Vildsvinsjakt vid åtel

Motion 2009/10:MJ283 av Ronny Olander m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en tydlig reglering av vildsvinsjakt, inte minst vildsvinsjakt vid åtel, måste ingå som en viktig del i en ny förvaltningsplan för vildsvin.

Motivering

Den svenska vildsvinsstammen har ökat kraftigt under de senaste åren. Idag finns mellan 80 000 och 100 000 vildsvin i landet från Dalälven och söderut. Vildsvinens skadeverkningar i jordbruksnäringen är omfattande och kostsamma. Risken för viltolyckor i trafiken ökar med en snabbt växande vildsvinsstam. Idag sker 2 000–3 000 vildsvinsolyckor i trafiken om året.

För att minska vildsvinens skadeverkningar i jordbruket och antalet trafikolyckor måste vildsvinsstammen beskattas genom jakt. En jaktform som används för att beskatta stammen är så kallad jakt vid åtel. Det finns många synpunkter på jaktformen, men den har stora fördelar när det gäller att selektera vilka djur som skall tas bort, och skadskjutningsrisken är betydligt mindre än vid andra jaktformer. Tyvärr har en del väldigt små markägare missbrukat jaktformen.

Genom att kraftigt utfodra vildsvinen har man skapat en onaturligt stor viltstam som förorsakar skador på grannarnas jordbruk. På dessa marker, ofta mindre än 10 hektar, utarrenderas sedan åteljakt på denna onaturliga stam till i många fall väldigt höga arrenden. Arrendena är från dagsarrenden och uppåt. Denna jaktform är både oetisk och skapar problem för omgivningen.

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag redovisat förslag till hur en ny förvaltning av vildsvinsstammen bör se ut. Bland annat föreslår Naturvårdsverket att planerad åtling och utfodring ska ske på platser som ligger på behörigt avstånd från odlingsmark. Med behörigt avstånd avser Naturvårdsverket minst 200 meter eller 500 meter till främmande jordbruksmark. Det är fråga om endast en automatutfodring per 50 hektar och max 2–3 kilo per dygn. Ingen utfodring får ske på marker mindre än 10 hektar, anser Naturvårdsverket.

Genom att reglera detta avstånd till grannmarker går det att styra jakten så att den sker på en naturlig stam, inom den egna jaktmarken eller inom ett överenskommet jaktvårdsområde.

Naturvårdsverket anser också att förvaltning av vildsvin kräver mer organiserat samarbete mellan berörda intressenter och ur förvaltningssynpunkt över större geografiskt område än övriga klövviltarter i Sverige för att förebygga och balansera de skador vildsvin orsakar. Ökat samarbete behövs också för att minska konflikterna mellan jägarnas intressen och jordbruksarrendatorernas intresse att kraftigt begränsa vildsvinens skador i jordbruket samt för att minska antalet trafikolyckor med vildsvin inblandande.

I december 2008 gav regeringen i uppdrag till Naturvårdsverket att besluta om föreskrifter när det gäller åtling för jakt av vildsvin. Naturvårdsverket fick då också i uppdrag att ta fram en nationell förvaltningsplan för vildsvin.

När regeringen därefter presenterar ett förslag till ny förvaltning av vildsvinsstammen måste en tydlig reglering av vildsvinsjakt ingå som en viktig del, inte minst vildsvinsjakt vid åtel.

Stockholm den 28 september 2009
Ronny Olander (s)
Christin Hagberg (s)	Hans Stenberg (s)
Karl Gustav Abramsson (s)