Vidareutbildning av arbetslösa byggnadsarbetare

Motion 1992/93:A273 av Kaj Larsson m.fl. (s)

Den moderna yrkesutbildningen för byggnadsarbetare
inom gymnasieskolans ram är väl avpassad att ge
ungdomarna en god yrkeskunskap. Men för att bli en
skicklig hantverkare räcker det inte med enbart denna
utbildning utan det krävs i första hand omfattande praktisk
erfarenhet. Trots stor praktisk erfarenhet kan det många
gånger föreligga ett behov hos en byggnadsarbetare att
vidareutbilda sig för att bli en skicklig hantverkare.

Enligt Byggnadsarbetareförbundets statistik var
arbetslösheten bland byggnadsarbetare 25,4 %
i mitten av januari 1993. Alla prognoser visar på en
ytterligare försämrad situation framöver. Andra halvåret
1993 beräknas arbetslösheten vara 35--40 %
och i vissa län uppemot 75 %.
Orsakerna är många: lågkonjunkturen,
infrastruktursatsningarna som inte kommit igång och
försämringarna i bostadsfinansieringsreglerna. Vi närmar
oss en näst intill total utslagning av byggarbetskåren som
om den får fortsätta kommer att skapa nya
kapacitetsproblem när den ekonomiska konjunkturen
vänder. Alla tänkbara medel måste därför sättas in i syfte att
behålla den yrkesskickliga byggarbetarkår vi har i Sverige.

Byggnadsbranschen är vanligen mycket utsatt för
konjunkturväxlingar, och en betydande arbetslöshet kan
stundom förekomma där. Denna arbetslöshetsperiod bör
hos den enskilde kunna utnyttjas för vidareutbildning. Vi
finner det därför mycket angeläget att sysselsättningsstödet
för arbetslösa byggnadsarbetare i första hand avser
vidareutbildning till skickliga hantverkare.

Ett högst lämpligt område för sådan vidareutbildning
utgör de kulturella byggnaderna. Tillgången på medel för
att hålla kulturminnesmärkta byggnader är mycket
begränsad. Underhåll av sådana byggnader är till sin typ
rent hantverksmässigt och de utgör därför goda
utbildningsobjekt.

Parterna på byggarbetsmarknaden samarbetar i länsvisa
yrkesråd kring inriktningen på utbildningen och för en
dialog med resp. länsarbetsnämnd. Erfarenheterna är att
denna typ av utbildning ofta prioriteras bort då det råder
generell brist på medel för arbetsmarknadsutbildning.
Likaså är erfarenheten att det finns väldigt gott om lämpliga
objekt men få blir realiserade på grund av medelsbrist. Det
är alltså inte brist på intresse från länsarbetsnämnderna
eller brist på lämpliga objekt -- det är medel som saknas för
att använda denna tid av exceptionellt hög byggarbetslöshet
till att renovera och restaurera våra kulturbyggnader.

Vi är medvetna om att det är arbetsmarknadsverkets
uppgift att med utgångspunkt från de övergripande mål och
riktlinjer som regering och riksdag fastställer bestämma
vilka utbildningar som bör anordnas. Men
byggnadsarbetarkåren är i en sådan besvärlig situation att
riksdag och regering måste ta initiativ och anslå medel för
upprustning av kulturbyggnader i syfte att utbilda
byggnadsarbetare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel och åtgärder för
vidareutbildning av arbetslösa byggnadsarbetare till
skickliga hantverkare.

Stockholm den 26 januari 1993

Kaj Larsson (s)

Börje Nilsson (s)

Maja Bäckström (s)