Vattenskoterförordningen

Motion 1994/95:Jo651 av Lars Hjertén (m)

Den sedan en tid gällande Vattenskoterförordningen har
skapat så stora problem att framförandet av vattenskoter helt
har upphört i stora delar av landet, vilket knappast var
avsikten med förordningen. Statens Naturvårdsverk, som fått
i uppdrag att utvärdera resultatet av den införda regleringen,
ställer t.ex. frågan om miljökraven inför inrättande av ett
vattenskoterområde har tolkats för hårt, eftersom så få
områden har inrättats.

Vad som kan göras för att förbättra och förenkla
myndigheternas handläggning och beslut i ärenden, som
gäller framförandet av vattenskoter, är bl.a. att definiera på
ett klart och entydigt sätt vad en vattenskoter är. Den i
nuvarande förordning gällande definitionen är sådan att den
kan appliceras på många olika farkoster till sjöss, av vilka
vattenskotern endast är en.

Bollandet mellan myndigheter för tillståndsgivning har
också vållat problem. Ett viktigt skäl till att det inrättats få
vattenskoterområden är att de som sökt tillstånd inte har haft
tid och möjlighet att fullfölja sin ansökan p.g.a. en mycket
omfattande pappersexercis. Ett förslag till förenkling, som
också skulle medföra ett snabbt beslut, är att berörd kommun
tillsammans med polisen ges möjlighet att utfärda tillfälliga
tillstånd.

Det kan slutligen påpekas att det finns ett stort behov av
att inrätta flera vattenskoterområden i landet, inte minst med
tanke på att utövare av denna sport bör behandlas på samma
sätt som andra idrottsutövare. Svenska Racerbåtsförbundet,
som är medlem i Riksidrottsförbundet sedan 1962,
samordnar vattenskoterverksamheten sedan 1989.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på förändringar i
vattenskoterförordningen.

Stockholm den 25 januari 1995

Lars Hjertén (m)