Villkoren för medföljare inom utrikesförvaltningen

Motion 2001/02:K403 av Gustaf von Essen (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utökandet av antalet bilaterala avtal om arbetstillstånd för UD-medföljare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka för en ökad jämställdhet i arbetet för bättre villkor för UD-medföljare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sjukpenninggrundande inkomst (SGI).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetslöshetsförsäkringen för UD-medföljare.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att likställa UD-barnens villkor med dem som gäller för andra svenska ungdomar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att förbättra villkoren för medföljare inom utrikesförvaltningen.

Motivering

Förbättra villkoren för medföljare i utrikesförvaltningens tjänst

Det råder inga tvivel om att UD:s medföljare har stor internationell, interkulturell och social kompetens och dessutom gedigna språkkunskaper liksom kunskaper om stationeringsländerna. En nyligen avslutad undersökning som är gjord av Föreningen för Utrikesförvaltningens medföljare (SAK) visar t.ex. att 90 % av de omkring 550 medföljarna har akademisk utbildning.

Mot denna bakgrud vore det önskvärt om den resurs medföljarna representerar kunde användas mer professionellt i Sverigefrämjandet. I några internationella storstäder, bl.a. i Berlin, New York och Tokyo, har medföljare framgångsrikt ansvarat för kultur-, design-, mode- och gastronomievenemang som fått stort genomslag i internationella medier. Utgångspunkten är att den resurs som medföljarna utgör måste tas till vara på ett bättre sätt än vad som av olika anledningar är fallet i dag.

Vissa ansträngningar i denna riktning har förvisso gjorts, men mycket arbete återstår. För omkring tio år sedan startade nätverket UDM – Utrikes Marknadstjänster som ett resultat av mångåriga krav från medföljarna att öka möjligheten för yrkesarbete under utlandsstationering. Nätverket ges dock alldeles för små resurser för att kunna fungera på ett effektivt sätt. Ett led i att ta tillvara medföljarnas resurser är att införa ett marknadsföringsstöd för att därigenom ge bättre service och utbildning till de aktiva UDM:arna.

En annan angelägen och konkret del i detta arbete är att skyndsamt utöka antalet bilaterala avtal om arbetstillstånd med andra länder. Särskilt som utrikesministern upprepade gånger de senare åren lovat förbättringar på denna punkt är det inte acceptabelt att antalet avtal fortfarande är oförändrat. Frågan måste ges politisk prioritet så att antalet avtal ökar.

Ytterligare en del av medföljarnas situation hänger samman med det svenska socialförsäkringssystemet som bygger på att man är yrkesarbetande hela sitt vuxna liv. På ett mycket olyckligt sätt leder detta till att jämställdheten ställs i skamvrån när UD utgår från att medföljarna lojalt ställer upp och ger avkall på sina egna yrkesambitioner för att ideellt arbeta för Sverige utomlands. Eftersom det inte kan vara meningen att arbete vid UD enbart är menat för ensamstående, måste villkoren för de medföljande förändras.

Om inte jämställdhetsargumenten skall falla platt till marken måste följande uppgifter, vilka tyvärr beskriver dagens situation, tas på allvar: I juni 2001 hade UD 236 chefer i Sverige och utomlands. Av dessa var 54 stycken, eller 23 %, kvinnor. Antalet kvinnor på chefsbefattning utomlands var 19 av totalt 96, dvs. 20 %.

Än mer uppseendeväckande är statistik över hur många manliga respektive kvinnliga UD-tjänstemän på alla nivåer som har medföljare. I augusti i år var antalet utsända totalt 569, varav 291 var kvinnor och 278 män. Av dessa hade bara 103 kvinnliga tjänstemän en medföljare, vilket motsvarar 35 %, medan motsvarande siffra för de manliga tjänstemännen var 214, eller 77 %. I övrigt finns 15 UD-par, dvs. båda är UD-tjänstemän, och 30 % av de utsända är särbor.

Dessa siffror talar för sig själv.

UD förutsätter att make/maka, sambo eller partner till anställda vid svenska utlandsmyndigheter följer med under utlandstjänstgöring, vilket oftast tvingar dem att ge upp sin yrkeskarriär. De förmåner som UD trots allt erbjuder, t.ex. medföljandetillägg och vissa pensionsförmåner, kan inte kompensera bortfall av pensionsgrundande inkomst från egen yrkesverksamhet. Förmånerna kompenserar inte heller den insats medföljarna gör för Sverige utomlands.

Till bilden hör att det finns ett outtalat krav från värdlandet att den medföljande skall vara med i olika sammanhang, och detta visar sig ofta vara ett digert arbete. Vid den svenska ambassaden i Tokyo välkomnades t.ex. 6 000 gäster under år 2000, enligt uppgifter från UD. Vid ambassaden i Washington var antalet gäster ca 4 000 och i Helsingfors drygt 3 500. Dessa evenemang genomförs naturligtvis inte av sig själv. Tvärtom kräver dessa evenemang samt ytterligare kvalificerade seminarier och upprätthållandet av olika nätverk såväl kunskap som mycket tid till planering.

UD:s medföljare tillbringar en stor del av sitt vuxna liv utomlands. Under denna tid är de mantalsskrivna i Sverige och betalar därmed stats- och kommunalskatt i Sverige. Med andra ord kvarstår medföljarnas skyldigheter som svenska medborgare, medan flera rättigheter däremot inte gäller. Dessa förhållanden är inte rimliga utan måste rättas till.

Socialförsäkringslagen

Den nya socialförsäkringslagen, som trädde i kraft vid årsskiftet 2001, består av två grenar, en bosättningsbaserad och en arbetsbaserad. Den bosättningsbaserade grenen innefattar bl.a. garantipension, barnbidrag och sjukvård, medan den arbetsbaserade grenen gäller som bas för inkomstpension, arbetslöshetsförsäkring och föräldrapenning. Medan UD:s utsända tjänstemän omfattas av båda, gäller för medföljarna endast den bosättningsbaserade grenen. Konsekvensen av detta blir naturligtvis en rad negativa följder för UD-medföljarna.

Bland dessa negativa följder finns att många förlorar sin SGI – sjukpenninggrundande inkomst. En person som arbetat och betalt skatt i Sverige under många år och som föder barn utomlands får endast garantibeloppet som föräldrapenning. Åker man som UD-medföljare ut frisk men kommer hem sjuk får man endast garantibeloppssjukpenning.

Som konstaterats tidigare vistas UD-tjänstemännen och deras medföljare utomlands en stor del av sina vuxna liv. Medföljare som själva är statligt anställda har rätt till tolv års tjänstledighet. Mot denna bakgrund bör UD-medföljarna ha rätt att stå kvar i SGI minst tolv år.

En konsekvens av socialtjänstlagen är att UD-medföljare inte längre får tillgodoräkna sig tjänstgöringstiden vid lokalanställning vid svensk utlandsmyndighet som pensions- eller sjukpenninggrundande med undantag för EU, EES och länder med vilka Sverige har särskilda konventioner och ATP-förbindelser (USA, Kanada, Schweiz och Turkiet). Följden blir att medföljarnas yrkesutövning ytterligare försvåras i de redan svåra, udda länderna, där lokalanställning för olika arbetsuppgifter vid utlandsmyndigheterna ofta är enda möjligheten att arbeta.

Som ett resultat av en större reform i arbetslöshetsförsäkringen som trädde i kraft så sent som den 5 februari i år (SFS 2000:1460) ändrades den tidigare obegränsade överhoppningsbara tiden till sju år. Med tanke på de speciella omständigheterna för UD-medföljarna måste ett undantag göras så att de kan kvarstå i a-kassan under hela den tid som deras maka/make, sambo eller partner tjänstgör utomlands.

Omkring en tredjedel av UD-medföljarna är utlandsfödda. De drabbas särskilt hårt eftersom de till skillnad från de vanliga invandrarna, på grund av långa utlandsstationeringar, oftast hamnar utanför hela det svenska socialförsäkringssystemet. Den diskriminering som sker mot de utlandsfödda måste åtgärdas.

UD-barnen är också medföljare

I dag är det vanligt att ungdomarna i Sverige bor kvar hemma upp till 25-årsåldern. UD tar däremot sin hand från de medföljande ungdomarna när de fyller 19 år, vilket gör att många ungdomar som vistas utomlands står utanför det sociala skyddsnätet. I stället för att mottas i Sverige som den internationella resurs de utlandssvenska barnen är, möts de av en rad byråkratiska hinder. Bl.a. hindras de vid intagning till högre utbildning i Sverige på grund av bristande svenskkunskaper. De möter svårigheter när det gäller att ta svenskt körkort, att få svenska ID-handlingar med mera. Dessa hinder måste undanröjas för att Sverige inte skall gå miste om den internationella kompetens UD-ungdomarna representerar.

Ett modernt och jämlikt Sverige kan inte längre bygga sin utrikestjänst på att UD:s utsända skall vara beroende av att ha med sig gratisarbetande medföljare, vilka oftast är kvinnor, som inte ens kan tillgodoräkna sig pensionspoäng och på andra sätt behandlas sämre i form av ofullständiga rättigheter i rådande socialförsäkringssystem etc.

Utan medföljare stannar mycket av svensk utrikesverksamhet, och det är just vad som riskerar att ske om inte villkoren för medföljare förbättras. Det är därför av stor vikt att de i motionen presenterade förslagen kan genomföras till gagn för såväl ökad jämställdhet, för likvärdiga arbetsvillkor samt för svensk utrikestjänst i sin helhet.

Stockholm den 4 oktober 2001

Gustaf von Essen (m)