Västmanlands Bergslagsdel som stödområde

Motion 1992/93:Jo209 av Birger Andersson m.fl. (c, fp, m, kds)

Vid upprepade tillfällen har motionerats om en
förskjutning av stödområdesgränsen söderöver, så att norra
Västmanland (Bergslagsdelen) hänförs till stödområde 4.
Senast inlämnades en fyrpartimotion i anslutning till prop.
1991/92:96.

Den nuvarande stödområdesindelningen omfattar
stödområdena 1, 2, 3 och 4. Stödområde 4 omfattar
sydligaste delarna av Gävleborgs, Kopparbergs och
Värmlands län. Dessutom ingår norra delarna av Örebro
län och Älvsborgs län.

Västmanland ligger helt utanför stödområdet.
Stödområdesgränsen följer länsgränserna. En fast
länsindelning infördes redan 1634 och fick i huvudsak sitt
nuvarande utseende 1718. De naturliga förutsättningarna
för jordbruk följer ej länsgränserna.

Sverige har en omfattande lantbruksstatistik. Vid
arealinventeringen 1919 genomfördes för första gången i
den officiella statistiken en uppdelning av länen i enhetliga
områden med avseende på de naturliga förutsättningarna.

Det permanenta skördeskadeskyddet infördes 1961.
Som mest har Sverige varit indelat i 429 skördeområden.
Församlingen har varit grundstenen i indelningen. Ofta har
emellertid församlingarna varit så heterogena att en delning
i skördeområden ansetts nödvändig.

I andra sammanhang anses norra Västmanland tillhöra
Bergslagsregionen. Även i lantbruksstatistiken tillhör
Bergslagsdelen i Värmlands, Örebro, Västmanlands och
Kopparbergs län samma produktionsområde. Det är därför
i högsta grad anmärkningsvärt att Västmanlands
Bergslagsdel ej ingår i stödområde 4.

Var och en som har de mest elementära kunskaper om
jordbruk inser lätt vid en resa i dessa Bergslagsområden, att
de naturliga förutsättningarna för jordbruk är klart sämre
än mellanbygderna i Västmanland, men också sämre än i
mycket stora områden i södra Dalarna. Vill man väl vårda
det öppna landskapet är djurhållning med inriktning på
mjölk- och köttproduktion ett bra och billigt alternativ.
Enligt vår bestämda uppfattning är det en regerings
skyldighet att rätta till uppenbara orättvisor, även om den
här frågan i ett internationellt eller nationellt perspektiv kan
tyckas vara liten och obetydlig. Men för de inblandade
företagarna och även för berörda kommuner är frågan desto
viktigare. I proposition 1991/92:96 skriver regeringen, att
sett över en tioårsperiod, åren 1980--1990, skiljer sig inte
strukturutvecklingen för jordbruket i norra Sverige
markant från resten av landet. Antalet mjölkkor minskade
något mer än i resten av landet -- 18% jämfört med -- 12%.
Detta är medeltalssiffror, som behöver brytas ned för att ge
en meningsfull information. Sett över en tioårsperiod, åren
1981--1991, minskade antalet mjölkkor i Fagersta kommun
med 52%, i Norbergs kommun med 49% och i
Skinnskattebergs kommun med 34%.

Det är en mycket kraftig minskning av antalet mjölkkor
i dessa tre Bergslagskommuner, som är gränskommuner till
stödområde 4. Denna dramatiska nedgång understryker
ytterligare nödvändigheten av att snarast genomföra en
gränsjustering. Denna gränsjustering kommer att innebära
att något mer än en promille av det sammanlagda
''Norrlandsstödet'' kommer att tillfalla lantbrukarna i norra
Västmanland (Bergslagsdelen).

Den tidigare socialdemokratiska regeringen förhalade
frågan och lyckades inte komma med något förslag som
rättade till denna uppenbara orättvisa. Hittills har ej heller
nuvarande regering kommit med något förslag, i enlighet
med vad som framförs i motionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en förskjutning av sydgränsen
söderöver så att norra Västmanland (Bergslagsdelen)
hänförs till stödområde 4.

Stockholm den 21 januari 1993

Birger Andersson (c)

Hugo Bergdahl (fp)

Carl Olov Persson (kds)

Birgit Henriksson (m)