hälsostatus vårdas i hemmet. Insatser för att bryta ensamhet och isolering bör på sikt inkluderas i kommunernas uppgifter.

Miljöpartiet har lokalt uppmärksammat att insatserna för att handikappsanpassa äldres boende noggrant måste planeras och inventeras för att kunna ligga i linje med en ev. acceleration av sjukdomsförloppet hos den enskilde. Att redan på ett tidigt stadium inventera de äldres bostäder och var beredda med snabba insatser i form av handikappanpassning är samhällsekonomiskt lönsamt för inblandade huvudmän, men även i högsta grad humant för individen.

Anhöriga och vänner måste ges goda förutsättningar för att kunna vårda sina närstående. Vi menar att anhörigstödet måste omfatta såväl handledning som en god ersättning. Dessa människors insatser minskar behovet av andra samhällsinsatser.

6.3 Rehabilitering

Landstingens har i uppdrag att ställa rehabiliteringsinsatser till förfogande för äldre i hemmen. Att så sker är av största vikt ur samhällsekonomisk synpunkt eftersom en god rehabilitering kan ge alla människor ett friskare liv och inte minst ett liv med bättre livskvalitet. Efter Ädelreformen och psykiatrireformen har landstingen enligt vår uppfattning inte tagit ett helhjärtat ansvar för detta. En översyn av landstingens insatser på detta område vore ur kvalitetssynpunkt värdefull.

Mångfald och valmöjligheter för de äldre är viktiga honnörsord. På senare år har komplementära/alternativa vård- och behandlingsformer vunnit ökad acceptans hos anställda inom primärvården. Inom såväl geriatrik som äldreomsorg bör även sådan kunskap kunna utnyttjas för att den ska komma de äldre till godo.

6.4 Vård och omsorg om funktionshindrade

6.4.1 Handikappsanpassning skall vara norm

Det är för Miljöpartiet en gåta, att det inte var i handikappfrågor som ett gränsöverskridande tänkande först vann genomslag Kanske är en av anledningarna till detta att människor med funktionshinder sinsemellan är väldigt olika. De har inte alla samma behov, men de har alla behov av att kunna tillgodogöra sig samhällets service på skilda områden. Kollektivtrafik är ett sådant mycket angeläget område. Kultur är ett annat. Miljöpartiet skulle därför vilja att en framtida statsbudget vore utformad så, att det i samtliga skilda utgiftsområden framgick vad regeringen vill göra för att stärka funktionshindrades möjligheter till ett aktivt deltagande i samhällslivet. Dessutom vill vi att all byggnation skall handikappanpassas. Det bör skrivas in i plan- och bygglagsstiftningen.

6.4.2 Finansiell samverkan runt funktionshindrade

Vi vill också att regeringen ser över möjligheterna till en finansiell samordning av samtliga insatser för funktionshindrade. Idag kan det vara så illa att kommunen ska ansvara för en rullstol och landstinget för den andra. Även LSS är idag delad mellan olika huvudmän. Vi menar, att detta kan leda till att funktionshindrade riskerar falla mellan stolarna, precis på samma sätt som långtidssjukskrivna eller arbetsskadade kan göra. Därför måste en samordning av samtliga insatser prövas och utvärderas. Hjälpmedel, avgifter, LSS, lönebidrag, andra AMS-åtgärder m.m. bör kunna samordnas bättre än idag.

Hur värdigt vi förmår behandla våra funktionshindrade medborgare kan få vara ett mått på hur långt vi har kommit i vår utveckling.

7. Läkemedelsanvändning

En av de frågor som aktualiserats med anledning av den nyligen träffade överenskommelsen om nya högkostnadsskydd som även omfattar kostnader för medicin, är statens subvention av läkemedel. En kostnad som drabbar staten desto högre ju mer läkemedel som förskrivs i vården.

Flera utredningar belägger våra påståenden att mediciner skrivs ut i onödan. Motiven till detta kan finnas i bl a: ”modenycker”, ett visst krav från patienter trots att läkaren kanske inte tycker det är befogat, mediciner används i stället för andra behandlingsformer, etc etc. Detta gör att andra mediciner behöver tillföras för att undvika biverkningar, vilket sammantaget gör att den ekonomiska belastningen på individen och sammhället blir mycket stor.

7.1.1 Psykofarmaka

En stor läkemedelsgrupp är psykofarmaka. I de strukturbeslut som tas inom landstingen kan vi se att en ökad användning av läkemedel inom psykiatrin är på gång. Detta dels som ett motiv för att minska organisationen och säga upp personal. Dels också på grund av att forskningen kommit så långt att utbudet av läkemedel är mycket stort och att därmed marknadsföring och modenycker spelar en stor roll. Denna läkemedelsanvändning är naturligtvis både på gott och på ont. I Miljöpartiets handlingsprogram står det klart och tydligt att vi förordar en mänsklig vård med betydande kontaktmöjligheter i stället för eller som komplement till psykofarmaka. Vi förordar dessutom alternativmedicin, homeopatiska preparat och psykoterapi som behandlingsmetoder. En mängd andra terapeutiska metoder står också till buds exempelvis vid lättare depressioner och livskriser.

Vi menar att det inte finns något självändamål med en mycket stor tillgång till psykofarmaka. Med tanke på den stora risken för läkemedelsberoende finns också risk för att staten drabbas av framtida ökande kostnader för subventionerna till läkemedel. Dessutom vill vi att all sjukvård och all läkemedelsanvändning skall vara kostnadsfri för människor som tvångsvårdas och tvångsmedicineras.

7.1.2 Fakta om läkemedel

Knappt 40 % av befolkningen köper inga läkemedel alls under ett år. Ytterligare 30 % köper läkemedel för högst 500 kronor per år. Knappt 5 % behöver läkemedel för mer än 5000 kronor per år och dessa svarar för omkring 50 % av de totala läkemedelskostnaderna. Ju mer läkemedel du köper, desto större blir subventionen. Så fungerar det nya systemet som nästa år ska betalas av landstingen. Handlar patienten läkemedel för högst 400 kronor per år utgår ingen subvention alls. Vid köp för mellan 400 och 800 kronor är bidraget 50%. Mellan 800 och 2 800 kronor är bidraget 75%. Mellan 2 800 och 3 800 kronor är bidraget 90% och därefter gäller frikortet resten av tolvmånadersperioden. Med det nya förmånssystemet ska patienterna betala närmare en miljard mer för sina läkemedel. Därför anser vi att det ska finnas lekmannainflytande i landstingens läkemedelskommittéer.

8. Läkarutbildning och forskning

Läkarutbildningen bör även fokusera mer på etiska frågor, kunskap om hur man kritiskt granskar medicinska rön liksom kritisk bedömning av läkemedelsföretagens och teknikföretagens marknadsföring. Många gånger räcker det med grundläggande insikter i hur man tolkar olika riskbedömningar.

8.1.1 Konsten att möta patienten – en människa

Utbildningen av läkarna bör innehålla en avancerad kurs i psykologi som tar upp mötet mellan människor, patienten och läkaren. Det är orimligt att överlämna ansvar till AT-läkarna, utan någon större livserfarenhet, att möta exempelvis en åldring som troligen har levt ett helt annat för läkaren främmande liv. Därför bör åtminstone de teoretiska kunskaperna finnas.

8.1.2 Forskningsanslag

Miljöpartiet anser att en omprioritering av forskningsanslag är angelägen. Högre specialkurser med teknisk inriktning bör få stå tillbaka för en satsning på demensforskning, äldrevård och immunologi. Teknisk forskning har idag hög status medan äldrevård och miljömedicin har låg status och alltför låga forskningsanslag enligt vår uppfattning. Ett ökat lekmannainflytande i medicinsketiska kommittéer och i forskningsråd är därför önskvärt.

9. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av hälsokonsekvensanalyser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att generell arbetstidsförkortning är en folkhälsofråga,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommun och landsting bör ges ökade resurser,1

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principen ”förorenaren betalar”,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att konsekvensbeskrivningar tillförs strukturella förändringar,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala möjligheter till finansiell samordning och ändrade huvudmannaskap,2

7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barn och ungdomar med neuropsykiatriska störningar över hela landet skall kunna tillförsäkras vård och behandling i fungerande vårdkedjor,

8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning för att se över hur hela vårdkedjor skall kunna fungera och utvecklas,

9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av vad en schemaläggning av läkarnas arbetstider skulle kunna få för konsekvenser för patienters säkerhet och vårdens kvalitet,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla avgifter för läkemedel, läkarvård, tandvård och handikapphjälpmedel på sikt bör samordnas i ett högkostnadsskydd,

11. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de samhällsekonomiska kostnaderna för att samordna alla avgifter för läkemedel, läkarvård, tandvård och handikapphjälpmedel,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kvalitet och omfattning bibehålls i den avgiftsfria barn- och ungdomstandvården,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalificerad utredning och behandling av patienter med besvär från amalgam,

14. att riksdagen beslutar om sådan ändring att amalgam totalt kan avskaffas inom tandvården,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att alla framtida nedskärningar av folkhälsoanslag skall åtföljas av konsekvensbeskrivningar,

16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett ”socialt biståndstänkande” vad gäller kompetens i bl.a. smittskyddsfrågor,

17. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur en försöksverksamhet med att samordna det lokala folkhälsoarbetet skall kunna delfinansieras med statliga projektmedel,

18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av ny forskning om sambanden kemikalier–miljö–hälsa,

19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kriterier för säkring av barns ”arbetsmiljö” skall kunna utvecklas och spridas i landet,3

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försiktighetsprincipen,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om utbildning av vårdpersonal i frågor om alternativ/komplementärmedicin,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om registrering av alternativmedicinska utövare,

23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Socialstyrelsens möjligheter att skapa ett samordningsorgan i alternativ/komplementärmedicinska frågor,

24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Forskningsrådsnämnden bör initiera forskning om komplementära behandlingsmetoder,

25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om momsbefrielse för alternativ/komplementärmedicinsk behandling på remiss,4

26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagboende för demenssjuka,

27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anhörigstöd,

28. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landstingens insatser vad gäller rehabilitering av kvarboende äldre,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar av statsbudgeten,

30. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande insatser för funktionshindrade skall kunna genomföras,

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lekmannainflytande i läkemedelskommittéer,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en helhetsbedömning som grund för rätt till sjukpenning,2

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att personer som tvångsvårdas skall ha fri vård och fria läkemedel.

Stockholm den 3 oktober 1997
Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)	Thomas Julin (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)	Elisa Abascal Reyes (mp)
Kia Andreasson (mp)	Peter Eriksson (mp)
Bodil Francke Ohlsson (mp)	Eva Goës (mp)
Gunnar Goude (mp)	Barbro Johansson (mp)
Ronny Korsberg (mp)	Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)	Gudrun Lindvall (mp)
Annika Nordgren (mp)	Roy Ottosson (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)

Gotab, Stockholm 2002

1 Yrkande 3 hänvisat till FiU.

2 Yrkandena 6 och 32 hänvisade till SfU.

3 Yrkande 19 hänvisat till UbU.

4 Yrkande 25 hänvisat till SkU.