Vissa utbildningsfrågor

Motion 1989/90:Ub203 av Olof Johansson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub203

av Olof Johansson m.fl. (c)
Vissa utbildningsfrågor

Inledning

I denna motion behandlas vissa frågor om utbildningspolitiken. Övriga förslag
- som är direkt föranledda av budgetpropositionen - kommer att redovisas
i våra kommittémotioner. Tillsammans ger de en heltäckande bild av centerpartiets
utbildningspolitik.

Den senaste tidens debatt om skolan har varit livlig men den har i all huvudsak
handlat om de yttre förutsättningarna för verksamheten - hur skolan
skall vara organiserad, vem som skall ha det yttersta arbetsgivaransvaret för
personalen, hur brister i arbetsmiljön skall åtgärdas etc. Allt detta är viktigt
och den debatten måste föras, men den får inte ta så stort utrymme i anspråk
att den helt förtar intresset från skolans inre verksamhet. En skola för alla
får inte bara bli ett uttryckssätt utan orden måste ges ett verkligt innehåll.

Politiska beslut om skolan är inte detsamma som att det verkligen sker en
förändring i skolan. Traditionens makt är stark, och förändringar i skolans
kultur sker långsamt. I ett centralstyrt system anses det vara möjligt att påverka
med ändrade regler för hur skolan skall vara organiserad ända ner på
klassrumsnivå eller genom detaljerade resursfördelningsbeslut. Erfarenheterna
har dock visat att detta inte är särskilt effektivt. I en decentraliserad
skola däremot, är det nödvändigt att de övergripande målen kan klargöras
på ett sådant sätt att de också kan tillämpas av dem som i skolan skall omsätta
besluten i praktisk verksamhet. Först då sker en förändring och en utveckling
kan komma till stånd.

Centerpartiet har genom årtionden varit pådrivande när det gällt att åstadkomma
en decentralisering. Under de senaste femton åren har också skolan
kommit att påverkas i denna riktning genom en serie förändringsbeslut, alltifrån
SIA-reformen till beslutet om skolans styrning och utveckling. Alla
dessa beslut har haft det gemensamt att de ökat den lokala beslutanderätten
och ansvarstagandet för skolan. Denna utveckling måste fortsätta och bl.a.
komma till uttryck i en kommande proposition om ett nytt statsbidragssystem
för grundskolan. Samtidigt måste det dock slås fast att en verklig decentralisering
endast är möjlig om skolhuvudmännen, dvs kommunerna, garanteras
likvärdiga ekonomiska möjligheter att bära detta utökade ansvar.

Skolans uppgifter

Redan i skollagens portalparagraf slås fast att skolans övergripande uppgifter
är att ge eleverna goda kunskaper och färdigheter och - i samverkan med
hemmen - fostra dem till ett rikt personligt liv och ansvarstagande i arbete
och samhällsliv. Dessa uppgifter står på intet sätt i motsatsförhållande till
varandra utan är varandras förutsättningar.

Goda baskunskaper är den allra viktigaste grunden för den personliga utvecklingen
och för fortsatt kunskapsinhämtande. Trots att vi strävar efter att
åstadkomma en likvärdig skola där alla elever - oavsett social och ekonomisk
bakgrund - skall ges samma möjligheter, så vet vi att skillnaderna mellan
elever med olika bakgrund kan vara mycket stora. Elever som kommer
från hem med studietradition får ofta ett stöd från föräldrar och syskon, vilket
ger dem klara fördelar framför klasskamraterna. Många andra elever
däremot saknar detta stöd och riskerar att tidigt komma efter i undervisningen
och därmed få de sämsta betygen. Dessa förhållanden blir särskilt
tydliga i en skola med ett relativt betygssystem där eleverna hela tiden mäts
mot varandra. Vi ser därför med tillfredsställelse att centerpartiets krav på
en förutsättningslös betygsutredning nu kommer att tillgodoses.

Invandrarbarnen hör till den grupp elever som är särskilt utsatt. Bristfälliga
kunskaper i svenska språket blir till ett ytterligare handikapp. En likvärdig
undervisning kräver därför att skolan har resurser och förmåga att ge ett
extra stöd till elever med svårigheter i skolarbetet. Det är av den anledningen
vi från centerpartiets sida har slagit vakt om skolans förstärkningsresurser.
Dessa resurser är till för att bl.a. kompensera ett bristande föräldrastöd.

Den allra viktigaste åtgärden måste dock vara att på ett bättre sätt engagera
föräldrarna i barnens skolgång. En decentraliserad skola där besluten
fattas närmare dem som berörs är ett sätt att öka intresset för skolan. Ökad
information från skolan till föräldrarna är en annan väg att gå liksom en utökad
föräldrautbildning. I en annan motion tar vi upp vuxenutbildningens
betydelse för samhällsutvecklingen i stort och för möjligheterna att utjämna
utbildningsklyftor i synnerhet. Den beskrivning vi nu har gjort om skillnader
i stöd från hem med olika studiebakgrund visar på ytterligare ett skäl att slå
vakt om vuxenutbildningen.

Till skolans uppgifter hör också att utveckla kreativitet och kritiskt tänkande
hos eleverna liksom förmågan att se samband mellan olika företeelser
och att sätta in kunskaper i sitt rätta sammanhang så att de ger en helhetsbild.
Dit hör också att fostra eleverna till att omfatta våra grundläggande
demokratiska värderingar med respekt för samhällets regler och till att visa
hänsyn gentemot medmänniskorna. I skolan läggs grunden för individens
förmåga att i vuxenlivet ta ansvar för sig själv, sin familj och för gemensamma
angelägenheter i arbets- och samhällslivet.

Ett demokratiskt arbetssätt

I aktuella undersökningar hävdas att det fortfarande är en ganska traditionell
"katederundervisning som dominerar, dvs läraren och läroboken styr
undervisningen på ett sådant sätt att eleverna tilldelas en passiv, lyssnande

Mot. 1989/90

Ub203

6

roll medan läraren talar större delen av lektionstiden och ställer frågor som
i sin tur är styrda av läroboken. Utrymmet för en mer individualiserad undervisning
anses vara mycket begränsat liksom möjligheterna till grupparbeten,
fältstudier och projektarbeten. Tiden för elevernas egna reflektioner och för
praktisk tillämpning av kunskaperna är oftast mycket knapp och elevernas
egna erfarenheter kan därför inte tillmätas någon större betydelse.

Ett sådant arbetssätt rimmar illa med läroplanens mål att lärare och elever
tillsammans skall planera, genomföra och utvärdera undervisningen. Elevernas
ansvarstagande är motiverat både av kraven på en demokratisk fostran
och av vikten av att eleverna tar ett eget ansvar försina studier. Eleverna har
numera en lagstadgad rätt till inflytande i skolan men trots detta går demokratiarbetet
trögt. De projekt om elevdemokrati som har genomförts i Sverige
visar dessutom att elevinflytandet är mindre ju högre upp i utbildningen
man kommer och mer utvecklat på låg- och mellanstadiet. Även detta är
tvärt emot läroplanens intentioner som talar om ett ökat inflytande i takt
med elevernas ålder och mognad.

Mot den här bakgrunden finns det all anledning att stimulera och stödja
lokalt utvecklingsarbete som syftar till ett vidgat elevinflytande. Länsskolnämnderna
bör medverka till fler lokala projekt och utvärdera dem som redan
pågår för att sedan föra erfarenheterna vidare till andra kommuner och
till andra skolor.

Skolans problem

Samtidigt som man konstaterar att skolan på de allra flesta ställen fungerar
på ett bra sätt så finns det naturligtvis fortfarande betydande problem. Vi
har tidigare pekat på de ojämlika förhållanden som råder mellan elever från
hem med olika studiebakgrund men det finns fler faktorer som medverkar
till att ge skolverksamheten olika förutsättningar. På många håll bedrivs undervisningen
i hårt nedslitna lokaler som erbjuder en torftig arbetsmiljö
samtidigt som utrustningen är bristfällig och omodern. De senaste årens
hårda besparingar har drabbat skolan olika hårt i skilda kommuner med en
ojämlik standard som följd, inte minst vad gäller läromedel. Centerpartiet
har motsatt sig dessa besparingar eftersom vi betraktar skolan som nationens
viktigaste framtidsinvestering.

Trots dessa problem så utför skolans personal en oegennyttig och beundransvärd
arbetsinsats. Lärarna är skolans viktigaste resurs och därför krävs
det nu särskilda insatser för att återställa deras förtroende för samhället som
arbetsgivare. I en särskild motion om vissa lärarrekryteringsfrågor redovisar
vi centerpartiets förslag i detta avseende. I det följande skall vi lyfta fram en
del av de förutsättningar - främst av organisatorisk karaktär - som krävs för
att skolan skall fungera bättre.

Mindre klasser

En viktig förutsättning för att kunna tillämpa ett förändrat arbetssätt är att
klasserna/undervisningsgrupperna inte är för stora. Centerpartiet har länge
drivit kravet på högst 25 elever i varje klass och det senaste riksdagsbeslutet
i denna fråga - som togs i samband med det s.k. kommunaliseringsbeslutet

Mot. 1989/90

Ub203

7

är ett steg i rätt riktning. Beslutet är dock något oklart eftersom det uttrycks
som ett riktmärke om ca 25 elever.

Vi föreslår därför att riksdagen nu klart uttalar att ett kommande statsbidragssystem
utformas så att varje klass/undervisningsgrupp kommer att innehålla
högst 25 elever.

Vid fördelning av basresurser till mellanstadiet är länsskolnämnderna
ålagda att uppnå ett - av regeringen fastställt - elevmedeltal per basresurs
(basresursmedeltal). Denna regel medverkar till att många klasser blir alldeles
för stora, ofta över 30 elever. Riksdagen har tidigare fäst regeringens uppmärksamhet
på detta förhållande - utan märkbara resultat.

I avvaktan på ett nytt förslag till statsbidragssystem bör riksdagen redan
nu besluta att det särskilda basresursmedeltalet för mellanstadiet avskaffas
med omedelbar verkan. Det innebär att den klassanordning som skall gälla
fr.o.m. höstterminen 1990 kan utformas utan denna begränsning.

Vidare bör klasser som innehåller elever från såväl lågstadiet som mellanstadiet-1.ex.
åk 3 och 4-få resurser som en lågstadieklass och antalet basresurser
mätas ut med 25 som delningstal.

Skolans indelning i stadier

Den nuvarande stadieindelningen är endast betingad av den tidigare lärarutbildningen
och därmed sammanhängande behörighetsregler. Däremot finns
det inte något naturligt samband mellan indelningen i olika stadier och barnens
utveckling och mognad. Utvecklingen i skolan går också mot ett mer
flexibelt arbetssätt med exempelvis årskurslös undervisning. Denna utveckling
begränsas dock av den nuvarande stadieindelningen med skilda delningstal
för lågstadiet resp mellanstadiet.

Ett kommande förslag till nytt statsbidragssystem för grundskolan bör således
utformas så att denna organisatoriska indelning i treårsintervall inte
längre utgör ett hinder för skolans utveckling mot ett flexibelt arbetssätt.

Högstadiets organisation

Högstadiets organisation skulle också komma att påverkas på ett gynnsamt
sätt om den ovan nämnda förändringen kom till stånd. Det skulle bli lättare
att organisera skolan i mindre enheter med samtliga årskurser vid betydligt
fler skolenheter med bl.a. kortare resvägar för eleverna som följd. Mindre
enheter betyder dessutom oftast en bättre arbetsmiljö för både elever och
personal med mindre risk för mobbning och skadegörelse. En bättre social
miljö ger på sikt också ekonomiska vinster för samhället.

Om man skapar förutsättningar för en sådan organisation av undervisningen
så öppnar man möjligheter för att åtgärda den nuvarande uppsplittringen
på korta lektionspass med ständiga byten av lokaler, ämnen och lärare.
En uppsplittring som bidrar till oron i skolan och försvårar elevernas
arbetssituation. Den översyn av läroplanen som delvis redan pågår och som
i övrigt har aviserats bör ges en sådan inriktning att lokalplaneringen, läraruppgifterna
och ämnesstrukturen på högstadiet kan ge eleverna en mer samlad
arbetssituation.

Mot. 1989/90

Ub203

8

Utväxling av stimulansbidrag

Under de senaste åren har utvecklingen av statens bidragsgivning till skolväsendet
gått mot en allt högre grad av schablonisering, framför allt av de stora
driftsbidragen. Detta är en riktig utveckling som står väl i överensstämmelse
med kraven på ett ökat lokalt ansvarstagande för skolan. Samtidigt har det
dock tillkommit ett antal mindre stimulansbidrag med syfte att påskynda
vissa angelägna utvecklingsinsatser. Detta behöver inte ses som ett motsatsförhållande
- utan som ett sätt att komplettera de övriga styrsystemen.

En viktig förutsättning är dock att stimulansbidragen inte blir för många
eller att de kommer att betraktas som mer eller mindre permanenta inslag i
bidragssystemet. De bör få finnas under några få år för att därefter - om de
varit framgångsrika till sitt syfte - avlösas på ett naturligt sätt av en reguljär
verksamhet. Exempel på lyckade satsningar med stimulansbidrag har varit
den s.k. lågstadiesatsningen och satsningen på kultur i skolan. I det senare
fallet har man med en relativt ringa insats åstadkommit ett lyft för elevernas
kulturaktiviteter.

Enligt vår mening finns det nu två områden som framstår som synnerligen
angelägna. Det ena är miljöområdet där det finns ett stort intresse och ett
betydande engagemang hos många. Länsskolnämnderna har sedan några år
särskilda miljöresurspersoner som dock haft mycket små - för att inte säga
obefintliga - resurser till sitt förfogande. Här behövs det en ordentlig markering
från samhällets sida för att understryka den vikt vi lägger i skolans roll
att medverka till ett ökat kunnande och miljömedvetande.

Det andra området gäller undervisningens internationalisering. I annat
sammanhang redovisar vi förslag för att utveckla skolans språkundervisning
men begreppet internationalisering innehåller ju så oändligt mycket mer. Internationell
samverkan och förståelse, solidaritet, fred och överlevnad, kultur
och religion, handel och kommunikationer etc, etc. Här har skolan en
stor uppgift att fylla.

Vi föreslår att dessa båda områden tilldelas 12,5 mkr vardera och att medlen
tas från det nuvarande stimulansbidraget om 25 mkr till utveckling av
samlad skoldag som därmed avvecklas.

Stimulansbidrag till läromedel

Vi har tidigare föreslagit att riksdagen skulle besluta om stimulansbidrag till
kommunerna för att öka inköpen av läromedel. Detta förslag har avvisats av
en majoritet i riksdagen av principiella skäl. Man har hävdat att det inte varit
möjligt och lämpligt att staten ger bidrag till sådana uppgifter som anses åvila
kommunerna. Denna princip har nu brutits eftersom riksdagen under hösten
1989 fattade beslut om ett särskilt stimulansbidrag till arbetsmiljöåtgärder i
skolan. Vi återkommer därför med vårt tidigare förslag att införa ett särskilt
stimulansbidrag på 100 mkr för inköp av läromedel. Det bör ankomma på
regeringen att närmare utforma de regler som krävs för detta bidrag, men vi
förutsätter att det förknippas med kravet på betydande motprestationer från
kommunernas sida.

Riksdagen bör anvisa 100 mkr för detta ändamål på ett nytt anslag under
rubriken Bil, bidrag till driften av grundskolor m.m.

Mot. 1989/90

Ub203

9

Återföring av resurser

Under slutet av höstterminen -89 drabbades skolan av en arbetskonflikt som
ledde till att många elever gick miste om en betydande del av sin undervisning.
Det var ett svårt avbräck för alla som drabbades men värst utsatta blev
naturligtvis de elever som behöver sina betyg - och kunskaper - för att söka
vidare till andra utbildningar.

Som en konsekvens av konflikten har statsverket gjort en viss besparing i
form av ej utbetalda statsbidrag. Vi uppskattar den inbesparade summan till
257 mkr. Av detta belopp har vi, i en motion om vissa lärarrekryteringsfrågor,
föreslagit att 50 mkr tas i anspråk för angelägna insatser vad avser den
framtida lärarförsörjningen. Vidare bör de 100 mkr till stimulansbidrag till
läromedel som vi föreslagit i denna motion, finansieras via denna besparing.

För att i någon mån lindra de negativa följderna av arbetskonflikten föreslår
vi att resterande belopp, 107 mkr, återföres till skolan. De nya resurserna
skall användas till stöd för sådana elever som till följd av konflikten
kommit efter i undervisningen. Detta kan lämpligen ske genom att beloppet
tillföres anslaget B 10, särskilda insatser inom skolområdet.

Invandrarbarnens språk - en resurs

I samband med budgetpropositionen 1988/89 försökte regeringen beskära
invandrarbarnens möjligheter till hemspråksundervisning. Detta försök avvisades
dock av riksdagen som bl.a. ställde sig bakom följande formulering
av utbildningsutskottet. Avslutningsvis vill utskottet stryka under att hemspråksundervisningen
självfallet bör ha samma ställning som undervisningen
i andra ämnen i skolan och därvid ges likvärdiga arbetsmöjligheter. Detta
var en viktig markering från riksdagens sida.

Utvecklingen när det gäller antalet elever i den svenska skolan som har ett
annat förstaspråk än svenska har varit lavinartad. I början av 60-talet var det
ca 1 % för att i slutet av 80-talet ha ökat till ca 10 %. Vid sekelskiftet kommer
det sannolikt att vara nära en tredjedel av eleverna som har ett annat förstaspråk.
Denna förändring är förmodligen den mest revolutionerande händelsen
i den svenska skolan sedan allmän skolplikt infördes år 1842.

Samhället betraktar oftast hemspråksundervisningen som en rättighet för
invandrarbarnen - en rättighet som utgår från vissa givna kriterier. Hemspråket
skall vara det dagliga umgängesspråket i hemmet för att man skall
ha rätt till undervisning och genom denna ges barnen möjlighet att behålla
sitt språk och få tillgång till den egna kulturen. Hemspråksundervisningen är
också ett led i den pedagogiska processen där barnen genom att befästa sitt
modersmål lägger grund för vidare språkinlärning. Vid bristfälliga svenskkunskaper
är hemspråket också ett viktigt stöd för övriga ämnen. Hemspråksundervisningen
är vidare ett led i den sociala processen där hemspråksläraren
ofta är den viktigaste länken i kontakten med hemmet - inte
minst när det gäller flyktingfamiljer.

Man kan också se till nyttoaspekten. I en allt mer internationell värld har
vårt land behov av många välutbildade människor med goda språkkunskaper.
Med invandrarbarnen - och deras föräldrar - får vi dessa kunskaper
gratis. Vi i centerpartiet menar att invandrarbarnen är en resurs för vårt

Mot. 1989/90

Ub203

10

samhälle som vi borde ta till vara på ett bättre sätt än vad som görs idag.
Många av dem kommer dessutom från stora - för oss svenskar - lite mer
främmande språkområden. Dit hör t.ex. Latinamerika med spanska och
portugisiska och de arabisktalande länderna. Dessa delar av världen hör
samtidigt till de områden som blir allt mer intressanta som framtida marknader
för svensk industri.

Vi föreslår att riksdagen av regeringen begär ett program för hur invandrarbarnens
språkkunskaper på ett systematiskt sätt skall tas tillvara.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om likvärdiga ekonomiska resurser för kommunerna i
ett kommande statsbidragssystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett förändrat arbetssätt med ett utökat elevinflytande
och medansvar,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högst 25 elever i varje klass,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avskaffa det särskilda basresursmedeltalet för
mellanstadiet,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 25 som delningstal för klasser med elever från såväl
låg- som mellanstadiet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundskolans indelning i stadier,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högstadiets organisation,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utväxling av stimulansbidrag,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag med 100 000 000 kr. till läromedel,

10. att riksdagen beslutar att återföra inbesparade statsbidrag 107
000 000 kr. - till anslaget B 10. Särskilda insatser inom skolområdet,

11. att riksdagen hos regeringen begär ett program för att ta till

Mot. 1989/90

Ub203

11

vara invandrarbarnens språkkunskaper.

Stockholm den 17 januari 1990
Olof Johansson (c)

Karl Erik Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Gunnar Björk (c)

Pär Granstedt (c)

Karin Israelsson (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Görel Thurdin (c)
Karin Söder (c)
Gunilla André (c)
Börje Hörnlund (c)
Agne Hansson (c)
Larz Johansson (c)

Mot. 1989/90

Ub203

12