Varselskyldigheten vid blockader

Motion 1989/90:A744 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A744

av Bengt Harding Olson m.fl. (fp, m)
Varselskyldigheten vid blockader

Enligt 45 § MBL är arbetsgivarorganisation eller arbetsgivare och arbetstagarorganisation
sinsemellan skyldiga att, om giltigt hinder ej möter, skriftligen
varsla motparten minst sju dagar i förväg, när de avser att vidtaga stridsåtgärd
eller att utvidga pågående stridsåtgärd. Vidare skall varslet innehålla
uppgift om anledningen till stridsåtgärden och om stridsåtgärdens omfattning.

Som framgår av nedan angivet exempel innebär inte MBLs bestämmelser
att skyldighet föreligger för en facklig organisation att varsla en oorganiserad
arbetsgivare vid exempelvis en sympatiblockad trots att varselinstitutet just
tillkommit för att bereda den som åtgärden riktar sig emot möjlighet att förbereda
eventuella motåtgärder.

Enligt gällande praxis bereds ej en oorganiserad arbetsgivare denna möjlighet,
dvs. att under sju dagar förbereda/överväga motåtgärder, utan arbetsgivaren
utelämnas i detta avseende till en eventuell massmediai bevakning
av händelseförloppet alternativt en välvillig facklig organisation som tillskriver
arbetsgivaren eller, som skedde i nedan redovisade exempel, en förbundsordförande
som ringer upp arbetsgivaren och informerar om att sympatiblockad
träder i kraft om några dagar.

För belysande av ovan redovisat rättsläge hänvisas till följande exempel:

Torgny Gustafsson bedriver sedan ett par år tillbaka restaurangverksamhet
på Gotland (Ihrebaden) med endast ett fåtal anställda. Gustafsson är
varken medlem i SAF eller i Svenska Restauratörsförbundet och har heller
inte tecknat s.k. hängavtal med facket varigenom han skulle förbinda sig att
följa gällande kollektivavtal.

Sommaren 1987 tog Hotell- och Restauranganställdas förbund kontakt
med Gustafsson för att förmå honom att teckna hängavtal med förbundet.
Gustafsson förklarade härvidlag att han inte avsåg att sätta sig i avtalsförhållande
med facket. Anledningen till detta (vilket i detta sammanhang i och
för sig saknar betydelse) var dels att han inte hade någon anställd som var
medlem i Hotell- och Restauranganställdas förbund, dels att hans anställda
ej heller önskade ett avtal med facket då de redan erhöll marknadsmässiga
löner och dessutom var AMF-försäkrade.

Den 8 juli 1987 varslas Gustafsson om att arbetskonflikt utbryter den 15
juli 1987 (dvs. sju dagar efter varslet) vid arbetsplatsen på grund av att företaget
vägrar underteckna för branschen gällande kollektivavtal.

Cirka ett år senare hemställer Hotell- och Restauranganställdas förbund Mot. 1989/90

hos Svenska Transportarbetareförbundet om sympatiåtgärder avseende Ih- A744

rebaden med anledning av att Gustafsson vidhåller sin uppfattning att ej
teckna hängavtal med facket. Svenska Transportarbetareförbundet bifaller
hemställan och beslutar därför att blockera alla transporter av sopor och latrin
från företagen som utför sop- och latrinhämtning. Genom sympatiblockaden
förbjuder således Svenska Transportarbetareförbundet sina medlemmar
att hämta sopor och tömma latriner.

I anledning härav varslar Svenska Transportarbetareförbundet den 11 juli
1988 sin centrala motpart, dvs. biltrafikens arbetsgivareförbund.

Svenska Transportarbetareförbundet varslade däremot inte Gustafsson
om sympatiåtgärd!

På motsvarande sätt agerade Handelsanställdas förbund året innan då förbundet
i sympati med Hotell- och Restauranganställdas förbund i konflikten
avseende Ihrebaden varslade HAO samt vissa företag, exempelvis ICA i
Visby, om sympatiblockad.

Handelsanställdas förbund varslade inte heller Gustafsson om sympatiåtgärden.

Anledningen till att varken Svenska Transportarbetareförbundet eller
Handelsanställdas förbund är skyldiga att varsla Gustafsson är att förbunden
aldrig kan komma i avtalsförhållande med Gustafsson (under förutsättning
att verksamheten ej ändrar inriktning). Endast Hotell- och Restauranganställdas
förbund kan komma i avtalsförhållande med Ihrebaden och är därför
den enda fackliga organisation som i detta fall har en lagstadgad skyldighet
att varsla Gustafsson om sina stridsåtgärder. Eftersom Hotell- och Restauranganställdas
förbund ej vidtog sympatiåtgärden cirka ett år efter primärkonflikten,
föreligger inte heller någon varselskyldighet i denna del för
förbundet gentemot Gustafsson.

Detta innebär att en oorganiserad arbetsgivare idag är helt undantagen
från varselskyldighet när han blir utsatt för sympatiåtgärder enligt ovan redovisade
exempel.

En oorganiserad arbetsgivare får i dag helt och fullt förlita sig på en välvillig
facklig organisation alternativt en massmediai bevakning beträffande
information om åtgärdens omfattning, konsekvenser etc. beträffande sympatiåtgärder.

En oorganiserad arbetsgivare omfattas med andra ord inte av själva
grundtanken vid varsel då han inte bereds möjligheter att förbereda motåtgärder,
överväga att exempelvis teckna hängavtal med facket etc. Det måste
anses rimligt att den som utsätts för ett så omfattande ingrepp som en sympatiblockad
inte skall få ett meddelande härom från den som utsätter vederbörande
för sympatiblockaden.

Mot bakgrund av det ovan anförda bör begreppet motpart i 45 § MBL förtydligas
med den konsekvensen att varselskyldigheten utvidgas till att omfatta
oorganiserade arbetsgivare vid sympatiåtgärder.

8

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till förtydligande av begreppet
motpart i 45 § MBL i enlighet med vad som anförts.

Stockholm den 24 januari 1990

Bengt Harding Olson (fp)

Rune Rydén (m) Göthe Knutson (m)

Mot. 1989/90
A744

9