Vinstmedel från vattenkraftsproduktion till stöd åt regional utveckling

Motion 1991/92:N401 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s)

I ett flertal år har det, främst från skogslänen, framförts
krav om att de vattenkraftsproducerande regionerna skall
få del av de vinstmedel som vattenkraften ger upphov till.
Medlen skulle användas för utvecklingsinsatser i berörda
områden. Speciellt i skogslänen finns orter och regioner
med bestående stora problem med bl.a. inomregionala
obalanser. För att ta tillvara de tillväxtmöjligheter som finns
i dessa regioner bör särskilda insatser göras för att bygga
upp en bättre fungerande infrastruktur. Länsstyrelserna i
skogslänen skulle kunna spela en betydligt aktivare roll om
länen via delaktighet i vinstmedel från produktion av
vattenkraft kunde tillföras ytterligare medel för
utvecklingsinsatser i de mest utsatta områdena i länen.

Huvuddelen av landets vattenkraftsproduktion är
lokaliserad till Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och
Västernorrlands län. Dessa län svarar för drygt tre
fjärdedelar av den totala vattenkraftsproduktionen i landet.
Övriga län med en produktion om minst 1 TWh är Uppsala,
Älvsborgs, Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län.
Endast en ringa del av avkastningen av denna vattenkraft
kommer länen tillgodo.

I Norge får de vattenkraftsproducerande kommunerna,
genom en särskild skattelagstiftning, en helt annan
utdelning av vattenkraften än jämförbara kommuner i
Sverige. För en rad fattiga glesbygdskommuner i Norge har
detta inneburit mycket stora förändringar till det bättre.
Som exempel på detta kan nämnas Tydals kommun i Sör-
Tröndelag. Kommunen har ca 1000 innevånare och en
elproduktion av ca 1,3 TWh per år. De kommunala
intäkterna kommer till 80 % från vattenkraften med
följande fördelning:

-- Fastighetsskatt
10,0 milj. Nkr
-- Förmögenhetsskatt
7,3 ''
-- Reglerings och koncessionsavg.
3,1 ''
-- Andel av nettointäkt för elkraft
4,9 ''
Totalt
25,3 milj. Nkr

Förutom nämnda intäkter för kommunen, åtnjuter
innevånarna viss frikraft. Varje hushåll får årligen utan
kostnad använda sig av 2500 kWh, medan jordbruken får
5000 kWh.

På grund av de olika regler som gäller för kommunernas
beskattningsrätt i Sverige och Norge är för närvarande den
norska modellen inte direkt överförbar.

Det har vid tidigare tillfällen redovisats olika modeller
för på vilket sätt återföring av vattenkraftsvinster skulle
kunna ske. Bland annat har föreslagits omfördelning eller
höjning av energiskatten på vattenkraften. Vidare finns
förslag om att begränsa skatteuttaget till att gälla elkraft
genererad från äldre vattenkraftverk med mer än 1500 kW
generatorseffekt. Vi vill inte nu exakt binda oss för vilken
modell som kan vara lämpligast, men kan nämna att en
avgift på 1 öre kWh skulle motsvara omkring 550--600
miljoner kr. per år för Norrlands del.

Frågan om fördelning av vinsterna från
vattenkraftsproduktion har varit föremål för utredning av
den regionalpolitiska kommittén och även av en särskild
utredningsman. Enligt vår mening bör det nu finnas
behövligt underlag för att regeringen skall kunna förelägga
riksdagen ett förslag i den riktning vi här framför. Ett
förslag bör innehålla följande avgränsningar:

1. Avgiftsuttaget skall vara avgränsat till vattenkraften.

2. Medlen skall fördelas till de regioner som har en
vattenkraftsproduktion på mer än 1 TWh/år.

3. Medlen skall användas till investeringar för
framtidssatsningar.

4. De tillförda medlen får inte betyda minskning av
andra statsbidrag, utan utgöra nytillskott.

5. Medlen bör tillföras regionerna under en tioårsperiod.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vinstmedel från
vattenkraftsproduktion till stöd åt regional utveckling.

Stockholm den 21 januari 1992

Nils-Olof Gustafsson (s)

Axel Andersson (s)

Georg Andersson (s)

Bo Finnkvist (s)

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Bo Holmberg (s)

Leo Persson (s)