om vissa högskolefrågor

Motion 1987/88:Ub733 av Birgitta Rydle m. fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ub733

av Birgitta Rydle m. fl. (m)
om vissa högskolefrågor

Vi framlägger i denna motion vår syn på vissa utbildningar och föreslår i vissa
fall dimensioneringsförändringar. De budgetmässiga konsekvenserna redovisas
i motion 1987/88:Ub816 angående budgetfrågor inom utbildningsdepartementets
verksamhetsområde.

Under de senaste åren har vi i motsvarande motioner visat hur den stora
ökningen av akademiker för snart 15 år sedan främst togs om hand av den
starkt expanderande offentliga sektorn. Alltjämt är de flesta högskoleutbildningar
riktade mot denna sektor. Vi har emellertid under senare år föreslagit
minskning av antalet platser på dessa utbildningslinjer, och i icke ringa
utsträckning har vår syn vunnit gehör. Framtiden synes främst ligga i den
privata tjänstesektorn, men samtidigt finns det anledning att befara brist på
utbildade personer inom vissa offentliga sektorer. Följaktligen förefaller det
som om nu en viss balans har uppnåtts på väsentliga områden.

Vi har under en följd av år betonat vikten av att de olika ämnenas ställning,
liksom institutionernas roll vid våra universitet och högskolor, kraftigt
förstärks. Samtidigt har vi i olika sammanhang föreslagit, att linjesystemet på
det tidigare filosofiska fakultetsområdet skall avvecklas i de fall, där inte ett
uppenbart arbetsmarknadsbehov kan urskiljas. I vissa hänseenden har våra
önskemål blivit tillgodosedda, då verkligheten blivit alltför påfallande i
kontrast mot de luftiga teorier som alltför ofta tillåtits styra utbildningsplaneringen.

Vi ser det som en framgång, att regionstyrelserna har avvecklats, att
anslaget för enstaka kurser tillförts ökade resurser samt att fil. kand.-examen
återinförts. Andra exempel skulle också kunna anföras på hur den socialdemokratiska
regeringen stegvis anammat våra förslag till förbättringar.
Mycket återstår dock, och vi föreslår i vår utbildningspolitiska partimotion
olika åtgärder för att komma till rätta med problemen på det högskolepolitiska
området, såväl långsiktigt som på kortare sikt.

De mindre högskolorna

Regeringen har i december avgivit en proposition med förslag om regionalpolitiska
insatser i Bergslagen och i norra Sveriges inland. Av propositionens
utbildningsavsnitt framgår att socialdemokraterna vill fortsätta att decentralisera
den högre utbildningen. Detta sker utan att man analyserat vilka

konsekvenser detta kan få för den högre utbildningens kvalitet. I själva
verket ger regeringens proposition klara belägg för en utveckling som vi
finner oroande och som vi varnat för. Även om många och entusiastiska
arbetsinsatser görs för att utveckla de mindre högskolorna, är det svårt att
där bygga upp den breda bas av kompetens och kreativitet som universiteten
och de större högskolorna erbjuder. I propositionen vidgår regeringen också
att endast en fjärdedel av dc fast anställda lärarna vid de mindre högskolorna
har avlagt doktorsexamen. Det är därför illavarslande, att regeringen nu utan
analys av tillgången till kompetenta lärare föreslår en utbyggnad av
ekonomutbildningen. I den mån fördjupningsdelen skall förekomma vid de
mindre högskolorna bör den, som vi tidigare framhållit, anordnas i samarbete
med någon institution vid de universitet eller högskolor som redan kan
erbjuda denna utbildning.

Trots mycket restriktiva ramar har de mindre högskolorna varit påfallande
kreativa när det gäller att utforma ny postgymnasial yrkesutbildning. De har
skickligt upparbetat ett informellt samarbete med ortens samlade resurser i
form av t. ex. gymnasieskolornas lektorer, industrier med intressant utrustning,
annan statlig verksamhet som t. ex. försvaret etc. De nya reglerna om
uppdragsutbildning har öppnat möjligheter att intressera nya målgrupper.
Högskolornas lärare har byggt upp kontaktnät med bl. a. aktiva forskare.
Högskolorna har lockat till sig resurser från stiftelser, företag m. m.

Den väg de mindre högskolorna har slagit in på är utvecklingsbar och
nödvändig för att ytterligare höja kompetensnivån inom näringsliv och
offentlig förvaltning i regionen. Det är därför viktigt att dessa högskolor ges
större möjligheter att vara flexibla och kreativa när det gäller att besluta om
inriktningen av utbildningsutbudet.

Tekniska utbildningar

Vi delar uppfattningen att civilingenjörsutbildningen inte nu bör utökas
ytterligare. Det behövs en period av konsolidering. Samtidigt vill vi i likhet
med UHÄ understryka behovet av ökade basresurser och har därför i annan
motion föreslagit en ökning med 2 milj. kr.

Vi välkomnar också förslaget till omstrukturering av den matematisknaturvetenskapliga
utbildningen. Däremot förefaller det betänkligt, om
Umeå skulle ställas utanför den nya utbildningen. Vi har tidigare motsatt oss
riksdagsbeslutet att ersätta fysikerlinjen i Umeå med en teknisk fysik-linje.
Av rekryteringsskäl, brist på teknisk forskning och den relativa närheten till
Luleå synes det inte lämpligt att också i Umeå bygga upp en sorts
civilingenjörsutbildning. Skulle detta dessutom innebära, att Umeå inte får
anordna den nya naturvetarutbildningen i likhet med övriga universitet,
kommer det utan tvivel att medföra svåra skadeverkningar för naturvetenskapen
vid universitetet. Vi delar helt UHÄ:s uppfattning att förutsättningarna
för teknisk fysik-utbildning i Umeå är helt andra, sedan den nya
matematisk-naturvetenskapliga utbildningen aktualiserats. Enligt vår mening
bör riksdagen med undanröjande av sitt tidigare ställningstagande
besluta, att fysikerlinjen fortsätter i Umeå under det kommande budgetåret
för att i likhet med vad som skall ske vid övriga universitet ersättas av den nya

Mot. 1987/88

Ub733

9

matematisk-naturvetenskapliga utbildningen fr.o.m. den 1 juli 1989 i
enlighet med UHÄ:s förslag.

Främst med tanke på den svaga rekryteringen till materialtekniklinjen vid
KTH har vi också tidigare motsatt oss förslaget att anordna en likartad
utbildning vid universitetet i Uppsala med den avslutande delen förlagd till
Falun/Borlänge och Gävle/Sandviken. Vi instämmer helt i UHÄ:s negativa
bedömning av förslaget och föreslår därför riksdagen att avslå regeringens
förslag att vid universitetet i Uppsala inrätta en ny allmän linje, materialfysiklinjen
om 180 poäng och med 45 nybörjarplatser.

Från UHÄ:s sida har föreslagits att poängtalet för brandingenjörslinjen
räknas upp från 100 till 120 poäng. Då detta inte medför några kostnadsökningar
och motiveras av en motsvarande omklassificering av väg- och
vattenbyggnadslinjen, som har kursmässigt samband med brandingenjörslinjen,
föreslår vi att riksdagen bifaller UHÄ:s förslag.

Vi har tidigare föreslagit att en mellaningenjörsutbildning" på två år
införs. Följaktligen har vi ingenting i princip att invända mot att en
försöksverksamhet i denna riktning nu genomförs. Den stora omfattningen,
29 orter, gör dock att det på allvar kan ifrågasättas om det verkligen kan bli
fråga om högskoleutbildning i någon reell bemärkelse.

Administrativ, ekonomisk och social utbildning

Som framhålls i budgetpropositionen har administrativa, ekonomiska och
sociala utbildningar den lägsta resursnivån av alla sektorer i högskolan.
Särskilt prekärt anses läget vara för systemvetenskapliga linjen, ekonomlinjen,
juristlinjen samt linjen för kostekonomi och kostterapi, men även för
psykologlinjen finns behov, som inte tillfredsställts. Med tanke på att de
otillräckliga resurserna i första hand får konsekvenser för utbildningens
kvalitet är det oacceptabelt att eftersläpningen tillåts pågå år efter år utan att
kraftfulla åtgärder vidtas för att råda bot på den uppkomna situationen. Det
finns uppenbarligen endast två sätt att lösa problemen. Antingen kan de
berörda linjerna tilldelas kraftiga resursförstärkningar eller också kan de
befintliga utbildningsplatserna minskas i antal och de således frigjorda
medlen fördelas på de kvarvarande platserna. Den senare vägen valdes för
jurist- och ekonomlinjerna 1987/88.

Regeringen föredrar emellertid nu att inte göra någonting alls åt situationen.
I stället föreslår man spektakulära åtgärder som inrättandet av den
systemvetenskapliga linjen också i Sundsvall/Härnösand samt att ekonomlinjens
fördjupningsdel skall inrättas på alla orter som nu har ekonomlinjens
basblock, med början i Falun/Borlänge, Östersund samt Eskilstuna/Västerås.
Det står i bjärt kontrast mot vad som förordats på sakkunnigt håll. Bl. a.
anförde ordföranden i planeringsberedningen för AES-sektorn i en reservation
till UHÄ:s anslagsframställning, att beredningen förordar att de
åtgärder som är möjliga att vidta inom ramen för tillgängliga resurser
disponeras så att satsningar för att säkerställa och om möjligt höja
utbildningens kvalitet prioriteras före kvantitativ expansion av befintliga
utbildningar, etablering av utbildningar på nya orter resp. inrättande av nya
utbildningar.

Mot. 1987/88

Ub733

10

Vi kan inte heller acceptera regeringens lättsinne. Som tidigare framhållits
motsätter vi oss utlokaliseringen till de föreslagna högskolorna. Medlen bör i
stället användas för att förstärka resurserna för den redan befintliga
utbildningen. Därtill kommer att vi förutser att det blir i det närmaste
omöjligt att lösa lärarfrågan på ett tillfredsställande sätt, så att en rimlig
kvalitet på utbildningen kan erhållas. De nämnda utbildningarna är också av
sådan forskningsförberedande karaktär, att de endast bör ges av universiteten
samt vissa andra större högskolor, Karlstad, Örebro och Växjö samt
Luleå för att garantera att utbildningen skall - som sägs i högskolelagen kunna
vila på vetenskaplig grund.

Regeringen bör få i uppdrag av riksdagen att senast i nästa års budgetproposition
framlägga förslag om hur kvalitetsproblemen i utbildningen skall
lösas inom AES-sektorn.

Systemvetenskapliga linjen är den viktigaste högre utbildningen för
administrativt inriktat arbete inom dataområdet. Det är från den systemvetenskapliga
linjen som en allt större del av systemerare, projektledare och
utredare kommer att hämtas. För den framtida utvecklingen är dessa
yrkeskategorier av avgörande betydelse. Särskilt viktigt är det att utbilda om
systemteknik och om relationerna teknik, människa och samhälle. Här ställs
stora krav på kvaliteten i utbildningen lika väl som inom vissa specialområden
som systemutformning, systemförvaltning och datakommunikation.

Vi föreslår att den systemvetenskapliga linjen förlängs från 120 till 160
poäng för att trygga kvaliteten i utbildningen. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Lärarutbildningar

Vi har motsatt oss och kräver en omprövning av det beslut om ny
grundskollärarutbildning som har fattats av riksdagen. Enligt vår mening
kommer det att leda till en avsevärd kvalitetsförsämring, vilket närmare
utvecklas i en annan motion, 1987/88:Ub806.

I sin budgetproposition har regeringen nu åberopat nya prognoser
beträffande det framtida lärarbehovet. Särskilt anmärkningsvärt är det snara
behovet av lärare på låg- och mellanstadiet. Vi har ingen anledning att
ifrågasätta de redovisade befolkningsprognoserna. Därmed har riksdagens
beslut om nedläggning av lärarutbildning för grundskolan vid högskolorna i
Gävle/Sandviken och Kalmar kommit i ny belysning. I en reservation till
UHÄ:s anslagsframställning inför det kommande budgetåret erinrade en
stor minoritet med universitetskanslern i spetsen om förutsättningarna för
nedläggningsbeslutet och anförde: Bara om särskilda omständigheter
föreligger bör UHÄ framlägga ett förslag av motsatt innehåll. Enligt vår
mening föreligger de särskilda omständigheterna i form av mera entydiga
prognoser om ett framtida starkt ökat behov av lärare i grundskolan."
Slutsatsen blir den att utbildningen bör bibehållas vid de båda högskolorna.
"En utbyggnad på andra orter", anförde reservanterna, "skulle kräva
investeringar i lokaler på dessa orter samtidigt som befintliga investeringar
och befintlig kompetens i Gävle/Sandviken och Kalmar går förlorad. Till
detta kommer att dessa båda högskolor hör till dem som det är angeläget att
förstärka.

Mot. 1987/88

Ub733

11

Vi delar denna uppfattning. I en situation, då behovet av lärare förutsätts
bli avsevärt större än vad sorn tidigare antagits, vore det ett onödigt slöseri
med resurser och kompetens att vidhålla beslutet om nedläggning av
lärarutbildning i Gävle/Sandviken och Kalmar. Riksdagen bör följaktligen
med ändring av tidigare fattat beslut uttala att lärarutbildning - oavsett dess
utformning och innehåll - skall förekomma vid de båda högskolorna.

Vad avser ämneslärareutbildningen biträder vi regeringens förslag. Vi
anser emellertid, att utbildningen i samhällskunskap bör omfatta 80 poäng,
då inte mindre än fyra ämnen - statskunskap, nationalekonomi, kulturgeografi
och sociologi - ingår i blockämnet.

Beträffande vårdlärarlinjen är planeringsramen för närvarande 392.
Regeringen konstaterar, att andelen obesatta platser vårterminen 1987 var
32 %. För att öka intresset för utbildningarna godtar regeringen UHÄ:s
förslag att återinföra rätten till utbildningsarvode. Samtidigt vill man
emellertid minska antalet platser till 224, dvs. med 43 %. Detta förefaller
helt ologiskt. Vi accepterar ett återinförande av utbildningsarvodet. Men då
bör också effekten av detta avvaktas, innan nedskärningar av utbildningsplatserna
sker. Den föreslagna nedskärningen skulle dessutom drabba
specialiteter som sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningen särskilt hårt,
områden där behovet av lärare är stort. Vi förordar, att riksdagen beslutar att
någon nedskärning av vårdlärarlinjens planeringsram inte nu skall äga rum.

Journalistutbildning

Vi har tidigare liksom UHÄ föreslagit försöksverksamhet med en ny form av
journalistutbildning. En allmän ämnesteoretisk utbildning om 120 poäng
skulle enligt förslaget följas av en yrkesförberedande påbyggnadslinje
omfattande 40 poäng.

Det finns anledning att upprepa vårt krav. Den föreslagna utbildningen
bör snarast komma till stånd. Vid sidan av journalister som genomgått
journalisthögskolans vanliga utbildning skulle det bli tillgång till journalister
med högst varierande - t. ex. naturvetenskaplig eller humanistisk - och
djupare ämnesmässig bakgrund. Sannolikt skulle det verka kvalitetshöjande
på journalistiken i dess helhet.

Vi föreslår att försöksverksamhet med den nya journalistutbildningen
startas snarast. Regeringen bör återkomma med förslag till riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen med ändring av tidigare ställningstagande beslutar
att utbildning på fysikerlinjen skall anordnas vid universitetet i Umeå
även under budgetåret 1988/89 med 30 nybörjarplatser,

2. att riksdagen beslutar att teknisk fysik-linjen inte skall inrättas
vid Umeå universitet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
planerade matematisk-naturvetenskapliga linjen bör inrättas vid
Umeå universitet samtidigt med att den inrättas vid övriga universitet,

Mot. 1987/88

Ub733

12

4. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande att
inrätta linjen för materialfysik som allmän utbildningslinje den 1 juli

1988,

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att göra en uppräkning av
poängtalet för brandingenjörslinjen vid Lunds universitet från 100 till
120 poäng,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
fördjupningsdelen inom ekonomlinjen icke bör anordnas i Eskilstuna/
Västerås, Falun/Borlänge och Östersund och att avsedda medel i
stället används för att förstärka basresurserna inom ekonomlinjen,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag
om hur kvalitetsproblemen i utbildningarna inom AES-sektorn skall
lösas bör framläggas för riksdagen senast i budgetpropositionen
1989/90,

8. att riksdagen beslutar att systemvetenskaplig linje icke skall
inrättas i Sundsvall/Härnösand och att avsedda medel i stället används
för att förstärka basresurserna inom systemvetenskapliga linjen,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag
om förlängning av systemvetenskapliga linjen från 120 till 160 poäng
bör föreläggas riksdagen i budgetpropositionen 1989/90,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lärarutbildning också fortsättningsvis skall anordnas vid högskolorna i
Gävle/Sandviken och Kalmar,

11. att riksdagen beslutar att i ämneslärarutbildningen skall samhällskunskap
omfatta 80 poäng,

12. att riksdagen beslutar att någon nedskärning av planeringsramen
för vårdlärarlinjen inte skall ske för budgetåret 1988/89 samt

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med ny journalistutbildning.

Stockholm den 26 januari 1988
Birgitta Rydle (m)

Göran Allmér (m) Ingela Gardner (m)

Birger Hagård (m) Ann-Cathrine Haglund (m)

Hans Dau (m) Hans Nyhage (m)

Anders G Högmark (m) Elisabeth Fleetwood (m)

Rune Rydén (m)

Mot. 1987/88

Ub733

13