Vattenfall och brunkolsbrytning i Tyskland

Motion 2001/02:N332 av Ewa Larsson m.fl. (mp, v, kd, c, fp)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar att regeringen genom ägardirektiv skall ålägga Vattenfall AB att leva upp till sina egna miljöetiska krav och därmed skydda den kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno i östra Tyskland och förhindra en tvångsförflyttning av dess invånare.

2 Vattenfalls affärer i östra Tyskland

Svenska Vattenfall som huvudägare av elbolaget VEAG och kolbolaget Laubag ansvarar för storskalig miljöförstöring och förstöring av ovärderligt kulturarv i östra Tyskland. Vattenfalls expansion i Tyskland innebär bl a att bolaget blivit ägare till en brunkolsfyndighet under den sorbiska, kulturhistoriskt mycket värdefulla byn Horno.

I april i år ökade svenska statsägda Vattenfall sina aktieandelar inom tyska Hamburger Elektrizitätswerke (HEW) från 37,2 % till 71,3 %. HEW i sin tur köpte för 13 miljarder SEK ca 95 % av aktierna inom eldistributören Vereinigte Elektrizitätswerke AG (VEAG) och kolbolaget Lausitzer Braunkohle AG (Laubag). Köpet av de tyska kolbolagen är tredje steget i Vattenfalls tyska expansion. Med uppköp av Laubag och VEAG har svenska Vattenfall inte bara blivit storägare av två tyska kol- och elbolag, man har också ärvt en massa problem: dagbrott av brunkol i östra Tyskland innebär både en storskalig landskaps- och miljöförstöring och en utplåning av sorbernas kultur.

Såren efter brunkolsbrytningen är inte speciellt vackra. Även om man försöker återskapa ett levande landskap ser de gamla dagbrotten i östra Tyskland på många håll ut som jättelika månlandskap eller grytor fyllda av sly och omgärdade med varningsskyltar.

Sorber är en av fyra etniska minoriteter i Tyskland (ca 60 000 människor). Mellan 1945 och 1989 raderades mer än 70 sorbiska byar i Brandenburg och Sachsen för alltid från kartan på grund av brunkolsbrytningen. Sammanlagt förflyttades ca 25 000 människor. För första gången ska nu efter Tysklands återförening ytterligare en sorbisk by falla offer för brunkolsbrytningen – Horno (= sorbiska Rogow). Sorberna åtnjuter ett grundlagsstadgat skydd i den brandenburgiska författningen sedan återföreningen. 1993 beslutade delstatsregeringen i Brandenburg dessutom att Horno skulle kulturminnesmärkas och bevaras som ett historiskt monument. Ändå har under 90-talet lagar stiftats som innebär att befolkningen i Horno ska tvångsförflyttas till annan plats för att ge plats för gruvbrytningen.

Den svenska staten är nu, som ägare av Vattenfall AB, den part som har att avgöra huruvida tvångsförflyttningen av de 60 sorbiska familjerna ska fullföljas, eller om brunkolsbrytningen kan begränsas så att byborna kan bo kvar och den kulturhistoriskt värdefulla miljön bevaras.

Ett argument för Hornos utplåning är skydd av arbetstillfällen i Brandenburg. Oavsett Horno kommer antalet anställda i gruvdrift och kraftförsörjning att minska under de närmaste åren. Frågan om Hornos framtid har snarare har blivit symbolisk; ytterligare en rad byar i regionen ska rivas och om en by lyckas stoppa planerna kan andra också protestera – något som Vattenfalls gruvbolag sannolikt vill slippa.

3 Vattenfall lever inte upp till sin egen miljöetiska policy

Det finns flera utarbetade alternativ för att förhindra ödeläggelsen av den kulturminnesmärkta byn Horno och tvångsförflyttningen av dess invånare. Tyvärr har kolbolaget Laubag avslagit dessa alternativ med argumentet att de är för dyra. Här går alltså profit före kulturskydd och skydd av mänskliga rättigheter.

Enligt Vattenfalls eget material om brunkolsbrytningen i området värnar Vattenfall om naturen och sätter människors hälsa och säkerhet i centrum. Det heter vidare att vårt agerande präglas av respekt för kultur, seder och värderingar i de länder där vi verkar i enlighet med vår etiska grundsyn. Enligt den här beskrivningen är det väldigt tydligt att Vattenfall inte lever upp till sina egna miljöetiska krav.

När det gäller tvångsförflyttningen av den sorbiska minoriteten i Horno har Vattenfall inte tillvaratagit mänskliga och miljömässiga hänsyn. Vi anser att regeringen borde uppmana statliga Vattenfall att leva upp till sina egna miljöetiska krav och ta tillvara de utarbetade alternativlösningar som finns för att skydda den kulturminnesmärkta sorbiska byn Horno och förhindra en tvångsförflyttning av dess invånare.

Stockholm den 5 oktober 2001
Ewa Larsson (mp)
Sture Arnesson (v)	Inger Strömbom (kd)
Åke Sandström (c)	Eva Flyborg (fp)
Ingegerd Saarinen (mp)