Ändrade ersättningsregler i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291)

Proposition 1994/95:135

Regeringens proposition
1994/95:135

Ändrade ersättningsregler i lagen (1983:292)
om införande av vattenlagen (1983:291)

Prop.

1994/95:135

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 januari 1995

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

(Justitiedepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291). Ändringarna innebär att en innehavare av ett
tillstånd som meddelats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning inte skall
ha rätt till ersättning för kostnader med anledning av sådana nya eller
ändrade villkor om skadeforebyggande eller skadekompenserande åt-
gärder som har föreskrivits vid omprövning av villkoren för tillståndet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 135

Innehållsförteckning

Prop. 1994/95:135

1      Förslag till riksdagsbeslut...................... 3

2     Lagtext ................................. 3

3     Ärendet och dess beredning .................... 5

4     Omprövning av villkoren för tillstånd till ett vattenföretag . .   5

4.1   Omprövning av villkoren för nya tillstånd........ 5

4.2   Omprövning av villkoren for äldre tillstånd....... 7

5     Tillståndshavarens rätt till ersättning vid omprövning av

villkoren för ett tillstånd....................... 9

5.1   Rätten till  ersättning vid  omprövning  av nya

tillstånd ............................ 9

5.2   Rätten till ersättning vid  omprövning av äldre

tillstånd............................. 10

6     Kammarkollegiets framställning om ändring i  11 och

12 §§ lagen om införande av vattenlagen............. 12

7     Förslag till ny reglering....................... 13

8     Kostnadskonsekvenser........................ 17

9    Författningskommentar........................ 17

Bilaga 1     Förteckning över remissinstanserna............ 18

Bilaga 2     Lagrådsremissens lagförslag ................ 19

Bilaga 3     Lagrådets yttrande .....................21

Utdrag ur protokoll vid regerings-

sammanträde den 19 januari 1995 ..................... 22

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om
införande av vattenlagen (1983:291).

Prop. 1994/95:135

2 Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

Förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande
av vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1983:292) om införande
av vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11

Medför omprövning enligt 15
kap. 3, 4, 9 eller 11 § nya vatten-
lagen av ett tillstånd enligt vatten-
lagen (1918:523) eller motsvaran-
de äldre bestämmelser skada för
tillståndshavaren utgår ersättning
till denne, om inte annat följer av
12 § eller fråga är om omprövning
för att förbättra en vattenanlägg-
nings säkerhet.

§*

Medför omprövning enligt 15
kap. 3, 4, 9 eller 11 § nya vatten-
lagen av ett tillstånd enligt vatten-
lagen (1918:523) eller motsvaran-
de äldre bestämmelser förlust av
vatten eller fallhöjd eller inskränk-
ning i rätten att reglera vattnets
avrinning för tillständshavare som
omfattas av omprövningen utgår
ersättning för förlusten eller in-
skränkningen, om inte annat följer
av 12 § eller fråga är om ompröv-
ning for att förbättra en vattenan-
läggnings säkerhet.

Medför omprövning enligt nya vattenlagen av tillstånd som avses i
första stycket skada för annan än tillståndshavaren utgår ersättning
härför. För mottagare av andelskraft eller av ersättning genom överfö-
ring av kraft enligt vattenlagen (1918:523) i dess lydelse före den 1 juli
1974 gäller dock viss begränsning enligt 15 §.

Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket äger 9 kap.
1-10 §§ och 13 § nya vattenlagen motsvarande tillämpning. Därvid
skall vad som sägs om andelskraft tillämpas även på sådan ersättning
genom överföring av kraft varom stadgas i andra stycket.

1 Senaste lydelse 1989:514.

12

Om skada som avses i 11 §
fbrsta stycket utgörs av förlust av
vatten eller fallhöjd eller inskränk-
ning i rätten att reglera vattnets
avrinning och omprövningen sker
till förmån för det allmänna fiske-
intresset, allmän fårled, allmän
hamn, allmän flottled eller hälso-
vården eller, vid omprövning
enligt 15 kap. 3 § eller 9 § första
meningen nya vattenlagen, till
förmån för den allmänna miljövår-
den, är tillståndshavaren skyldig
att utan ersättning tåla skadan till
så stor del som, jämte vad han
tidigare efter den nya lagens
ikraftträdande har avstått enligt
denna paragraf eller 14 §, motsva-
rar en tjugondei av det produk-
tionsvärde eller det värde av
vattenmängd, fallhöjd eller maga-
sinsvolym som avses i 9 kap. 14 §
andra stycket nya vattenlagen.

§

Om förlust eller inskränkning
som avses i 11 § första stycket
föranleds av omprövning till för-
mån för det allmänna fiskeintres-
set, allmän farled, allmän hamn,
allmän flottled eller hälsovården
eller, vid omprövning enligt 15
kap. 3 § eller 9 § första meningen
nya vattenlagen, till förmån för
den allmänna miljövården, är
tillståndshavaren skyldig att utan
ersättning tåla förlusten eller
inskränkningen till så stor del
som, tillsammans med vad han
tidigare efter den nya lagens
ikraftträdande har avstått enligt
denna paragraf eller 14 §, motsva-
rar en tjugondei av det produk-
tionsvärde eller det värde av
vattenmängd, fallhöjd eller maga-
sinsvolym som avses i 9 kap. 14 §
andra stycket nya vattenlagen.

Prop. 1994/95:135

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser tillämpas i mål i vilka ansökan har gjorts före
ikraftträdandet.

3 Ärendet och dess beredning

Ett tillstånd till ett vattenföretag som lämnas med stöd av vattenlagen
(1983:291) kan omprövas till förmån för allmänna och enskilda
intressen. Enligt lagen (1983:292) om införande av vattenlagen kan
även tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning omprövas.
Tillståndshavaren har i vissa fall rätt till ersättning för den skada han
drabbas av med anledning av omprövningen.

Medför omprövningen att tillståndshavaren drabbas av nya eller
ändrade villkor om produktionsinskränkande åtgärder gäller i princip
samma ersättningsregler för nya och gamla tillstånd. Om det i stället
som villkor föreskrivs att tillståndshavaren skall utföra skade-
förebyggande eller skadekompenserande åtgärder gäller däremot olika
ersättningsregler beroende på om tillståndet till vattenföretaget har
lämnats enligt vattenlagen eller enligt äldre vattenrättslig lagstiftning.
Den tillståndshavare som har fått tillstånd till ett vattenföretag enligt
äldre vattenrättslig lagstiftning (äldre tillståndshavare) har rätt till
ersättning för skada på grund av sådana nya eller ändrade villkor.
Innehavare av tillstånd som meddelats enligt vattenlagen (nya tillstånds-
havare) saknar denna ersättningsrätt.

Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen pekat på skill-
naden i ersättningsrätt mellan nya och gamla tillstånd och föreslagit att
11 och 12 §§ lagen om införande av vattenlagen ändras så att även äldre
tillståndshavare skall sakna rätt till ersättning för skadeförebyggande
och skadekompenserande åtgärder. Kammarkollegiets framställning har
remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i
bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i
Justitiedepartementet (dnr 92/514).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 15 december 1994 att inhämta Lagrådets
yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 2.

Lagrådet har gjort vissa anmärkningar beträffande tillämpligheten av
bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen samt har anfört att
lagförslaget i övrigt inte föranleder något uttalande från Lagrådets sida.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 3. Vi återkommer till Lagrådets yttran-
de i avsnitt 7.

I förhållande till lagrådsremissen har det gjorts en redaktionell
ändring i övergångsbestämmelserna.

Prop. 1994/95:135

4 Omprövning av villkoren för tillstånd till ett
vattenföretag

4.1 Omprövning av villkoren för nya tillstånd

En företagare som har fått tillstånd till ett vattenföretag måste för den

1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 135

ekonomiska och tekniska planeringen kunna utgå från att tillståndet Prop. 1994/95:135
normalt sett kommer att gälla oförändrat under en längre tid.
Vattenlagen kan i enlighet med detta sägas bygga på principen att en
lagakraftvunnen dom om tillstånd till ett vattenföretag gäller for all
framtid (jfr 15 kap. 1 § vattenlagen).

Denna princip gäller emellertid inte utan undantag. Det kan nämligen
visa sig att tillståndet har utformats olämpligt eller att det har tillkommit
nya omständigheter, t.ex. ändringar i vattenförhållanden, ny teknik eller
nya samhälleliga värderingar rörande förhållandet mellan utbygg-
nadsintresset och miljöintresset. Mot denna bakgrund finns det en möj-
lighet till omprövning av villkoren för tillståndet - och i en situation
även en möjlighet till omprövning av själva tillståndet - enligt bestäm-
melserna i 15 kap. vattenlagen. Bestämmelserna är tillämpliga på alla
vattenföretag, oavsett storlek och belägenhet.

Omprövning av villkoren för ett tillstånd kan ske till förmån för både
enskilda och allmänna intressen. Den grundläggande bestämmelsen om
omprövning av villkoren till förmån för allmänna intressen finns intagen
i 15 kap. 3 §. Som exempel på allmänna intressen kan nämnas den
allmänna miljövården. I 15 kap. 4 § finns en särskild bestämmelse om
omprövning av villkoren till skydd för fisket. Vidare finns bestäm-
melser i 15 kap. 8 § om omprövning av villkoren efter ansökan av
tillståndshavaren och i 15 kap. 9 § om ändrade eller nya bestämmelser
om innehållande och tappning av vatten efter ansökan av en kommun
eller ett vattenförbund eller en annan strömfallsinnehavare än tillstånds-
havaren. Enligt 15 kap. 11 § kan själva tillståndet omprövas efter
ansökan av den som driver en annan vattentäkt som är beroende av
samma vattentillgång eller av den som söker tillstånd till en sådan
vattentäkt. Till förmån för en vattentäkt skall alltså begränsning kunna
göras i det vattenuttag som medgetts vid prövning av en annan
vattentäkt.

Vid en omprövning kan tillståndshavaren förpliktas att avstå vatten
eller att acceptera förlust av fallhöjd, ändrade tappningsbestämmelser
eller begränsning av tidigare regleringstillstånd. Dessa åtgärder har det
gemensamt att de är produktionsinskränkande. Tillståndshavaren kan
också i vissa fåll, beroende på omprövningsregelns utformning,
förpliktas att vidta skadeforebyggande åtgärder, som anläggande av
spegeldammar (dammar som ger en vackrare landskapsbild),
erosionsskydd och fisktrappor, eller skadekompenserande åtgärder, t.ex.
genom utsättning av fisk eller fiskodling.

Det finns inte några begränsningar när det gäller arten av de
förpliktelser som en tillståndshavare kan åläggas vid en omprövning av
villkoren enligt 15 kap. 3 och 4 §§, dvs. i fall där omprövningen sker
till förmån för ett allmänt intresse, t.ex. fiskeintresset. Tillståndshavaren
kan alltså vid en sådan omprövning åläggas att utföra de förpliktelser
som anses lämpligast for att tillgodose det allmänna intresse som har
föranlett omprövningen.

Vid omprövning av villkoren for ett tillstånd enligt 15 kap. 3, 4, 8
eller 9 § gäller de vanliga reglerna i vattenlagen om förutsättningarna                    6

för utförande av ett vattenföretag, t.ex. tillåtlighetsreglema i 3 kap., om

inte annat är särskilt föreskrivet (se 15 kap. 10 § första stycket). Av Prop. 1994/95:135
bestämmelserna i 3 kap. kan särskilt nämnas 7 § som anger att den som
utfor ett vattenföretag är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att
förebygga eller minska skador av företaget, om inte kostnadsökningen
därigenom blir oskäligt hög. Denna begränsning av de förpliktelser som
kan läggas på tillståndshavaren har inte ansetts vara tillräcklig när det
gäller omprövning av villkoren till förmån för allmänna intressen. I

15 kap. 10 § andra stycket har därför tagits in särskilda föreskrifter
beträffande omfattningen av de förpliktelser som tillståndshavaren kan
åläggas vid omprövning enligt 15 kap. 3 eller 4 §. Det är framför allt
ekonomiska skäl som har gjort att man har begränsat de nya
förpliktelser som kan läggas på tillståndshavaren (prop. 1981/82:130
s. 111 f.). Begränsningen innebär att det vid en sådan omprövning inte
får föreskrivas nya eller ändrade villkor som medför att ändamålet med
företaget inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget
rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller medföra att tillståndshavaren,
mottagare av andelskraft eller annan som har inrättat sig efter företaget
drabbas av kostnader som står i missförhållande till de fördelar från
allmän synpunkt som kan vinnas. Dessutom skall hänsyn tas till de
förpliktelser och inskränkningar som tillståndshavaren i samband med
tidigare omprövningar har fått underkasta sig till förmån för allmänna
intressen.

En omprövning som sker med stöd av 15 kap. 3 § får i regel inte äga
rum förrän efter utgången av den tid som domstolen bestämt vid
meddelandet av tillståndet, minst tio år och högst 30 år från det att
tillståndsdomen vunnit laga kraft (se 15 kap. 3 § första stycket).

Ansökan om omprövning enligt 15 kap. 3 eller 4 § görs av
Kammarkollegiet (se 15 kap. 7 §).

4.2 Omprövning av villkoren för äldre tillstånd

Även den äldre vattenrättsliga lagstiftningen innehöll regler som
inskränkte rättskraften hos givna tillstånd. Villkoren för ett tillstånd till
ett vattenföretag kunde således omprövas till förmån för allmänna och
enskilda intressen. Som exempel kan nämnas att det enligt 1918 års
vattenlag (äldre vattenlagen) fanns en möjlighet att ompröva villkoren
för ett vattenföretag i enlighet med kungsådre- och ny-
prövningsinstituten. Dessa institut avsåg att göra det lättare för nya
allmänna intressen att göra sig gällande.

Kungsådreinstitutets huvudsakliga syfte var att tillgodose de intressen
som kräver fritt rinnande vatten. Reglerna om kungsådra innebar i
huvudsak att den som ägde strömfall eller annat område i vissa större
vattendrag var skyldig att utan ersättning avstå upp till en tredjedel av
vattenmängden eller vattenkraften till förmån för vissa allmänna
intressen, bl.a. fiskeintresset (se 1 kap. 5-13 §§ äldre vattenlagen). I en
särskild kungörelse angavs de vattendrag i vilka det fanns kungsådra.

Bestämmelserna om kungsådra ansågs emellertid inte ge tillräckliga
möjligheter att anpassa villkoren för större kraftverk till samhälls-

utvecklingens krav. I äldre vattenlagen fanns därför bestämmelser om Prop. 1994/95:135
nyprövning, som var tillämpliga på vissa större vattenkraftanläggningar
och regleringsföretag (se 4 kap. 5-8 och 16 §§ äldre vattenlagen).

Bestämmelserna om nyprövning innebar att villkoren för vissa kraftverk
och vattenregleringar kunde omprövas med hänsyn till allmänna
intressen sedan 55 år förflutit efter utgången av den för företaget
fastställda byggnadstiden och därefter vart 40 :e år. Vid nyprövning
kunde det föreskrivas nya villkor som innebar inskränkning i till-
ståndshavarens rätt (produktionsinskränkande åtgärder) eller utvidgning
av de skyldigheter som ålåg honom (skadeförebyggande eller skade-
kompenserande åtgärder). Tillståndshavaren hade rätt till ersättning av
det allmänna endast om den ekonomiska förlusten med anledning av de
vid nyprövningen föreskrivna åtgärderna översteg en fjärdedel av
produktionsvärdet vid anläggningen.

De anläggningar som inte omfattades av kungsådre- eller
nyprövningsbestämmelsema var helt fredade från omprövning.

Vattenlagens omprövningsbestämmelser är som tidigare nämnts
tillämpliga på alla vattenföretag, oavsett storlek eller belägenhet.
Bestämmelserna har gjorts tillämpliga även på tillstånd som har
meddelats med stöd av äldre vattenrättslig lagstiftning (19 § lagen om
införande av vattenlagen). Det innebär att omprövningsmöjlighetema för
dessa äldre vattenföretag har utvidgats i förhållande till vad som gällde
enligt äldre vattenlagen.

Vattenlagsutredningen konstaterade i sitt slutbetänkande att behovet av
nya omprövningsmöjligheter var särskilt uttalat när det gäller äldre
tillstånd som tillkommit under en tid då nödvändigheten av naturvård
och miljöskydd inte var lika uppenbar som nu (se SOU 1977:27 s. 191).
I förarbetena till vattenlagen uttalade departementschefen att ett
införande av en utvidgad omprövningsmöjlighet beträffande äldre
vattenföretag strider mot grundsatsen att en företagare i förväg skall
kunna bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande.
Departementschefen uttalade vidare att det är ett rättssäkerhetsintresse
att en lagstiftning som gör det möjligt att ompröva ett vattenrättsligt
tillstånd inte utan starka skäl görs tillämplig på äldre tillstånd. Sådana
starka skäl ansågs emellertid föreligga i detta fall. Anledningen var att
utredningen, enligt departementschefens uppfattning, hade visat att
behovet av omprövning är särskilt stort i fråga om äldre vattenföretag
som kan ha fått tillstånd utan att det tagits sådana hänsyn till motstående
allmänna intressen som skulle ha gjorts vid en senare bedömning av
vattenföretaget (prop. 1981/82:130 s. 118 f.).

Det ansågs emellertid vara nödvändigt att ta särskild hänsyn till
tillståndshavama och kreditgivarna. Därför gäller vissa övergångstider
innan omprövning får begäras av äldre tillstånd. På så sätt har
tillståndshavama fått rimliga möjligheter att vidta de tekniska
forändringar och finansiella omdispositioner som de nya förhållandena
kan föranleda, samtidigt som de berörda kreditgivarna har fått skäligt
rådrum för att säkerställa sina intressen.

Begränsningarna i fråga om möjligheterna att ompröva äldre tillstånd                    8

följer av bestämmelserna i 20 § lagen om införande av vattenlagen,

vilka innebär följande. Om en omprövning görs för att tillgodose Prop. 1994/95:135
allmänna intressen med stöd av 15 kap. 3 § första stycket första
meningen vattenlagen gäller särskilda bestämmelser om vid vilken
tidpunkt omprövningen tidigast kan ske. En sådan omprövning får göras
först efter utgången av år 1993. Dessutom gäller att omprövning av
tillstånd till vattenkraftverk eller vattenreglering för kraftändamål får
ske tidigast trettio år från den dag då företaget skall vara fullbordat
eller, om nyprövning enligt äldre vattenlagen ägt rum, tidigast trettio år
från den dag då domen om nyprövning vann laga kraft. Om företaget
skulle ha kunnat underkastas nyprövning vid en tidpunkt efter
vattenlagens ikraftträdande, får omprövning ske så snart den för
nyprövning gällande tiden gått ut. Om omprövningen görs för att
tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga ändringar
i vattenförhållandena, får omprövningen ske endast om vatten-
förhållandena har ändrats efter vattenlagens ikraftträdande.

5 Tillståndshavarens rätt till ersättning vid
omprövning av villkoren för ett tillstånd

5.1 Rätten till ersättning vid omprövning av nya tillstånd

Som framgår av det föregående kan en tillståndshavare vid omprövning
av villkoren förpliktas att vidta produktionsinskränkande åtgärder
och/eller att utföra skadeforebyggande eller skadekompenserande
åtgärder. Normalt sett medför sådana åtgärder inkomstbortfall eller
kostnader för tillståndshavaren.

Huvudprincipen i vattenlagen är att tillståndshavaren har rätt till full
ersättning från den som har begärt omprövningen för förluster eller
inskränkningar som uppstår på grund av nya eller ändrade villkor om
produktionsinskränkande åtgärder (9 kap. 12 § första stycket). Denna
princip gäller vid omprövningar enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 §, dvs.
omprövningar till förmån för både enskilda och allmänna intressen.
Ersättning utgår dock inte till den del förlusten eller inskränkningen är
att hänföra till förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.

Från denna princip görs undantag for det fall omprövningen sker till
förmån för vissa kvalificerade allmänna intressen, nämligen det
allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn, allmän flottled
eller hälsovården eller, vid omprövning enligt 15 kap. 3 § eller 9 §
första meningen, den allmänna miljövården. Tillståndshavaren har i
dessa fall en skyldighet att utan ersättning från det allmänna tåla viss
del av förlusten eller inskränkningen (se 9 kap. 14 § första stycket).

Den del som inte ersätts av det allmänna avser den sammanlagda
förlusten eller inskränkningen till följd av skilda omprövningar eller nya
vattenföretag till förmån for de nämnda kvalificerade allmänna
intressena. Den ersättningsfria delen festställs av vattendomstolen i sam-
band med tillståndsbeslutet och utgör högst en femtedel och lägst en
tjugondei av produktionsvärdet respektive värdet av vattenmängden,

fallhöjden eller magasinsvolymen vid anläggningen. Kvotdelen är Prop. 1994/95:135
gemensam för samtliga omprövningar av tillståndet (se 9 kap. 14 §
andra stycket).

Skälet till begränsningen i ersättningsrätt när omprövningen sker till
förmån för vissa kvalificerade allmänna intressen är att det allmänna
utan en viss ersättningsfrihet skulle ha svårt att hävda sina intressen.
Dessutom är många vattenföretag, särskilt vattenkraftverk för vilka
anläggningskostnaderna har hunnit avskrivas, mycket vinstgivande. Det
innebär att ett sådant vattenföretag väl kan bära en del av förlusten på
grund av en omprövning (prop. 1981/82:130 s. 116).

En omprövning av villkoren kan i vissa fall även resultera i att
tillståndshavaren förpliktas att vidta skadeforebyggande eller skade-
kompenserande åtgärder. Ersättningsbestämmelsen i 9 kap. 12 §
omfattar inte sådana åtgärder, vilket innebär att en tillståndshavare inte
har rätt till ersättning för kostnader med anledning av nya eller ändrade
villkor om skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder. Det
har ansetts att tillståndshavaren själv bör bekosta dessa åtgärder,
eftersom kostnaderna bedöms bli förhållandevis måttliga (prop.
1981/82:130 s. 118). Vid omprövningar enligt 15 kap. 3 eller 4 § finns
dock, som nämnts ovan, en särskild dllåtlighetsregel beträffande
omfattningen av de villkor som kan föreskrivas i samband med
omprövningen av villkoren (15 kap. 10 § andra stycket).

5.2 Rätten till ersättning vid omprövning av äldre tillstånd

I propositionen med förslag till vattenlag angavs att det var ett
rättssäkerhetsintresse att frågan om skyldighet att avstå vatten etc. utan
ersättning gjordes beroende av om det företag som omprövades var
underkastat inskränkningarna i ersättningsrätt enligt reglerna om
kungsådra och nyprövning. Det föreslogs därför att de företagare med
äldre tillstånd som inte var underkastade kungsådre- eller nyprövnings-
bestämmelsema alltid skulle ha rätt till ersättning för förlust eller
kostnad till följd av en omprövning, oavsett om omprövningen gjordes
till förmån för kvalificerade allmänna intressen eller inte. När det
däremot gällde företagare som var underkastade kungsådra- eller
nyprövningsbestämmelsema borde en viss ersättningsfrihet gälla för det
allmänna vid omprövning till förmån för kvalificerade allmänna
intressen. För att inte ersättningsbestämmelserna skulle kompliceras
alltför mycket föreslogs att ersättningsfriheten för det allmänna skulle
schabloniseras till en tjugondei av produktionsvärdet för vattenkraft-
företag och i övriga fall till en tjugondei av värdet av fallhöjden,
vattenmängden eller magasinsvolymen. Förslaget innebar att en
tillståndshavare i vissa enstaka fall fick en försämrad ersättningsrätt
(prop. 1981/82:130 s. 120).

Vid beredningen av vattenlagen i jordbruksutskottet väcktes en
motion om att även äldre vattenföretag som inte omfattades av
kungsådra- eller nyprövningsbestämmelsema borde omfattas av
skyldigheten att utan ersättning från det allmänna avstå vatten med en

tjugondei av produktionsvärdet, fallhöjden osv. vid omprövning till Prop. 1994/95:135
förmån för kvalificerade allmänna intressen. Enligt motionären torde
ersättningsfrihet för det allmänna ofta utgöra en förutsättning för ytterst
angelägna restaureringar av havsöringsåar m.m. (bet. 1982/83:JoU30
s. 49).

Konstitutionsutskottet yttrade sig över propositionens och motionens
forslag med utgångspunkt i bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen
om rätt till ersättning för enskild vid vissa ingrepp av expropriativ
natur. Konstitutionsutskottet ansåg att 2 kap. 18 § regeringsformen
endast är tillämplig när egendom tas i anspråk genom expropriation
eller annat sådant förfogande. Den drabbade skall då ha rätt till
ersättning för förlusten. Enligt konstitutionsutskottet utgjorde den
aktuella bestämmelsen inte något hinder mot de begränsningar i
ersättningsrätten som föreslogs i propositionen och motionen (bet.
1982/83 :JoU30 s. 49). Jordbruksutskottet anslöt sig till konstitutions-
utskottets bedömning och uttalade att den grundlagsfästa ersätt-
ningsrätten inte omfattar ingripanden i form av s.k. användnings-
reglering, som endast begränsar ägarens möjligheter att utnyttja
egendomen. Exempel på sådana inskränkningar finns bl.a. i plan- och
byggnadslagstiftningen. De inskränkningar som kan bli aktuella vid
omprövning enligt bestämmelsen i 11 § lagen om införande av
vattenlagen fick, enligt utskottet, närmast anses jämförbara med sådan
användningsreglering. Jordbruksutskottet ansåg därför inte att vare sig
propositionens förslag eller motionärens mera långtgående förslag till
begränsad rätt till ersättning var oförenliga med regeringsformen.
Utskottet konstaterade vidare att de skäl som anförts för att
omprövningsreglema skall tillämpas på äldre företag också talar for att
det allmänna åtnjuter en viss ersättningsfrihet vid omprövning till
förmån för vissa kvalificerade allmänintressen, oavsett om det berörda
företaget varit underkastat bestämmelserna om kungsådra och
nyprövning eller inte. Enligt utskottets mening kunde det inte anses
oskäligt att ett företag åläggs att självt bära en tjugondei av
produktionsförlusten m.m. vid omprövning till förmån för sådana
intressen. Riksdagen beslutade i enlighet härmed (bet. 1982/83 :JoU30
s. 50 f., rskr. 274).

Riksdagens ställningstagande innebar att äldre tillståndshavares rätt till
ersättning vid omprövning kom att utformas på följande sätt. Om en
omprövning enligt 15 kap. 3, 4, 9 eller 11 § vattenlagen medför skada
för tillståndshavaren, utgår ersättning till denne om det inte är fråga om
omprövning för att förbättra en vattenanläggnings säkerhet (se 11 §
första stycket lagen om införande av vattenlagen). Det innebär att en
tillståndshavare som har fått tillstånd enligt äldre vattenrättslig
lagstiftning har rätt till ersättning för förlust eller inskränkning som
följer av nya eller ändrade föreskrifter om produktionsinskränkande
åtgärder. Rätten till ersättning för sådan skada som är en följd av
föreskrifter om produktionsinskränkande åtgärder är emellertid begrän-
sad om omprövningen sker till förmån för vissa kvalificerade allmänna
intressen, nämligen det allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän                  11

hamn, allmän flottled eller hälsovården eller, vid omprövning enligt

15 kap. 3 § eller 9 § första meningen vattenlagen, till förmån för den Prop. 1994/95:135
allmänna miljövården. Vid sådana omprövningar är tillståndshavaren
skyldig att utan ersättning tåla skadan till så stor del som, tillsammans
med vad han tidigare efter vattenlagens ikraftträdande har avstått enligt

12 eller 14 § lagen om införande av vattenlagen, motsvarar en tjugondei
av det produktionsvärde eller det värde av vattenmängd, fallhöjd eller
magasinsvolym som avses i 9 kap. 14 § andra stycket vattenlagen (se
12 § lagen om införande av vattenlagen).

Om tillståndshavarens skada orsakas av att det vid omprövningen
föreskrivits nya villkor angående skadeforebyggande eller skade-
kompenserande åtgärder, har tillståndshavaren rätt till full ersättning
från den som har begärt omprövningen. Detta följer av att den nyss
angivna begränsningen i ersättningsrätten tar sikte endast på förlust av
vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets
avrinning, dvs. produktionsinskränkande åtgärder. En konsekvens av de
nya ersättningsbestämmelserna är att de äldre tillståndshavare som
omfattades av nyprövningsinstitutet slipper det kostnadsansvar för
skadeforebyggande och skadekompenserande åtgärder som de hade
enligt äldre vattenlagen.

Äldre tillståndshavare har sammanfattningsvis en rätt till ersättning för
kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om skadefore-
byggande eller skadekompenserande åtgärder som nya tillståndshavare
saknar. Det framgår inte av motiven till vattenlagen eller lagen om
införande av vattenlagen varför tillståndshavarens rätt till ersättning for
denna typ av åtgärder har utformats olika beroende på om tillståndet till
vattenföretaget har lämnats med stöd av vattenlagen eller äldre
vattenrättslig lagstiftning.

6 Kammarkollegiets framställning om ändring i

11 och 12 §§ lagen om införande av vattenlagen

Kammarkollegiet har i en framställning till regeringen pekat på
skillnaden mellan nya och äldre tillståndshavares rätt till ersättning för
nya eller ändrade villkor om skadeforebyggande och skade-
kompenserande åtgärder. Kammarkollegiet har vidare anfört bl.a.
följande.

Flertalet omprövningar av äldre tillstånd kommer att ske enligt 15
kap. 4 § [vattenlagen] till förmån för det allmänna fiskeintresset. För
närvarande pågår ett relativt omfattande arbete med sådana
omprövningar. Först efter utgången av 1993 kan omprövning ske enligt
15 kap. 3 § [vattenlagen] till förmån för andra allmänna intressen än
fiske in tresset.

Huvuddelen av de större vattendragen är utbyggda på ett sådant sätt
att reproduktionsområdena mellan kraftverken är överdämda. Ompröv-
ningarna kommer i dessa fall att syfta till att få till stånd
fiskutsättningar. I utbyggda vattendrag där det fortfarande finns
reproduktionsområden kommer omprövningsinsatsema att inriktas mot

biotopåtgärder och byggande av fisktrappor, inklusive framsläppande av Prop. 1994/95:135
vatten. I huvudsak kommer omprövningarna således att kretsa kring
skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder. Med nuvarande
lydelse av 11 och 12 §§ [lagen om införande av vattenlagen] innebär
detta att det allmänna måste utge ersättning för de åtgärder som kan
uppnås genom omprövning. I förhållande till vad som gällde enligt
[äldre vattenlagen] är detta en kraftig försämring. Som tidigare
framhållits förelåg i nyprövningssituationer enligt [äldre vattenlagen]
möjlighet att, utan kostnad för det allmänna, få till stånd
skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder.

Vidare har de möjligheter till omprövning som fanns i 2 kap. 8 §
andra stycket [äldre vattenlagen] och som omfattade alla kraftverks- och
regleringsföretag försämrats till följd av de angivna övergångs-
bestämmelserna.

Den helt dominerande vattenkraftutbyggnaden vad gäller storlek och
antal har skett med stöd av äldre lag och de förväntningar som finns
beträffande omprövningarna fokuseras på vattenföretag för vilka
tillstånd medgivits enligt den lagen. Det som tidigare ansetts vara en av
de viktigaste nyheterna i vattenlagen - utvidgade omprövnings-
möjligheter - kommer, när det gäller äldre företag, att ha mycket
begränsad praktisk betydelse. Den begränsade omprövningsmöjlighet
som ändå finns kommer med hänsyn till ersättningsreglerna att ensidigt
inriktas på åtgärder som medför produktionsförluster. Ur bl.a. energi-
synpunkt kan detta inte vara ändamålsenligt.

Kammarkollegiet bedömer det inte som realistiskt att kollegiet skulle
tillföras resurser för att bekosta skadeforebyggande och skade-
kompenserande åtgärder.

Kammarkollegiet föreslår att 11 och 12 §§ [lagen om införande av
vattenlagen] ändras så att överensstämmelse i sak uppnås med 9 kap.
12 § första stycket och 14 § första stycket [vattenlagen].

7 Förslag till ny reglering

Regeringens förslag: Äldre tillståndshavare skall inte ha rätt till
ersättning för kostnader med anledning av nya eller ändrade
villkor om skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder.

Kammarkollegiets förslag: Överensstämmer med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker Kammar-
kollegiets förslag. Förslaget avstyrks av bl.a. kraftindustrin och dess
samarbetsorgan. Flertalet av de remissinstanser som avstyrker en
lagändring enligt Kammarkollegiets förslag har uttalat att det inte finns
anledning att nu ändra vad man så sent som år 1983 ansåg vara en
skälig lagreglering av ersättningsfrågorna vid omprövning.

Skälen för regeringens förslag: Redan vid tillkomsten av vattenlagen
år 1983 konstaterades att det finns ett särskilt uttalat behov av att
ompröva villkoren for de tillstånd som har lämnats enligt äldre
vattenrättslig lagstiftning eftersom dessa tillstånd i många fall har
lämnats utan att det tagits tillräcklig hänsyn till miljön. Det är därför

13

viktigt att reglerna om ersättning vid omprövning av äldre tillstånd är Prop. 1994/95:135
utformade på ett sådant sätt att de omprövningar som är nödvändiga ur
miljösynpunkt verkligen kommer till stånd och att skadeforebyggande
och skadekompenserande åtgärder inte hindras av bristande statliga
resurser.

Under senare år har i lagstiftningsarbetet hänsynen till miljön fått allt
större tyngd i forhållande till andra intressen. Det framgår bl.a. av de
överväganden som ligger till grund for det pågående arbetet med att
sammanställa en miljöbalk och som det råder allmän enighet om. En av
de principer som ligger till grund för förslaget till miljöbalk går under
beteckningen PPP (Polluter Pays Principle). Denna princip innebär att
det är förorenaren som skall bära det ekonomiska ansvaret för de
åtgärder som behövs för att förebygga eller avhjälpa de störningar som
följer av en förorening. Principen har numera slagits fast som en av
hörnpelarna i EG:s miljörätt (artikel 130r i Romfördraget). Den aktuella
ändringen i lagen om införande av vattenlagen ligger helt i linje med
denna princip.

Det nu anförda talar med styrka for att det bör åligga innehavarna av
äldre tillstånd att själva stå för de kostnader som är en följd av nya
villkor om skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder.

Kammarkollegiet har uppgett att länsstyrelser, kommuner m.fl. har
anmält önskemål om omprövning av villkoren för omkring 250 äldre
tillstånd. Ett syfte med dessa omprövningar är att få till stånd nya
fiskvandringsvägar. Ett annat syfte är att få till stånd biotopförbättrande
åtgärder i avsikt att återskapa lekbottnar. Som exempel på sådana
skadeforebyggande och skadekompenserande åtgärder som det kan bli
aktuellt att utföra kan nämnas byggande av fiskvägar (t.ex. fisktrappor),
fiskutsättning, utläggning av sten i strömfåror och byggande av
spegeldammar. Enligt uppgift från Kammarkollegiet går det inte att med
säkerhet ange vilka ekonomiska konsekvenser de planerade ompröv-
ningarna kommer att få för de drabbade tillståndshavama. Som rikt-
märke kan dock enligt Kammarkollegiet anges att byggande av en
fisktrappa i betong, vilket är en i detta sammanhang förhållandevis
kostsam åtgärd, kan kosta upp till etthundra tusen kronor per fellmeter.
Det kan således sägas råda en viss osäkerhet om vilka ekonomiska
konsekvenser den föreslagna lagändringen får för tillståndshavama.
Denna osäkerhet utgör emellertid inte något hinder mot att genomföra
lagändringen. Kostnadsansvaret kommer nämligen att vara begränsat,
eftersom det finns en särskild tillåtlighetsregel i 15 kap. 10 § andra
stycket vattenlagen. Den regeln innebär att det vid en omprövning enligt
15 kap. 3 eller 4 § inte får föreskrivas sådana villkor som medför att
ändamålet med företaget inte tillgodoses eller att förutsättningarna för
företaget rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller medföra att
tillståndshavaren m.fl. drabbas av kostnader som står i missförhållande
till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas.

Det kan i sammanhanget framhållas att i varje fell det stora flertalet
av kraftföretagen har ekonomiska möjligheter att ta över kostnads-
ansvaret för de skadeforebyggande och skadekompenserande åtgärder                  14

som anses nödvändiga att utföra. Det är ett väl känt fektum att de flesta

kraftföretagen - särskilt de äldre - är mycket vinstgivande. Vidare finns Prop. 1994/95:135
det inte någon anledning anta att ett utökat kostnadsansvar nämnvärt
skulle påverka belåningsmöjlighetema. Det kan alltså inte anses råda
någon tvekan om att de flesta kraftverksföretagen har ekonomiska
förutsättningar att utan problem själva bära kostnaden för
skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder som är
motiverade av den verksamhet som bedrivs av dem. Beträffande de
tillståndshavare som omfattades av nyprövningsinstitutet skulle den
föreslagna forändringen dessutom bara innebära en återgång till vad
som gällde enligt äldre vattenlagen, låt vara att det nu föreslagna
kostnadsansvaret inte är begränsat på det sätt som gällde enligt äldre
vattenlagen. Detta kostnadsansvar kommer emellertid att vara begränsat
enligt den nyss berörda särskilda tillåtlighétsregeln i 15 kap. 10 § andra
stycket vattenlagen.

Som framgår av det anförda finns det flera omständigheter som talar
för att kostnadsansvaret för nya eller ändrade villkor om skade-
förebyggande och skadekompenserande åtgärder bör föras över till
tillståndshavama. Dessa skäl har sådan tyngd att det är motiverat att
förändra de äldre tillståndshavamas rättsställning på det sätt som
Kammarkollegiet har föreslagit.

Den fråga som då återstår att besvara är om ett slopande av äldre
tillståndshavares rätt till ersättning för skadeforebyggande och skade-
kompenserande åtgärder är förenligt med bestämmelserna i 2 kap. 18 §
regeringsformen.

Tidigare angavs i 2 kap. 18 § regeringsformen endast att varje
medborgare vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation eller
annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten
enligt grunder som bestäms i lag. Bestämmelsen har, som ovan angetts,
inte ansetts omfatta rådighetsinskränkningar. Emellertid har bestäm-
melsen om egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen ändrats från
och med den 1 januari 1995. Ändringarna har gjorts i syfte att närmare
precisera det egendomsskydd som Europakonventionen anger (prop.
1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246, bet. 1994/95:KU5,
rskr. 1994/95:11).

En del av ändringen i 2 kap. 18 § regeringsformen innebär att det
införs ett skydd mot att inskränkningar i användningen av mark och
byggnader (rådighetsinskränkningar) sker i vissa fall. Den ändringen har
inte någon betydelse för den lagändring som har diskuterats i det
föregående, eftersom lagändringen inte innebär utökade möjligheter att
föreskriva skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder utan
endast att man avskaffar den rätt till ersättning som tillståndshavaren nu
har för sådana åtgärder.

I 2 kap. 18 § regeringsformen införs vidare en grundlagsskyddad rätt
till ersättning vid rådighetsinskränkningar. Att rätten till ersättning ges
ett grundlagsskydd är emellertid inte avsett att innebära att rätten till
ersättning vid rådighetsinskränkningar utvidgas i förhållande till vad
som nu gäller. Den nya ersättningsbestämmelsen är utformad efter
mönster av de ersättningsbestämmelser som finns intagna i 14 kap. 8 §                  15

andra stycket plan- och bygglagen (1987:10). Grundlagsskyddet för

rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar är således utformat på Prop. 1994/95:135
följande sätt. Den som drabbas av en rådighetsinskränkning som innebär
att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt
försvåras skall ha rätt till ersättning för förlusten av det allmänna
(markreglerande bestämmelser). Rätt till ersättning skall också föreligga
om rådighetsinskränkningen medför att det uppkommer skada som är
betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten (bygg-
nadsreglerande bestämmelser). För att rätt till ersättning skall föreligga
krävs således att intrånget eller skadan är av kvalificerat slag.

Som Lagrådet har anfört kan det ifrågasättas om de förpliktelser som
åläggs en tillståndshavare i form av skadeforebyggande eller skade-
kompenserande åtgärder kan anses innebära en inskränkning i använd-
ningen av mark och om 2 kap. 18 § regeringsformen därför är
tillämplig. I enlighet med vad Lagrådet också har framhållit saknas det
emellertid skäl att gå närmare in på frågan om grundlagsbestämmelsens
tillämpningsområde. Som kommer att framgå i det följande står det
nämligen under alla förhållanden klart att grundlagsbestämmelsens
materiella innehåll inte lägger något hinder i vägen för de föreslagna
ändringarna i rätten till ersättning.

När man bedömer frågan om grundlagsbestämmelsens betydelse i
detta sammanhang måste man ta hänsyn till den särskilda tillåtlighets-
regeln i 15 kap. 10 § andra stycket vattenlagen som gäller vid
omprövning av villkoren för ett tillstånd. Den regeln innebär, som
redan nämnts, att det inte får föreskrivas sådana villkor som medför att
ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att förutsättningarna
for företaget rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller medföra att
tillståndshavaren m.fl. drabbas av kostnader som står i missförhållande
till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas.

Den särskilda tillåtlighetsregeln i 15 kap. 10 § andra stycket vatten-
lagen har, som tidigare angetts, kommit till eftersom framför allt
ekonomiska skäl talar för att man, utöver de begränsningar som gäller
enligt de allmänna bestämmelserna om utförande av ett vattenföretag i
bl.a. 3 kap., sätter ett tak för de nya förpliktelser som kan läggas på
tillståndshavaren. Begränsningarna i 15 kap. 10 § är en garanti för att
de nya eller ändrade villkoren inte får alltför ingripande verkningar för
tillståndshavaren (SOU 1977:27 s. 183 och 185 samt prop. 1981/82:130
s. 111 f. och 115).

De nya eller ändrade villkor som en tillståndshavare kan åläggas att
uppfylla i samband med en omprövning avser endast markreglerande
åtgärder. Avgörande för frågan om det är förenligt med den aktuella
grundlagsbestämmelsen att fora över kostnadsansvaret för dessa åtgärder
på tillståndshavama är därför om ett sådant kostnadsansvar kan leda till
att en tillståndshavares pågående markanvändning inom berörd del av
fastigheten avsevärt försvåras. Enligt regeringens bedömning förhindrar
den särskilda tillåtlighetsregeln att en tillståndshavare drabbas av ett
intrång eller en skada av så kvalificerat slag som krävs för att det skall
kunna anses att pågående markanvändning inom berörd del av
fastigheten avsevärt försvåras. Regeringens slutsats blir därför att                    16

bestämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen inte lägger hinder i vägen

för ett slopande av äldre tillståndshavares rätt till ersättning för Prop. 1994/95:135
skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder.

8   Kostnadskonsekvenser

Den föreslagna lagändringen går ut på att de berörda kraftföretagen
skall bära kostnaderna för vissa skadeforebyggande och skade-
kompenserande åtgärder. Som har angivits i avsnitt 7 går det inte att
säkert ange hur stora kostnaderna för kraftföretagen blir. Det beror
bl.a. på i vilken takt Kammarkollegiet kommer att begära omprövning
av de tillstånd som det är fråga om. Som också har framhållits i avsnitt
7 får kraftföretagen anses ha ekonomiska förutsättningar att bära de
kostnader som kan uppstå, i all synnerhet som det finns en särskild
tillåtlighetsregel i 15 kap. 10 § andra stycket vattenlagen.

Det kan inte förutses att den föreslagna lagändringen i övrigt kommer
att föranleda några särskilda kostnader för det allmänna eller för någon
enskild.

9   Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:292) om
införande av vattenlagen (1983:291)

7.7 §

Ändringen i första stycket består huvudsakligen i att uttrycket skada
har bytts ut mot förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i
rätten att reglera vattnets avrinning. Den ändrade ordalydelsen får till
följd att en äldre tillståndshavare inte har rätt till ersättning för skador
av annat slag, exempelvis på grund av sådana nya eller ändrade villkor
om skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder som före-
skrivs i samband med en omprövning av villkoren för tillståndet.
Därigenom uppnås att nya och äldre tillståndshavare har samma
kostnadsansvar för skadeforebyggande och skadekompenserande åtgär-
der.

72 §

Ändringen i paragrafen är en följd av den förändring som har gjorts i
11 §

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995. Äldre bestämmelser skall
tillämpas vid prövningen av de omprövningsmål som har inletts före
ikraftträdandet.

17

Förteckning över remissinstanserna                   Prop. 1994/95:135

Bilaga 1

Efter remiss har yttrande lämnats av Svea hovrätt (vatten-
överdomstolen), Vänersborgs tingsrätt (vattendomstolen), Luleå tingsrätt
(vattendomstolen), Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Domänverket, Statens naturvårds-
verk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Länsstyrelsen i Skaraborgs
län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Västerbottens
län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska Kommunförbundet,
Vattenfall Aktiebolag, Sydkraft Aktiebolag, Svenska kraftverks-
föreningen, Småkraftverkens Riksförening, Sveriges Energiföreningars
Riksorganisation, Riksförbundet Energileverantörema, Vattenreglerings-
företagens samarbetsorgan, Sveriges Fiskares Riksförbund, Sveriges
Sportfiske- och Fiskevårdsförbund.

Naturskyddsföreningen och Svenska Elverksföreningen har beretts
tillfälle att yttra sig men har avstått från det.

18

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande
av vattenlagen (1983:291)

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ lagen (1983:292) om införande
av vattenlagen (1983:291) skall ha följande lydelse.

Prop. 1994/95:135

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11

Medför omprövning enligt 15
kap. 3, 4, 9 eller 11 § nya vatten-
lagen av ett tillstånd enligt vatten-
lagen (1918:523) eller motsvaran-
de äldre bestämmelser skada för
tillståndshavaren utgår ersättning
till denne, om inte annat följer av
12 § eller fråga är om omprövning
for att förbättra en vattenanlägg-
nings säkerhet.

§

Medför omprövning enligt 15
kap. 3, 4, 9 eller 11 § nya vatten-
lagen av ett tillstånd enligt vatten-
lagen (1918:523) eller motsvaran-
de äldre bestämmelser förlust av
vatten eller fallhöjd eller inskränk-
ning i rätten att reglera vattnets
avrinning för tillståndshavare som
omfattas av omprövningen utgår
ersättning för förlusten eller in-
skränkningen, om inte annat följer
av 12 § eller fråga är om ompröv-
ning för att förbättra en vattenan-
läggnings säkerhet.

Medför omprövning enligt nya vattenlagen av tillstånd som avses i
första stycket skada för annan än tillståndshavaren utgår ersättning
härför. För mottagare av andelskraft eller av ersättning genom överfö-
ring av kraft enligt vattenlagen (1918:523) i dess lydelse före den 1 juli
1974 gäller dock viss begränsning enligt 15 §.

Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket äger 9 kap.
1-10 §§ och 13 § nya vattenlagen motsvarande tillämpning. Därvid
skall vad som sägs om andelskraft tillämpas även på sådan ersättning
genom överföring av kraft varom stadgas i andra stycket.

12

Om skada som avses i 11 §
första stycket utgörs av förlust av
vatten eller fallhöjd eller inskränk-
ning i rätten att reglera vattnets
avrinning och omprövningen sker
till förmån för det allmänna fiske-
intresset, allmän farled, allmän
hamn, allmän flottled eller hälso-
vården eller, vid omprövning
enligt 15 kap. 3 § eller 9 § första
meningen nya vattenlagen, till
förmån för den allmänna miljövår-

§

Om förlust eller inskränkning
som avses i 11 § första stycket
föranleds av omprövning till för-
mån för det allmänna fiskeintres-
set, allmän farled, allmän hamn,
allmän flottled eller hälsovården
eller, vid omprövning enligt 15
kap. 3 § eller 9 § första meningen
nya vattenlagen, till förmån för
den allmänna miljövården, är
tillståndshavaren skyldig att utan
ersättning tåla förlusten eller

den, är tillståndshavaren skyldig
att utan ersättning tåla skadan till
så stor del som, jämte vad han
tidigare efter den nya lagens
ikraftträdande har avstått enligt
denna paragraf eller 14 §, motsva-
rar en tjugondei av det produk-
tionsvärde eller det värde av
vattenmängd, fellhöjd eller maga-
sinsvolym som avses i 9 kap. 14 §
andra stycket nya vattenlagen.

inskränkningen till så stor del
som, tillsammans med vad han
tidigare efter den nya lagens
ikraftträdande har avstått enligt
denna paragraf eller 14 §, motsva-
rar en tjugondei av det produk-
tionsvärde eller det värde av
vattenmängd, fallhöjd eller maga-
sinsvolym som avses i 9 kap. 14 §
andra stycket nya vattenlagen.

Prop. 1994/95:135

Bilaga 2

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

2. Äldre bestämmelser tillämpas i mål som har inletts före ikraft-
trädandet.

20

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-12-22

Prop. 1994/95:135

Bilaga 3

Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Ä.
Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.

Enligt en lagrådsremiss den 15 december 1994 (Justitiedepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag
om ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291).

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Christina
Jacobsson.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

I lagrådsremissen föreslås ändringar i 11 och 12 §§ lagen om införande
av vattenlagen. Ändringarna innebär att innehavare av ett tillstånd som
meddelats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning inte skall ha rätt till
ersättning för kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om
skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder som föreskrivits
vid omprövning av villkoren för tillståndet.

Efter att det i remissen konstaterats att det finns starka skäl för att
förändra rätten till ersättning vid omprövning av äldre tillstånd,
diskuteras frågan om ett slopande av rätten till ersättning för skade-
forebyggande och skadekompenserande åtgärder strider mot be-
stämmelsen i 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) i den lydelse
bestämmelsen får fr.o.m. den 1 januari 1995. Bestämmelsen föreskriver
bl.a. rätt till ersättning i fall då det allmänna inskränker användningen
av mark på ett kvalificerat sätt. Den förda diskussionen leder regeringen
fram till slutsatsen att 2 kap. 18 § RF i dess nya lydelse inte lägger
hinder i vägen för de föreslagna ändringarna i rätten till ersättning.

Till det anförda vill Lagrådet anmärka att det kan ifrågasättas om
förpliktelser som åläggs en tillståndshavare i form av villkor om
skadeforebyggande eller skadekompenserande åtgärder kan anses
innebära en inskränkning i användningen av mark och om 2 kap. 18 §
RF därför är tillämplig. Det saknas dock anledning att närmare gå in på
den frågan. Lagrådet godtar nämligen regeringens uppfattning att
bestämmelsen inte utgör hinder mot de föreslagna lagändringarna.

I övrigt föranleder förslaget inte något uttalande från Lagrådets sida.

21

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 januari 1995

Prop. 1994/95:135

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds,
Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg,
Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog, Sundström, Lindh,
Johansson

Föredragande: statsrådet Freivalds

)

Regeringen beslutar proposition 1994/95:135 Ändrade ersättnings-
regler i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291).

22

gotab 47563, Stockholm 1995