Vindkraften

Motion 2001/02:N268 av Margareta Viklund m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbyggnaden av vindkraften bör påskyndas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheter om återbetalning av prövningsavgift vid miljöprövning hos Miljödomstolen för projekt som inte godkänns.1

1 Yrkande 2 hänvisat till MJU.

Motivering

I fjällområdet mellan Gällivare och Jokkmokks kommuner finns världsarvsområdet Laponia. Det omfattar nationalparkerna Sarek, Padjelanta och Stora Sjöfallet samt naturskyddsområdena Sjaunja, Muddus och Stubba. I anslutning till området vid Tjaktjajauremagasinet och Suorvamagasinet finns långtgående planer på att i samverkan med de tre samebyarna Jåhkågasska, Sörkaitum och Sirkas bygga vindkraftverk.

Eftersom naturen redan är så skövlad kring dammanläggningarna och rennäringen inte kan nyttja dessa marker som tidigare, utgör byggandet av ett antal vindkraftverk i och utmed dessa vattenmagasin inte på något sätt någon olägenhet vare sig för rennäringen eller utseendemässigt i landskapsbilden. Naturvårdsverket har också uttalat att området Suorvadammens norra strand är så exploaterad att det bör mista sin parkstatus.

Samerna säger också i rapporten Samebyarnas Laponiaprogram att de gärna vill medverka till att försörja Sverige genom förnybar och ekologisk energi. Det skulle även kunna ge dem möjligheter att utveckla samebyarna och ge kompletterande ekonomiska förutsättningar för rennäringens fortlevnad. EU har dessutom förordat bildande av lokala ekonomier och gröna hållbara arbeten.

Eftersom regeringen arbetar med att utveckla alternativ med anledning av kärnkraftens avveckling är vindkraften ett alternativ med gynnsamma möjligheter just i detta område enligt SMHI. Vindkraften är idag den snabbast växande sektorn i världen och den största förnybara energikällan. I Sverige däremot är utbyggnadstakten ännu inte särskilt hög.

De stora konstgjorda vattenreservoarerna, som dränkt många gamla samevisten och gjort marken otjänlig som renbetesmarker, de höga och breda dammurarna, de i bergen insprängda kraftverken och tunnlar för vattnet, regleringen av vattendrag och andra våtmarker, de stora och milslånga kraftledningarna genom tidigare orörd fjällnatur är en skrämmande syn. Det är ofattbart att en sådan skövling av naturen fått äga rum. De stora kraftledningarna går dessutom rakt igenom hjärtat på Laponia, världsnaturarvet. Såren efter älvuppdämningarna och kraftverken ligger fullt blottade i det som en gång var det skönaste av naturupplevelser.

Vindkraften är ständigt förnybar och vindkraftverken går att montera ner den dag de inte längre behövs. De är mera ett med naturen än vad de tidigare stora ingreppen i naturen är. De gamla spåren går aldrig att helt återställa. Vattenkraftens negativa verkningar visar sig allt oftare i översvämningar med mycket stora materiella och ekonomiska skador förutom personliga lidanden och kulturella skador. Det finns därför all anledning att utbyggnaden av vindkraften påskyndas.

Allt för lite har samhället lyssnat på samernas erfarenheter och kunskaper av att leva nära naturen och deras livsinställning att ständigt ta hänsyn till den miljö de lever och verkar i. Den kunskapen borde vi alla ta till oss och även låta kommande generationer få del av.

För samerna skulle ett positivt svar på initiativet att bygga vindkraftverk i redan sargad mark kunna upplevas som att staten betalar av något av den skuld som kolonialisering av deras mark historiskt sett inneburit.

Man kan använda det redan befintliga kraftnätet för vidare transport av vindkraften varför ytterligare kostnader i nätverk för infrastrukturen på så sätt minimeras.

Vindkraftverken skulle också ge Sverige den reservenergi som vårt land behöver vid vissa tillfällen. Vindkraften kan med fördel samköras med vattenkraften, som då skulle kunna utgöra balans i elnätet. Detta skulle i princip kunna innebära att vi på sikt kan minska våra inköp av energi från koldrivna elkraftverk i bland annat Danmark och Polen.

Då ärenden skall prövas i Miljödomstolen måste den som ansöker om prövning erlägga en hög prövningsavgift. Det kan vara svårt, näst intill omöjligt, för inblandade parter, i detta fall samerna, att erlägga en sådan hög avgift.

De höga prövningsavgifterna kan också innebära hinder för utveckling av alternativa energikällor. Regeringen bör därför verka för att den prövningsavgift som betalas då ett projekt prövas inför Miljödomstolen återbetalas om ett projekt inte blir godkänt och således inte genomförs.

Stockholm den 19 september 2001
Margareta Viklund (kd)
Annelie Enochson (kd)	Ulf Björklund (kd)
Jan Erik Ågren (kd)