Vargfrågor

Motion 2003/04:MJ290 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kd, c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att beslut om skyddsjakt av varg skall fattas av berörd länsstyrelse.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skada på människa eller kostnader för enskild med anledning av vargförekomst skall ersättas fullt ut av staten.

3. Riksdagen beslutar att förtydliga § 28 jaktförordningen i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Regering och riksdag har inom ramen för rovdjurspolitiken fattat en rad beslut som berör förekomsten av varg. En utgångspunkt har därvid varit att vargstammen skall öka i antal. Såsom ansvarig för rovdjurspolitiken måste det också åligga staten att ta ansvar för effekterna av ökad vargförekomst

I de områden och län som berörs av den ökande vargstammen har en rad problem uppstått som kräver en lösning för att människor skall kunna uppleva en ökad trygghet för sig och sin egendom trots förekomsten av varg.

När det uppstår behov av skyddsjakt måste idag berörd länsstyrelse vända sig till Naturvårdsverket för att få till stånd beslut om sådan jakt. Detta skapar onödig tidsutdräkt och oklara ansvarsförhållanden. Det torde vara ostridigt att länsstyrelsen är det organ som bäst kan bedöma situationen lokalt och med önskvärd snabbhet. Beslut om skyddsjakt bör alltså i fortsättningen fattas av berörd länsstyrelse.

Kostnader som uppkommer p.g.a. vargförekomst får idag i huvudsak bäras av de boende i området. Angrepp på tamdjur, vanliga för inte minst fårfarmare, bör ersättas fullt ut. Sådana angrepp har varit vanliga i t ex Uppland det gångna året. Hundägare, bl.a. i samband med vanlig jakt, är en annan grupp som inte sällan drabbas. Även om viss ersättning för t ex stängsel för tamdjur idag kan utgå är det ostridigt att enskilda idag ekonomiskt drabbas av den förda rovdjurspolitiken. Såsom ansvarig för denna bör principen slås fast att staten är ersättningsskyldig. Principen gäller också kostnader som människor i berörda områden direkt kan uppleva, t ex för skjutsning av barn i vargtäta områden.

Idag ersätter staten skada på människa som orsakats av bl.a. björn. Skador p.g.a. varg kan med stor säkerhet komma att förekomma med en ökad vargförekomst. Därför bör självklart principen fastläggas att detta skall gälla även för skador på människa orsakad av varg.

28 § jaktförordningen är oklart formulerad, vilket bl.a. kommit till uttryck i ett mål vid Tierps tingsrätt. Det är viktigt att formulera lagen så att inget tvivel skall råda om en ägares rätt att skydda sina tamdjur från vargangrepp.

Det får ankomma på utskottet att utforma de med anledning av denna motion berörda lagändringarna.

Stockholm den 1 oktober 2003
Lennart Hedquist (m)
Cecilia Wikström (fp)	Mikael Oscarsson (kd)
Rigmor Stenmark (c)