om vissa riksdagsutskotts åklagarroll

Motion 1987/88:K305 av Bengt Harding Olson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88 :K305

av Bengt Harding Olson (fp)
om vissa riksdagsutskotts åklagarroll

Riksdagens kontrollmakt utövas av konstitutionsutskottet, justitieombudsmännen
och riksdagens revisorer. Här intar KU något av en särställning
varav följer även tillsyn över JO-funktionen. En konsekvens är då att KU
tillagts en åklagarbefogenhet för att i förekommande fall genom åtalsbeslut
kunna få domstolsprövning av misstänkt brottsligt förfarande av en justitieombudsman.

Denna åklagarroll har inte tidigare aktualiserats. Men det uppmärksammade
fallet med förre chefs-JO har satt åklagarrollen i blixtbelysning.
Samtidigt ifrågasattes KU:s kompetens som åklagare.

KU har även åtalsrätt mot ledamot av riksdagens förvaltningsstyrelse, av
riksdagens valprövningsnämnd eller av riksdagens besvärsnämnd eller
kammarsekreteraren.

Även finansutskottet har en åtalsrätt och då mot fullmäktig i riksbanken
eller någon av riksdagens revisorer. Naturligtvis skulle även FiU:s åklagarkompetens
kunna ifrågasättas.

Riksdagsutskottens åklagarroll borde kraftigt begränsas och endast behållas
såvitt avser KU:s åtalsrätt mot statsråd och riksdagens ombudsmän.
Dessutom borde denna åklagarfunktion utformas annorlunda för framtiden.

Allmän åklagares gängse åtalsprövningsförfarande sker i princip i tre steg.

Till en början måste klarläggas vad som kan anses bevisat beträffande
händelseförloppet. Vidare måste fastställas att den således bevisade handlingen
är uttryckligen straffbar. Alla felaktiga handlingar, inte ens alla
oetiska sådana är ju straffbara. Slutligen måste bedömas för de fall
tillräcklig bevisning föreligger om straffbar gärning om det likväl är
olämpligt med åtal i det enskilda fallet. Sådan lämplighetsprövning är särskilt
föreskriven i vissa fall men möjlighet ges också mera generellt genom
rättegångsbalkens regler om åtalsunderlåtelse och RÅ har här tillagts extra
stor befogenhet.

Tilläggas bör att begreppet tillräcklig bevisning innebär något lägre krav
än full bevisning. Följaktligen kan åtalsunderlåtelse beslutas även om
bevisningen inte skulle räckt till för fällande dom. I detta sammanhang är
också den misstänktes inställning av betydelse. För åtalsunderlåtelse krävs
inte erkännande av brottet men ett bestämt entydigt förnekande bör inte
föreligga. En uttrycklig begäran om domstolsprövning av målet utesluter
givetvis möjligheten att besluta om åtalsunderlåtelse.

Åklagarens åtalsprövning måste resultera i ett klart och motiverat beslut. Mot. 1987/88
Fyra huvudalternativ finns att tillgå: K305

1. Om bevisningen brister beslutas att ej väcka åtal enär brott ej kan
styrkas.

2. Om gärningen anses bevisad men ej straffbar beslutas också att ej väcka
åtal men då på den grund att brott ej föreligger.

3. Om straffbar gärning bevisats föreligga men åtal är olämpligt kan
beslutas om åtalsunderlåtelse.

4. Om icke något av nämnda tre förhållanden föreligger måste beslutas om
åtal.

För fullständighetens skull kan tilläggas att det kan förekomma s.k.
blandade beslut i ett och samma mål. Åtal kan alltså beslutas i någon del men
avskrivning ske i andra delar och detta även på olika grunder för respektive
del.

KU:s åklagarroll torde kunna fungera oklanderligt om en tydlig arbetsoch
ansvarsfördelning finns mellan KU och RÅ. En sådan kunde ha följande
innehåll. RÅ skulle ansvara för bevisvärderingen och rättsfrågan med
bindande verkan för KU. I de fall tillräckligt bevisbar brottslighet anses
föreligga skulle KU ensamt ansvara för lämplighetsprövningen i åtalsfrågan.

Det slutliga beslutet måste oavsett resultatet av åtalsprövningen - bli
KU:s uppgift att fatta och förse med tydlig motivering i avskrivningsfallen.

Denna ansvarsfördelning mellan KU och RÅ torde redan i dag kunna
tillämpas informellt. Men för tydlighetens skull borde en sådan reglering
direkt införas i riksdagsordningen och rättegångsbalken. Härmed skulle
ansvarsfördelningen klart och tydligt markeras. Det skulle samtidigt utgöra
en uttrycklig rättssäkerhetsgaranti mot ogrundade åtal och avskrivningar.

Den skisserade ansvarsfördelningen skulle rimligen minimera men troligen
ej helt eliminera kritik mot KU:s beslut i åtalsprövningsfallen. Men
ansvaret för oacceptabla beslut om åtalsunderlåtelse får då utkrävas i
allmänna val.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med
uppgift att förändra riksdagsutskottens åklagarroll.

Stockholm den 11 januari 1988
Bengt Harding Olson (fp)

1